Klassisk flodfärd på Mekong

Bengt Albons var korrespondent i Sydostasien under Vietnamkriget. Han drömde om att åka på Mekongfloden de 300 milen mellan Kina och Vietnam. Men krig och konflikter satte stopp för planerna. Tills nu. Följ med på drömresan.

Klassisk flodfärd på Mekong

I Jinghongs hamn läser jag på en jättelik karta att Mekongfloden är 4 880 kilometer lång från källan på den tibetanska högplatån till deltats utlopp i Sydkinesiska havet i Vietnam. Härifrån Jinghong till Saigon, slutmålet för min resa längs Mekong, är 2 880 kilometer, enligt samma skylt. Tre veckor ska resan ta.
Från Jinghong rinner floden fri från dammar ända ned i deltat, den längsta flodsträcka i världen som inte är uppdämd. Som franska exploatörer upptäckte redan under sin två år långa resa från Saigon till Jinghong för 150 år sedan är floden dock inte farbar hela vägen. Grunda forsar och stora vattenfall är effektiva hinder.
När jag först mötte Mekong 1974 satte krigen i Vietnam, Laos och Kambodja stopp för annat än begränsade utflykter på floden. Efter kommunisternas segrar 1975 skapade misstänksamhet mot utlänningar hinder för min längtan att följa Mekong genom flodens sex länder.
Först på sistone har min drömresa blivit möjlig.

Bild 777636
Staden Houayxai i norra Laos, precis vid gränsen mot Thailand.


Bild 777637
Nattmarknad i Luang Prabang.

För 30 år sedan var jag en av de första utlänningarna i det kommunistiska Kina som släpptes ned till det tropiska klimatet i södra Yunnanprovinsen och ett Jinghong som var efterblivet, slitet och fattigt med ett fåtal bilar. Den som då dristat sig att förutspå dagens moderna stad med breda och trafiktäta avenyer, lyxhotell, varuhus och shoppinggator med massor av affärer, kaféer, restauranger och modemedvetna ungdomar hade blivit utskrattad.
Nu har världshistoriens största lyft ut ur fattigdomen nått människor även i avlägsna trakter kring Jinghong. Bönder som odlar te på terrasserade bergssidor och tillverkar rispapper har byggt stora tvåvåningshus av tegel, täckta med vackert kakel. De har rinnande vatten indraget och solcellspaneler som värmer vattnet.
Solen döljs ännu i dis och dimma när vi styr ut från Jinghongs hamn där timmerlastade fraktfartyg väntar på att lossa. Vår stadiga båt gör som mest 30 knop medströms genom smala klyftor mellan höga berg där molnen slickar topparna när dimman lättat. Bergsväggarna domineras till en början av mitt favoritträd bambu och det är avväpnande vackert.
En kompis i Bangkok hade varnat mig för att flodresan är dötrist. Utan förvåning konstaterar jag att hon har fel.
I aktern fladdrar fyra nationers fransade fanor. De är symboler för de länder vi passerar vår första dag på Mekong, eller Lancang som floden heter på kinesiska. Den kinesiska flaggan är störst och omges av Burmas, Laos och Thailands fanor.
Den mäktiga floden är till en början förvånansvärt trång, bitvis 50–100 meter bred bara. Kaptenen manövrerar skickligt i det bruna vattnets strömvirvlar. Trots att regnperioden just är förbi och vattennivån hög tvingas han ibland sakta in och en besättningsman skickas fram till fören för att mäta vattendjupet med en lång bambustör.
Snart upptäcker jag plantager med gummi, te, kaffe, bananer och apelsiner på sluttningar där kvinnor i traditionella dräkter klättrar med långa hackor i händerna. Längre söderut blir floden bredare och på släta flodstränder där bergen är avlägsna odlas kokos, grönsaker, majs och ananas.
Vid Gyllene triangeln där Burma, Laos och Thailand möts vidgas Mekong ytterligare. Här smugglas opium och ädla stenar. Eftersom spel är förbjudet i Thailand har det byggts kasinon på andra sidan Mekong i Burma och Laos där de flesta gästerna är thailändare. På den laotiska flodstranden står långa svarta limousiner parkerade nedanför ett kasino med gyllene kupol.

