Annons
Annons
Foto: Moa Karlberg

Foto: Moa Karlberg

Portugal

Portugal – Upptäck landsbygden med bil

Ett stenkast från hektiska Lissabon breder en av Portugals vackraste regioner ut sig. Alentejo är omtalat för sina goda viner och sin kokkonst, men känns trots detta oförtjänt bortglömt. Följ med på roadtrip till en plats där klockan stannat på söndag.

Text: Moa Karlberg • 2010-06-27 Uppdaterad 2021-06-23

Det är enkelt att se det framför sig: hur man, efter att ha krånglat sig igenom biluthyrningen på Lissabons flygplats, äntligen svischar iväg i 120 kilometer i timmen över Vasco da Gama-bron. Hur man rattar in kanal Africa på radion, den som spelar musik från de forna kolonierna, och väljer motorväg A6 mot Évora.
Hur man efter ett tag byter motorväg mot landsväg som omges av korkekar, betande får och blommande ängar. Hur man stannar i en liten by med vitkalkade hus och kullerstensgator. Stänger av motorn, öppnar bildörren, slås av doften från apelsinträd och syren och ljudet av hundratals våryra småfåglar.
Detta är vad all bilreklam lockar med. Friheten. Flexibiliteten. Jag köper konceptet rakt av. Förutom de allra nödvändigaste mänskliga behoven kvalar känslan av att vara på väg lätt in på min topp tio-lista. Kanske topp fem. Visionen har växt sig starkare för varje grå dag i Sverige, och när jag väl kommer fram är allting precis som jag föreställt mig.
Just precis så.

Portugal - Upptäck landsbygden med bil
1. Odeti Lourdes, hushållerska från svunna tider. 2. Lagom anspråkslös nattlogi i Flor da Rosa.

Solen håller på att gå ner bakom stenborgen i Flor da Rosa i norra Alentejo. Det är en av Portugals många pousadas – lyxiga hotell inrymda i historiska byggnader.
I receptionen står en ensam portier bakom en alldeles för stor disk. Klackarna ekar mot underlaget när han visar vägen genom enorma stensalar. Väggar från 1100-talet samsas med modern design i generösa dubbelrum.
I matsalen skymtar jag ett fåtal andra gäster, men de pratar knappt. Det är som om den sakrala andäktigheten sätter munkavel på besökarna – bestickens klirrande är allt som hörs. Jag går istället till byns enda fristående re-staurang, och kastas rätt in i det kulinariska Alentejo då jag beställer en miga de bacalhau, gryta tillagad på smulat bröd, torsk, olivolja och vitlök. Enkelt och betydligt godare än det låter. En rejäl portion husmanskost som sätter standarden för resten av resan. I Alentejo behöver ingen gå hungrig.
Portugals största region, som upptar en tredjedel av landet, är främst känd för sin mat och sin omfattande vinproduktion. Portugal har oförtjänt fått stå i skuggan av sina gastronomiska grannländer Frankrike och Spanien, och Alentejo har gått turisterna förbi till förmån för Lissabon och Algarve. Att roadtrippa här är att sicksacka sig runt på allt mindre vägar, mellan smakprovningar av oliver, fårost, färsk fisk, lamm, vin och allsköns delikatesser.

Portugal - Upptäck landsbygden med bil
1. Ett litet land med ett stort förflutet. 2. På Alentejos västkust finns både sandstränder och dramatiska klippor.

Matupplevelserna kryddas med fördel av estetiska och historiska intryck: varje by rymmer sin egen medeltidsborg, som oftast ligger högst upp mot himlen. Med tinnar och torn lockar de till avstickare redan från långt avstånd.
I Castelo de Vide strosar några enstaka besökare upp mot slottet medan byn tar siesta. Från torgets högtalare strömmar lågmäld fadosång.
I Vale do Peso stannar jag utanför olivoljefabriken och vevar ner rutorna. Oljan produceras i januari, men i april hänger doften ännu kvar i luften.
I Marvão promenerar jag längs ringmuren och insuper regionens bästa utsikt.
I Borba bor jag i ett osannolikt stenhus från 1800-talet.
I porten står ekipage i Marie Antoinette-stil, såna man kan se på vagnmuseet i Lissabon, och väntar på hästar som aldrig mer ska komma. En marmortrappa leder upp till tre spöklika våningar som varit i samma familjs ägo sedan huset byggdes. Jag är enda gästen. Hushållerskan finns inne alla dagar utom söndagar. Hon heter Odeti Lourdes, är 75 år och når mig till magen. Som en liten extramormor, i välstruket förkläde och med pliriga ögon bäddar hon ner mig i ett av gästrummen. Jag somnar omgiven av tunga draperier, mörka sekretärer och grånade foton av tidigare generationer. På morgonen dukar Odeti fram en överdådig frukost i matrummet. Apelsinjuicen är färskpressad, jag börjar nästan gråta av lycka.


