• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • St Petersburg - i Dostojevskijs fotspår

    De halvt vansinnigas stad – där Fjodor Dostojevskij lät sin romanfigur irra omkring och fundera över mord och moral – visar sig vara … glad. Vagabonds Mikael Persson irrar efter i St Petersburg.

    St Petersburg - i Dostojevskijs fotspår
    – Ja, jösses, vad finns det inte i St Petersburg! utropade den yngre entusiastiskt. Här finns bestämt allting utom mamma och pappa.
    – Jajamensan, pojk, här finns precis allt utom det, sade den äldre världsvist. (ur Fjodor Dostojevskijs Brott och straff)
    Natten är ljus som en midsommardröm. Jag passerar några matroser som från trappstegen ner mot Neva blossar på vaniljdoftande cigaretter. Spårvagnar skramlar längs raka gator. Och kyrktornens lökkupoler häver sig över stan i starka karamellfärger.
    Alla som läst Dostojevskijs Brott och straff har säkert sitt förhållande till boken. Jag har i alla fall mitt. Romanen om den grubblande Raskolnikov, som i hög Zimmermanhatt och illasittande trasor irrade längs St Petersburgs gator, satte sig så kliande innanför min hud att det här blev till min stad, trots att jag aldrig varit här. Förrän nu.
    Fast något stämmer inte. Stan är alldeles för glad. Sommaren har just anlänt som ett efterlängtat expresståg från någon avlägsen destination.
    Stannar vid Vinterpalatset, som en mintgrön fläkt från Ishavet. Går förbi en moské där kvällssolen spelar över en fajansprydd portal. Äter till slut middag på en liten trevlig restaurang där kyparen, som serverar tranbärsvodka till saltgurkan och det hembakade brödet, säger:
    – Så du kommer från Sverige, vad trevligt! Välkommen till vårt St Petersburg!

    Bild 806449
    St Petersburg möter som ett ryskt Venedig med mängder av öar, floden Neva, vattennära palats och stensatta kanaler. [/b]


    Nej, det här duger inte tänker jag. Det här duger verkligen inte! Var är det halvt vansinnigas stad? som Brott och straffs verkliga skurk, pedofilen Arkadij Ivanovitj Svidrigajlov, kallade St Petersburg? Inte här i alla fall. Det krävs en psykologistudent för att hitta dit. Han heter Nikolajev, extraknäcker som guide, och inleder vårt möte med orden:
    – Mot underjorden!
    Med St Petersburgs metro åker vi gungande mot kvarter där otäta stuprör kröker sig ner mot skamfilade bakgator. Näsan vädrar automatiskt efter blod. Den andra stan finns där ständigt i bakgrunden. Den som Peter den store på tidigt 1700-tal, från noll och intet, lät uppföra över ett sankt träskland för att en gång för alla skydda Ryssland från svenskarna. Resultatet blev en skinande imperiestad som i jämförelse fick Moskva att framstå som en illa klädd bondlurk med dålig smak.
    – Bara lite till, säger Nikolajev som fått upp vittringen och promenerar så fort att jag nätt och jämt hänger med.
    I ögonvrån syns kyrkornas virvlande lökkupoler. Men också något helt annat. Ett fyllo som virvlar runt inför ett vresigt dragspel och Hötorget, Sennaya Ploshchad.
    Då Brott och straff utspelade sig var detta stans fattigkvarter. Här väckte den före detta studenten Raskolnikovs trasor inte någon nedlåtande uppmärksamhet. Folk sov i hundratal på torget eller trängde ihop sig i lägenheter tio steg långa. Alla var fattiga och allt var till salu: småflickor, boskap, sprit och hö.
    Dostojevskij borde veta. Han spelade ofta bort hyran och blev vräkt ett tjugotal gånger, berättar Nikolajev.
    Fast det innebar förstås att han bokstavligt fick stoff till romanens miljöer från det egna fönsterblecket.

    Bild 806450
    Stor stad kräver gigantisk keps och stiliga uniformer.