Bild 777638
Mäktiga Mekong. Nästan 500 mil lång från källan på den tibetanska högplatån till deltats utlopp i Sydkinesiska havet i Vietnam.

Efter tio timmar och 400 kilometers flodresa från Jinghong landar vi i den thailändska hamnstaden Chiang Saen.
Nästa etapp går med flodbåt från Houayxai i Laos till den forna kungliga laotiska huvudstaden Luang Prabang.
Jag har turen att resa med bekväma Luangsay, en lång, elegant träbåt som tidigare transporterade ris. Luangsay har sittplatser både i fören och aktern och sköna stolar i en salong med välsorterad bar.
Vi glider fram hälften så fort som på Lancang i Kina. Naturen är ännu vackrare och floden bredare. Bergsluttningarna är inte lika uppodlade, men här och där är stora områden avbrända för svedjebruk. Skogsskövling har också skapat fula sår.
Överallt längs floden fiskar människor från flatbottnade små piroger och från stränderna skjuter fiskfällor långt ut mot farleden. Här är väglöst land, byar där vi gör strandhugg kan bara nås med båt.
Jättemalen pa beuk, världens största sötvattensfisk, har här en av sina sista tillflyktsorter. Mekongfloden är världens största producent av sötvattensfisk och bara Amazonfloden har fler arter. De 60 miljoner människor som lever kring flodens nedre flöden får upp till 80 procent av sitt animala protein från Mekongs fiskbestånd.
Fisket och människornas försörjning hotas av dammbyggen över Mekong som genomförts i Kina och planeras i Laos. Med stöd av internationella experter förmådde Vietnam och Kambodja i maj Laos att skjuta upp sina byggen. Men maktfullkomliga och tillväxthungriga Kina struntar i sina grannar och har utan konsultationer redan dämt upp floden med fyra dammar och planerar fyra till, alla norr om Jinghong.
Dammarna ger Kina makt att kontrollera Mekongs flöde och därmed påverka befolkningens överlevnad i Laos, Kambodja och Vietnam. Det riskerar att bli katastrof.
Efter två dagars flodresa släpper Luangsay av mig på en bred stentrappa i Luang Prabang som leder upp till det 500 år gamla templet Xieng Thong. Laos forna kejserliga huvudstad är väl bevarad, en oas på en halvö mellan Mekong och bifloden Nam Khan. Här är det skönt att ta det lugnt några dagar, flanera och äta gott.
Den blide Savang Wattana blev den siste kungen i det anspråkslösa kungapalatset. Här pysslade han om sina blommor och citerade Proust för sina gäster. Jag såg honom vördas vid en ceremoni i huvudstaden Vientiane 1975, några månader innan monarkin störtades och krigets segrande kommunister förde bort honom och hans familj till ett fångläger där de dukade under, okänt hur.

Bild 777639
Risnudeltillverkning i Vietnam.


Bild 777640
Buddismen är religionen som knyter samman länderna längs Mekong.


Delar av naturen i Laos och Kambodja är ännu orörd, nya arter av djur och växter upptäcks ständigt medan andra är utrotningshotade.
Fåglarna är påfallande få längs hela Mekong. För 110 år sedan beskrev den svenske främlingslegionären Martin Sandell en resa på Mekongs biflod Hinboun i Laos:
"Mängder av olika slags apor leker i grenarna och gör grimaser åt den förbifarande. Ibland simmar något vildsvin förbi för att nå andra stranden. Små krokodiler ses lata sig på en sandbank eller i skuggan av några utskjutande grenar."
Jag följer i hans spår uppför Hinboun i en pirog med lång utombordsmotor. Hisnande branta kalkstensklippor täckta av tropiska träd och växter omger floden. Det är magiskt. Men de enda djur som latar sig på den smala flodens sandbankar är vattenbufflar. Krokodilerna och vildsvinen är sedan länge uppätna, aporna gömmer sig djupt inne i skogarna tillsammans med det fåtal tigrar och elefanter som inte skjutits eller fångats.
I södra Laos flyter Mekong bitvis kilometerbred. Från staden Champasak når jag med en enkel passagerarbåt Mekongs största skärgård med "de fyra tusen öarna".
Här skulle jag paddla kanot och spana efter sällsynta sötvattensdelfiner strax före Mekongs och Sydostasiens största och mest spektakulära vattenfall Khone Phapheng nära gränsen till Kambodja. Magsjuka gör att jag missar både delfinerna och vattenfallen, men en förlorad dag på en månadslång resa är inte mycket att klaga på.
Dagen därpå möter jag ändå delfinerna strax utanför Kratie i Kambodja. De har räddats tack vare turismen.
– Jag kör hellre turister än dödar delfiner, säger fiskaren som guidar mig på floden.

