Annons
Annons
Foto: Jens Lennartsson

Foto: Jens Lennartsson

Indien

Jodhpur – färgsprakande ökenstad i Indien

Blå hus. Rosa turbaner. Bruna kameler. Saffrans­gul smoothie. Indiska ökenstaden Jodhpur är en bra utgångspunkt för reseäventyr i indiska öknen.

Text: Per J Andersson • 2011-08-23 Uppdaterad 2022-02-14

I blå Jodhpur glider jag runt i gamla stans gränder och grönsaksmarknadens dunkla prång, drar in doften från kryddhandlarnas bodar, klappar vita kor med blå- och rödmålade horn och handlar tunga silverarmband och tyger med blocktryck i basarerna utan att bli bondfångad. Trots brölande och knixande gatuliv och myllrande basarer – ett fungerande kaos, som en amerikansk Indien­ambassadör formulerade det – råder ett tidlöst lugn över staden. I den knastertorra ökenluften finns en artighet och mjukhet som sticker ut, som om öknens seglivade traditioner med krig, hederskultur, lydiga undersåtar och patriarkal makt bara vore historisk patina.

Jodhpur med sina blåmålade hus – traditionellt bebodda av braminer – är både vackrare och mer tillfreds med sig själv och sina besökare än grannstaden Jaipur med sin rosa stadsmur. I valet mellan blått och rosa är valet enkelt.

Här träffade reseförfattaren Bruce Chatwin Manvendra Singh, vars familj hade varit lydkungar under maharajan av Marwar från 1500-talet fram till Indiens självständighet 1947. Chatwin frågade om han visste en lugn plats där han kunde skriva klart sin senaste bok.

– Kom och bo hos oss, sa Manvendra.

Chatwin tackade ja, flyttade in i herrgården i byn Rohet på vischan fyra mil söder om Jodhpur, stannade sex månader och skrev klart boken och resereportaget Drömspår. Om Bruce gillade stället så kanske fler gör det, tänkte familjen Singh och förvandlade sitt herrskapshem med sienagula väggar och vita indo-moriska portiker till hotell. Garagen och stallarna blev dubbelrum, gårdsplanen blev swimmingpool. Några år senare kom en annan reseförfattare, britten William Dalrymple, för att skriva en bok i rummet där den store Chatwin suttit. Och på den vägen är det.

Jodhpur – färgsprakande ökenstad i Indien 1. Gårdsplanen på Rohet Garh blev pool. 2. Siddharth gillade inte Madonna.

– Allt började med författarna, säger sonen Siddharth Singh som just kommit in från en morgonridtur i öknen.

Två brittiska reseförfattare hade lagt grunden. I deras spår kom politiska höjdare och kulturcelebriteter. Israels premiärminister, Storbritanniens utrikesminister, Hollywoodskådisar … och så Madonna, som bodde här med sin familj och stora entourage.

– Vi är stolta, över att Rohet Garh blivit en litterär plats, säger Siddharth när han och jag äter engelsk frukost med bönor, bacon och äggröra och utsikt över ökenvidderna.

– Men hur var Madonna? frågar jag medan jag studerar bönorna i den röda tomatsåsen, snyggt upplagt i ett korgformat indiskt bröd.

– Hon var drottninglik … försöker han, men ändrar sig.

– Ärligt talat, Madonna var skitjobbig och hon gjorde livet surt för min personal, fortsätter han och går fram till de äggformade högtalarna på marmorskänken, dockar sin iPod och drar upp volymen så att Pandit Jasrajs klassiska sångröst och virtuosa sitarspel fyller frukostmatsalen.

Runt om i Tharöknen i delstaten Rajasthan förvandlas fallfärdiga palats och herrgårdar till boutique- och designhotell där kulturarvet från indiska kungligheter och adelsmän vilar tungt. Jag sitter i en korgfåtölj på gräsmattan på inner­gården och dricker five o’clock-tea med andra hotell­gäster, medan herr och fru Singh cirkulerar och konverserar artigt.

