Annons
Annons
Foto: MICKE BERG

Foto: MICKE BERG

Grekland

Därför älskar jag Naxos

Naxos har Greklands bästa stränder. Dessutom posthippier, nudister, gudomlig snorkling och arketypiska tavernor. Det finns ingen anledning att resa vidare. Du är framme nu.

Text: Per J Andersson • 2011-06-15 Uppdaterad 2021-06-23

Förr eller senare kommer man till en punkt i livet då man tröttnar på att ständigt besöka nya platser och längtar efter att återvända. Samlandet på reseupplevelser som om de vore ölunderlägg eller fågelarter börjar kännas meningslöst. Varför maniskt smaka sig genom storköpets hela lösgodissortimentet istället för att koncentrera sig på de sorter man gillar?
Att återvända. Det låter resignerat. Varför inte ständigt prova något nytt, utmana vanans makt, vidga vyerna?
 
Därför älskar jag Naxos
Bio under stjärnorna på Cine Astra i Naxos stad.
 
Jag började öluffa i Grekland med mina föräldrar som barn och har fortsatt i vuxen ålder. Jag har inte räknat, men tror att jag besökt mellan 30 och 40 grekiska öar. Minns att jag under en charterresa till Kos för 15 år sedan blev frustrerad när jag insåg att jag skulle återvända hem utan att ha besökt mer än en ö. En enda!
Frustrationen växte där jag låg på stranden, bläddrade i guideboken och fantiserade om hur jag reste vidare till Kalymnos, Leros, Patmos …

Vad är båtluffande om inte ett sökande efter den rätta ön? För åtta år sedan hittade jag den. Första gången var ön bara ett stopp på en sedvanlig öluff i jakt på bästa tavernan med godaste moussakan och bästa stranden med ljusaste sanden och klaraste vattnet. Men andra gången bestämde jag mig för att jag skulle återvända. Året därpå stannade jag tre veckor vid samma strand utan att ens fundera på att resa vidare till en annan ö. Frustrationen var borta. Jag hade kommit fram.
Sedan dess har jag återvänt praktiskt taget varje år.
Så gick det till när jag slutade öluffa och bestämde mig för Naxos.
 
Därför älskar jag Naxos
På Naxos odlas mycket frukt och grönsaker.
 
Varför Naxos? Varför inte någon av grannöarna Ios, Paros eller Amorgos?
Kanske var det mötet på hamnpromenaden första dagen med Micke som tagit bilderna i det här reportaget. Han hade redan gått igenom processen som jag nyss beskrev och bestämt sig för Naxos. Han var redan en återvändare – och en ambassadör för ön. Över en ouzo på kafé Rendevouz förklarade han varför man inte ska resa vidare.

Eller kanske var det Vangelis som drev ett lägenhetshotell med uselt läge vid landsvägen nära flygplatsen som med charm och hemkört vitt vin försökte få oss att trivas.

Viktigast var ändå upptäckten av Plaka, en av Medelhavets bästa stränder en halvmil söder om hamnstaden. Åtta kilometer ljusgul strand inramad av blågrönt hav, gräsbevuxna sanddyner, mjuka klippor, hotell, campingplatser, några traditionella tavernor och en dammig grusväg som skapar en känsla av bortom civilisationen, bortom det tillrättalagda, bortom Europa. Och intill den gropiga grusvägen en taverna med skeva träbord under en stor tamarisk med vitmålad stam med Egeiska havet som fond, en arketypisk bild av semester-Grekland.
 
Därför älskar jag Naxos
Plaka Beach – en värld av tamarisker, sand, hav och nakna kroppar.
 
På campingplatsen i början av stranden låg öluffare på sjuttiotalet sida vid sida under halmtak på utrullade sovsäckar och läste tummade pocketböcker av Castaneda och Marquez. En av resenärerna var holländska Petra, som senare gifte sig med en grek, fick efternamnet Kalogitona och blev ägare till samma camping.

– Hippierna kom gående från Chora med sina ryggsäckar eller så körde de egna folkvagnsbussar eller motorcyklar. På stranden var det party och nakenbad, minns hon där hon sitter med en cigg och ett glas frappé på plaststolen utanför sin lägenhet mitt emot campingkaféet.

Jag har bott hos Petra under vartenda återbesök på Naxos. Hon, eller rättare sagt hennes camping, är ännu ett skäl till att jag återvänder.

Idag är det mest italienare som campar – och många av dem har splitternya husbilar. Jag och de andra gästerna bor i någon av campingens tjugotalet semesterlägenheter.
Några öluffare med solblekta ryggsäckar häckande under campingens halmtak ser man inte till. Dagens unga resenärer är lika bekväma som sina åldrande föräldrar och nöjer sig inte med mindre än resväska fylld med feststassar, rum med dusch, fjärrstyrd luftkonditionering och veranda med riktiga stolar att inta kvällsouzon på.Därför älskar jag Naxos
 
Vanans makt. Varannan morgon joggar jag på de rosmarin-kantade grusvägarna i det knastertorra landskapet som är prickigt av stenbumlingar och kaktusar. I stort sett varje kvÙ?ll besöker jag tavernan med den vitmålade tamarisken och säger hej till … ja, han heter visst också Vangelis. Varje dag går jag till stranden och snorklar i hopp om att få se jättesköldpaddan som mina vänner såg utanför nudistklippan för tre år sedan. En gång i veckan åker jag in till hamnstaden, äter gyros i pitabröd, tar en kaffe på fotografen Mickes favoritbar och avslutar med att antingen se en film på utomhusbion Cine Astra eller att äta en glass i Dimokritougränden.

