• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Gran Canarias vilda ovansida

    Den mest exploaterade kanarieön är samtidigt den mest orörda, vilda och natursköna. För att uppnå det oväntade måste du sträva uppåt – mot bergen, lantgårdarna och de vindlande vandringslederna.

    Gran Canarias vilda ovansida

    Hotellet Cruz de Tejeda försvinner i dimman. Jag går mot vägskälet. Gatu-skylten som pekar ut vägen mot provinshuvudstaden Las Palmas är det enda i världen som inte har diffusa kanter.
    Pinjeträden är sovande jättar med spretiga frisyrer och vägen som försvinner in i ett mörkgrått hål är entrén till dödsriket.

    Ut över kanten och ner i dalen bolmar dimman våt och blygrå.
    Jag ser inget av terrasserna där man sedan 1500-talet odlat först sockerrör, sedan vindruvor och senast kaktusar med cochinill-löss som producerar ett rött färgämne som används i allt från campari och chorizo till läppstift.

    Jag ser ingen av den spanska kungens vandringsleder, Caminos Reales, som jag vet slingrar sig mellan blommande gul ginst och grå sten nerför dalsidorna.

    Och jag ser inte Gran Canarias mest kända rauk: vilda västern-klippan Roque Nublo, vilket betyder Molniga klippan, ett passande namn denna bomullsinsvepta kväll när sikten är max tio meter.

    Vandring mellan Cruz de Tejeda och byn Culata.
    Dimhöljda Cruz de Tejeda, dit jag snart ska traska tillbaka, är ett av Spaniens drygt nittio paradores, en hotellkedja som skapades med ungefär samma ambitioner som Svenska Turistföreningen – att få ut folket i naturen – med den skillnaden att den spanska varianten aldrig innebär sovsal och självhushåll, utan privata hotellrum med rumsservice och matsalar med dignande bufféer och överdådig service.
    Vilket säger det mesta om hur svenskar respektive spanjorer vill uppleva naturen.
    Kvällen innan jag ska börja vandra äter jag en sådan dignande buffé med konstfullt och moderniserade kanariska rätter och går sedan mot mitt rum i de långa korridorerna med det dimmiga mörkret ruvande utanför panoramafönstren, vilket känns spöklikt – som en scen ur Stanley Kubricks The Shining.

    Det hörs inte ett ljud från de andra 42 rummen. Är jag ensam gäst på hotellet? Kanske befinner jag mig i Hades väntrum; kanske är jag redan död?

    Nästa morgon är allt spöklikt bortblåst och stämningen munter i frukostmatsalen. Utanför skiner solen. Himlen oklanderligt duvblå. Nu ser jag hela härligheten: ginsten, vandringslederna och den mäktiga Molniga klippan.

    Björn Westin är min bergsguide. Han har ljusblå ögon, solglasögon, fem dagars skäggstubb och vitt pannband – och får mig att tänka på en sorgfri kalifornisk surfare, vilket visar sig pricka ganska rätt: han kom till Gran Canaria som surfare i tonåren, blev kvar och driver nu Rocky Adventure, ett guideföretag för vildmarksturism. Han är den bästa ambassadör man kan få om man vill lämna solstolar och shoppingcenter och upptäcka Gran Canarias vilda ovansida.

    Bergsguiden Björn Westin med Molniga klippan.

    Han pinnar uppför första slänten med sin vandringsstav, stannar på ett krön och tittar över dalen. Jag är snart ikapp, lutningen är inte mördande och höjden inte extrem (1 600 meter över havet).
    – Sex kungliga vandringsleder börjar i vägskälet vid Cruz de Tejeda. På 1500-talet var stigarna de enda transportlederna, de var den spanska kolonialismens livsnerver från odlingarna i dalarna ner till kusten, sedan man 1496 efter flera års strider till slut nedkämpat ursprungsbefolkningen guancherna, berättar han och ler sitt varggrin.

    Björn Westin är en bra berättare. Han kan den kanariska historien, liksom naturkunskap. Han kan därför också berätta att det behövs 150 000 cochinill-löss för att producera ett kilo färgämne och att Kanarieöarna har 550 endemiska växter (plantor som växer här och ingen annanstans) mot bara 28 i hela Skandinavien.

    Mest fascineras jag av Gran Canarias mikroklimat. Den bergiga ön skapar sina egna klimatzoner när den kyliga nordostpassagen träffar de sju öarna.

    I söder där alla turister trängs råder nordafrikanskt ökenklimat, vilket är bra för strandliv. I norr där huvudstaden Las Palmas ligger är det regnigt, frodigt, subtropiskt vilket är bra för odling av banan, papaya och mango. Och här i bergen är det medelhavsklimat i dalarna och uppe på bergsryggarna inlandsklimat med iskalla vinternätter och smällheta sommardagar – en gudabenådad plats för vandrare.

    Bild 775625
    Vi går nedåt, nedåt, nedåt, drar in söt blomdoft, lyssnar på kvillrande fågelsång, dricker iskallt källvatten, möter några parkvakter. Njuter av avskildheten. Svårt att föreställa sig att massturismens slagfält i Playa del Inglés bara finns några mil bort. Här tittar jag ut över ett bergslandskap lika dramatiskt och exotiskt som om det vore Anderna.