Ljust te i blommiga koppar. Scones och trekantsbröd. Poolen som blänker blå. Skymningen som anländer med kraxande kråkor i trädkronorna och en bris som doftar spiskummin. En orkester som sitter på marken och spelar öknens folkmusik med ettriga tablas och vinande flöjter.

I baren beställer jag en gin och tonic – kininet skyddar ju mot malariamyggen – och tittar på familjen Singhs sepia­tonade svartvita släktfoton. Rakryggade brittiska soldater med tropikhjälmar. Jaktbilder på poserande män med turbaner på huvudet, geväret i handen och foten på tigerhuvuden. På en bild står Siddharths farfar, på bilden bara sju–åtta år gammal, bredvid en utslocknad brunbjörn. Jag tittar in i pojkens ögon som lyser av stolthet och äventyr. Gin och tonicen är härligt iskall. Eldflugor hovrar blinkande i natten.

Jodhpur – färgsprakande ökenstad i Indien
Blå timmen i den blå staden.

Rajasthans 22 vicekungar styrde enväldigt. Till sin hjälp hade de jaghirdars – de jordägande vasallerna. Eftersom maharajorna var trogna först mogulkejsarna (som styrde från 1500- till 1700-talet) och senare britterna lämnades deras medeltida ökendiktaturer ifred.

När Indien blev självständigt tvingades de dock signera sin egen abdikering, men kunde tack vare fett apanage från regeringen i New Delhi fortsätta sina luxuösa palatsliv. 1971 tyckte premiärminister Indira Gandhi dock att det fick vara nog, drog in bidragen och berövade dem deras officiella titlar. Sedan dess är indiskt blått blod högst inofficiellt. Då bestämde sig några av dem att göra om sina slott och gårdar till hotell för att slippa personlig konkurs och total förnedring.

Jag står upp i jeepen och låter ökendammet blästra ansiktet. Jeepen rusar fram på en smal svart asfaltsträng på en gråbrun stäpp med påfåglar som graciöst vecklar upp stjärtfjädrarna och ökenantiloper som skuttande försvinner bakom snåriga buskage.

Vi saktar in, stannar, släpper fram fem mörkbruna dromedarer som vaggande korsar vägen. De leds av en man i vita kläder och med en vackert snurrad turban, så rosa att den ser flouroscerande ut i återskenet från skymningshimlen. Vi lämnar vägen och jeepen studsar fram på jordkockorna innan vi stannar vid en by som består av en handfull runda bruna lerhyddor som tyr sig till varandra, inringade av en kvistgärdsgård.

Alla i byn är släkt med varandra och tillhör bishnoi, en hinduisk sekt som grundades av guru Jambheshwar på 1400-talet. Fortfarande lever de efter guruns 29 förhållningsregler för ett liv i samklang med naturen. Reglerna är av typen Ge mat till djuren innan du själv äter dagens första mål mat och Hugg aldrig ner ett levande träd.

Medan indiska kungar och adelsmän och brittiska kolonisatörer gärna jagade vilda djur och skövlade skogar så beskyddade sektmedlemmarna naturen. Historien är full av berättelser om martyrskap och ädelmod när de ställde sig mellan jägare och byte, skogshuggare och träd. Bishnoisekten var Indiens, om inte världens, första djurrättsaktivister och trädkramare – och förmodligen är det deras förtjänst att ökenslätterna runt Jodhpur ännu idag har gott om hjortar och antiloper.

Jodhpur – färgsprakande ökenstad i Indien
1. Världens bästa saffranslassi. 2.Minnen från förr på väggarna.
Turbanerna är limefärgade, rosa eller röda. Ser man en grön eller blå vet man att han som bär den sörjer. Byns åldersman, Sajan Bishnoi, har grå slokmustasch och väderbiten brun hy, vita kläder, vit turban och runda glasögon med svarta plast­skalmar och linser tjocka som flaskbottnar. Vi hälsar med sammanförda handflator. En kul farbror full av klokheter om naturen och traditionerna, men som inte vet ett jota om den moderna världen, tänker jag.

