Brunei - Sydostasiens oupptäckta kungaöme

Handen upp, hur många av er kan placera Brunei på en världskarta? Som resmål betraktat har det lilla kungadömet i Sydostasien länge varit i radioskugga. Tyvärr, för Brunei är mer än olja, pengar och plumpa kung Carl Gustaf-uttalanden.

Brunei - Sydostasiens oupptäckta kungaöme
Det är något overkligt med Bruneis huvudstad Bandar Seri Begawan. De prydliga gatorna, de rakryggade välklädda invånarna och den exotiska vänligheten gör att oljenationens huvud­­stad mest känns surrealistisk. För att inte tala om bedövande vackra Omar Ali Saifuddien-moskén med dess bländande vita fasad, minareter i italiensk marmor och spektakulära kupol i rent guld. Eller sultan Hassanal Bolkiahs gigantiska och nästintill löjligt ståtliga palats Istana Nurul Iman, som är som hämtat ur Tusen och en natt. Med närmare tvåtusen rum varav en tiondel är toaletter.
Renheten och perfektionen väcker också motbjudande känslor som instinktivt får mig att vilja sjunka ihop i min kroppshydda, dra skjortan ur byxlinningen och klämma fram mitt buttraste ansiktsuttryck – bara av ren trots. Rebelliska tvångstankar vaknar till liv om att kasta de perfekt upplagda papayafrukterna, på den pittoreska Tamu Kianggeh-marknaden, i kanalen bredvid. Bara för att se om någon verkligen sätter mig i fängelse, "i högst tre månader", som en informationstavla varnande förklarar.

Bild 777039
Omar Ali Saifuddien-moskéns guldtäckta kupol är synlig från nästan hela stan.


Men frukterna får ligga kvar och skjortan förblir instoppad, för vi blir uppraggade av en båttaxichaufför som vill visa oss en annan sida av verkligheten. Aji heter han, och han låter den 60 hästar starka motorn gå på tomgång medan vi glider fram på den trafikerade kanalen, under bågformade gångbroar. Han drar en balaklavahuva över sin välanvända Chelseakeps.
– Solen är väldigt stark ute på sjön, förklarar han. Ni måste vara försiktiga.
Den lilla kanalen mynnar snart ut i en värld
av vatten och Aji drar på gasen. Fram växer ett samhälle fyllt av människor och sjudande liv.
Disneylandet några hundra meter bakom känns redan långt borta. Vi är i vattenbyarna Kampong Ayer. Här lever en tiondel av landets hela befolkning.
– Skolbussen, ropar Aji plötsligt, för att överrösta den smattrande tvåtaktsmotorn. Han pekar på en stor gul träbåt som passerar oss. Den är på väg till den muslimska skolan, som ligger vägg i vägg med den kristna motsvarigheten.
30 kilometer träbryggor binder samman skolorna och husen här ute till gemenskaper, gemenskaperna till kvarter och kvarteren till byar. Och trots att många av invånarna
är beroende av Aji och hans båttaxikolleger lever de ett hyfsat självständigt liv här ute till sjöss. Vad som på avstånd först såg ut som sjabbiga fiskarkvarter visar sig vara ett välorganiserat och väl fungerande samhälle med restauranger, moskéer och flytande bensinmackar. "Ett Sydostasiens Venedig", tänker jag. Men någon vis person har säkert dragit liknelsen före mig.
Fastlandet är bara en platt siluett här ute. Omar Ali Saifuddien-moskén och sultanens palats ser mest ut som legohus ju längre ut vi kommer. Aji tar en omväg uppför den spegelblanka Bruneifloden in i den täta regnskogen. Han vill visa oss närheten till naturen och smyger fram med träbåten med blicken fäst mot trädtopparna. Ljudet från en mobb makakapor får honom att sakta in. De leker tafatt med minstingen i flocken, men stannar upp när vi närmar oss och granskar oss med pillemariska ögon.
Efter den lilla rundturen släpper Aji av oss vid en av Kampong Ayers alla taxibryggor. En liten flicka som sitter ensam vid hållplatsen tittar blygt men nyfiket på när vi klättrar uppför den branta trätrappan mot bryggan.
– Selamat Datang! Welcome to Brunei! ropar hon försiktigt när vi passerat henne och är på tryggt avstånd.

Bild 777040
Utsmyckade pastellhus.


Det doftar nygrillad fisk i vattenbyn Setia Sungai Kebun och eftermiddagssolen ger rättvisa åt trähusens varma pa­stellfärger. På en veranda sitter en familj och tittar
på engelsk Premier League-fotboll med grannarna. "Selamat Datang!" och "Welcome to Brunei!" igen. Mamman berättar att de håller på Liverpool. Hon bär en rödvit Fernando Torres-tröja och på husväggen hänger en två meter bred Liverpoolflagga. Och som de flesta i Setia Sungai Kebun verkar även denna familj delta i tävlingen "störst parabolantenn vinner".
Under promenaden på bryggorna längs husen följs vi ständigt av nyfikna ögon. På en skola vinkar barnen ikapp och tävlar om vår uppmärksamhet. "Selamat Datang!" och "Welcome to Brunei!" Om och om igen. Avståndet till perfektionen i spökstaden på land är synnerligen påtaglig. Visst finns det något fängslande även med Truman Show-tillvaron, men här ute är huvudstaden Bandar Seri Begawan på riktigt. Människorna lever och doftar, de är inte statister och de tusentals färgglada husen byggda på grova träpålar är inte rekvisita. När Aji hämtar upp oss har jag tappat räkningen över hur många Selamat Datang! och Welcome to Brunei! jag hört bland trähusen.


Bild 777041
Båt är ett bra fortskaffnings­medel i Sydostasiens Venedig.


Historia/statskick[/h2] Det muslimska kungadömet Brunei (formellt Brunei Darussalam) med närmare 390 000 invånare ligger på den norra delen av Borneo. Det är ett av världens rikaste länder, tack vare betydande olje- och naturgastillgångar.
Sedan självständigheten 1984 leds landet av den envåldshärskande sultanen Hassanal Bolkiah, vars styre har kritiserats av bland andra Amnesty International för bristande mänskliga rättigheter.
Kung Carl XVI Gustaf hamnade därför i blåsväder när han efter ett besök hos sultanen bland annat påstod att Brunei är ett "mycket mer öppet land än något annat land man kan tänka sig" – ett uttalande han senare tog tillbaka.


Resa till Brunei

Du tar dig enklast till Brunei med flyg från Kuala Lumpur eller Singapore – dit de flesta stora bolag flyger från Europa. Dessutom går det dagligen flera färjor från den malaysiska delen av Borneo, längs den nordöstra kustremsan från Kota Kinabalu till Bandar Seri Begawan.


Kuriosa[/h2] Sultanen Hassanal Bolkiahs palats är världens största kungliga residens. Sultanen har också ett gott öga till snabba och dyra bilar och det sägs att han har en samling på flera tusen bilar parkerade i fem hangarer. Ett intresse som delas med den yngre brodern Jefri som under 1990-talet lär ha spenderat motsvarande 60 miljoner kronor om dagen i tio års tid på lyx och flärd – innan han senare tvingades avgå från sina poster som bland annat finansminister.