Åskdrakens rike

Ett land där alla bär morgonrocksliknande folkdräkter, där plastpåsar är förbjudna och dalar av rhododendron blommar. Följ med till ett av världens mest isolerade länder – Bhutan.

Åskdrakens rike
Rhododendron brinner i stora röda klasar framför en väldig borg. Mullret från flodernas glaciärvatten blandas med klostersång och skrällande cymbaler och trummor. Samtidigt ställer sig en rödklädd munk på ett klipputsprång och börjar fingra på sin mobiltelefon.
Världarna möts här. Då och nu, i landet som heter Bhutan eller Druk Yul, Åskdrakens rike, som står med ena foten i medeltiden och den andra i cyberuppkopplad framtid.
Åtta av världens tio högsta bergstoppar har passerats och flygplanet från Kathmandu har just dumpit ner i en djup dalgång. Tycker mig ha kommit till en främmande planet. Mina värdar, guiden Yeshey och chauffören Tashi är liksom stora delar av befolkningen klädda i nationaldräkterna gho, ett slags morgonrocksliknande plagg som kjoltvärt slutar inför långa, mörka knästrumpor.

Bild 775889
Byliv i lilla samhället Haa.


Tillsammans åker vi från blad till blad i en storslagen saga.
Första anhalt är staden Paro. Vägar smala som bäckdrag snirklar mellan hamlade alléer av månghundraåriga pilträd. I princip alla byggnader är uppförda i traditionell stil. De påminner om ett mellanting av korsvirkeshus och buddistiska tempel. De är skinande vita, med skiffertak och fasader inte sällan prydda av en stor, målad penis sprutande sperma, bilder som anses ge skydd, lycka och fruktbarhet.

Om länder kunde leka kurragömma, skulle Bhutan ligga bra till. På medeltiden höll sig nationen undan de kartor som lyckats pricka in Indien, Nepal och Tibet. I Europa hävdade drömmare att landet var ett förlorat kristet rike, lett av en mytologisk präst vid namn Prester John, medan italienska munkar, stationerade i Lhasa, påstod sig ha hört berättelser om ett åskdrakens land gömt någonstans i Himalaya.
Omvärlden tvekade. Fanns nationen överhuvudtaget?

Bild 775890
Risfält utanför byn Paro.
Bhutan låter en smula osannolikt även idag. Ett land där livet levs i harmoni med naturen. Där det inte avverkas någon skog. Där det inte jagas. Och kungen propagerar för ökad bruttonationallycka istället för höjd bnp.
Förklaringen till att Bhutan i så hög grad kunnat gå sin egen väg är förmodligen att landet ligger isolerat. Himalaya radar upp lodräta väggar i norr, medan tät tigerdjungel hägnar in nationens gräns i söder. Först 1974 nådde den första gruppen betalande turister hit, alltså sex år efter att mänskligheten tagit sin första promenad på månen.
Men nu är det 2009 och Bhutan har någorlunda nyligen upplevt sitt första demokratiska val, plus ett kungligt tronskifte. Till synes stora förändringar som ändå tycks ha slutat i något slags business as usual. Valet vanns av ett kungatroget parti och den nya regenten, 29-åriga Jigme Khesar, har lovat att följa sin fars tankegångar: Bhutan ska även i fortsättningen vara ett samhälle byggt på ekologi och inre frid istället för jakt efter konsumtionsvaror. Samtidigt önskar den nya regenten att nationen ska bli aktivare i sitt utbyte med omvärlden.

Bild 775891
1. Jättepenisar, en vanlig syn. Sägs ge lycka och tja, välstånd. 2.Vackert vandringsland. Här är leden upp till klostret Tiger's Nest, 3 000 meter över havet.

Hur går det då?
Min guide Yeshey är ung och ivrig, men samtidigt en smula orolig. Nepal och Indien har demokrati. Men också politiskt våld och svår korruption, funderar Yeshey, som vill ha harmoni.
– Om jag ser två myror slåss, böjer jag mig ner och särar på bråkmakarna.
– Om jag ser två hundar som går i kamp, gör jag likadant, förklarar han.
Det låter ju bra.
För bra för att vara sant, kanske?
I huvudstaden Thimphu spricker också bilden av det perfekta en smula. Det är fem år sedan jag var här senast. Åtskilligt känns bekant. Avsaknaden av skrikig reklam. Stans äppelkindade ansikten. Den dansande polisen, som från sitt upphöjda podium vägleder trafiken med gracila handrörelser som hos en klassisk dirigent.
Samtidigt syns mycket som jag trodde var tabu eller inte existerade. En ny motorväg drar förbi något som påminner om en småtrist förort. Ett centralt beläget dike är fyllt med plastpåsar och illaluktande sopor. En dagstidning berättar att fem studenter gripits för innehav av marijuana och att en man som våldtagit sin 16-åriga barnvakt dömts till fängelse.

Bild 775892
1. Buddistiska böneflaggor vid storslagna klostret Tiger's Nest.