Bild 777641
Vandra de 328 trappstegen upp till Phu Si och du bjuds på tempelruiner, buddastatyer och en fantastisk utsikt över Luang Prabang.

Bild 777642
Exotiska dofter på en av Laos marknader.

De senaste årens satsning på vägar i Laos och Kambodja har gjort det besvärligt att hitta båttransporter. Billiga bussar har slagit ut passagerarbåtarna på Mekong. Min resebyrå hyr en 30 meter lång båt som tar vår grupp de 35 milen från Kratie till huvudstaden Phnom Penh på tolv timmar. Här kantas Mekong av jordbrukslandskap. De små pirogerna och människor som fiskar med kastnät är få.
Sann Srei Neang, en kvinna från den muslimska minoriteten cham, äger båten. Hennes lidande under röda khmerernas diktatur på 1970-talet gör att hon, som nästan hälften av Kambodjas befolkning, lider av posttraumatisk stress. Med sorg i blicken berättar hon om tvångsarbete på en gummiplantage, brist på mat och straff för sin tro.
– Vi tvingades arbeta från tidig morgon till sen kväll med bara en timmes vila. Lika för alla, män som kvinnor. När jag födde min dotter fick jag en vecka ledigt från arbetet.
Hon säger att armador av vietnamesiska fiskebåtar rovfiskar och att fisket också blivit sämre sedan kineserna börjat bygga dammar längs Mekongfloden. Regleringen av floden i Kina har sänkt vattennivån här nere de sista åren, berättar hon.
Vietnameserna dominerar fisket också i den kambodjans­­ka sjön Tonle Sap, Sydostasiens största sjö mellan Phnom Penh och staden Siem Reap. Jag reser över sjön för att besöka de världsberömda templen i Angkor, för tusen år sedan världens största stad.
Det är en bitvis trist resa över öppet vatten i en trång turistbåt. Men besväret uppvägs av att få uppleva livet i strändernas flytande byar.
Mellan Phnom Penh och Saigon finns mängder av båtförbindelser och kryssningsturer. Redan 1902 tillryggalade legionären Martin Sandell sträckan med ångbåt på ett dygn. Framkommen beställde han klockan två på eftermiddagen fem vita kostymer som skräddaren levererade klockan nio morgonen därpå. Det framgår av hans dagbok som återges av Bertil Nelsson i boken Breven från Tonkin.
Jag reser lugnare och tar omvägar genom Mekongdeltat.


Bild 777643
Så färskt det kan bli.

Bild 777644

Att passera gränsen på floden tolv mil söder om Phnom Penh är som att komma till en annan värld. På den vietnamesiska sidan är trafiken ett gytter av båtar jämfört med vad jag upplevt norröver. Vi möter stora lastbåtar och nedtyngda pråmar. Längs stränderna trängs fabriker med sandtag, fiskeodlingar, marknader och risfält.
Människor arbetar hårdare här än någon annanstans längs Mekong. I det tättbefolkade deltat bor 20 av Vietnams 90 miljoner invånare. De står för en fjärdedel av Vietnams bnp och odlar hälften av riset i ett land som är världens näst största risexportör. Om klimatförändringar höjer havsnivån och dammar i Kina och Laos minskar flodens flöde hotar havsvatten att tränga in och förgöra denna risbod.
Mellan de stora städerna Chau Doc och Can Tho flyter jag sakta fram med lyxdjonken Mekong Feeling med resans enda övernattning på båt.
Sista etappen från Can Tho ut till flodmynningen vid Sydkinesiska havet och därifrån på kanaler och flodtarmar till Saigon går desto snabbare, 55 kilometer i timmen. Svallvågorna når med det höga vattenståndet in i hus på stranden och är nära att välta små piroger med fiskare. Det är lätt att förstå människors vrede över de bestyckade amerikanska patrullbåtar som for fram här under kriget.

