• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Guldkorn längs Costa Brava

    Costa Brava norr om Barcelona är kontrasternas kust. Packade playor och massturism existerar sida vid sida med vild natur och lugna fiskelägen. Man behöver inte leta länge för att hitta en egen vik bland de dramatiska klipporna, där man kan bada i klart, azurblått vatten.

    Guldkorn längs Costa Brava

    Pang! Boom! Från Sant Feliu de Guíxols lilla stadsstrand hörs högljudda smällar, som bryter av i det vanliga badort-soundtracket av vågbrus, barnskratt och måsskrik. En doft av krutrök sprider sig till uteserveringen på strandpromenaden där jag släcker törsten med en clara, den typiskt spanska drinken bestående av lika delar öl och 7-up.
    En melodi bubblar upp inne i mitt huvud: "Spanish Bombs" av The Clash.

    Spanish bombs rock the province
    I'm hearing music from another time.
    Spanish bombs on the Costa Brava
    I'm flying in on a dc 10 tonight.

    "Spanish Bombs" skrevs som en hyllning till dem som kämpade mot general Franco under det spanska inbördeskriget i slutet av trettiotalet. En av alla unga idealister som kom hit för att slåss mot fascismen var författaren George Orwell som hamnade i skyttegravskrig vid den aragoniska fronten inte så långt härifrån, en historia som han överlevde att berätta om i klassikern Farväl till Katalonien.

    Maffiga klippor omsluter badorten Tossa del Mar.

    Maffiga klippor omsluter badorten Tossa del Mar.

    Detta var en tid då Spanien präglades av enorma klasskillnader, vilket så småningom ledde till väpnade konflikter och rent kaos. I Katalonien, den region som Costa Brava tillhör, togs stora delar av industrierna och lantbruken över av revolutionära anarkister och det small både här och där.
    Men det var länge sedan. "Bomberna" som just idag smäller på stranden bredvid mig är inget annat än vanliga fyrverkeripjäser. Det är Sant Joan, spansk midsommar, som firas traditionsenligt med pyroteknik, brasor och gigantiska Sant Joan-kakor med glaserade apelsiner. Årets kortaste natt, som markerar starten på den spanska sommaren.

    Tillsammans med Guillem och Xavi, som båda bor i Sant Feliu de Guíxols, åker jag till en populär festplats utanför staden där man betalar ett par euro för att få grilla medhavd kost i en stor träkolsgrill.
    Paprika, aubergine, sardiner, fläskkött på spett och saftiga chorizokorvar läggs på glöden. Cigaretter rullas och kalla öl dukas upp på långa träbord.
    – Bon profit, smaklig måltid, säger Guillem och vi hugger in.
    Xavi kommer från Andorra, men Guillem är född i Sant Feliu och minns hur Sant Joan brukade firas när han var yngre.
    – Folk brukade släpa gamla möbler till busstationen och göra en jättebrasa. Sedan tävlade vi om vem som tordes hoppa över elden!
    Han kopplar in sin iPod i bilstereon i ett desperat försök att överrösta den höga flamencomusiken som kommer från några bord längre bort. En släktmiddag där överförfriskade män skrålar och små barn springer runt och slänger kinapuffar utan vidare tanke på var de landar. Gammelmormor sitter tyst i svart dräkt vid bordsänden och verkar oberörd av uppståndelsen runt omkring henne.

    Längs kusten löper välsnitslade vandringsstråk med ständig havsutsikt.

    Längs kusten löper välsnitslade vandringsstråk med ständig havsutsikt.

    När jag senare kör min lilla svarta Seat Ibiza genom nattmörkret på väg hem till Sant Feliu, hör jag hur tjutande raketer susar ovanför biltaket. Ännu är det många timmar kvar innan den sista droppen sangria har druckits till Sant Joans ära.
    Begreppet Costa Brava – den vilda kusten – myntades av den katalanske poeten Ferran Agulló för drygt hundra år sedan. I vid bemärkelse syftar det på området som sträcker sig från strax norr om Barcelona upp till den franska gränsen. En sträcka på drygt tjugo mil som karakteriseras av ett oregelbundet, dramatiskt landskap med klippor som störtar rakt ner i havet. Där de bästa stränderna ofta finns gömda i små, otillgängliga vikar.

