Malta - riddarborgar och kristallklara bad

Malta - riddarborgar och kristallklara bad

Två doser London, lite Afrika, en gnutta Arabien och massor av sol. Följ med till Malta – den ultimata destinationen för alla med beslutsångest.

Publicerad 2012-04-24 07:30

Efter mil av blå tystnad och flygtimmar över öppet hav finns de bara där: Maltas tre små öar, högljutt surrande med aprikosfärgade bussar och riddarfästning.
Sisådär 400 000 människor bor här nära Medelhavets mittpunkt. Stränderna är ljusa, brevlådorna röda som de i London och även riktigt små byar har katedraler med svällande kupoler som famlar efter himlen.
Är det inte så att isolerade utposter ofta bär på något självgott över sig? Malta tycks utstråla principen "bra ö reder sig själv". Kanske i vetskap om att det blir lättare att överleva så på en kost där bara fiske och det som solen föder är givet och det geografiska avståndet är betydligt närmare till Libyen än till Vatikanen och Rom. Dessutom på en yta knappt så stort som Orusts kommun.

Bild 777218
Medelhavet har många hamnstäder, men knappast någon så dramatisk och sagoboksperfekt som Valletta.


– Awright, awright! Hela vägen till den stora stan? skojar taxichauffören vid flygplatsen, och klämmer in ytterligare några awright på en lite stötig accent som får honom att låta som någon figur ur Gudfadern.
En halvtimme senare har vi passerat genom en betydande del av nationen, tre stadsgränser och ett antal kyrktorn. Så når vi Valletta som enligt all samlad statistik tillhör Europas minsta huvudstäder; något som döljs väl via ett skickligt spelat urbant poker face, som liksom lyckats trycka in en komplett imperiestad i en tvåa med kokvrå.

Bild 777219
Tre generationer i skarven mellan Europa, Mellersta Östern och Afrika.

Bild 777220
Vallettas balkonger påminner om fågelholkar. Och nere i gränden väntar Sicilia Bar med svalt vin och läcker skaldjurspasta.


Fråga mig inte hur, men tricket funkar. Här finns en teater som invändigt för tankarna till ett litet Albert Hall. Här finns fyrfiliga boulevarder som brusar under palmträd och en katedral vars Caravaggiomålning av Johannes döparens halshuggning får det att känna som om man står inför en öppning rakt in i självaste Bibeln.
Men mest handlar Valletta om söta trappstegsgränder och sandfärgade palats. Vandrar till ekande fotsteg nerför en stensatt trappa. Stannar vid en byggnad som ser ut att vara hämtad ur någon gammal romantisk film med Gregory Peck och Audrey Hepburn. Det är då jag hör en röst.
– Darling, my love!
– Darling, here it is!
Kvinnan, på hotellet där jag ska bo, möter alla besökare, inklusive brödbudet, med samma översvallande hälsningsfras. Under ytterligare några darlings och sweethearts visas jag till mitt rum med en stor, knarrande järnsäng från vilken jag ser hamnen. Halvligger belåtet en stund och begrundar utsikten. Det har börjat åska. Mörka moln far över natthimlen. Starka blixtar skräller mot hamninloppet och ett nyanlänt skepp.
Valletta är vant vid smällar. Stans historia började på 1500-talet med ett av medeltidens mest uppseendeväckande vräkningsföretag. Då den turkiska sultanens trupper kastade ut Johanniterorden från Rhodos styrde de husvilla riddarna seglen västerut. Tysk-romerska kejsaren Karl V förbarmade sig över dem och upplät det halvt om halvt bortglömda Malta åt Johanniterorden. Hyran sattes till modesta två falkar per år, och allt var frid och fröjd tills sultanens trupper åter tog upp jakten och vällde in över havet, nu i hundratusental, för att krossa riddarorden en gång för alla.
Att riddarna överlevde attacken var det första miraklet. Att stormästaren Jean Parisot de la Valette, några år senare, med hjälp av 8 000 slavar, smällde upp en ny huvudstad, var det andra. Staden byggdes till en hård knytnäve av murar, värn och sköna palats. Färgad som öknen. Men ändå levande, rentav organisk. Precis som om den med alla sina hängande balkonger och sömnigt kisande fönsterluckor byggts av kolonihäckande fåglar, kanske svalor.