Portugal - Upptäck landsbygden med bil
Min Peugeot 206 är
hyrfirmans billigaste modell, men jämfört med alla bilar jag kört privat är den en lyxkärra. Fjärrlås. ac. Luktar fräscht. Lacken glänser i solen, jag känner mig som den coola citybruden som gör oväntad entré och drar blickarna till sig i varje liten håla. Jag och min Peugeot på tu man hand, som en söt romans.
Över hela Alentejo vilar en loj känsla av söndag. Det är som om ordet stress inte existerar, och som om alla jag möter vill mig väl. Alentejo kan vara den snällaste plats jag någonsin varit på.
Man åker omkring med ett leende på läpparna och trivs. Vissa kanske skulle kalla det segt? Trögflytande? När jag tänker på saken märker jag att något fattas, något som brukar liva upp vilken håla som helst: ungdomar.
På gator och torg syns nästan bara äldre, främst gubbar som slipper ta hand om hushållen.
På väg söderut, mellan Beja och Serpa, stannar jag i Baleizão. Adegan, vingården med försäljning, är stängd, så det finns inte mycket annat att göra än att ta en kaffe och beblanda sig med de äldre herrar som parkerat längs väggar och på stolar.
Alla bär keps. Alla är pensionerade bönder.

Bakom kafédisken står René dos Santos och blandar mitt kaffe med mjölk. Han är som en uppenbarelse: den hittills enda portugis mellan 15 och 35 jag träffat, och den första som kan engelska.
– Det finns inga jobb här på landsbygden, förklarar han. De flesta unga flyttar till Lissabon eller Algarve, och återvänder bara på semestern.
René vet vad det vill säga att fastna i klaustrofobin. Några år innan han föddes flydde hans föräldrar, som så många andra portugiser, till Schweiz för att komma undan Salazars diktaturregim.
René växte upp och trivdes i den franska delen av landet. När han var 17 år bestämde sig föräldrarna för att flytta tillbaka. De ansåg att det nya, demokratiska Portugal var en bättre plats att bli gammal på. René skulle med.

Portugal - Upptäck landsbygden med bil
Svar ja – oliverna är godare här.

– När vi kom till Baleizão fick jag panik. Jag kände inte en enda av byns tusen invånare, och här fanns inte ett skit att göra. Jag rymde tillbaka till vännerna i Schweiz, säger han.
Men eftersom René inte var myndig blev han efterlyst av föräldrarna, och polisen hittade honom efter en vecka. Nu har det gått tio år.
René har jobb, fru och två barn. Han tror inte att han någonsin kommer att lämna Portugal igen.
Tillsammans med sin fru gör han vad han kan för byns unga: på kvällarna förvandlas kaféet till bar, och blir en uppskattad samlingspunkt.
Hur kommer Alentejo att se ut i framtiden, när de gamla har gått bort?
– Ja, säg det … Då kommer landsbygden också att dö, säger René och rycker på axlarna.
Alentejo står för en förhållandevis liten del av landets turistintäkter. Under min vecka i regionen träffar jag inte en enda utlänning. Den ekonomiska krisen har slagit nästan lika hårt mot Portugal som mot Grekland, och en ökad tillströmning skulle bidra till nya arbetstillfällen och tillväxt.
Det finns vissa som jobbar på att slå mynt av turisterna. Jag är på jakt efter ett herdade, bondgård, där jag kan sova. Överst på listan står Herdade dos Grous utanför Beja.
Så fort jag stiger ur bilen möts jag av en man i slips och blå kostym. Det är informationschefen. Han heter Jorge Cantão, men presenterar sig som George. När jag frågar om han pratar engelska (hittills har René varit den enda) säger han of course! med ett uns av förödmjukelse i rösten.
Sedan bjuder han på te med utsikt mot Herdade dos Grous 700 hektar. Här finns vinproduktion, boskap samt inkvartering, ofta av tyska gruppresor. Anläggningen öppnade för tio år sedan som en filial till ett lyxhotell i Algarve, och det går inte att ta miste på vilken typ av gäster man vänder sig till. Allting är stort och påkostat, med en smakfull touch av lantlighet.

