Kirgizistan - hästmjölk & getfotboll

Det är tragiskt att det ska krävas en blodig konflikt för att världen ska få upp ögonen för Kirgizistan. Den forna sovjetrepubliken passar bra för rundresor. Det är lätt, billigt och det mesta löser sig på plats.

Kirgizistan - hästmjölk & getfotboll
Jag kommer till huvudstaden Bisjkek strax efter sammandrabbningarna mellan kirgizer och uzbeker, i södra delen av landet. I staden Osj har det skett fruktansvärda grymheter, men det är 70 mil härifrån och väl gömt bakom en mäktig bergskedja. Resten av landet är lika lugnt som någonsin.
Kirgizistan upptas nästan helt av den mäktiga bergskedjan Tian Shan, Himmelska bergen, och många platser är verkligen himmelskt vackra. Dessutom är kirgizernas gästfrihet oslagbar: framför allt på landsbygden där ortsbefolkningen älskar att bjuda sina gäster på specialiteten kumys, jäst hästmjölk.
Från den relativt ointressanta huvudstaden reser vi ett par timmar söderut till det lilla samhället Kyzyl-Oi, som vi har hört är ett bra utgångsläge för guidad ridning i bergen, som är höga men vänliga och gröna av frodigt gräs.
Kirgizistan har besparats den miljöförstöring som drabbat många andra före detta sovjetrepubliker, men lider av hög arbetslöshet och fattigdom. Som en väg ut ur fattigdomen har landet satsat på turism. Det finns ett väl utbyggt nätverk av trevliga och billiga bed & breakfast-ställen och ett stort utbud av aktiviteter. För att pengarna ska hamna i rätt fickor sker alla lösningar så lokalt som möjligt.

Bild 806481
Hästen är central i kirgizisk kultur.


Efter en skumpig dagsritt upp längs en vykortsvacker dalgång får vi bo i en herdefamiljs hemtrevligt pyntade jurta, de traditionella runda tält som fortfarande används uppe i bergen. Ett par påhittiga pojkar lyckas lura oss att göra deras ganska tunga jobb med att blanda kumysen. Denna dryck serveras sedan till varje måltid.
– Kumys är bra för hälsan, förklarar gumman som serverar oss.
Familjen bor trångt och sliter hårt. Men de har i alla fall en fantastisk utsikt, tänker jag.
En av mina drömmar från tidigare resor i Centralasien har varit att bevittna den säregna centralasiatiska sporten kok-boru.
– Jag ordnar en match imorgon, säger vår guide när jag berättar om min önskan.
Morgonen därpå rider han runt till grannlägren för att samla ihop kok-borulystna män, som snart kommer ridande på sina kraftiga sporthästar. Tävlingen går ut på att ryttare med sina bara händer slåss om en död get, som de sedan ska kasta i mål. Geten är en ersättning för de vargar man tidigare slogs om. Efter ett par timmars match vinner vår guides lag med 4–1 och han sväller av stolthet efter att själv ha gjort två mål.
Geten styckas och blir vår kvällsmat nere i byn. Den är ordentligt mörad efter den hårda matchen och smakar väldigt bra.

Bild 806482
Herdarna bor i jurtor under somrarna.


Det skakiga politiska läget blir ett återkommande samtalsämne med personer vi möter under resan. Med revolutionen i färskt minne frågar jag hur det kommer sig att kirgizerna är det enda folket i regionen som lyckas göra sig av med sina korrupta ledare. Sabyrbek, en pensionerad arkitekt, har svaret.
– Vi är ett bergsfolk som älskar frihet, säger han. När olika erövrare har anfallit har vi bara flytt upp i bergen. Kirgizerna har aldrig låtit sig kuvas av någon mäktig sultan, som grannfolken.
Så gott som alla jag frågar verkar tycka att den gamla regimen var rutten och att den nya i alla fall inte kan vara sämre. Men vad tycker kirgizerna om den nya presidenten Roza Otunbajeva som kom till makten genom en statskupp i april förra året?
– Hon är väl bra, men hon är ju kvinna, svarar en kvinnlig bed & breakfast-värdinna rakt på sak.

Bild 806483
Den ena hunden har avklippta öron för att lättare kunna gräva fram bergssorkarna från deras gångar i jorden.


