En sherpas erfarenheter

– Det var oerhört stark vind och massor av snö föll den natten. Vi var på drygt 7000 meters höjd och där hade jag lagat mat i 17 dagar åt teamet.

Wongchu Sherpa är på Sverigebesök. Han har redan förklarat att hans efternamn är namnet på det folkslag han tillhör och inte något namn för de bärare som anställs av bergsklättrare i Nepal, som så många tror. Nu berättar han om den ödesdigra natten på Mount Everest.

– Vanligtvis stannar man bara två dagar på den höjden men ett extremt oväder gjorde att vi inte kom någonstans.

ÅRET VAR 1987 och den 19-årige Wongchu jobbade fortfarande som kökspojke. Ett svenskt team lett av Ebbe Wahlund satsade, som första svenskar, på att nå toppen. Men försöken fick flera gånger avbrytas och höjdläger evakueras. På 7600 meters höjd föll en svensk och bröt benet så illa att han inte kunde ta sig någonstans.

– Alla var för trötta och utmattade för att gå ut i natten och klättra upp och att hjälpa honom. Jag var ju bara kökspojke men förstod att han skulle dö uppe på berget om vi inte skyndade oss. Till slut fick jag med mig en av de andra klättrarna och en läkare.

Det blev en svår räddningsaktion. Vinden virvlade runt, runt, som en tornado. För varje steg sjönk de tre männen djupt ner i snön.

– De gick väldigt sakta så jag var en bra bit före dem när jag plötsligt i stormen fick se en pannlampa lysa. Jag blev lite rädd, tänk om det var ett spöke. Beväpnad med min ishacka gick jag sakta framåt.

DET VAR DEN SVENSKE MANNEN som Wongchu hade hittat. Han hade tappat sin ryggsäck och benet var helt förstört. Wongchu insåg ganska snart att det inte skulle gå att få ner honom pÙ� egna ben och bestämde sig för att bära honom. Väl nere hos läkaren kunde mannen få en injektion och de fick så småningom ned honom till lägret.

Det året försökte 22 expeditioner att nå Mount Everests topp. Ingen lyckades.
Eftersom Wongchu visade sig så duktig på bergsbestigning blev han allt mer efterfrågad som guide.

– Vid ett tillfälle var det tre grupper som ryckte i mig men jag hade ju inte tre kroppar. Gud gav mig bara en tyvärr.

Han skrattar och fortsätter berätta. Orden forsar ur munnen på honom, det märks att han brinner för berget och för Nepal.

1991 KOM WONGSHU TILL SVERIGE för första gången. Han hade fått ett brev från svensken Tommy Gustafsson som han mött under Sverige-expeditionen 1987 och som tyckte att Wongchu skulle starta ett eget företag för trekking och bergsklättring i Nepal.

– När jag kom till passkontrollen på Arlanda visade det sig att jag var den första Sherpan i Sverige. Kontrollanten var väldigt trevlig så jag frågade om hon kände Tommy. Hon skrattade och frågade vilken Tommy jag menade. Tydligen fanns det många i Sverige med det namnet.

Ett år efter Sverigebesöket startade Wongchu det egna företaget Peak Promotion. Han började ta emot turister och ordna trekking, bergsklättring och forspaddling med mera. Den första svensken han tog emot var sångerskan Eva Dahlgren. Sedan kom en grupp på 12 svenskar.

– De var så otroligt långa, stora och robusta. Och alldeles blonda. Jag kände mig jätteliten bredvid dem.

1996 HJÄLPTE PEAK PROMOTION till att arrangera Göran Kropps expedition till Mount Everest. Kropp cyklade ner till Nepal och besteg Mount Everest utan syrgas. Redan en gång tidigare hade man samarbetat med Kropp. Expeditionerna fick mycket publicitet, vilket gjorde att fler svenskar kom till Nepal.

Men 1996 var också det värsta året i Mount Everests historia. Det var då den stora Everestkatastrofen inträffade och Wongchu var där.

– Vi var uppe med en grupp taiwanesiska klättrare och en IMAX-expedition den dagen. Ovanligt många team försökte nå toppen samtidigt och det blev långa förseningar. När mörkret föll var många klättrare kvar på berget och samtidigt blåste det upp till en fruktansvärd snöstorm, berättar Wongchu.

HAN OCH PEAK PROMOTION deltog i flera räddningsoperationer för att försöka få ner strandsatta och vilsna klättrare. Ändå var det många som aldrig hittades. Dagen efter hade åtta klättrare omkommit, bland dem de mycket erfarna guiderna Scott Fisher och Rob Hall.

Säkerheten är oerhört viktig och man måste vara väl förberedd innan en expedition, förklarar Wongchu. Han är kritisk till att många företag låter oerfarna klättrare följa med till Mount Everest bara de betalar tillräckligt mycket.

– För mig är pengar inte viktigt. Vi är väldigt seriösa och kräver att klättrare är väl förberedda. Det är det viktigaste. Annars sker det olyckor.

Mellan 1921 och 2006 rapporterades 212 dödsfall på Mount Everest. Många kroppar har aldrig hittats eller varit för svårtillgängliga och ligger därför kvar på berget. Wongchu menar att många inte hade behövt dö om man bara använt lite sunt förnuft.

I OCH MED att det politiska läget lugnat ned sig i Nepal tror Wongchu på fler turister framöver. Maoisterna som förut opererade som gerilla i landet sitter nu i regeringen och oroligheterna har lagt sig. Svenska UD varnar inte heller längre för att åka till landet.

– Det var egentligen inte så många länder som varnade för att åka till Nepal. Och medborgare från länder som gjorde det kom hit ändå. Det är bara ni svenskar som är så ordentliga och lyssnar på regeringen, säger Wongchu.

Han kisar och ler. Ändå älskar han svenskarna, förklarar han om igen.
I mars planeras nästa besök till Sverige. Då ska Peak Promotion vara med på TUR-mässan i Göteborg. Där hoppas Wongchu knyta fler kontakter och locka svenskar till Nepal.

– Ni måste besöka Nepal. Om inte för något annat, så för att se hur ett riktigt berg ser ut!

Peak Promotion har ordnat expeditioner för bland andra:

1. Sting
   
2. Renata Chlumska
   
3. Fredrik Sträng
   
4. Johan Ernst Nilson
   
5. Michael Palin och BBC
   
6. National Geographic

---

Text: Matilda Hjertstrand • 2009-02-13
Nepal • Restips