– Det var kul när Wes Anderson var här, säger Sajan.

– Wes Anderson?

– Ja, han, amerikanen, som gjorde Darjeeling Limited. Han spelade in den här.

Vi blir rundvisade till platserna i ökenbyn där Wes Anderson filmade. Och så får vi höra om kvällen vintern 2007 då den framgångsrika Hollywoodfilmen hade världspremiär i byn bortom vägar och elstolpar för Sajan och hans släktingar, som fick se den före såväl recensenterna som New York-borna.

När vi senare på dagen återvänder till Rohet hör jag pukor, cymbaler och mässingsblås i en glädjefull och galet sprittande melodi som låter som hämtad ur Emir Kusturica­filmen Zigenarnas tid. Det är en av alla färgsprakande klädda festorkestrar som övar inför kvällens alla bröllopsfester. Samma kväll dansar jag tillsammans med brudgummens kompisar på bygatorna. Först motvilligt, sedan allt mer avspänt. Jag har inget val. De accepterade inte mitt nej. Att jag inte känner brudparet spelar ingen roll. Ikväll är vi alla bjudna på bröllopsfest i Rohet.

Jodhpur – färgsprakande ökenstad i Indien
1. Jeepsafari med antilopspaning. 2.Den färglösa öknen är full av klatschiga färgklickar.
Tillbaka i den blå staden hamnar jag på Om Juice Corner vid klocktornet där man gör smoothie – eller lassi som är den indiska termen – på lokalt tillverkad yoghurt och palmsocker och smaksatt med saffran, kardemumma eller rosenvatten. Jag sätter mig i en av de beige solkiga plaststolarna på gatan och nickar åt försäljaren som sitter i lotusställning på ett bord i ett hål i väggen mellan berg av apelsiner och granatäpplen.

– Saffran! En stor! beställer jag.

Glaset är immigt av kyla, lassin krämig och gräddig och på ytan flyter ett väl tilltaget knippe saffranspistiller. Bredvid mig män med skoterhjälmar på armen och kvinnor med småbarn och kassar fyllda med grönsaker. Vi har två saker gemensamt: vi har alla ett iskallt glas lassi i handen och vi har alla blicken fäst i fjärran. Stadens brus tonar bort, livet stannar, allt blir märkligt tyst … och saffransgult. All koncentration mot en punkt i gommen där det smakar gudomligt.

Jodhpur – färgsprakande ökenstad i Indien
1. Här bodde Chatwin. 2. Känd från Darjeeling Limited.

Guide till Jodhpur

Resa till Jodhpur

Reguljärflyg till Indien. Turkish Airlines, Finnair, Lufthansa, KLM/Air France, Qatar Airways med flera, har bra förbindelser mellan Skandinavien och New Delhi. Kan du tänka dig övernattning i Kiev: ukrainska Aerosvit Stockholm–New Delhi kostar 3 600 kr i februari.

Inrikesflyg. Air India, Jet Airways, Jet Lite och Kingfisher Red flyger Delhi–Jodhpur med priser från 400 kr enkel resa.

Tåg. Mandor Express avgår 20.55 varje kväll i veckan från Delhi och kommer till Jodhpur 8.00 nästa morgon. 50 kr i andra klass sovvagn, 275 kr i första klass sovkupé. Boka på indiska boknings­sajten cleartrip. com.

Boende i Jodhpur

I Jodhpur finns allt från kyffiga lågbudgetställen i gamla stans gränder till några av Indiens finaste palatshotell.

Cosy Guest House (cosy guesthouse.com). Mitt i gamla stan ligger detta 549 år gamla hus som blivit samlingsplats för Indienresenärer. Dubbelrum 35 kr, sovplats på taket 13 kr.