Portugal - Upptäck landsbygden med bil
Korkekarnas bark skalas av vart nionde år.

Jorge – jag håller mig till originalet – är van vid journalister. Han vet vad han ska säga för att det ska låta bra. Som att Herdade dos Grous lever i harmoni med naturen. Att man använder naturliga råvaror och respekterar lokala byggnadstraditioner. Här har man inte märkt av den ekonomiska krisen, för folk som kommer hit är ute efter kvalitet – och kvalitet är just vad Herdade dos Grous erbjuder. Hit kan man komma när man glömt hur vacker moder jord kan vara. Mina öron protesterar mot klyschorna när Jorge berättar att Herdade dos Grous dessutom erbjuder en genuin picknickupplevelse, en heldag för människor som vill tillbaka till naturen. Själv har jag svårt att se något genuint på det här stället.

Jorge insisterar på att jag ska stanna (smakar det så kostar det), men jag tänker att hellre sover jag i bilen. Jag och Peugeoten har kommit varandra närmare, kanske är det dags för vår första natt tillsammans?
Fast jag vill helst slippa sova i bilen. Inte för att jag tror att något obehagligt skulle kunna hända i vänliga Alentejo, utan för att jag behöver bli bekvämt utvilad. Dessvärre verkar herdades i den här stilen vara det enda som bjuds i området, och snart blir det mörkt. Åh nej, jag har fastnat i lyxfällan!
Jag promenerar ut på de 700 hektaren, i riktning mot fårens bräkanden. En bit ifrån dem lägger jag mig på rygg och andas. Mellan mig och himlen sveper storkar och citronfjärilar, och snart är jag tillbaka i det tillstånd av harmoni som Alentejo så lätt framkallar. Sen kör jag in till Beja och hittar ett vanligt, hederligt vandrarhem med smuts i hörnen. Det kostar en tiondel av en natt på Herdade dos Grous.

Portugal - Upptäck landsbygden med bil

I Serpa besöker jag ostfabriken och sköljer ner en bit av regionens stolthet, Queijo de Serpa, med vino tinto för en euro.
I Mértola slinker jag in på söndagsmässa i kyrkan. Man helgar vilodagen och idag är byn om möjligt ännu lugnare.
Utanför Almodôvar lunchar jag på ännu en vällagad fiskgryta på en familjerestaurang med blårutiga dukar.
Vägarna slingrar mellan högt och lågt, från höger till väns­ter. På glesbygden har kanal Africa ingen täckning, så det blir Antena 3, med varierad musikmix, eller m80, som spelar klassiker från sjuttio-, åttio- och nittiotalen.

Med tiden märker jag att jag börjar ta min Peugeot för givet. Kartor och smulor ligger spridda över sätena, lera från något bra fototillfälle har följt med in på golvet. I bagageutrymmet klonkar vinflaskorna mot varandra. Samtidigt som detta är faran i alla förhållanden, uppskattar jag känslan av att vi växer ihop. Och Peugeot klagar inte.
Sista kvällen sitter jag vid ett plastbord i skymningen medan bilen vilar på en av alla gratis parkeringsplatser. Har just slukat den grillade fisken jag valde från restaurangens rika utbud, när en gubbe från gubbgänget vid bordet bredvid vänder sig emot mig.
– Åt du alltihop? frågar han.
– Eeh … ja, hela fisken. Den var så god, säger jag urskuldande.
Han skrattar och presenterar sina kompanjoner. Samtliga har fötts och blivit kvar i Alentejo, nöjda med tillvaron och varandras sällskap. En öl på stamstället bara, sen hem till frugan, det blir en tidig kväll.
Jag tar farväl och tackar för vänligheten.

Portugal - Upptäck landsbygden med bil
Ännu ett häng med gubbgäng.

