• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Venedig i författarnas fotspår

    Vagabond har vandrat i författarnas Venedig. Hemingway, Brodsky, Strindberg och Casanova – alla har de skrivit om stan med kanalerna. Dessutom: tips på hur du gör Venedig med skral budget.

    Venedig i författarnas fotspår

    VENEDIG ÄR EN KULISS i mina drömmar. Från aktern på en vaporetto ser jag Canal Grandes rikemanshus doppa fasaderna i vattnet och de blänkande gondolerna glida mellan polkagrisfärgade pålar.

    Jag har sett det förut. Tusen gånger. Två gånger i vaket tillstånd och 998 gånger i fantasin.

    Det finns tusen skäl att resa till Venedig. Ett skäl är att förverkliga sina inre bilder som skapats av böcker man läst. Den här resan gör jag med en bunt skönlitterära böcker om Venedig i resväskan.

    Min första ciceron är Ernest Hemingways Över floden in bland träden. Jag läser om den amerikanska översten och hans chaufför som strax efter kriget åker bil från Trieste till Venedig. Översten berättar om hur en grupp människor jagades ut på sumpöarna i lagunen av de invaderande västgoterna för 1 500 år sedan.

    Först hamnade de på ön Torcello och for sedan vidare till de öar som i dag är Venedig. Översten sammanfattar karaktären hos Venedigs grundare: "Dom var mycket hårda och dom hade mycket god smak i fråga om husbygge". De låter blicken svepa söderut över lagunen, ser ön Burano med sitt klocktorn som lutar mer än det i Pisa och ön Murano där karlarna gör " underbart glas för dom rika över hela världen" och sen far "hem med den lilla vaporetton och gör bambini". Sedan får de syn på Venedigs siluett.

    Det där, säger Hemingways överste, det är min stad.

    Bild 775533
    I VENDIG BOR JAG i San Polo i ett fuktigt och myggigt skyffe på nedre botten i en gränd med evig skugga. Men det har två fördelar: det är centralt och det är billigare än hotell. Bredvid ligger Rialtos fiskmarknad där silverglänsande fenor och aperitifglas med röd campari glimmar i solnedgången.

    Jag åker vaporetto – båtbuss – på Canal Grande mellan järnvägsstationen Santa Lucia och träbron vid Accademia. Fram och tillbaka. Om och om igen. Jag kan inte få nog. Jag trängs med välklädda italienare och dåligt klädda tyska och amerikanska turister.

    Det gjorde också den rysk-amerikanska författaren och nobelpristagaren Joseph Brodsky i boken som jag läser i solen på bakre däck. I Vattenspegel – en bok om Venedig berättar han att han hur han fick nog och bestämde sig för att bara besöka Venedig på vintern – allt för att slippa se avklädda tyskar med svällande kroppar. Joseph Brodsky gillar inte sommarens hetta och doft av armsvett. Brodsky föredrog Venedig höljd i januari- och februaridimma.

    Jag tycker bäst om stan på hösten och våren med en blek och lagom varm sol. "Shortsklädda hjordar, särskilt de som gnäggar på tyska", skriver Brodsky, "går mig också på nerverna på grund av sin anatomi, så underlägsen, kolonnernas, pilastrarnas och statyernas …".

    Enligt Brodsky bör alla som besöker Venedig, även de vältränade, täcka sin kropp med kläder, eftersom kläder "… är kanske vårt enda sätt att visa vår uppskattning av det val som marmorn gjort". Jag håller med honom och är klädd i kavaj och prydliga chinos.

    SÅ STÅR JAG PÅ Markusplatsen. Framför mig katedralen som enligt chauffören i Hemingways bok ser ut som en filmkuliss. I dag – liksom de flesta dagar på året – får man köa i timmar för att komma in i kyrkan och titta på de fyra bronshästarna, som venetianarna för länge sedan rövade från hästkapplöpningsbanan i Konstantinopel – och som det finns två kopior av på Blaiseholms torg i Stockholm.

    Bild 775534
    Jag köar, blir törstig, flyr till Markusplatsens och Europas flottaste och äldsta kafé, Caffé Florian. Casanova fikade här, liksom Goethe, Rousseau, Lord Byron, Wagner och Hemingway. Kaféets ledning är van vid sådana som jag, som söker den nostalgiska atmosfären skapad av döda celebriteter. Därför tar de ordentligt betalt för fikat.

    Eftersom ett kapell ständigt spelar klassisk musik kostar det 50 kronor i orkesteravgift bara att sitta ner. En pytteliten bakelse går på 140 kronor, ett glas flaskjuice kostar 80 kronor, en cappuccino lika mycket.

