Annons
Annons
Foto: Robert Flinkenbro

Foto: Robert Flinkenbro

Polen

Polens riviera: badliv i Sopot

" Polens St Tropez" har romantiska Sopot kallats. Vagabonds Magdalena Mecweld återvände till konstnärsstaden vid Östersjön där hon växte upp.

Text: Magdalena Mecweld • 2011-06-27 Uppdaterad 2021-06-23

Med risk för att romantisera vågar jag påstå att Sopot har allt en stad bör ha. Det kan bero på min Felliniliknande uppväxt i ett av husen med de magiska tornen i Sopot och min barnsliga nostalgi inför den tiden. Eller också är det faktiskt så att Sopot är den perfekta staden.
Staden är tillräckligt liten att promenera runt i men är samtidigt tillräckligt stor för att anonymiteten ska bevaras. Den är vackert belägen på en höjd vid kusten och sträcker sig från skogen i norr ner mot en vit lång strand med kri-stallklart vatten i söder. En trolsk skog omger Sopot med gamla höga bokträd där ljuset silar igenom och gåtfulla, halvt övergivna kyrkogårdar, där man kan läsa på grav­stenarna och fantisera om de döda. Längs den vita stranden finns en flera kilometer lång lummig park att promenera och cykla runt i. Och så har staden husen, de gamla bygg­naderna är alla genomgående uppförda i jugendstil med snirkliga torn, färggrant tegel och art nouveau-detaljer.
Förutom allt estetiskt överflöd har Sopot några av norra Europas mest udda invånare. Konstnärer, författare, skådespelare, artister och annat kreativt galet folk fick alla en fristad här i Sopot under folkrepublikens tid. De närliggande städerna Gdansk och Gdynia blev arbetarstäder med stora varv. Där fanns inte plats för konstnärerna, de fick raskt och tacksamt flytta in i de vackra men slitna och dåligt uppvärmda husen i den forna kurorten Sopot.

Polens riviera: badliv i Sopot
Sanden på stranden har sett det mesta. Här utanför Grand Hotel har både Hitler och De Gaulle promenerat.

Musik- och konsthögskolan hängde med och drog också med sig det rika nattlivet. Man samlades i källarlokaler, sunkiga barer och på mer eller mindre skumma platser som med åren blev de trendigaste klubbarna. Den mest kända av dem, Spatif, har fortfarande lite av sin glans kvar. Spatif är en förkortning som betyder ungefär “föreningen för konstnärer, artister och musiker” och ligger en trappa upp i en våning på huvudgatan Monte Cassino. Min mormors konstnärsväninnor hängde här på femtiotalet, och det gjorde även min mamma och morbröder på sjuttiotalet och så jag förstås, på mina besök under nittiotalet.
Denna lördagskväll är det fullsmockat på Spatif. Den varma sommarluften blandas med cigarettrök och svett-ångor som gÙ�r det svårt att andas i trängseln. Samantha Fox ylar “Touch Me” från högtalarna och folk dansar på borden. En så intensivt festlig kväll har jag svårt att minnas Sopots andra, lugnare ansikten. På våren och hösten är här som vackrast men det är nu, under sommaren, som Sopot gömmer de gamla konstnärspaltorna och trasiga glas­ögonen för att istället ta på sig galaklänningen, smeta på tjock makeup och glida in i de glittriga sandaletterna. De 40 000 invånarna i staden blir plötsligt dryga 100 000 och filmfestivaler, jazzfestivaler, ravefester, utställningar, karnevaler och galamiddagar avlöser varandra.
Nästa dag tar vi en drink på Blekitny Pudels (Den ljusblåa pudeln) populära uteservering på Monte Cassino. Den drygt två kilometer långa gågatan, populärt kallad Monciak, är full av flanörer som vankar upp och ner. Min vän Joanna Skantze svalkar sig med en iskall öl. Hon växte också upp i Sopot och flyttade liksom jag till Stockholm i början av åttiotalet. Nu arbetar hon som art director och återvänder varje år till sin barndomsstad för att hämta inspiration.

Polens riviera: badliv i Sopot
På trendiga klubben Mandarynka samlas unga, coola och framgångsrika.

– För mig är Sopot inte bara en badort. Här träffar man och sammanstrålar med folk från hela världen. Den är lite som Paris eller London, men mindre, och staden känns fortfarande som en hemlighet, säger hon och tar en klunk av ölen.
Hennes väninna, Sopotbon Agnieszka Krucha håller med om att mycket har förändrats men tycker att det är till det bättre.
– Fasaderna har fått ny färg och rustats upp, parken sköts om och det finns fler schysta ställen. Det är klart att jag har en gammal bild av ett annorlunda Sopot, men inte under somrarna, då var det nog lika fullt som nu, säger hon.
På den långa gågatan finns biografer, små exklusiva boutiquer, restauranger, pubar och kaféer. Vid Pizza Hut som förr hyste Sopots äldsta hotell står en dragspelsspelande kvinna och sjunger gamla ryska vemodiga sånger. Gatan kantas av det ena tjusiga jugendhuset efter det andra och även om de flesta fasaderna har renoverats har det gjorts noggrant och tidsenligt. Enligt lag får man inte bygga i annorlunda stil i Sopot. Allt nytt bör smälta in i resten av stadsbilden. Det vita hotellet Rezydent lite längre upp på gatan är ett lyckat exempel. Endast skylten “Anno 1999” avslöjar dess rätta ålder.

Polens riviera: badliv i Sopot
Det gamla Polen är fortfarande närvarande. De äldre har upplevt såväl världskrig som kommunism.