Guide till Alentejo

Resa dit

Flyg till Lissabon tur-och-retur kostar ca 3 000 kr med t ex TAP. Alternativet är att utgå från söder, Faro i Algarve. Dit flyger till exempel
Ryanair, TAP och Norwegian. Även Fritidsresor flyger sista minuten till Faro.

Resa runt

Bil: Att hyra bil kostar ca 1 500 kronor/vecka, plus bensin. Bensinen är ungefär lika dyr som i Sverige. Att bila från väst till öst tar inte mer än några timmar på motorväg. Mindre landsvägar tar betydligt längre tid men är desto trevligare. Där slipper man dessutom vägtullar.
Buss: I Alentejo finns ett välorganiserat bussnät. Lägg upp rutten via http://www.rede-expressos.pt eller http://www.rodalentejo.pt.
Cykel: De korta avstånden lämpar sig för cykling. Man får dock hålla sig på sin kant, det finns inga cykelfiler.
Lifta: Att lifta är enklare att göra i Portugal än i Sverige, och ett bra sätt att träffa ortsbor. På landsbygden är folk tillmötesgående och gör gärna avstickare för din skull.

Bo

En natt på pousada kostar ca 1 200 kronor. http://www.pousadas.pt. Ett dubbelrum på quinta eller herdade, bondgård eller gods, kostar från ca 400 kronor/natt. Några hittar du på http://www.visitalentejo.pt. För lågbudgetresenären finns privata rum och vandrarhem från 80 kronor, http://www.pousadasdejuventude.pt.

Äta

Mest och godast mat för pengarna får man på anspråkslösa restauranger med lysrör och hötorgskonst på väggarna. Förrätter kostar ca 20–70 kr, huvudrätter 70–130.
Alentejanska specialiteter är petiscos (plock- och förrätter), svart gris, lammkött, grillad fisk, olivolja, oliver och ost. Vanliga kryddor är vitlök, citron och färsk koriander.
Kom ihåg att i Portugal betalar man för allt man äter, även de små förrätter som ställs fram som aptitretare. Vill man inte betala är det bara att låta dem bäras ut orörda.

Dricka

Alentejo producerar främst rödvin, men även vitt är billigt och håller hög kvalitet. På lokal kostar ett glas husets vin inte mer än tio kronor. Håll utkik efter adegas, vingårdar med försäljning, längs vägarna. Rotas do vinhos, vinrutterna, är väl skyltade och enkla att följa. Du hittar dem på http://www.vinhosdoalentejo.pt.
Det vanligaste ölmärket är Sagre. Kaffe, särskilt espresso, dricks frekvent och duger även åt kräsna svenskar.

Portugal - Upptäck landsbygden med bil
Alentejo är ett himmerike för vinälskare.

Alentejos bästa …

Utsikt: ringmuren i Marvão.
Ost: Queijo de Serpa från ostfabriken i Serpa.
Bad: nudiststranden Praia do Salto i Porto Côvo.
Boende: låt dig tas om hand av Odeti Lourdes i Casa de Borba, http://www.casadeborba.com/.
Vin: Adega coop de Borba har utsetts till Alentejos bästa vintillverkare flera år i rad. Här finns både försäljning och fabrik, och den som bokar i förväg kan få en visning av hela processen.
Dresscode: gubbkeps.
Ord: obrigado (tack).

Missa inte Viktiga datum

Kolla upp datum för lokala evenemang, t ex restaurangernas temaveckor med lammkött, ostfestivaler och religiösa bygdefester. Under våren avlöser de varandra som ett slags turnering.

Kust & Stränder

Den portugisiska västkusten är, som hela Alentejo, glest befolkad. Under låg­säsong hittar man lätt en egen strand. I juli–augusti invaderas de små sam­hällena av surfare och soldyrkare. Portugiserna själva väljer ofta Alentejo framför det turisttäta Algarve.
De finaste stränderna finns sÙ�der om industri­staden Sines, längs Atlanten ner till Porto Covo, Vila Nova de Milfontes och Zambujeira do Mar.

Portugal - Upptäck landsbygden med bil
Lågsäsong i Zambujeira do Mar: inget som stör.


Text: Moa Karlberg • 2010-06-27
PortugalRestips

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top