I Thailands vardagsrum

BUKTEN LIGGER LJUSBLÅ och stilla när vi sakta puttrar ut från bryggan. Långsvansbåten styrs av fiskaren Bud medan hans sidekick Ham rullar ihop förtöjningstampen. Mr Bao, min värd och guide genom Ko Yao Nois vardagsliv, blickar ut mot Phang-Ngas ojämna siluett av sockertoppsklippor. Solen står bara halvvägs upp på himlen men det är båtens andra arbetspass för dagen. Redan före fem lades näten ut. Nu, tre timmar senare, är de förhoppningsvis tyngda av havets läckerheter.
Phukets färgglada turistbåtar och Ao Nangs butikslängor känns långt borta, men faktum är att det bara är en timme med båt till båda destinationerna. Parhästarna Ko Yao Noi (den lilla ön) och Ko Yao Yai (den stora ön) ligger vackert mitt i Phang-Nga National Park, mellan Phuket och Krabi.
Här saknas blinkande neonlampor och folksamlingar, skränande tutor och efterhängsna försäljare. Det här är lokalbefolkningens eget Thailand, med fuktigt gröna risfält, buttra bufflar och puttrande mopeder. Små lokala hak med oljeindränkta wokpannor och mönstrade vaxdukar där polismästaren och bonden samlas runt samma bord.
– På Noi är vi som en enda stor familj, och här är väldigt lugnt. Vi bråkar inte som i en storstad. Man kan lämna motorcykeln med nyckeln i utan att någon tar den. De flesta är muslimer men det spelar ingen roll vilken religion man har, vi lever alla sida vid sida, säger mr Bao.
 

 
ÖN ÄR NÄSTINTILL självförsörjande. Befolkningen lever mestadels på fiske men också på att odla ris och kokosnötter samt tömma gummi ur träden. För ungefär 15 år sedan hittade turismen hit – om än i liten skala till en början. De vackra stränderna intogs, och hotellkomplex som Six Senses fyllde sin nyinköpta mark med så mycket service att ingen gäst behövde lämna området.
 
Mr Bao försökte då hitta lösningar på hur man kunde involvera lokalbefolkningen i den nya turistvågen. Resultatet blev Koh Yao Noi Eco-Tourism Club, som skulle arbeta för hållbar turism och skapa inkomster och arbetstillfällen till öns befolkning.
– Att bjuda hem turister till öbornas vardag skulle kunna öka förståelsen för livet på ön och skapa extrainkomster för befolkningen. Det var då jag kom på idén med “home stay”.
FÖRST KOM FOLK FRÅN USA, mest studenter som ville lära sig konsten att fiska med nät på gammaldags vis, men sedan började de vanliga turisterna komma. Bland dem thailändare från Bangkok som var intresserade av den muslimska kulturen.
– Det finns sju byar på ön och jag har en värdfamilj i nästan alla. När det är få gäster tar jag med dem hem till mig. Det är lättare eftersom det är få här som kan prata engelska. Själv läste jag mycket böcker för att lära mig, säger mr Bao.
Snart möter vi en annan långsvansbåt vars botten redan är fylld av gråspräckliga krabbor. Deras utstickande ögon glor hoppfullt upp mot skyn, men deras kroppar har redan gett upp. Färgglada gummiband håller deras klor på plats. En nyanländ krabba gör ett frenetiskt motståndsförsök och rör om i högen, som om många timmar i ett nät gett den spring i benen. Men sedan inställer den sig lydigt i det stilla ledet. Ham hoppar över i den andra båten och hjälper fiskaren att dra upp det tunga 150 meter långa nätet.
 
UR HAVET HALAS FÖRUTOM krabbor även snäckor, maneter och klotrunda söta blåsfiskar. Ytan färgas gång på gång svart av avlånga bläckfiskar som försöker försvara sig och en och annan rocka har trasslat in sig. Med flinka fingrar och lagom försiktighet trasslar Ham och fiskaren ut de oönskade havsdjuren och slänger tillbaka dem i havet.
Vi lämnar fiskaren och styr vidare ut mot havet. Passerar några märkligt spetsiga sockertoppsklippor och letar rätt på den rosa flaggan som visar vägen till det 700 meter långa nätet som förhoppningsvis bär många kilo jätteräkor. Nätet skrapar mot båtens reling och vatten droppar tungt tillbaka mot ytan. En stor trålare passerar med dånande motorer och river upp svallvågor.
 
– Större fartyg än så länsade tidigare bukten på fisk. Ungefär 85 procent av öns befolkning är fiskare så det var inte hållbart, säger mr Bao.
– Jag bestämde mig för att prata med de lokala politikerna och bjöd hit dem. När de var här fick de bo hemma hos mig och jag visade dem runt så att de skulle förstå hur vi lever. Idag finns regler för hur nära de stora båtarna får komma, berättar han med stolthet i rösten.
Dagens fångst blir bra, närmare sex kilo.
– Sex kilo räkor ger ungefär 300 kronor och det räcker långt för en familj. Det är egentligen mer pengar i fiske än turister men vi måste tänka långsiktigt.
 