    Idag är torget barntillåtet. Ister från sjaslik, kryddstarka grillspett, rinner över grillarnas spjäll och silvrig smelt, gurkfisk, vägs på gammeldags järnvågar. På andra sidan gatan saluför ryssar rävskinn och sobel, och ytterligare lite längre bort säljer uzbeker och tadzjiker med glittrande guldtänder frukt och grönsaker.
    K-gränd finns i närheten. Det var framåt niotiden på kvällen som Raskolnikov av en slump hörde samtalet mellan pantlånerskans halvsyster och en lokal köpman.
    – Du minns väl? viskar Nikolajev. Följande kväll, prick klockan sju, skulle pantlånerskans syster komma tillbaka
    till marknaden för att slutföra en affär. Det betydde att pantlånerskan, Aljona Ivanona, befann sig hemma ensam.
    Visst minns jag. Brott och straff är inte bara en bok. Den är ett tillstånd. Man blir själv till Raskolnikov. En bräcklig och i grund och botten godhjärtad person. Men också en mördare, ständigt grubblande över vad som är rätt och fel.
    Vi följer Sadovayagatan mot hans stad, förbi ett sammel­surium av armod och överflöd, gathörn där äldre tanter säljer glaskulor och begagnade kläder, följt av den galet
    pastellblå St Nikolauskyrkan där en präst med sträckta händer välsignar en splitter ny sportbil, medan ägaren står som lika tyst vittne som de luggslitna tiggarna framför ingången till helgedomen. Börjar känna en lätt ilning i nacken. Och plötsligt står vi på Stolyarniy pereulok, Brott och straffs S-gränd.
    – Här bodde han, säger Nikolajev nästan högtidligt.
    Huset där den före detta studenten Rodion Romanovitj Raskolnikov, Rodja, hade sin garderobsliknande lägenhet, fanns fem trappor upp. Gulnade tapeter hade trillat från väggarna och lagt sig i små högar intill den säng där han febrig och på fastande mage grubblade över livets orättvisor. Vem styrde? Vem hade rätt att styra? Och varför saknade samhället moral?
    – Det är ingen idé att du tittar efter den femte våningen, säger Nikolajev, då jag bara lyckats räkna till fyra.
    Loftet är sedan länge rivet. Bara de allra fattigaste stod ut med hettan där uppe, inflikar Nikolajev, som börjar dra i porten till husets gårdsplan. Den är låst. Hyresgästerna sägs ha tröttnat på alla nyfikna som vallfärdar hit.
    – Folk har skrivit en massa meddelanden i bläck på trapphusets väggar, "Rodja, varför gjorde du det?" och sådant, grimaserar Nikolajev.
    – Så varför gjorde han det? frågar jag tillbaka.
    – För att se om han vågade, för att se om han var kapabel att genomföra brottet, viskar Nikolajev.

    Bild 806451
    Stilla regn över vemodig Petersburgstrottoar.


    Bland alla de dunkla tankar som ett ovädrat kyffe i kombination med fattigdom och isoler-ing kan alstra, var denna den mörkaste: Enligt Raskolnikov fanns vanliga människor. Men också ett fåtal övermänniskor som hade moralisk rätt att ställa sig över lagar, förordningar, till och med människoliv för att, precis som Napoleon, nå makten och en position där de skulle kunna uträtta saker som var bra för hela mänskligheten.
    Kanske tillhörde Raskolnikov själv de sistnämnda? I så fall borde första steget gå via pantlånerskan Aljona Ivanona. Hon hade löst in hans fars gamla silverur och den guldring han fått i avskedsgåva från sin syster. Hon var en girig parasit som förtjänade att dö.
    – Planeringen var noggrant uttänkt, ändå trodde Raskolnikov inte på allvar att han skulle sätta idén i verket, den kvällen då han gick mot pantlånerskans lägenhet, säger Nikolajev.
    Raskolnikov vandrade lugnt och utan jäkt. I en egenhändigt fastsydd stropp på rockens insida hängde en yxa. Han bar också på ett litet paket; en väl inslagen träbit stor som ett silveretui; något som skulle hålla gumman sysselsatt då han smög upp bakifrån och måttade det dräpande slaget. Bara en yxa fattades. Den fann han i gårdskarlens redskapsskrubb.

    Bild 806452
    St Petersburg är skönhet, påkostade palats och älskande par. Men här finns också spåren av en mördare.


