• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Sköna skidor i Bad Gastein

    Inuti berget är det varmt som i en bastu, utanpå ligger snön meterdjup. I österrikiska Badgastein slutar de snöiga pisterna i varma bad. Ritschratsch! Plums!

    Sköna skidor i Bad Gastein


    BADESCHLOSS, STRAUBINGER och Grand Hotel de l'Europé. De slitna men anrika hotellen med de pampiga namnen ser respektingivande ut. De är stora, höga, sagolika, som i en gammal Bröderna Grimmsaga eller tidig Disneyfilm.

    Förr flockades Centraleuropas krassliga och åldersstigna överklass här för att sänka ner sig i hälsobringande radonhaltiga kurbad (bra mot astma, reumatism och psoriasis) med vatten uppvärmt med termalvärme. Borrar man sig in i de branta grantäckta bergssidorna av Graukogel och Stubnerkogel finnar man nämligen naturlig bastuvärme.
    Badgastein hade dessutom kasino som lockade lycksökande uniforms- och krinolinklädd societet, som levde glamourliv vid roulettbord. Långt innan utförsåkning var på modet var några av stammisarna habsburgska kejsaren Franz Josef I, tyske järnkanslern Bismarck, kompositören Schubert, filosofen Schopenhauer och läkaren Sigmund Freud. Så fint var det att vara här att byn kallades Diplomatbadet.
    1947 byggdes första skidliften, 1958 hölls skid-VM - och sedan dess har skidturisterna sakta men säkert gjort byn i den smala skogiga och skuggiga alpdalen till sin.

    Bild 776487
    Badgastein är fullt av 100 år gamla hotell som minner om en svunnen glamourös semestervärld.

    FLERA AV DE GAMLA ståtliga hotellen står idag övergivna i väntan på renovering och stigande fastighetspriser. Men en del av byn är renoverad med sådan finess och noggrannhet att husen om möjligt är i ännu bättre skick nu än när de byggdes för hundra år sedan eller mer. Det är Göteborgsfamiljen Magnussons imperium med hotellen Wildbad, Orania, Post, Gisela och, juvelen i kronan, Salzburger Hof, som sedan länge är affischhotell nummer ett för den svenska familjens researrangör, STS Alpresor, som levererar lejonparten av de skandinaviska besökarna till byn.
    När den preussiske kejsaren Wilhelm var på besök när förra seklet var ungt visste hela byn om det och stod på tå, beredda att ära sin berömda gäst. Idag, säger Badgasteinborna, är det likadant när hotell- och researrangörskejsaren Olle Magnusson är på besök: hela byn vet om det - och alla är beredda att göra sitt yttersta.

    I SALZBURGER HOFS murriga jaktbar med sin bardiskdisk i mörkt trä sitter Doris Höhenwarter, byns turistchef, och läppjar på en kopp choklad med ett berg av vispgrädde.
    - Familjen Magnusson har gjort enorma investeringar här i byn och satt oss på kartan, inte minst i Skandinavien. Det är vi väldigt tacksamma för, säger hon.
    Ute har det börjat snöa efter några dagar med tö, sol och plusgrader. Bergen är insvepta i dimma. De ståtliga granarna ovanför det 300 meter långa, evigt brusande vattenfallet tonar bort i dimman.
    - Förr förknippade österrikare Badgastein med sjukdom och ålderdom, eftersom byns kurbad lockade gamla och sjuka. Idag är imagen som förbytt med unga skidåkare och vild after ski.

    Bild 776488
    Pisterna är snälla och breda.

    BERGSTÅGET UPPFÖR GRANNBYN Bad Hofgasteins berg, Schossalm, glider ljudlöst genom skogen. Vid trädgränsen byter jag till kabinbana och svävar upp till 2#300 meter över havet. Solen skiner, värmer, lycksaliggör. Jag knäpper upp skaljackan. Snön är mjuk, konsistensen som halvsmält sorbet. Byn nere i dalen är omgivna av snöfria åkrar. Jag väljer längsta pisten. En röd backe som är över en mil lång.Ritschratschar ner med solen i ansiktet och en lycklig min på läpparna.
    Före frukosten i slutet av resan promenerar jag på Kaiser Wilhelm Promenade förbi de ståtliga, förfallna hotellen. Där låg Schubert i en solstol på balkongen och funderade och där satt Freud med ett glas glüwein och skrev brev hem till sin vän i Wien. I Österrike är det lätt att tänka på det ståtliga förflutna, eftersom det inte rivits och renoverats bort.
    Senare samma eftermiddag ligger jag i den ångande badkarsvarma utomhusbassängen på Felsentherme mittemot järnvägsstationen och äggliften upp på Stubnerkugl. Jag har sicksackrörelsen från dagens skidåkning i kroppen. Jag hör i mitt inre snön spruta när stålkanterna biter tag i underlaget, vänder på mig - plums! - och simmar in i badhuset igen.