Kampen för att rädda Afrikas djurliv

Som besökare får man träffa djuren som aldrig kunde återvända och i stället jobbar heltid som ambassadörer för sin egen art.

– Afrika kommer aldrig att bli vad det var för 200 år sedan men vi måste försöka rädda vad som finns kvar. Vi måste förstå oss på ekosystemet för att kunna rädda det och om det ska förbli hållbart måste vi lära oss hur allt hänger ihop. Vi kan inte bara koncentrera oss på de stora och söta djuren, alla har sin plats, säger Oscar Maepa som är huvudguide på centret.

Erin Prigmore från Edinburgh sitter utslagen på en gräsmatta. Alldeles intill sover en svart noshörningsunge djupt. Erin är volontär och ingår i ett studentprogram som Moholoholo driver. Sedan tre veckor är hon extramamma åt noshörningen som behöver flaskmatas med mjölk var tredje timme.

– Hon hade gått ner sig i en lerpöl när hon var fyra veckor gammal och mamman övergav henne. Vi brukar förespråka att naturen ska få ha sin gång men när alltför många turister hörde av sig kunde vi inte låta bli att hämta henne.

De svarta noshörningarna är hotade från flera håll och riskerar i dag utrotning. Sedan 1960-talet har de minskat från 100 000 till 3000 stycken.

– Ett av problemen är att deras horn är så eftertraktade på den svarta marknaden. Bara i år har vi hittat 145 noshörningar som fått sina horn avsågade, säger Brian Jones som är manager på Moholoholo.

Det finns många historier om hur djuren hamnat här. Målet är i första hand att släppa ut dem igen men många gånger krockar människans och djurens behov.

– Vi måste komma ihåg att Afrika en gång var ett enda stort område där djuren kunde härja fritt och att förutsättningarna är annorlunda idag, säger Brian.

---

Text: Pernilla Sjöholm • 2010-09-21
Restips • Sydafrika