Bild 777221
Blue Lagoon. Med sådant vatten och sådant hav kan man undra varför mänskligheten tog steget upp på land.


Bild 777222
Racerbåtar och avlägsna riddarfästningar. Vid turisternas Sliema möts gamla och nya Malta.


Vaknar till dukad frukost. Toast, marmelad, bacon, ägg och vita bönor i tomatsås. Tänker att mer brittiskt än så här kan det knappast bli söder om Engelska kanalen, då det plötsligt börjar ljuda ramsor som om jag satt på någon Premier League-match.
– Come on City! Come on City, småsjunger några byggnadsarbetare från grannhusets bräckliga byggnadsställningar.
Men stan där jag befinner mig är allt annat än Manchestergrå. Vandrar de branta gatorna upp och ner. Provar en bit mandelfylld nougat till kaffet vid Riddarnas torg. Står snart på nytt vid Grand Harbour, hamnen som i sällskap av fartyg, kupoler och värn likt ett mångflikigt eklöv skär in mot palats och kyrktorn.
Någon timme senare besöker jag James, vän till en vän och född på ön. Hans lägenhet är uttömd och väskorna står packade för en jordenrunt-resa, vars kronologiska mittpunkt, om någon månad eller så, är förlagd just hit, till Valletta.
– Jag har alltid drömt om att få se världen, men också att vara turist i min egen hemstad. Det blir nog hela resans höjdpunkt, smackar James belåtet medan han serverar mjölkte.
Valletta är underbart, jag håller med. Men bäst i världen?
Visst låter det lite kaxigt för en nation som knappt syns på någon jordglob och som oftast brukar sluta sist i alla vm-kval i fotboll.

Bild 777223
Odonblått och svävande turkost. Blue Lagoon på ön Comino. Som att snorkla i en drink från 1970-talet.

Bild 777224

Malta använder sig i och för sig framgångsrikt av diverse trick för att framstå som större än verkligheten. Så fort landsvägarna kröker sig en smula, byter byarna högtidligt namn, även om knappt ett lagerblad går att pressa in i utrymmet dem emellan. Ta till exempel Three Village Bar som man närmar sig via en gata i byn Lija, gör beställningen i den del av baren som ligger i byn Balzan och sedan slår sig ner för att njuta sin drink i byggnadens parti som finns i byn Attard.
Att fylla en dag med stora upplevelser utan att färdas särskilt långt, är därför ganska lätt. Upplever själv nationen via Leyland- och Bedfordbussar, gamla, puttrande vidunder som ser ut att ha förvirrat sig ut mot medelhavssolen från tv-serien om björnen Paddington eller kanske Det susar i säven.
Reser söderut till byn Marsaxlokk vars fiskebåtar guppar förnöjsamt i vetskapen om att de blir ompysslade på ungefär samma kärleksfulla sätt som husdjur och därför, minst en gång om året, förses med ny regnbågsfärg och förgyllda vinrankor.
Far till Cirkewwa i norr och färjan mot Gozo, där platåbergen ligger intagna av städer och landsbygden bär på samma intensiva grönska som i Nordafrikas oaser.
Jag reser till och med tillbaka i tiden, till det 5 000-åriga tempelkomplexet Hagar Qim, som är äldre än Cheopspyramiden och ser ut som något som Obelix och Asterix smällt upp tillsammans.

Bild 777225
Valletta har medeltida kropp, men nutida puls.

Bild 777226
Malta och musik är som Medelhavet och sälta, ett och evigt.