Till och med Yeshey börjar kännas mänsklig. Särskilt när han knappar in favoriten Don Williams på sin mobiltelefon. I vindarna från Tibet ljuder plötsligt den smörigaste country man kan tänka sig. Vi är på väg mot favorithaket Hub, en bar fylld av trånande cityflickor och starkölsdrickande unga män. Några spelar biljard, andra kollar in storbilds­tv:ns direktsända Premier League-match.

Nästa morgon är sagan tillbaka. Mild och vacker. Samtidigt som Bhutans fotbollslandslag försvinner ut i dimman för att träna på en hålig grusplan, lämnar vi huvudstaden och drar österut mot terrasserade höjder, spridda småbyar och det dimhöljda passet Dochu La.
Köper äpplen vid vägkanten. Dricker te på 3 000 meters höjd. Påbörjar sedan den timslånga nedförsbacke som slutar i ett helt annat klimat, i Punakha där små bakåtböjda frukter knyter nävar och blir till bananstockar, där riset tröskas för hand och en vit och väldig klosterborg reser sig på andra sidan en provisorisk bambubro.

Bild 775893
1. Takin är Bhutans nationaldjur och något av en blandning av gnu, ko, buffel, bison, hjort, älg och rymdvarelsen Alf.

När mörkret färgat floddalen blåsvart, serveras jag te inför en pensionerad landshövding. Utvecklingen går inte att hejda, säger han. Vårt land har blivit modernare och bekvämare för invånarna. Men det kommer aldrig att gå över styr, påpekar landshövdingen. Alla känner alla. Och hittar någon på något dumt, har Thimphu hört allt inom någon timme.
Bhutan är litet, ungefär stort som Schweiz, men med en natur som är förbluffande variationsrik. I takt med ändrade höjdmeter slår landskapet om. Från låglandets ångande djungel och manshögt elefantgräs till Himalayas 7 000 meter höga hajtänder. En biologisk mångfald som tillhör jord­klotets tio-i-topp och omfattar såväl snöleopard som tiger, röd panda och blå vallmo.

Bild 775894
Alla hus i Bhutan är byggda på traditionellt vis. Bild från byn Paro.
Minibussen hostar till i morgondimman, och så är vi på väg mot Phobjikhadalen. Vägens kurvor skruvar sig metodiskt mot molnen. Upp till en milsvidd skog av hundratals olika trädslag, vars grenar fångats av lava till något som påminner om fransiga julgransdekorationer, slappt dinglande i vinden. Vi ser fnittertrastar, en mård med gula kroppssidor. I toppen av ett träd en ensam örn, bredaxlad och tyst.

Så korsar vi ett 3 400 meter högt pass. På andra sidan följer en bred dalgång, som visuellt för tankarna mot Bravehearts Skotska högländer, fast i bhutanesisk tappning. Inga bilar. Inget larm. Istället jakar, rödklädda munkar och tystnad tills trumpetstötar fyller skyn.
Phobjikha är vintertillhåll för svarthalsade tranor. Dalens folk betraktar fåglarna inte bara som fåglar, utan också budbärare om skörd och vårsådd.
Något hundratal borde vara här nu.
Vi hittar bara fyra, en familj som sökande spatserar mellan sanka tuvor och svart boskap.
Kanske beror det låga antalet på en slump. Kanske har klimatförändringarna även nått hit och håller kvar fåglarna på häckplatserna i Tibet.
Bhutan finns på sätt och vis här som ett facit över hur Asien en gång sett ut. De orörda skogarna, djuren, miljöerna som aldrig nåtts av yxhugg eller exploatering. Men det finns också en värld utanför. Och den kryper allt närmre inpå både tranorna och Bhutan.

10 saker du inte visste om Bhutan:

1. I Bhutan finns 19 språk (där dzongkha är det officiella).
2. Individuellt resande är förbjudet, liksom cigaretter och plastpåsar.
3. 1974 anlände den första turistgruppen till Bhutan.
4. Det totala antalet turister per år är idag ca 20 000. De flesta av dem är fågelskådare och vandrare.
5. 70 procent av Bhutans befolkning är jordbrukare.
6. Nationalsporten är bågskytte. Skyttet sker med traditionella bambubågar eller moderna så kallade compoundbågar. Avståndet är 145 meter.
7. I Bhutan finns snöleopard, björn, tiger och röd panda. Och såklart yetin, snömannen (som de flesta bhutaneser faktiskt tror existerar).
8. I Bhutan är sjukvård och undervisning gratis.
9. Så sent som 1999 tilläts tv.
10. Det nationella flygbolaget Druk Air (Druk betyder för övrigt drake) är det enda flygbolaget som har flighter till och från Bhutan. Den totala flygplansflottan består av två flygplan. Flygplatsen, som ligger i Paro och inte i huvudstaden Thimphu, öppnade på 1980-talet.


Guide: Bhutan

Resa till Bhutan

Turismen till Bhutan är begränsad. Individuell turism är inte tillåten. Så här gör du: åk på gruppresa från Sverige. Eller kontakta någon researrangör i Bhutan. Uppge då datum och resrutt, så fixar de allt praktiskt plus en inbjudan som garanterar dig visum vid ankomst. Priset, 180–220 dollar (1 450–1 750 kronor) per dygn, är bestämt av landets turistmyndigheter.