Solen värmer fortfarande men de promenerande barn­familjerna byts sakta ut mot en yngre och trendigare publik. Istället för att fortsätta uppåt bokskogen och Opera Lesna, där Sopots årliga internationella musikfestival äger rum, vänder vi och promenerar gatan ner till den långa piren Molo. Med sina 511 meter är det den längsta träpiren i Europa. De gamla träplankorna har jag sprungit på så länge jag kan minnas, nu fastnar klackarna i gliporna. Från piren har man en storslagen utsikt över hela den långa stranden, parken, stadens tornprydda skyline och det anrika Grand Hotel. På Grand bodde för övrigt Adolf Hitler 1939. Till hans ära omvandlades golvet i presidentsviten till en parkett med hakkors och de kusliga plattorna togs inte bort förrän 1967. Till skillnad mot Gdansk som i princip jämnades med marken under kriget var Sopot en av de få städer i Polen som skonades helt från nazisternas sönderbombningar.

Polens riviera: badliv i Sopot
Moniciak kallas paradgatan i Sopot. Här visar man upp sig och kollar in andra.

Vi tar av skorna och hoppar ner på den mjuka sanden och tar oss sakta till hotellet. Den här delen av stranden är förutom en drös restauranger fylld av jetskis och plastrutschkanor. Grand Hotel är ett sorgligt exempel på vad som händer då man inte följer renoveringsreglerna. Utvändigt är det fortfarande fint men invändigt är det en katastrof. Borta är de röda mattorna, de gulnande spetsgardinerna, de snidade dörrarna. Stället har samma charm som en finlandsfärja. Uteserveringen mot stranden är trots detta en hit. Här spelas lugn musik och servitörerna springer med små brickor bland de många borden.
Vi promenerar vidare i sakta mak i den lummiga parken som går utmed stranden, bort från Grand mot Gdynia. Parken är fylld av träd, prunkande blomrabatter och välansade gräsmattor. Solen har precis gått ner, luften känns svalare och människorna färre. Och här, cirka tre kilometer bort, är det helt fridfullt och stilla. Vågorna slår sakta mot den tomma stranden på vilken det fortfarande går att hitta bärnsten. Hängbjörkarna böjer sig ner, måsarna skriker och i den annalkande skymningen glimmar ljusen från den långa piren och Sopot – min perfekta stad.

Polens riviera: badliv i Sopot
Sidogatorna kantas av vackra hus. Detta tillhörde artikelförfattarens pianolärarinna.

Guide Sopot

Staden är den mittersta av det så kallade Trestadsområdet (Trojmiasto). De andra är Gdansk och Gdynia. Tillsammans bor här cirka 800 000 invånare, varav 40 000 i Sopot.

Resa till Sopot

Billigast och vackrast är i maj och september. Juli och augusti är högsäsong med fullsatta hotell. Lågprisbolaget Wizzair har direktflyg från Stockholm och Malmö till Gdansk, en biljett i september kostar från 300 kr. sas flyger via Köpenhamn för cirka 2 000 kr.
Från Karlskrona går Stena Lines färjor till Gdynia, från 1 100 kr per person, utan bil. Polferries kör färjor från Nynäshamn till Gdansk.

Ta sig runt i Sopot

Promenera eller ta de lokala bussarna. Pendeltåget tar cirka 15 minuter till Gdansk och 15 minuter till Gdynia.

Boende i Sopot

Grand Hotel är fortfarande populärt. Både Hitler, Göring, Castro och De Gaulle har bott här. Powstancow Warszawy St 12/14, Pomorskie, tel +48-58 520 60 00 (sofitel.com/grand-sopot).

Det mest romantiska är att bo på pensionat med gammal charm som Pensjonat Eden, Ksiedza Kordeckiego 4/6, tel +48-58 551 15 03  Dubbelrum från 500 kr.(hotel-eden.pl).

Pensjonat Irena serverar även äkta polsk mat som ackompanjeras av levande traditionell musik. Chopina 36, tel +48-58 551 20 73 Från 650 kr för ett dubbelrum. (pensjonat-irena.com)

Äta och dricka i Sopot

Den legendariska klubben/restaurangen Spatif är fortfarande värd ett besök. Här samlas kändisar, konstnärer och alla möjliga original. Obligatorisk dans på borden. Bohaterów Monte Cassino 54, tel +48-58 550 26 83, (http://www.spatif.sopot.pl).
Fransmannen Marc på Cyrano & Roxane har fantastiska musslor och goda viner från hembyn. Bohaterów Monte Cassino 11, tel +48-660 759 594 (http://www.cyrano-roxane.com).
Vårt val: Blekitny Pudel har en av Monte Cassinos bästa ute­serveringar, här sitter man på första parkett. Bohaterów Monte Cassino 44, tel +48-58 551 16 72.
En av Sopots äldsta byggnader innehåller det hem­ligaste och bästa kaféet i Sopot, Dworek Sierakowskich. Sitt och njut av ditt te i den romantiska trädgården. Här ges konserter, poesiaftnar och andra kulturella evenemang. Obronców Westerplatte 28/4, tel +48-58 551 07 56 (dworek.art.pl).
I huset Galeria Kinski föddes den excentriske regissören Klaus Kinski och baren är en hyllning till honom. Alla väggar är klädda med Kinskis ansikte. Härligt uppsluppen stämning. Kosciuszki 10, tel +48-58 551 41 71.
Setka i serwetka. Inte likt något annat. Det finns endast ett syfte här: att dricka sig redlös. En shot vodka kostar 12 kronor och serveras med de obligatoriska tillbehören: saltgurka, vit korv och sill. Podjazd 5, tel +48-609 605 696.

Polens riviera: badliv i Sopot


Text: Magdalena Mecweld • 2011-06-27
PolenRestips

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top