    Författare och konstnärer som Truman Capote och Salvador Dalí gjorde mycket för att sprida myten om den vilda kusten över världen, och skänka den en glamorös glans.
    Under femtiotalet började Costa Brava byggas ut för massturism, men jämfört med många andra spanska sol­kuster så har den utvecklingen inte gått för långt här uppe.
    Visst, Costa Brava har sin beskärda del av monstruösa betonghotell och irländska pubar med engelsk frukost, men detta är koncentrerat till några få ställen. På det stora hela
    så präglas kusten av stillsam natur och lugna badorter, där man bor på små familjehotell och där merparten av sommar­gästerna är spanjorer.
    Sant Feliu de Guíxols som jag bor i är en vanlig, vardaglig katalansk småstad, med en livlig fiskehamn och lätt bedagad atmosfär. Det gamla kasinot från slutet av artonhundra­talet är nu ett ölschapp där gubbar i panamahatt och välpressade gabardinbyxor spelar domino och lägger patiens på gröna filtdukar, när de inte spelar boule i skuggan av platanerna på strandboulevarden.

    Salut! En semesterskål i populära Platja d'Aro.

    Salut! En semesterskål i populära Platja d'Aro.

    – Det är väldigt tyst här. Det sista diskot stängde för två år sedan, säger Sergio Martinez, vars lägenhet jag hyr under ett par dagar.
    Vild rosmarin och lavendel. Tång och salt hav. Solen steker, men mistralvinden och den täta pinjeskogen ger svalka när jag lämnar Sant Feliu de Guíxols och vandrar norrut, längs gamla kuststigar som på senare år fräschats upp och blivit en sammanhållen vandringsled som löper längs i stort sett hela Costa Brava.
    Långt nedanför de lodräta klipporna av röd granit ser jag stora vita segelbåtar som ligger för ankar i vikarna. En grupp franska ungdomar utmanar varandra att hoppa från ett tio meter högt skär ute i vattnet.

    – Allez, allez, ropar de dödsföraktande innan de singlar ner mot vattenytan, en efter en, med skyddande gympaskor på fötterna för att mildra nedslaget.
    Frestad av det stilla, glasklara vattnet stannar jag för en badpaus i viken Cala Ametller. Småpratar med Ricardo, en kille i trettioårsåldern med grov skäggstubb som går omkring i svart våtdräkt och letar snäckor. Med en vass kniv skär han loss de små godbitarna som sitter fastklamrade på stenar under vattnet. Han är taxichaufför i Barcelona, visar det sig. Så fort han är ledig åker han upp till Costa Brava för att hälsa på sin flickvän och fånga havets frukter som han sedan säljer på restauranger.
    – Den här fångade jag med harpungevär redan klockan sex i morse, säger han och visar mig en bild på mobiltelefonen där han poserar med en stor bläckfisk.
    Kort efteråt pekar han upphetsat mot en klippa.

    Calella de Palafrugell är ett av kustens verkliga guldkorn.

    Calella de Palafrugell är ett av kustens verkliga guldkorn.

    När jag tar på mig mina simglasögon och hoppar i ser jag hur han försöker locka ut en bläckfisk som krupit in i en liten skreva en meter under vattenytan.
    Åtskilliga försök görs innan bläckfisken plötsligt sticker iväg med en våldsam fart. Ricardo simmar efter med några kraftiga sparkar med de gula simfötterna. Med en triumferande blick kommer han upp till ytan med den slippriga varelsen i näven.
    Ju längre norrut man kommer på Costa Brava, desto vildare blir landskapet. Blånande berg och röda fält med knallgula solrosor passerar utanför bilrutan. I fjärran syns Pyrenéerna med toppar som fortfarande är snötäckta. Vägen upp mot lilla Cadaqués är ett unikum av slingrighet. Blicken följer slaviskt de smala vägarna som kryper genom ett kargt månlandskap.