Allt är så litet och prydligt att jag ibland får känslan av att färdas genom ett vykort. Det krävs en drygt trettio år gammal Aston Martin för att bryta den bilden. Tidigt en lördag parkerar fordonet, med målade uppmaningar om fred och kärlek, på uppfarten till Vallettas grandiosa Phoenicia Hotel. Ur bilen kliver en man med håret uppsatt som en indisk helig man, sadhu, till något som liknar en upp-och-nedvänd halvnot av mörka lockar.
Det är Peter Paul Gallea som spelar trummor i Tribali, vars sällsamma mix av didgeridoo och svävande sitar har tagit bandet till toppen av Maltas topplistor.
I en paus från inspelningen av ett nytt album åker vi till Peter Pauls hemstad Rabat; ut från Valletta mot russinfärgade åkerlappar, vidare i en vaggande båge runt den gamla huvudstaden Mdina, som innanför djupa vallgravar snor ihop sig i varv efter varv av smala gränder mot katedral och hästdragna droskor.
– Rötter är viktigt, både för träd och människor!
Peter nynnar belåtet på orden då vi stannar i Rabat, köper nygräddade pastizzi på Crystal Palace och slår oss ner med vårt mjölkte bland ivrigt diskuterande män som på håll låter som tjattret från gråsparvar som trycker i en buxbomshäck.
I hans föräldrahem smakar vi faderns hemkörda vin och packar in några buteljer och två trummor av tablastyp i bilens bagageutrymme. Kurvorna i en brant utförslöpa sätter fart på klockspelet som hänger i skåpbilens innertak.
Vid vägens slut väntar Mthalebs kyrka på en klipphylla, och den by där Peter Pauls far växte upp bland hus som till hälften bestod av grottor.
Nu ligger Mthaleb öde. Men platsen är långt ifrån död. Kraften finns i det som växer. Tunga mullbärsträd övervakar en djup sänka. Rödhakesång ljuder från fikonträdens skuggor. Och Peter Paul berättar om musiken som ett sätt att kommunicera.
Att få folk att tänka efter vad som är viktigt. Kärlek, natur och vårt gemensamma ansvar för jordklotet. Ett klot som trots allt är litet, skört och enastående vackert. Precis som Malta.


Bild 777227
Valletta – som en Mastroianni-film med badtemperatur.


Guide: Malta

RESA DIT

Charter. Apollo, Airtours, Solresor, Ving med flera, erbjuder charter till Malta. Fritidsresor har en kombinationsresa till Malta och Sicilien.
Reguljärt. Ryanair från Skavsta, sas från Arlanda och Norwegian från Köpenhamn och Oslo. Från Göteborg finns daglig förbindelse med Lufthansa och Air Malta via bl a Frankfurt. Från Maltas flygplats avgår buss 8 till Valletta. Taxi till centrum i Valletta kostar ca 140 kr.


RESA RUNT

Buss. Maltas lokalbussar utgår till i princip hela ön från busstationen i Valletta. Biljetter kostar 5–12 kr. På atp.com.mt finns tider och även info om endagars- och veckobiljetter.
Hyrbil. Förhållandevis billigt, från cirka 300–650 kronor per dag och uppåt. Avis, Europcar, Hertz liksom flera lokala uthyrare finns på ön. Se mer på visitmalta.com/car-hire.
Cykel. Finns att hyra, bland annat i Mellieha och på Gozo. maltabookers.com/bicyclemalta.asp.


BO

I Valletta, (vårt val) Midland Guest House, 255 St Ursula Street, midlandguest britishhotel.com, och Grand Harbour Hotel, St Ursula Street, tel 212 460 03, grandharbourhotel.com.
I St Julians finns fyrstjärniga Golden Tulip Vivaldi, tel 213 781 00, goldentulipvivaldi.com, nära bad och nöjen.
I Rabat/Mdina står Point De Vue Guesthouse, 2-7 Saqqajja Square, tel 214 541 17, pointdevuemalta.com, för bra budgetboende.
På ön Gozo kan man bo på lantgård, se gozofarmhouse.eu.