    Till min son beställer jag söt mandelsirapsmjölk. Det lät så gott när tioåriga Vendela dricker den i Christina Björks resebok Vendela i Venedig. Vendela säger till sin pappa: "Om jag får barn någon gång. Då ska jag åka till Venedig med dem. Och så ska jag binda för ögonen på dem och föra dem till Markusplatsen. Och precis innan vi är framme så skulle jag säga: 'Nu barn, står ni på världens vackraste torg. Och så skulle jag ta av dem bindlarna. Och sedan skulle de få mandelsirapsmjölk …".

    CAFFÈ FLORIAN öppnades 29 december 1720 av Floriano Francesconi och hette först Venezia Trionfante. Men besökarna sa Florians kafé, efter ägarens namn, så det var lika bra att ändra på skylten Inredningen är inte från 1720, utan från renoveringen 1858. Då var folk otroligt upprörda över att det klassiska fiket skulle göras om – kanske är det därför man har låtit det vara sedan dess. Jag låter blicken vandra i rummet.

    Guld, speglar, rött – 1800-talets överklassmak härskar. Och, jo, jag tror jag känner författarnas andar: skriv, säger de, skriv eller dö!

    Varför Venedig?

    Jag har varit i Venedig två gånger tidigare och kan inte få nog. När jag säger till vänner att jag är på väg hit berättar de historier om hur dyrt och trångt Venedig är och hur illa kanalerna luktar. Jag tror att det handlar om avundsjuka.

    I själva verket längtar de också hit. Venedig är en totalupplevelse: historiskt spännande, bilfritt, förvånansvärt tyst och drömskt labyrintiskt. Världens bästa weekendresmål. Venedigs bästa torg Campo Santa Margherita är Venedigs roligaste torg. Genuint venetianskt.

    Alla förmiddagar förutom söndagar pågår en myllrande vardagsmarknad med grönsaker, frukt och fisk. På eftermiddagarna träffas studenter för att fika på uteserveringarna, medan föräldrar tittar på sina barn som leker på torget. På kvällarna tar nattlivet fart inne på barer och dansställen.

    Bort från Markusplatsen Ju längre bort från Markusplatsen, desto lägre priser. I Cannareggio och Dorsoduro är det inte dyrare än i någon annan italiensk stad.

    En budget och en lyxresa

    BUDGET: Flyg med Ryanair Stockholm Skavsta-Treviso (tre mil från Venedig).
    700 kr inklusive avgifter och skatter. 3-stärnigt hotell med frukost i grannstaden Mestre (på andra sidan bron 1 km från Venedig). Del i dubbelrum 250 kr/natt eller 1 250 kr för 5 nätter.
    Totalt 1950 kr.

    LYX: Flyg med Brussels Airlines Stockholm Bromma-Venedig Marco Poloflygplatsen.
    5 500 kr i business class. 5-stjärniga, anrika lyxhotellet Gritti Palace vid Markusplatsen mitt i Venedig (två kända gäster: Somerset Maugham och Ernest Hemingway). Del i dubbelrum 3 100 kr per natt eller 15 500 kr för 5 nätter.
    Totalt 21 000 kr.

    Bild 775535
    Dölj vem du är

    Traditionen att varje år runt askonsdagen i februari fira karneval i slängkappa och med en mask för ansiktet går tillbaka till 1100-talet, men övergavs 1797 när Republiken Venedig föll. Först på 1970-talet återupptogs karnevalen och först på 1990-talet öppnades de flesta butiker som säljer masker. Dorsoduro har flest butiker. Du får en mask för 50 kr, men de bästa kostar flera hundra. För de konstnärligare maskerna, missa inte MondoNovo, 3063 Rio Terá Canal, Dorsoduro, http://www.mondonovomaschere.it.

    Kubriks syndiga masker

    Under medeltiden användes masken av societetsfolk som ville behålla anonymiteten kring sitt odygdiga leverne, framför allt under karnevalen i februari. Stan är ju trång och rykten sprids snabbt.
    Det syndiga motivet till att bära mask gestaltas i Stanley Kubriks sista film Eyes Wide Shut efter en novell av den österrikiske författaren Arthur Schnitzler. Den handlar om en utflippad överklass som vill vidga gränserna för dagens anständighet.
    Maskerna till filmen köptes förstås från Venedig, närmare bestämt från den lilla affären La Macana, Sac Toletta 1169, Dorsoduro.

    Skönlitteratur om Venedig

    Memoarer av Giovanni Giacomo Casanova.
    Mitt Venedig av August Strindberg. Finns i Likt och olikt i samlingsverket August Strindbergs samlade verk.
    Rymmerskan (sjätte delen av romansviten På spaning efter den tid som flytt) av Marcel Proust.
    Vendela i Venedig av Christina Björk och Inga-Karin Eriksson. Vattenspegel av Joseph Brodsky.
    Över floden in bland träden av Ernest Hemingway.
    Hittar du inte böckerna i bokhandeln finns alla på biblioteket.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!