    Precis som Raskolnikov korsar vi Griboedovkanalen via K-bron, Kokyshkin most. Exakt 730 steg från huset på Stolyarniy pereulok möter ett gräddfärgat hus som för drygt 100 år sedan bestod av mindre lägenheter där det enligt Brott och straff bodde alla möjliga hantverkare, diverse tyskar och flickor som försörjde sig på sin kropp; så mycket folk, liv och rörelse att Raskolnikov kunde smita in obemärkt, och ringa på pantlånerskans lägenhet via en svagt plingande klocka av bleck.
    Trots att Aljona Ivanona av naturen var ytterst misstänksam, öppnade hon och släppte in Raskolnikov. Yxan träffade hjässan. Och blod forsade ur den bräckliga kroppen som ur ett glas. Men tvivlen kom snabbt. Nyckeln som Raskolnikov fiskat upp ur pantlånerskans ficka tycktes inte passa någonstans. Ändå provade han lås efter lås. Han ryckte, slet och fylldes av svett och tvivel. Var hon verkligen död? Just som han började undersöka panter som gömts under gummans säng, hördes fotsteg från rummet där den mördade låg i en blodpöl på golvet.
    – Typiskt! säger Nikolajev, som drar och sliter allt hårdare.
    Även porten till pantlånerskans hus tycks vara låst. Två män i träningsoveraller som mekar med en bil tvärs över gatan, iakttar oss misstänksamt, liksom den dam som stannar upp och muttrar något på ryska. Porten går inte att få upp. Men doften av ångest sipprar ändå genom dess galler.
    Att döda pantlånerskans svagsinta syster Lizaveta var aldrig Raskolnikovs mening. Dörren till lägenheten hade av misstag lämnats öppen och plötsligt stod hon där som ett skrämt barn och han var tvungen att höja yxan på nytt. Kort efter hördes fler röster utifrån trapphuset.

    Bild 806453


    Raskolnikov lyckades förvisso smita ut osedd, men spelet var ändå förlorat. Händelseförloppet hade bevisat allt. Han var ingen övermänniska, utan plågades av sina svaga nerver och så mycket samvetskval att han aldrig förmådde nyttja stöldgodset, än mindre klättra vidare mot toppen och nå positionen som övermänniska.
    – I stort var han som du och jag, säger Nikolajev då vi skiljs åt vid Hötorget.
    Själv promenerar jag mot den uppåtgående månen i guld som tillhör Isaakskatedralens dom. På något sätt signalerar den att både paradiset och helvetet finns här, sida vid sida, i denna märkliga stad.
    Historien om Raskolnikov skulle kunna ha slutat med ett erkännande hos polisen. Men Dostojevskij ville berätta något annat. Kanske om sitt eget liv. Sänd till Sibirien efter att ha påståtts deltagit i en sammansvärjning mot tsaren. Inlåst där någonstans i närheten av tundran och fördjupad
    i den enda bok som fånglägret tillät: Bibeln.
    Då han frigavs återvände han till St Petersburg, gifte sig så småningom och påbörjade ett ordentligt liv. Precis som Raskolnikov. Men det är en annan historia. Denna heter St Petersburg och handlar inte bara om Brott och straff, utan också om en stad av sol, hopp och skönhet.

    Bild 806454
    Uppståndelsekyrkans kupoler lyser mot natten i starka karamellfärger.

    Guide till St Petersurg[/h1] RESA DIT[/h3] Flyg. SAS/Rossiya Russian Airlines flyger direkt från Stockholm och Köpenhamn.
    Tåg. Från Helsingfors till St Petersburg tar det ca 6 timmar och kostar ca 1 400 kr t-o-r. Nya snabbtåget Allegro avverkar samma sträcka på 3 ½ timme, från 740 kr enkel resa, vr.fi/se/index.html.
    Buss. Buss från Helsingfors tar 8 timmar, 620 kr t-o-r.
    Färja. Från april finns färje­förbindelse mellan Stockholm och St Petersburg. Passagerare tillåts stanna i St Petersburg i upp till 72 timmar utan visum, stpeterline.com.


    RESA RUNT

    T-bana/spårvagn. Metron är smidig, har föredömlig turtäthet och biljettpris på ca 5 kr.
    Taxi. Priserna varierar stort beroende på bolag. Sträckan cent-rum–flygplatsen (ca 15 km) bör kosta 120–185 kr. Ett bra taxibolag är Taxi Million, tel 812-700 00 00. Ladybird, tel 812-900 05 04, endast för kvinnliga chaufförer och kunder. Kollektivtaxi, marshrutkas, funkar bra, till exempel för utflykter till Peterhof, enkel resa 14 kr från t-banestationen Baltiyskaya.