Ajit Bhavan Palace (ajit bhawan.com). F d kungligt palats med jakttroféer, fina salonger och pool. Dubbelrum från 1 500 kr.

Umaid Bhavan Palace (taj hotels.com). Stans överdådigaste lyxhotell, inrymt i sista styrande maharajans palats. Dubbelrum från drygt 4 000 kr.

Rohet Garh (rohetgarh.com). Familjen Singhs herrgård i byn Rohet fyra mil söder om Jodhpur. Pool. Fin innergård. Lantlig miljö. Egna ridhästar. Dubbelrum från 600 kr.

Äta och dricka i Jodhpur

On the rocks. Stor utomhus­restaurang i Familjen Flinta- miljö med fina tandoorirätter och underbar dahl makani. Bar med “rocktails” och senare på kvällen disko (endast för par).

Risala och Pillars är två restauranger i Umaid Bhawan Palace. Serverar bra rajasthansk mat med kunglig guldkants­atmosfär.

Kalinga Restaurant. Ocharmig men bra, ren och billig restaurang på Station Road vid järnvägsstationen.

Läs mer

Rough Guide och Lonely Planet har båda bra Rajasthanguider, där även Delhi och Agra ingår. Insight Guides Rajasthan är informativ och välskriven bredvidläsning. Om du vill veta mer om hela Indien: läs Indien – elefanten som började dansa (Bilda förlag) med text av under­tecknad och bilder av Håkan Elofsson.

Missa inte i Jodhpur!

Om Juice Corner. Indiens bästa lassi (smoothie). Ligger vid grönsaks­basaren och klocktornet.

Missa gärna i Jodhpur!

Yogi’s Guesthouse. Flera resenärsrapporter vittnar om sura, snåla och luriga föreståndare.

Jodhpur – färgsprakande ökenstad i Indien
1. Det som inte kokas och friteras på gatan i Jodhpur finns inte. 2.Utanför hotellet i byn Rohet möter du verkligheten.

3 saker du måste göra i Jodhpur

1. Besöka Merhangarh Palace.

Stadens kungliga palats och borg tronar på klippan mitt i stan. I Jhanki Mahal, Drottningens våning, finns en samling av vaggor som kungabarnen sovit i. I Moti Mahal, Pärlpalatset, står maharajans tron och de nio stolarna där maharajans styrande råd satt vid officiella mottagningar.

2. besök Umaid Bhawan palace.

Palatset började byggas 1929 av maharajan av Jodhpur som en del av ett projekt för att ge arbete till arbetslösa under den svåra svälten. 3 000 arbetare byggde i 15 år innan det stod klart. Kom strax före solnedgången, ta en öl och lyssna på en raga på terrassen i trädgården.

3. Göra ridtur i öknen.

De flesta hotell i Jodhpur ordnar ridsafarier i öknen. Helst ska du rida på en marwarihäst, framavlad av det lokala hovet och med karaktäristiskt inåtböjda öronsnibbar. Självfallet tar du på dig ett par ridskor med samma namn som staden innan du ger dig av.

Jodhpur – färgsprakande ökenstad i Indien
Rid ut i öknen från Jodhpur – med jodhpurs på fötterna.

Indiska kungar

Britterna styrde aldrig Indien direkt. Under sig hade de över 500 vicekungar. Marwar med staden Jodhpur som huvudstad var störst och mäktigast i Rajputana, namnet på ökenområdet som idag utgör delstaten Rajasthan. Kungarna och adeln i öknens lilleputtriken var oftast rajputer av krigarkast, som gjort sig kända för att i krig hellre begå självmord än att kapitulera. Fram till 1561 var Marwar självständigt, men ockuperades då av muslimska mogulhärskare som styrde från Delhi. I slutet av 1700-talet övertogs styret av britterna, som kom bra överens med öknens maharajor.


Text: Per J Andersson • 2011-08-23
IndienRestipsJodhpur

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top