Bild 777645

Guide: Mekong

Resa dit

Flyg till Bangkok. Alla stora europeiska och asiatiska flyg­bolag flyger dit. Thai Airways flyger nonstop från Stockholm. SAS och Thai flyger nonstop från Köpenhamn. Tur-och-retur-priser från 4 500 kr. China
Eastern flyger nonstop från Bangkok till Jinghong i Kina,
ca 1 000 kr enkel resa), som är en bra start för Mekongresan nedströms. Ett alternativ är att flyga Skandinavien–Peking och därefter Peking–Jinghong.


Resa på egen hand

Båttrafiken från Jinghong till Thailand och Laos är oregel­bunden. Info om avgångar och priser: 4panda.com/mekong.
Från Houayxai till Luang Prabang i Laos går flera turer om dagen. Tar två dagar, en dag om man vill forsa fram i racerbåt iklädd hjälm. En bra flodkryssningsbåt är Luangsay (luangsay.com).
Många svenskar åker till Vang Vieng som du tar dig till med buss direkt från Luang Prabang eller via Laos huvudstad Vientiane. Från Vientiane till Luang Prabang och Pakse i södra Laos finns också flyg med Lao Airlines (laos-airlines.com).
Från Pakse går bussar och båtar söderut till de "fyra tusen öarna" i Mekong och vidare
till Kambodja, där det kan vara svårt att hitta båtturer till huvud­staden Phnom Penh. Du kan förstås ta bussen och stanna i små städer vid Mekong längs vägen, exempelvis Stung Treng, Kratie och Kompong Cham.
Från Phnom Penh går flera båtturer om dagen över sjön Tonle Sap till Siem Reap och Angkortemplen. Du kan också flyga eller åka buss.
Det är enkelt att hitta olika turer från Phnom Penh ned till Mekongdeltat i Vietnam och vidare till Ho Chi Minh-City (Saigon).


Arrangerad resa

Flera resebyråer organiserar resor till länderna kring Mekong med längre eller kortare flod­resor. Från Saigon går ett snabbt ökande antal kryssningsresor till Mekongdeltat och ofta vidare till Phnom Penh, Siem Reap och Angkor. Jag reste med Journeys Within (journeys-within.com), den enda resebyrå som inkluderar Kina och har överlägset mest tid på floden. Deras resa som tar cirka fyra veckor, kostar cirka 50 000 kr och utgår från Bangkok.
Från Sverige finns Världens resor (varldensresor.se), Kina­resor (kinaresor.se), Lotus (lotustravel.se) och Forellen­resor (forellenresor.com).
Dessutom ordar Avifauna (avifauna.se) fågelskådarresa till Kambodja och Vietnam.


Bästa tid att resa

Bästa tiden att resa till Syd­ost­asien och längs Mekong är från slutet av oktober till mars–april. Regnperioden slutar i allmänhet i månads­skiftet oktober–november.
Då är det som mest vatten i floden och enklast för båtar att ta sig fram.


Bo och äta

Längs hela Mekong finns bra lågprishotell. Lyxhotell hittar man i de stora städerna. Överallt finns billiga och bra restauranger med utmärkt lokal mat. Alla länder har billigt lokalt öl.
I Luang Prabang, Vientiane, Phnom Penh och Saigon kan du äta vällagad fransk mat.

Visum

Kina kräver att passet är stämplat med visum vid inresa. I Thailand, Burma, Laos, Kambodja och Vietnam får svenskar visum vid gränsen. Kina, Burma, Laos och Kambodja tar betalt för visum och den som vill stanna mer än två veckor i Vietnam måste söka visum i förväg.


Guideböcker

Lonely Planet har den bästa guideboken, Vietnam, Cambodia, Laos & the Greater Mekong.
Bild 777646