    BO

    Under högsäsong, nyår och sommar, är rumspriserna 30–50 procent högre jämfört med lågsäsong. Räkna med 800–1 000 kr och uppåt för dubbelrum på budgethotell och 300–450 kr på vandrarhem. Flera rumsförmedlingssajter erbjuder hotellrum och våningar till bra priser, till exempel all-hotels.ru, waytorussia.netoch [http://discount-travel-petersburg.ru" target="_top discount-travel-petersburg.ru].
    Vårt val:[/b] Ett skönt mellanklasshotell på tröskeln till Dostojevskijs St Petersburg är Pyaty Ugol, Pr. Zagorodny 13, tel 812-380 81 81, 5ugol.ru. Från 1 000 kr.
    Bekvämt budgethotell mitt i centrum är Nevsky Inn B&B, Kirpichhny per. 2, tel 812 315 88 36, nevskyinn.com. Från 650 kr.
    Granne med Kazankatedralen ligger vandrarhemmet Cubahostel, Ul. Kazanskaya 5, tel 812-921 71 15 (cubahostel.ru). Plats i sovsal från 115 kr och dubbelrum från 290 kr.


    ÄTA & DRICKA

    Teremok, Pr. Nevskij 60 (teremok.ru). Snabbmatshak som dukar upp med kaviarfyllda blinier till priser som till och med du har råd med.
    Mari Vanna, Ul. Lenina 18 (marivanna.ru). Rysk husmanskost, hembakat bröd, rödbetssoppa, saltgurka och kotletter serverat i kul restaurang ut­formad som ett vanligt ryskt hem. Räkna med 300–400 kr.
    Tbiliso, Ul. Sytninskaya 10 (tbiliso.ru). Levererar det mustiga georgiska köket med grytor som bland annat innehåller kött, aprikoser, koriander och valnöt. Dessutom, suveräna ostbröden/pizza-look-aliken khachapuri. 200–250 kr/pers.
    Tinkoff, Kazanskaya 7. Sugen på riktigt gott öl och pubmat? Du hittar det i denna centralt belägna bryggerirestaurang med storbilds-tv och lekrum.


    PRISLÄGE

    St Petersburg nämns ofta bland världens dyraste storstäder. Framför allt importerat är dyrt, inhemskt billigare.
    Några prisexempel
    • Tunnelbanefärd: 5 kr.
    • Lunch på snabbmatshak: 60 kr.
    • Restaurangmiddag: 250–400 kr.
    • 0,5 liter lokalt producerat öl: 20–30 kr.
    • 0,5 liter licensbryggt öl på pub: 75 kr.
    • Kopp kaffe: 40 kr.


    VISUM[/h3] Svenska medborgare behöver visum (såvida du inte anländer med St Peter Lines färja och stannar i max 72 timmar). Visum fixas lättast via någon resebyrå, exempelvis sweagent.se. Rysslandsresor.se och iventustravel.se är exempel på andra resebyråer som kan hjälpa dig. Priserna varierar rejält mellan olika byråer. Om du vill fixa visum på egen hand, finns info på ryssland.se/visa_s.htm. Tänk på att du måste registrera dig vid ankomst. Se waytorussia.net för mer info.

    Bild 806455

    7 i författarens fotspår[/h2] Guidade vandringar till Dostojevskijs miljöer erbjuds av Peters Walking Tours, tel 812-943 12 29, peterswalk.com. Du kan också ordna din egen och pricka in dessa stopp.
    1. Dostojevskijmuseet, Kuznechniy per 5/2 (md.spb.ru). Här bodde författaren då Bröderna Karamazov skrevs.
    2. Alexander Nevskijklostret, granne med Tikhvinkyrkogården där du finner författarens anspråkslösa grav.
    3. Idioten, Nab. Reky Moyki 82 (idiot-spb.com). Restaurang som är namne med Dostojevskijs berömda roman.
    4. Sennaya ploshchad är detsamma som Hötorget i Brott och straff. Här finns bland annat polisstationen där Raskolnikov förhördes.
    5. Raskolnikovs vindsvåning fanns på gatan Stolyarniy pereulok, men vilken adress? Buden går isär.
    6. Sonya Marmeladov, som blev Raskolnikovs räddning, bodde längs Griboedovkanalens norra strand.
    7. Pantlånerskans hus finns också längs Griboedovkanalens strand, i hörnet mot gatan Pr Rimskovo Korsakova.


    MISSA INTE![/h3] Eremitaget. Ett av världens största konstmuseer är värt en heldag.


    MISSA GÄRNA![/h3] Att bli skimmad. Håll i ditt kontokort. Skimming är ett stort problem.
  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!