Annons
Annons
Foto: Jens Lennartsson

Foto: Jens Lennartsson

Italien

48 timmar i Turin

»Turin är inte bara Fiat.« Efter två dagar slutar jag räkna antalet gånger jag har fått höra den frasen. Men det stämmer. Staden har tillbringat mycket tid och kraft på att få påståendet att bli sant och få turisterna att strömma till. Nu bÙ�rjar folk förstå. I Turin kan man besöka ett underbart filmmuseum, festa vid Murazzin och äta glass som gör vem som helst svag i knäna. Genom staden flyter floden Po, Turins turkosgrumliga och svalkande nerv.

Text: Emmy Lennevald • 2010-06-09 Uppdaterad 2021-06-23

DAG 1

10.00 Efter en kopp kaffe och en brioche med skivade äpplen, åker jag upp på berget Monte dei Cappuccini. Turin är stort men överskådligt, floden Po och bergen bildar naturliga avgränsningar.

11.30 Turin sägs vara hem till både vit och svart magi och en av de heligaste platserna är Gran Madre di Dio, där den heliga gralen sägs vara begravd. Kyrkan är vacker och full av ockult symbolism.

12.00 Går över bron Ponte Vittorio Emanuele I och styr kosan mot det gigantiska torget Piazza Vittorio Veneto, som sägs vara det största torget i Europa utan någonting i mitten. Det är det minsann inte alla torg som kan skryta med.

13.00 Äter lunch på en av de många restaurangerna längs Via Po. Dricker en öl och på buffébordet står pizza, grönsaker, foccacia, pastasallader, pastrami och bresaola.

14.30 Går längs Via Po och är tacksam över att kungen som en gång bodde i Palazzo Reale bestämde att han ville kunna ta sig ända ner till floden utan att bli blöt. Nu skyddar de vackra valvtaken både mot regn och, som idag är fallet, den intensiva hettan.

15.00 Går till kända glass­kaféet Fiorio (Via Po 8) och slickar i mig svalkande citron­sorbet och himmelsk gianduja, en form av hasselnötschoklad som är typisk
för Turin, http://www.fioriocaffegelateria.com.

16.30 Mole Antonelliana avbildas på de italienska tvåcentsmynten och är en smått fantastisk byggnadskonstruktion. Det 167 meter höga tornet ligger inklämt i ett litet kvarter och inhyser sedan år 2000 Museo Nazionale del Cinema. Jag åker upp i tornet och förundras över utsikten och den läskiga hissfärden upp. Själva museet är underbart. Strövar omkring länge bland gamla filmaffischer, välgjorda temarum, stora dukar med klassiska filmklipp (och bekväma liggfåtöljer), överdimensionerade kylskåp och utställningar om urgamla filmtekniker.

20.00 Runt gatorna Basso och Via Sant’Agostino finns en uppsjö med ställen för aperitivo eller middag. Kvarteren är mysiga att promenera genom efter maten.

22.00 Slår mig ned på Bója Beach på Murazzin. Ett område nere vid floden där uteställena ligger på rad. Provar den kryddiga lokala likören San Simone. Floden Po svalkar, myggorna bits och likören är inte helt tokig.

48 timmar i Turin
1. Promenadstråk anpassade för romantik. 2. Alberto Bertolino reser runt i Europa och spelar på sin fars positiv.

DAG 2

10.00 Beger mig in i stadens hjärta – Piazza Castello. Här finns bland annat Teatro Regio, Palazzo Madama och det kungliga palatset Palazzo Reale. Utanför Palazzo Reale vaktar statyer av Castor och Pollux, mellan dessa sägs Turins mest magiska plats ligga. Försöker känna dragkampen mellan det goda och det onda, men det enda som händer är att jag blir varm i solen och måste gå in i den vackra och närbelägna kyrkan San Lorenzo för att svalka mig.

11.00 Fortsätter längs Via Garibaldi som är kantad av butiker och glasskaféer. Fönstershoppar mig fram till Piazza Statuto, som är Turins mörka hjärta. Av de avrättningar som en gång ägde rum här syns inte några spår. Stenmännen runt det vackra monumentet ser i och för sig ganska plågade ut.

13.30 Äter en piadina, en slags wrap med mozzarella och grillade grönsaker, på Noom (Via Corte d’Appello 9). Sedan blir det en bicerin, den traditionella drycken kaffe med mjölk och smält choklad, på Al Bicerin vid Piazza della Consolata.

14.45 Lokaltrafiken är tilltrasslad men hittar slutligen fram till Parco del Valentino, där stadsborna kopplar av med jonglering, glass, capoeira och trummor. Någon har till och med satt upp en hängmatta och ligger och vickar lojt på tårna. I bortre änden av parken ligger en kopia av en medeltida borg, komplett med invånare och torghandel.

20.00 Turinborna påpekar ofta och gärna att slowfood-rörelsen föddes i trakten och att regionen Piemonte är hem för bland annat gorgonzola, nötchoklad, tryfflar och många andra delikatesser. Eataly (Via Nizza 230) är ett matpalats som bygger på slowfoodkonceptet. Här kan man köpa prima råvaror och vin på tapp för två euro litern. Slår mig ned och beställer en skaldjurspasta och ett glas rött vin. Bredvid Eataly ligger Fiatkomplexet Lingotto där testbanor för nya bilar trängs med allehanda butiker och shoppingsugna italienare.

22.00 Åker upp till basilikan Superga som ligger en bit utanför staden och har en vid-underlig utsikt. Turin skimrar i natten.

48 timmar i Turin
Turin har gott om sevärdheter.

Miniguide till Turin

Resa dit: Bussar till Turin går från Milanos flygplats Malpensa och tåg går från Milanos tågstation. Från Turins två tågstationer går det snabbt att ta sig till Milano, Genua eller Frankrike med de italienska tågen, http://www.trenitalia.it.

Resa runt: Turins lokaltrafik består av en tunnelbanelinje och ett gäng busslinjer. Skaffa en bra busskarta
och lär dig några italienska fraser. Kostar 1 euro för enkelresa. Det finns en båt som går mellan Murazzin och Parco del Valentino på eftermiddagar för 3 euro tur och retur.

Bo: Albergo Serenella ligger centralt bredvid Mole Antonelliana och tar 50 euro för ett dubbelrum utan frukost. Via Tarino 4, tel +39-011-837 031. Finare Jolly Ligure har dubbelrum från 80 euro. Piazza Carlo Felice 85, tel +39-011-53 54 38.

Sightseeing: CitySightseeing-bussen kostar 15 euro. Man kan även köpa Turin-kortet som ger fri entré till de flesta sevärdheter, gratis utnyttjande av lokaltrafiken samt en mÙ�ngd rabatter (19 euro/2 dagar, 31 euro/5 dagar).

Prisläge: Turin är billigare än Milano, men ändå ganska dyrt. Mycket finns dock inom gångavstånd och det är gratis att promenera vid floden, i parker och besöka kyrkor.

Tips: Fetta di polenta, polentabiten, är ett arkitektoniskt mästerverk. Det 27 meter höga huset är bara fem meter brett på sin bredaste sida, och 70 cm på sin smalaste. I korsningen Corso San Maurizio och Via Giulia hittar du denna knäppa sevärdhet.

48 timmar i Turin


Text: Emmy Lennevald • 2010-06-09
ItalienRestipsTurin

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top