ÄTA

Middag med vin kostar ofta cirka 150–250 kr per person. På snackshops, som serverar pastizzi, mördegspaket fyllda med ost eller ärtpuré, kan man äta sig mätt för 20–25 kronor.
Valletta. Prisvärda Sicilia Bar & Restaurant, på 1 St Johns Street l, serverar läcker hemgjord pasta med exempelvis skaldjur och curry. Roliga Café Jubilee, 125 St Lucia Street har ravioli fylld med ost från Gozo. Småkul är också serveringen Malta Labour Party Bar, Republic Street, där man kan äta middag under partiledarporträtt.
Vittoriosa: Del Borgo, Tower of St John Street, skön och mysig vinbar som också serverar förstklassig mat.
Rabat/Mdina: klassiska Crystal Palace för Maltas bästa pastizzi. Fontanella Tea Gardens, intill Mdinas stadsmur, har läckra bakverk.


AKTIVITETER

Dykning är stort på Malta med extremt klart vatten och spännande marint liv. Att vandra på Malta är fint, minus allt smällande från öns fågeljägare. Vägbeskrivningar och kartor finns att fritt ladda ner från visitmalta.com.


SEVÄRT

Valletta: Kolla först in stans storslagna måsten: Stormästarens palats, utsikten från Upper Barracca Gardens och katedralen St John. Ägna dig sedan åt lika njutbart som planlöst flanerande. Städerna Senglea, Cospicua och Vittoriosa, som ligger tvärs över Grand Harbour och i folkmun går under namnet Three Cities, är minst lika vackra som Valletta. De 5 000–5 500 år gamla tempelruinerna vid Hagar Qim och Mnajdra i sydväst kan kombineras med en båtutflykt till Blue Grotto.
I Paola finns templet Tarxien och det 6 000-åriga och underjordiska gravtemplet Hypogeum – boka biljett, 20 euro, i god tid i förväg.
Maltas gamla huvudstad, sagolika Mdina, gömmer på ett spindelnät av vindlande gränder innanför tjocka murar och vallgrav.
Fiskeläget Marsaxlokk i söder med regnbågsfärgade båtar och söndagens stora fiskmarknad. Gröna ön Gozo med vackra huvudstaden Victoria och befästa grannen Il-Kastell.

Bild 777228
Skrovliga klippor, mjukt hav. Blue Lagoon på ön Comino.

4 fina stränder[/h2] 1. Blue Lagoon. Nationens mest fotograferade strand bildar en svindlande blå rundel kantad av vit sand på bilfria och snudd på obebodda Comino i sundet mellan huvudön och Gozo. Ön Cominos enda hotell skeppar sina egna gäster plus mängder av dagsbesökare från hamnen i Cirkewwa.
2. Golden Bay. På nordvästra Malta, håller kanske inte riktigt vad den lovar – sanden har mer grå än gyllene anstrykning. Ändå en härlig strand med klart vatten och Radisson SAS och ett ridstall (hästar finns att hyra per timme) som närmsta grannar.
3. Riviera. Önskas mer avskildhet leder 186 trappsteg från Golden Bay till härliga grannen Ghajn Tuffieha Bay som också kallas för Riviera och är många maltesers favoritstrand.
4. Ramla Bay, på Gozo, platsen där Odysseus påstås ha tillbringat sju år i fångenskap hos nymfen Kalypso, har rödlätt sand och klart vatten.


MISSA INTE!

Underjordiska Hypo­geum där du bokstavligt går under jord 6 000 år tillbaka i tiden.


MISSA GÄRNA!

Vårjakten av flyttfåglar. Eller snarare, missa inte att protestera mot denna meningslösa masslakt. Gör din röst hörd på birdlifemalta.org.
Kommentarerna nedan skrivs av läsarna. Här gäller inte det utgivaransvar som finns på Vagabond.se. Läs våra regler.
Skriv kommentar
Sortering:
Karmafilter:
Skriv kommentar
Namn
Nedanstående fråga hjälper oss att hålla spam borta från sidan.

Vad blir åttio plus nio? Skriv svaret i siffror:

Mer läsning

Webbfrågan

  • Vilken storstad reser du helst till i vinter?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.