MATEN STÅR REDAN färdig på bordet trots att vi är tidiga. Det doftar ljuvligt av citrongräs, vitlök och chili. Vitlöksfräst mulle (populär saltvattenfisk), skaldjurssoppa med sting, frästa sockerärtor och så perfekt klibbat ris. Jag är inte förvånad över att mr Baos fru arbetar som kock på ett av öns större hotell. Dottern är hemma på semester från kontorsjobbet i Phuket men sonen gör militärtjänst på fastlandet och är borta i ytterligare ett år.
Mr Bao äter fort. Slevar i sig maten, skiftar ofta mellan skålarna och sörplar ljudligt.
– Det är så vackert här när risfälten är redo att plockas i november. De är alldeles gröngula och luktar så gott. Jag har en hektar ris och det räcker hela året för min familj.
Under högsäsongen kommer uppemot 300 gäster för att bo i home stay på Ko Yao Noi. Förutom turismen jobbar även Koh Yao Noi Eco-Tourism Club med att återplantera mangrove och informera om hur viktig den är för öns framtid.
 
– Turisterna blir fler i takt med att kommunikationerna till ön förbättras. För fem år sedan var det bara en avgång till och från ön per dag medan det idag går uppemot nio under högsäsong. Så det är viktigt att vi tar hand om våra naturtillgångar.
Mr Bao är stolt över sin organisation och sitt engagemang, och han har skäl till det. I hans gästbok skenar lovorden. Komplimanger från Japan, Frankrike, Sverige, Spanien och många fler. “Jag har lärt mig så mycket”, “Det här var den bästa tiden i Thailand”, “Mr Bao, vi är så glada att vi fick träffa dig och din familj”, “Hälsa din fru att maten verkligen var fantastisk”.
Alltför snart är det dags att krypa tillbaka in i den rustika bungalowen. Ko Yao Noi vaknar tidigt även nästa morgon.
SKOLBARN I UNIFORM OCH kvardröjande ögonsömn struttar trött förbi på gatan. En höna pickar smulor under bordet och från frityrpannan stiger oset upp i plasttaket ovanför. I dess botten blandas nudlar, ägg och strimlade grönsaker. Bredvid står grytor med spenat, chiliröror och ris. På bordet små korgar i starka kulörer med färska tilltugg.
Mr Bao lyfter sitt teglas med ett förnämt grepp, rör om med den lilla skeden och sörplar välbekant i sig den röda vätskan. Runt bordet sitter ett tiotal bybor som håller ljudnivån hög och hjärtlig. Snart ansluter den pensionerade polismästaren. Parkerar sin blå moped alldeles intill och får artiga nickningar till hälsning. Men längre än så sträcker sig inte hövlighetsfraserna. Snart skrattar männen ljudligt och de sjalklädda kvinnorna i köket fnittrar gott.
– De flesta äter här på väg till jobbet eller skolan och det brukar vara en blandad skara. Fiskarna börjar redan klockan fem så de har vi missat, säger mr Bao.
Han trummar stressat med foten mot ett av bordets metallben men försöker samtidigt le artigt mot mig som kämpar med att trycka ner fem olika kryddstarka rätter klockan halv sex på morgonen.
 
Mr Bao är ivrig. Han vill hinna visa mig gummiplantagernas lundar där planterade träd står i rader och blöder vätska ner i små kokosnötskoppar. Kliva ut bland bufflarna i risodlingarnas terrasslandskap och besöka en fiskodling som huserar både sjufärgad hummer och leopardhaj. Sen kanske jag får lite tid över för en strand också.
Om jag äter upp snart vill säga. 

4 underbara Ko Yao Noi-upplevelser

1.  Hyr mountainbike. Utforska byar och stränder på två tysta hjul. Allt blir så mycket tydligare utan motorns buller. Motion kommer på köpet, landskapet är kulligt.
2. Paddla havskajak i skymningen. Phang-Nga-buktens kontur är sagolik och sockertopparna magiska i blå timmen. Vackraste vyn finns på östkusten vid Tha Khao Pier.
3.  Fiska med öborna. Dra upp kilovis med räkor och krabbor och insup havsluften. Glöm inte hatt och solkräm!
4. Thaiboxning. Vid Lam Sai Village Hotel ligger K.Y.N. Muay Thai Gym. Hit kan du åka på träningsläger under en längre tid eller bara prova på för en dag.
 

---

Text: Pernilla Sjöholm • 2010-11-24
Restips • Thailand