    I utkanten av byn La Culata de Tejeda söker vi upp Finca la Isa – ett av flera casas rurales, lantgårdar ombyggda till uthyrningsstugor – för att äta kanariska smårätter tillagade av en tapaskock från turistzonen i söder.

    Jag dricker det oförargliga kanariska ölet Tropical, medan kocken skär upp pata negra-skinka, rullar in dadlar i bacon (cucarachas escondidas, gömda kackerlackor) och blandar med en mixerstav till en mojo – en kall dippsås – av solrosolja, vinäger, krossad vitlök, kajennpeppar, kummin och paprikapulver.

    Jag doppar de torrkokade salta potatisarna med skal – papas arrugadas – i såsen och njuter av de hårdgrillade bacondadlarna. Min kropp behöver näring efter en halv dags vandring och finns det något njutbarare sätt att tillfredsställa detta begär än att göra det med ett smörgåsbord av kanariska tapas på en terrass som smeks av den ljumma vintersolen.

    Papa arrugadas med mojo.

    Guide till vilda Gran Canaria

    Resa dit

    Apollo, Fritidsresor, Ving och alla andra stora charterarrangörer har paketresor till Gran Canaria. Det innebär nästan alltid hotell i det tättbebyggda och exploaterade turistområdet på öns sydspets: San Augustín, Playa del Inglés, Mas Palomas etc. Ett kul alternativ är att bo i pronvinshuvudstaden Las Palmas, som har spanskt vardagsliv, fina torg, koloniala hus och även en strand.

    Norwegian – http://www.norwegian.seflyger direkt från Stockholm Arlanda till Gran Canaria och Transavia – http://www.transavia.com – från Köpenhamn, medan Iberia och Spanair flyger från flera flygplatser i Skandinavien via spanska fastlandet.

    Ta sig runt

    Gran Canaria har ett mycket välfungerande nät av moderna bussar som går ofta och överallt. Trafikplanerare finns på http://www.globalsu.net.

    Hyra bil är på grund av skattefrihet billigare här än i fastlands-Europa. I turistområdet på södra delen av ön är det tätt mellan uthyrningsfirmorna och konkurrensen hård.

    Bo

    Paradores: kedja med drygt 90 lantligt belägna hotell runt om i Spanien. Ibland lyxiga, ibland basala. På Kanarieöarna finns ett var på La Palma, El Hierro, La Gomera, Teneriffa och Gran Canaria. Boka på: http://www.parador.es. Dubbelrum från 600 kronor och uppåt.

    Casa Rurales: Små och stora lantstugor, ofta före detta jordbrukshus i rustik sten, som hyrs ut minimum två nätter. Kostar från 1 000 kr/natt för 4–6 personer. Boka på www.grancanariarural.com eller på http://www.mercatour.com.

    Vandringar

    Rocky Adventure har guidad gruppvandring och hyr ut bergsguide privat. Alla talar svenska! http://www.ecoturismocanarias.com.

    Mer att läsa

    Vandra på Kanarieöarna – 50 vandringsturer på Kanarieöarna av Anita Lövland.

    Namnet

    Namnet Kanarieöarna kommer från Insulae canariae, som betyder Hundöarna efter det latinska ordet Canis = hund – i sin tur efter en storväxt hundras som de första besökarna stötte på när de kom hit.

    Turistbyrå

    Statliga turistbyrån: http://www.grancanaria.com.

    Snabbfakta – Gran Canaria

    Yta: 1 530 km2 (halva Gotland).
    Invånare: 802 000.
    Högsta berg: Pico de Las Nieves, 1 949 meter över havet.
    Bäst tid att resa: Året runt. På grund av kalla havsströmmar blir somrarna längs öns kuster aldrig riktigt heta. Avstånd till Afrika: 19 mil.
    Ekonomi: turism, turism, turism och därefter tomater och bananer.
    Valuta: 1 euro = cirka 10,20 kr.
    Tidsskillnad: – 1 tim.
    Kolonialism: erövringen av Kanarieöarna och ursprungsbefolkningen guancherna började 1402, men fullbordades inte förrän 1496, då öarna införlivades med det kastilianska kungadömet.
    Statsskick: autonom region i monarkin Spanien.

    Bild 775626
    Missa inte!

    Bodegón Vandama (bilden till vänster) i bergen ovanför Las Palmas. Vingård med egen produktion och restaurang där den vällagrade hårda fårosten är smulig och pikant, kött grillas över eld och tapastallrikarna är lika vackra som goda.

    Missa heller inte!

    Las Palmas. Kanarieöarnas mest kosmopolitiska storstad. Skön vardagskänsla, fin kolonial arkitektur, bra shopping, härliga torg med uteserveringar.

    Missa gärna!

    Playa del Inglés. Stranden är fin, men stadslandskapet med hotell, restauranger som heter British Bulldog och Frankfurt och flottyr-osande och spelhals-blippande shoppingcenter är rena tortyren.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!