    Jag vevar ner rutan och släpper in den varma havsluften. Klickar fram till låten som vid detta laget blivit det officiella ljudspåret för min roadtrip längs den katalanska kusten. Skivan London Calling, spår sex.
    Spanish Bombs
    Yo te quiero infinito
    Yo te qiuero
    Oh mi corazon.

    Cadaqués går i vitt. En isolerad fiskeby vars förvandling till glassig bohemmagnet startade då Picasso, Chagall och andra stora konstnärer började hänga här i början av förra seklet och framför allt efter att surrealisten Salvador Dalí köpt ett hus i närheten (som numera är ett välbesökt museum). Cadaqués är fyllt av barer där vem som helst kan dra en rövarhistoria om den där kvällen på sextiotalet då Dalí söp Mick Jagger under bordet.

    Traskar genom lugna kullerstensgränder mot den lilla vitkalkade kyrkan högst upp i byn och hittar till slut en skuggig innergård där jag intar en lunch bestående av moule provencale, fyllda auberginer och creme catalan. Vi befinner oss nära den franska gränsen nu, vilket märks på såväl re-staurangmenyer som turisternas tungomål.
    Nationalparken Cap de Creus, strax norr om Cadaqués, är den östligaste punkten på hela den Iberiska halvön. Här störtar Pyrenéerna rakt ner i havet, och naturen, med klippor, låga buskar och ljung, påminner ibland om en svensk fjällhed. Parkerar bilen och lyssnar till tystnaden. Mer stilla än så här blir det knappast på hela Costa Brava.
    Uppe vid fyren står en gatumusikant som förmodligen också var med på den där vilda festkvällen med Dalí och Jagger. Vinden blåser genom hans gråa kalufs medan han krämar ut atmosfäriska gitarrtoner som flyger ut över havet.

    Vid den lilla uteserveringen möter jag en norsk familj som mödosamt klättrar uppför stigen, nedlastade av tunga ryggsäckar. De har vandrat åttio mil, från Irun i Baskien, en färd på en och en halv månad. Här vid Cap de Creus har de äntligen nått slutmålet för sin resa.
    – Det har varit allt från 37 graders hetta till 11 grader minus. Förutom att jag fick värmeslag en gång har det varit hyggligt, säger Harald Kvanmo.
    Själv nöjer jag mig med att klättra ner till en inbjudande vik i närheten för ett snabbt dopp innan avfärd.

    På vägen upp händer något skumt. Ett tjut hörs, och senare en öronbedövande knall, bara en meter från stigen där jag traskar obekymrat. Rök stiger upp från en söndertrasad fyrverkeripjäs. Jag tittar upp mot bilvägen men ser eller hör ingenting. Nada.
    Senfärdig blindgångare från Sant Joan-firandet eller spöklikt pojkstreck? Jag får aldrig veta svaret. Omtumlad, med ljudet av spanska bomber dunkande i mina trumhinnor vinglar jag tillbaka till min Ibiza och påbörjar den slingrande färden tillbaka genom Cap de Creus ödsliga klipplandskap.

    Guide till Costa Brava

    Resa dit

    Ryanair flyger till Girona från Stockholm/Skavsta, Västerås och Göteborg. Från Gironas flygplats är det bara ett par mil till flera av städerna längs Costa Brava. Vill man kombinera med storstadssemester i Barcelona så kanske det passar bättre att flyga till Barcelonas cityflygplats. Hit flyger bland annat Norwegian och SAS från Stockholm och Köpenhamn. Från Gironas flygplats går flygbussar till Girona stad och flera av orterna vid kusten, kolla på http://www.barcelona-girona-airport.com.

