Annons
Annons
Foto: Lina Eidenberg

Foto: Lina Eidenberg

Restips

Vietnam – på glid i Mekongdeltat

Färden går i Mekongflodens delta. En stillsam tur längs med byar där vietnamesiskt vardagsliv pågår. Men när tidvattnet ger sig av vet man aldrig vad som kan hända.

Text: Karin Wallén • 2011-10-19 Uppdaterad 2021-06-23

Can Tho. Klockan är strax före sex på morgonen när Thong reser sig från den låga plaststolen på trottoaren. Han ler och kisar så att hela ansiktet spricker upp i en solfjäder av tunna rynkor. Tycks inte ha en enda krämpa i den 66-åriga kroppen men håller upp en hand för att visa att han saknar ett finger.
– Nine fingers, säger han och skrattar. Alla känner mig. Ni ska få se, kom nu.
I hamnen väntar en sliten långsvansbåt, där jag, fotografen Lina, Thong och en tyska som blivit uppraggad av samma turförsäljare slår oss ner på varsin plaststol. Vår chaufför, en tystlåten man i svårbestämd ålder någonstans mellan 25 och 45, kedjeröker och styr ut på floden, med kurs mot Vinh Long. Då och då passeras vi av turister med kameror i högsta hugg, förmodligen på väg till de flytande marknaderna – en stor attraktion i Mekongdeltat, som varje dag lockar nya busslaster med besökare från Ho Chi Minh City. En del kommer över dagen, andra gör som vi – tar en längre tur längs vattenvägarna i det som i guideböckerna kallas Vietnams “riskorg”. Större delen av allt ris som produceras i Vietnam kommer från just Mekongdeltat, och ungefär fyra och en halv miljoner ton per år går på export.

Vietnam - på glid i Mekongdeltat
Ena stunden marknadsplats, andra stunden hus.
I takt med att vanliga butiker har tagit över mer av handeln av matvaror har behovet av de flytande marknaderna visserligen minskat – men visst finns de kvar. Från masterna hänger deras varor på skyltning – någon flaggar med morötter, en annan med mango. Ytterligare några andra har klätt sin mast uppifrån och ned med allt från salladskål och potatis till papaya och ananas. Bananen plockades just ner, den varan är slut för dagen. Marknaderna har pÙ�gått sedan fyratiden på morgonen, och när solen letat sig upp på himlen är den största kommersen redan avklarad.
Vår stillsamma färd går förbi en isfabrik och en möbeltillverkare, innan vi svänger in på en liten kanal och smyger oss förbi stylthus efter stylthus, som står på skrangliga ben i strandkanten. En man borstar tänderna samtidigt som han hivar upp en hink med vatten från kanalen, för att vattna blommorna på verandan.
Det är inte många som ens höjer ett ögonbryn när turistbåtarna far förbi, förutom barnen förstås – de vinkar och ropar. Ropar och vinkar gör inte männen som plötsligt står i ett dike vid sidan av kanalen och gräver. Däremot kastar de långa, tysta blickar efter oss, och vi efter dem.

Vietnam - på glid i Mekongdeltat
Fina fisken! Special fish till special price på en flytande marknad utanför Can Tho.
De har svartvitrandiga kläder med nummer på sig, och jag undrar om de inte är fastkedjade vid fötterna också. Hinner inte riktigt se fötterna egentligen, blir mest bara stum och gapande inför synen av männen som känns som karikatyrer av fängelseinterner, som plockade ur en serietidning. Men den här gången är det på riktigt.
– Very criminal, säger Thong och slänger med den fyrfingrade handen åt deras håll.
Hans engelska har en släng av amerikansk accent. En kvar­leva från kriget, då han jobbade som tolk åt amerikanerna. Hans uppdrag fick sitt slut strax efter Têt-offensiven 1968, då han och några amerikaner korsade en flod i Mekongdeltat mitt i natten och steg iland på andra sidan. En av amerikanerna steg på en mina och blev av med hela benet. Thong förlorade vänster tumme.
Allt detta berättar han när vi suttit fast på floden en stund. Vi har åkt lite för långsamt, tagit lite för många omvägar och små stopp – och straffas nu med att tidvattnet stuckit undan och kilat fast oss i leran.

Vietnam - på glid i Mekongdeltat
När tidvattnet drar sig ut blir floden grund. Att bli strandsatt är ett litet äventyr i sig.

Där blir vi sittande. Tittar på skolbarnen som hämtas på ena sidan floden till den andra med båt. Men en får inte åka med, utan tar istället av sig skorna och den vita skjortan, lägger dem prydligt i skolväskan – som han sedan håller högt över huvudet när han vadar genom det bruna vattnet. Det är inte särskilt djupt. Och vi sitter som sagt fast. Men det gör inget, vi gör gärna ett strandhugg i “mitten av ingen­stans”. Jag och Lina blir upprymda av beskedet om att det kommer att ta några timmar att komma härifrån, och vadar med glädje in till stranden. Tyskan muttrar och ser mindre glad ut.
När vi klättrat uppför flodbanken hittar vi en dammig bygata i cykelvägsformat, och – tack och lov – något som liknar en kiosk. Där finns cigaretter, godis, öl och kaffe. Allt serverat av en moderlig Ba Sáu, 63 år. Hon tar sig an oss som om vi vore en efterlängtad familj, och berättar för Thong att byn heter Pho Thinh och ligger i Tam Binh-distriktet.
För två veckor sedan var det full rulle i byn, då riset skördades. Nu är det så stilla och tomt, säger Ba Sáu. Hon dukar fram passionsfrukt och kaffe med söt mjölk på uteplatsen och sätter sig på andra sidan träbordet och torkar sig i pannan med en persikofärgad handduk som hon bär över axeln. Hon studerar oss stillsamt och säger till Thong att det passerar båtar med turister varje dag. Men vi är de första som stannat till.
Vi blir kvar över lunchen; äter kokta ägg, omelett, gröna bönor och fläsk, till ljudet av en dubbad såpopera från Korea.
När tidvattnet tillåter oss att åka vidare vinkar vi hejdå till vår tillfälliga mamma, och hon är så fin att vi skulle vilja ta henne med oss.