Avgiften varierar beroende på säsong, gruppens storlek etc. I priset ingår hotell, mål­tider, guide, inträden och transporter. Samma dagsavgift, 180–220 dollar, gäller för trekking. Visum kostar 20 dollar och utfärdas på flygplatsen mot uppvisande av inbjudan (se ovan). Systemet låter krångligt, men är faktiskt smärtfritt. Du kommer med önskemål och researrangören fixar! Inför resan måste du också betala 10 dollar i Bhutan Tourism Development Fee. Till sist, ta med ett passfoto, det krävs till viseringen i Bhutan.
Enbart ett flygbolag trafikerar Bhutan, nämligen det inhemska Druk Air (http://www.drukair.com.btsom) flyger till Paro från bland annat New Delhi, Bangkok och Kathmandu. Den sistnämnda är kortast, billigast och kostar 1  500–1  900 kronor enkel resa.

Några svenska arrangörer som bokar resor till Bhutan: Världens Resor (http://www.varldensresor.se), Prima Travel (http://www.primatravel.com), Swed-Asia Travels (http://www.swedasia.com), Natur Resor Annelie Utter (http://www.naturresor.com), Gränslösa Resor (http://www.granslosaresor.se) Lime Travel (http://www.limetravel.se).
Arrangörer i Bhutan: länkar och info finns på http://www.kingdomofbhutan.com. Min resa bokades via Bae–Yul (http://www.baeyul.com.bt) som var väldigt bra.
Arrangörer i Nepal: två av många resebyråer i Kathmandu som kan fixa turer till Bhutan är Mountain Delights Trekks & Expeditions (http://www.trekksnepal.com) och Highlander (http://www.highlandernepal.com).

Resa runt i Bhutan

Så gott som alla utländska besökare når Bhutan via paketresa (se ovan). Grupperna får då en minibuss eller personbil plus guide och chaufför till förfogande. Lokalbuss finns också, men används sällan av turister. Jämfört med Nepal är vägarna bra. Bhutan saknar inrikesflyg, men planerar för turisttrafik till ett projekterat flygfält i Bhumtangregionen i landets östra delar.

Bo i Bhutan

Generellt så är Bhutans hotell bra. När du bokar
paketresa till Bhutan, ingår övernattningar i själva upplägget. Resebyrån väljer och bokar hotell åt dig. Om du har möjlighet att påverka valet, så är lilla ombonade Sonam Trophel i Paro trevligt, liksom Hotel Meri Punsum, utanför Punakha, med vidunderlig utsikt över en djup floddal.

Äta

På turistrestauranger ofta buffé med ris (rött ris är en lokal specialitet), nudlar, grönsaker och kött. Måttligt kryddat trots att det bhutanesiska köket står för mot­satsen. Får du chansen, testa gärna nationalrätten, ema datse, ett slags ostsås med hel chili. Momo, tibetansk ravioli fylld med kött eller grönt är också en vanlig rätt. Äppel­ölet Red Panda är klart godkänt liksom pilsnern Druk 11000 och whiskyn Courier.

Sevärdheter

Paro: Paro Dzong, den mäktiga klosterborgen som rymmer 200 munkar. Knappt en mil norr om Paro börjar stigen till det legendomspunna Tiger's Nest, Taktshang Gomba. Klostret klamrar sig fast på en klippvägg 900 meter ovanför dalen. Vandringen hit tar 1–2 timmar, halvvägs finns ett litet kafé med fin utsikt. Inne i helge­domen råder fotoförbud!
Thimphu: här finns Bollywoodbio, barer och postens filateliavdelning.
Punakha med mäktig klosterborg och vacker floddal.
Phobjikhadalen med stämningsfullt kloster och övervintrande svarthalsade tranor. Än längre österut möter Trongsa med landets största klosterborg och Bhumtang som ofta kallas Bhutans kulturella hjärta.

Det unika nationaldjuret – Takin

Den klättrar som en bergsget, men går på marken som en stel elefant. Och ser ut som en korsning av älg, get, vatten­buffel och gnu (se bild på sid 48). Ja, takin, Bhutans national­djur, är en egendomlig skapelse. Enligt myten skapades djuret genom ett mirakel av lama Drukpa Kunley på 1400-talet och har sedan dess betat i vilt tillstånd på Bhutans bergssluttningar. Takin är gräsätare och under sommar­tid migrerar den till högre höjder, ofta över 3 700 meter, för att beta och undkomma monsunvärmen och sommarens fästingar och flugor. En fullvuxen hanne kan väga upp till 350 kilo. Till skillnad från jaken, som ger mjölk och smör, har takin inget större ekonomiskt värde.

Missa inte:

Vandringen till Tiger's Nest

Fantastisk skog. Fantastisk utsikt. Och en av världens mest spektakulärt belägna byggnader.

Missa gärna:

Thimphu

En natt i huvudstaden räcker. Satsa istället tid på landsbygden.