I somras förvånade jag mig själv med att göra något som jag inte gjort tidigare: ta bussen till bergsbyn Filoti och vandra till toppen av 1 001 meter höga berget Zeus. Kanske kan jag göra samma vandring nästa år, upprepa allt och därmed göra upplevelsen fulländad.
 
Men är inte återvändandet bara konservatism? Nej, snarare resultatet av en längtan att fördjupa sig. Andra resan till samma plats kan mentalt sett börja där den första slutar. Man slipper att yrvaket leta rätt på det mest elementära och irra omkring i förnimmelsestadiet.

På åtta kilometer långa Plaka Beach vet jag sedan länge vad som gäller.
Längst bort på stranden är det folktomt, förutom på lyxstället med delfinformad saltvattenpool och goda smoothies. En känsla av exklusivitet.

Vid sanddynerna framför Nikos och Maria är det blåsigt och tätt mellan näckande posthippier med strandtält i färggrann nylon. Närkontakt med vädrets otyglade makter, orörd natur.

Rakt nedanför campingen och ansamlingen av affärer, tavernor och barer finns allt som är lagom i livet: här trängs alla som gillar att spela strandtennis och sola med badkläderna på. Mainstreamturism.

I strandens andra ände ligger klippan där man kan nakensnorkla och fnissa åt de pepparkaksbruna männen som står på klippan och fluktar efter nakna kroppar. Men när hardcore-nudisterna gått hem för att smörja sina brända kroppar med efter sol-kräm har vi picknick på klippan med hämtmat från tavernan. Och vi skålar i retsina när solen går ner bakom grannön Paros blåsvarta berg. Lyckokänsla.
 
Jag vet hur imam bayaldin på Paradiso och pizzan på Amore Mio smakar. Jag kan beskriva bottenförhållandena och populationen av småfisk hela vägen mellan klippan och vattensportcentret. Jag hittar på virrvarret av grusvägar söderut mot wakeboard-stranden i Mikri Vigla, snorklingsställena vid Sahara Beach och kaféet vid Kastraki. Och jag vet att campingföreståndaren Petra Kalogitona är ack så trevlig och charmig, men samtidigt en tuff och skarpslipad affärskvinna.

Därför behöver jag inte tänka mer på allt detta – och kan istället ägna sommaren åt att göra allt annat som man vill göra på semestern med familj och vänner.
 
Därför älskar jag Naxos 
Naxos stad. Hamn och huvudort. Strandpromenad att flukta på.
 

Miniguide till Naxos

RESA DIT

Charter. Apollo har flygstolar till Santorini och paketresor till Naxos (Chora/Naxos stad och Agios Prokopios).
Reguljärflyg. Norwegian flyger direkt från Stockholm och Köpenhamn till Aten re-spektive Santorini. Med mellanlandning och planbyte finns billiga biljetter med bl a Air France, Air Baltic, Czech Air-lines, Lufthansa och SAS från flera skandinaviska flygplatser till Aten. Olympic Airways (olympicair.com) flyger dag-ligen Aten–Naxos med små flygplan, men de är dyra (700 kr enkel resa) och notoriskt fullbokade månader i förväg.
Båt. Rederiet Blue Stars (bluestarferries.com) färja Santorini–Naxos tar 2 tim (160 kr enkel resa), medan Pireus–Naxos tar 5 tim (300 kr). Det finns även snabbåtar som kostar dubbelt så mycket och tar halva restiden.
 

BO

På Plaka Beach ligger fina Angeliki, angeliki-apartments.gr, som har pool och lägenheter för ca 900 kr/natt under hög-säsong.
Maragas Camping, maragascamping.gr, ligger bredvid och har trebäddslägenheter för 630 kr och fyrbädds-lägenheter för 800 kr i juli–augusti (billigare i juni).
Längre bort på stranden ligger lyxiga Hotel Plaza Beach, plazabeachhotel.gr, med ljuvlig pool, där du får dubbelrum i juli för drygt 1 000 kr.
Vill du bo billigare är det gott om lägenheter och rum i näraliggande Agia Ana och Agios Prokopios och i hamnstaden Chora för 300–500 kr/natt. Vill du chansa? Inga
problem: rumsuthyrare möter alla färjor.
 

TA SIG RUNT

Mellan hamnen i Chora/Naxos stad och Plaka går bussar en gång i halvtimmen från gryning till midnatt. Har du bokat rum möter campingen/hotellet vid färjan och skjutsar dig. Praktiskt taget överallt kan du hyra bil, fyrhjuling, strandjeep, cykel för utflykter till andra hörn av ön.
 

BÄST TID

Grekiska övärlden har en kort men intensiv turistsäsong. Varning för andra halvan av juli och första halvan av augusti, då mycket är bokat och priserna som högst. Första halvan av juli är billigare.


Text: Per J Andersson • 2011-06-15
GreklandRestipsGrekiska VeckorNaxosUnderbara Grekland

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top