Vietnam - på glid i Mekongdeltat
An Binh, utanför Vinh Long. Så vansinnigt skönt ändå att vara framme, och att vår ö dessutom är mer prunkande än vi kunnat ana. Vi cyklar längs bananplantager och palmer, över små broar där kanaler sipprar in, och Thong är på strålande humör. Han känner folk på ön, säger han, och han gillar att vara här. Någonstans i allt det gröna hör vi en elgitarr som ylar genom blast och blad. När Thong ser att vi blir nyfikna tvärnitar han cykeln och säger åt oss att följa med. Okej, vi ska träffa gitarrmannen, någonstans där inne i djungeln.
Han sitter på ett rödvitrutigt golv, enbart iklädd blå bad­shorts. Spelar något slags suggestiv vietnamesisk blues. Och bjuder generöst på en dryck vi känner oss halvt tvungna att smaka på. Visst har vi sett ett antal flaskor ormvin sedan vi landade i Vietnam, men den här är i grumligaste laget. Innanför glaset kan vi urskilja några ormar, en skorpion, kanske en tusenfoting och några småkryp som är så upplösta att det inte längre går att se vad de ska föreställa. Stela leenden och en minimal hutt. Vi sätter snabbt i oss majskolvarna vi fått för att dämpa smaken av gammal orm. Det är bara lite brun vätska kvar på botten, bland trasslet av reptiler och insekter. Vi fick slatten.
Gitarrmannen ber att få avsluta besöket med ett klarinett­solo, utan klarinett. Han gör allt med stor inlevelse, och Thong skrattar stort och är gladare än någonsin när vi cyklar vidare. När solen går ner slocknar han i restaurangen, intill biljardbordet.

Vietnam - på glid i Mekongdeltat
Rökelse är en av de produkter som tillverkas i deltat.

Guide Mekongdeltat

Resa dit

Reguljärflyg. Det krävs minst en mellanlandning för att ta sig till Ho Chi Minh-staden. Priserna från Sverige ligger på 6 500–7 000 kr. Qatar Airways flyger via Doha, från 6 400 kr.
Charter. Ving och Apollo har charterpaket till Ho Chi Minh-staden, och utflykter till Mekongdeltat.
Båt. Ett sätt att ta sig från Kambodja till Vietnam är med båt som angör Chau Doc i Mekongdeltat. Från den vietnamesiska semesterön Phu Quoc går både båt och flyg till Rach Gia i Mekongdeltat.

Resa runt

Varenda resebyrå i det turist­täta området Pham Ngu Lao i Ho Chi Minh-staden säljer utflykter till Mekongdeltat under en eller flera dagar.
Du kan också ta en vanlig buss till städer som My Tho, Chau Doc, Bentre eller Vinh Long, där såväl hotell som resebyråer arrangerar båtturer längs vattenvägarna i deltat.
Det går också färjor (några av dem kan du känna igen som före detta Öresundsfärjor) till några av öarna. För små utflykter på öarna och fastlandet går det att hyra cykel eller moped.

Bo

Can Tho: 1A Kim Tho, Ngo Gia Tu, tel 710 222 228. Dubbelrum 320 kr. Vinh Long: Cuu Long B, Phan Boi Chau, tel 070-382 51 85. Dubbelrum 280 kr.
Lokala resebyråer kan också ordna så kallade homestays, alltså boende hemma hos en familj, på öarna i deltat. Men en del av dessa har vuxit så till den grad att man snarare borde kalla dem familjeägda hotell.

Äta

Nudelsoppa, pho, med kyckling är standard, billigt och gott. Likaså har koriander en för­måga att leta sig in i varje liten rätt. Bland annat i de obligatoriska vårrullarna – prova de färska, som doppas i sötsur sås eller fisksås.
Det finns gott öl i Vietnam, med sorter som Saigon och 333 i täten. Pröva även ett glas av den lite sura färskölen, bia hoi, som säljs på enkla restauranger. Kostar runt en krona.

Flytande marknader

Den största attraktionen i Mekongdeltat är de livliga marknaderna som pågår, framför allt om morgnarna, på flera ställen längs vattenvägarna. Mest är det frukt och grönsaker som säljs, och varje försäljare skyltar med varorna för dagen upphissade i bÙ�tens bambumast.
Cai Rang och Cai Be är två av de mest besökta flytande marknaderna i deltat. Hit kommer många av de dagsturer som utgår från Ho Chi Minh-staden. Föredrar du en marknad med mindre turisttryck finns till exempel Phong Dien, cirka 17 kilometer väster om Can Tho.

Missa inte!

Mysig cykeltur. Hyr en cykel på ön An Binh utanför Vinh Long. Rulla fram längs bananplantagen, förbi fruktträdgårdarna, över de små kanalbroarna genom en prunkande landsbygd långt från stadens stress.

Missa gärna!

Övermogna ägg. Du blir bjuden på ägg. När du knackar bort skalet upptäcker du en liten överraskning inuti: ett kyckling­foster. En delikatess i Vietnam, men småjobbigt för kräsmagade svenskar.

Vietnam - på glid i Mekongdeltat
Försäljningsbåtarna har godis i lasten.


Text: Karin Wallén • 2011-10-19
RestipsVietnam

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top