Jag och mina vänner delar en taxi och reser vidare österut.
– I drive like Michael Schumacher, säger chauffören nöjt på sin knappa engelska, medan han pressar sin stackars Golf till hastigheter man aldrig kunnat ana på dessa vägar.
Chauffören vet bäst vad hans kunder behöver och gör allt för att tillfredsställa oss. När jag plockar fram mina tadzjikiska skivor ropar han bestört "njet!" och kör istället igång Rihanna och Lady Gaga på högsta volym. Jag ber honom sänka. Han vägrar att förstå, så jag drar själv ned. Resten av resan blir en utdragen men vänlig kamp om herra­väldet över volymratten.

Bild 806484
Centralasiens Ibiza, Cholpon-Ata, ligger på 1 600 meters höjd över havet.


Staden Karakol är en utmärkt utgångspunkt för fina vandringsleder. Under tre dagars vandring i de mäktiga bergen bor vi i tält på en ljuvlig äng vid en brusande fjällflod. En snödraperad sylformad topp tornar upp sig vid den grönskande dalens ände. Häromkring såg man snöleoparder förra sommaren. I en gammal sovjetisk livräddningsbas har ryssen Valentin, en åldrad storrökande motocross-stjärna, öppnat vandrarhem där han också serverar mat. Han har tävlat över hela forna Sovjet och har, påpekar han stolt, träffat storheter som Tony Rickardsson.
Valentin berättar hur han i vintras under en promenad utefter floden hittat en varm källa, som han under våren murade in i en liten konstgjord grotta. Nu kan hans gäster bada där medan regnet strilar utanför och, om man vågar, ta ett uppfriskande dopp i den strida iskalla floden intill.
Vi testar och får svårt att slita oss. Hade denna plats legat i Europa hade Valentin säkert kunnat bygga om den gamla räddningsbasen till ett eftertraktat lyxhotell.

Bild 806485
Kok-boru – kampen om en död get.


Kirgizistan kan stoltsera med världens kanske mest otippade badorter, i mitten av den euroasiatiska kontinenten och så långt man kan komma från alla hav. Sjön Issyk-Kul är världens näst största alpina sjö, med vita sandstränder och omgiven av snöklädda berg. Vattnet är varmt som en svensk sommarsjö.
– Vart har alla européer tagit vägen? undrar värdinnorna på det uppfräschade sovjetiska hotellet.
Vi förklarar att folk har hört om oroligheterna i landet och är rädda för att åka hit. De vet inte att Kirgizistan är lugnt och tryggt, om man bortser från området kring Osj.
– Säg åt era vänner att komma hit nästa sommar, uppmanar de oss. Vi lovar att göra vårt bästa.

Bild 806486
I de flesta byar tas turister emot med öppna armar.


Miniguide Kirgizistan[/h2] Resa dit[/h3] Reguljärflyg. Turkish Airlines flyger till Bisjkek via Istanbul. Priserna från Stockholm och Göteborg börjar på 5 000 kr tur-och-retur – något billigare från Köpenhamn. Air Baltic flyger via Riga för från 5 400 kr. Enklaste sättet att ta sig från flygplatsen till centrum är med taxi för cirka 100 kr.
Arrangerade rundresor. Världens Resor arrangerar resor både direkt till Kirgizistan och i kombination med några av grannländerna.

Resa runt[/h3] Det smidigaste sättet att resa är med vanlig taxi, men det finns också billigare "delad taxi". Dessa kör bara bestämda rutter och åker inte förrän bilen är full. Van­ligaste sättet att resa är dock med marshrutka, minibuss. T ex fem timmars resa mellan Bisjkek och Karakol kostar 60 kr med marshrutka och 130 kr med delad taxi.


Bo

De gamla sovjetiska betong­hotellen ses vanligen som det sista alternativet. Det både trevligaste och billigaste alternativet är bed & breakfast. För 50–120 kr natten kommer du rakt in i någons hem och får ett utmärkt tillfälle att lära känna landet och dess gästfria invånare. Boende går bra att arrangera i förväg genom Community Based Tourism (cbtkyrgyzstan.kg) eller på plats. Du kan också ordna mat och logi i jurta för ett liknande pris.


Säkerhet

Kirgizistan har varit oroligt. Uppdatera dig alltid på säkerhetsläget innan avfärd via medier och på ud.se. I skrivande stund avråder UD från resor till provinserna Osj och Jalal-Abad i södra delen av landet.

Bild 806487
Kok boru-veteran, som nu bytt död get mot livligt barnbarn.