Annons
Annons
Foto: Emeli Emanuelson

Foto: Emeli Emanuelson

Grekland

Klassisk öluff i Kykladerna

Ljusa sandstränder. Antika lämningar. Neonfärgade bargator. Vita sockerbitshus med blå dörrar. Med alla kykladiska öar att välja mellan riskerar inte ens den mest rastlösa öluffaren bli uttråkad.

Text: Redaktionen • 2009-06-03 Uppdaterad 2021-06-23

LUFTEN ÄR ÖMSOM LJUMMEN, ömsom sval. Vinden smakar salt. Jag står ensam och ynklig i nattmörkret i Paros hamn och tittar på när färjan jag just sovit på ångar vidare söderut. Det där med nattfärja är en jättebra idé, men inte om man når sin destination redan 03.50.

Mina trötta ögon letar desperat efter en rumsraggare. Inte en kotte. Rumsraggarna, de som hyr ut boende till billiga priser, brukar alltid komma rusande med sina erbjudanden så fort färjan lägger till. Men inte inatt.

Tyngd av min enorma ryggsäck driver jag vidare. Irrandes omkring i Parikias kritvita gränder, tysta så här tidigt på säsongen, önskar jag att jag lämnat de där extra par skorna hemma. Jag ger upp mitt sökande efter logi när jag finner de andra nattfärjeresenärerna sovandes på stranden. Hotellen är alla igenbommade inför natten och öppnar närhelst personalen känner för det. Jag sjunker trött ner på en bänk för att invänta gryningen.

Alla vägar leder till Paros. Här spyr enorma färjor dagligen ut öluffare för att sluka andra för vidarebefordran till de övriga Kykladerna, som ligger utspridda i Egeiska havet sydost om det grekiska fastlandet. Kykladerna representerar mycket av det typiska Grekland med sina karga klippor, otaliga smÙ� kyrkor och charmiga sockerbitshus med blå dörrar. Här går den klassiska öluffarrutten – en given nybörjartur!

Efter några dagar på partyglada Paros och dess lillasyster Antiparos vill jag byta scen. Inga problem. Det finns 220 andra öar att utforska, som historiska Delos, glamorösa Mykonos, karga Serifos, kulinariska Sifnos, färggranna Milos, vitkalkade Folegandros, djupblå Amorgos och romantiska Santorini.

Klassisk öluff i Kykladerna

KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET. Så känner jag några dagar senare när färjan närmar sig Serifos. Ön där den glupske cyklopen Polyfemos fick sitt enda öga utpetat av Odysseus. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag fortfarande har båda mina i behåll när jag ser Chora – staden på berget. Gudarna tycks ha haft kafferep och råkat välta ut sockerskålen. Sockerbitarna har landat huller om buller, smält lite av den gassande solen och klibbat fast på toppen av berget.

När kvällen kommer brinner Chora, Serifos huvudort, likt en samling slumpmässigt utplacerade marschaller. Jag befarar att jag redan efter några dagar in på min två månaders öluff nått höjdpunkten på resan.

Serifos bor granne med Sifnos, vars kök är vida känt i Grekland. I den ljuvliga byn Kastro vill jag hitta mig en Kostas, gifta mig och bosätta mig. Nästan. Likt Serifos är Sifnos en kykladisk dröm med vindlande vita gränder, blå fönsterkarmar, lila bougainvillea, turkost hav och fantastiska vandringsleder. Perfekta för lata barfotadagar och balkongkvällar tillsammans med förälskelsen och en flaska Retsinavin.
Färjan tuffar snart vidare och jag når Greklands mest fantasi-eggande kustremsa. Med sina mångfärgade bergarter är Venus från Milos hemö ett geologiskt mästerverk. Jag vandrar ensam omkring bland Sarakinikos klinter som lyser varma i skenet av den sjunkande solen. Mina fötter är vita av kalk. Kritvit månöken av snidade stenformationer möter turkosblått hav. Och mitt i allt – en naturlig bassäng av lugnt, grönt vatten. Ute i vågorna kontrasterar ett enormt, rostrött vrak.

Ett par kilometer från Sarakinikos strand ligger Papas Fragas. Här har havet holkat ur det färggranna, mineralrika berget och bildat små laguner med inbjudande, klart vatten. Inte en taverna så långt ögat kan nå vid nÙ?gon av stränderna. Den otämjda naturen allena. På Milos blir en dag på stranden en riktig upplevelse.

MIN KYKLADISKA ÖLUFF UPPHÖR vid regnbågens festliga slut, långt ifrån småöarnas rustika romantik. På glammiga Paradise Beach på Mykonos dansar lättklädda människor i bikini och speedos på borden, på stranden och i poolen.
En salig blandning av folk och sexualiteter.

Föredrar man mer sofistikerat festande passar Mykonos stad bättre. Den är känd för sina många gaybarer, varav de trendigaste är Kastro, Icarus, Pierro’s och Diva. Men alla är välkomna. Förutom möjligtvis stadens maskotar – de ljusrosa pelikanerna Petros och Irini.

Vid Mykonos stads västra flank övergår dess vackra, vita arkitektur i Lilla Venedigs eleganta träbryggor. Med en alldeles för dyr strawberry margarita i handen och med stadens karakteristiska väderkvarnar i ögonvrån blir solnedgången i havet spektakulär.


Text: Redaktionen • 2009-06-03
GreklandRestipsParos

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top