    Resa runt

    Buss: Det största bussföretaget heter Sarfa (http://www.sarfa.com) och kör mellan de flesta av de större orterna på Costa Brava (även Barcelona). I många städer finns även lokala billiga bussar.
    Tåg: Renfe (http://www.renfe.es) har tåglinjer mellan Barcelona och flera av städerna längs Costa Brava. Tåg mellan
    Barcelona och Girona tar 1,5 timmar.
    Bil: En egen hyrbil är kanske det bästa sättet att utforska Costa Brava (förutom att vandra), och hitta de mest isolerade badvikarna. Har man bråttom så kör man ut på den moderna motor­vägen som ligger en bit inåt landet. Har man gott om tid och inga anlag för bilsjuka så kör man de mindre kustvägarna. Tar ofta längre tid även om de är närmast fågelvägen, men bjuder på fina vyer.
    Båt: Från många av bad­orterna kan man åka båt till andra platser på Costa Brava. Biljetterna säljs ofta nere på stranden. Dyrare än buss och tåg men ett skönt sätt att färdas.

    Slingriga vägar i nationalparken Cap de Creus.

    Slingriga vägar i nationalparken Cap de Creus.

    Bo

    Jag bodde i Sant Feliu de Guíxols, som ligger mitt på Costa Brava nära Girona. Staden är perfekt för utflykter både norrut och söderut längs kusten. En lugn stad, för den som vill ha nattliv ligger charterorten Platja d'Aro bara ett stenkast bort.
    Hotel Placa, Plaça Mercat 22, http://www.hotelplaza.org. Ligger mitt i Sant Feliu de Guíxols, nära stadsstranden. Enkelt familjehotell. 100 euro under högsäsong.
    I mysiga Calella de Pala­frugell finns Hotel Alga, http://www.novarahotels.com. Lite lyxigare med pool och 10 minuter till stranden. Bra frukostbuffé. Be att få rum med utsikt mot havet. Kring 100 euro, ibland billigare.
    Vill man bo i Cadaqués rekommenderas l´Hostalet Cadaqués, Miquel Rosset 13, http://www.hostaletcadaques.com. Nybyggt minihotell med centralt läge och gratis wifi. Från 60 euro exklusive frukost.
    För lägenheter och hus­uthyrning, kolla exempelvis http://www.novasol.se, sembo.se.

    Vandra

    Costa Brava är ett underskattat resmål för vandrare. Längs hela kusten löper ett nätverk av stigar som kallas för GR-92. Stigarna passar dig som är nybörjare och lämpar sig väl för lättare dagsturer med bad. Det är aldrig längre mellan byarna än att man kan stanna till på en restaurang och äta god tapas. Några korta trevliga rutter som man kan göra på egen hand är Sant Feliu de Guíxols–S'Agaró och Calella de Palafrugell–Llafranc.
    Vill man ha mer avancerad vandring finns Pyrenéerna ett par timmar bort. Penguin Travel (http://www.penguin.se) arrangerar vandringsresor på Costa Brava, dock utan guide. Pris drygt 6 000 kr exklusive flyg för en vecka. Pathfinder (http://www.pathfindertravels.se) har en 8-dagarsresa med guide för drygt 14 000 kr inklusive flyg.

    Missam inte - Sa Tuna

    Minimal badort med klap­­perstensstrand utanför Begur.

    Missa gärna - Skabbiga semesterorter

    Badorter som Lloret de Mar gör man bäst i att skippa under högsäsong om man vill uppleva Costa Brava utan ett soundtrack av fulla brittiska tonåringar.

    5x Guldkorn

    Llafranc
    Pittoreskt fiskeläge med fin stadsstrand. Småsnofsigt men trevligt.

    Cadaques
    Salvador Dalís favoritstad har bevarat sin charm trots turism. Perfekt dagsutflykt.

    Cap de Creus
    Karg halvö norr om Cadaques. Stor naturupplevelse som ger "den vilda kusten" ett ansikte.

    Girona
    Områdets huvudort, perfekt för en utflykt om man blir less på sol och bad. Välbevarad medeltida stadskärna.

    Tossa de Mar
    Familjevänlig badort som känns avslappnad trots sin popularitet. Maffig borg vid stranden.