• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Lilla Frankrike i stora Indien

    Baguetter, rödvin och rökelse. Obelix insvept i ett currymoln och poliser i röda de Gaulle-hattar. Följ med till Pondicherry, en bit fransk riviera på Indiens östkust.

    Lilla Frankrike i stora Indien
    Jag promenerar på Goubert Avenue. Havsvinden friskar på, vågorna skummar och mullrar mot Promenade Beach. Där ett gräddbakelsehus i art nouveau-stil med snirkliga balkongräcken och där en staty av en fransman i 1700-talsperuk.
    Jag irrar in på de hårt trafikerade smågatorna som löper parallellt med den avloppsstinkande kanalen. Glansen har mattats av, smutsen och kaoset är på väg att återerövra staden. Men utanför en restaurang gör Asterix och Obelix reklam för indiska risrätten biryani och passar på att önska alla gäster bon appétit.
    Reklamskyltar lovar billiga telefonsamtal till Frankrike. Trottoarerna patrulleras av poliser med kepi, sådana där röda kastrullhattar som president de Gaulle hade, men här försedda med Ashokas lejon, indiska statsvapnet. På Le Rendezvous serveras skaldjur och fisk med både chili och vitt vin medan orkestern spelar jazzklassiker sjungna på franska. På Hot Breads dricker jag café crème, äter croissant och läser The Hindu om tillståndet i republiken.
    Förvirringen ökar. Var befinner jag mig?

    Bild 777668
    Allt fler mopedrikshor bryter det idisslande lugnet på de trädkantade gatorna.



    Bild 777669
    Obelix själv hade klagat på nudlarna och riset och krävt en rejäl skinkstek.

    Allt är inte som man tror. Vem trodde att det på Indiens östkust fanns en fransk småstad och riviera med kaféer som serverar baguetter och restauranger med biffar och cognac?
    Tempot är lågt. Atmosfären loj. Smågatorna har kullerstenar och kantas av alléer. Staden Pondicherry på La Côte d'Azur de l'Est framstår som en fullständigt osannolik plats om man inte vet att också fransmännen sysslade med att kolonialisera Indien för 300 år sedan.
    Pondicherry, tänker jag medan jag viker av in på rue Bazar, var har jag hört det namnet förut? Just det: Roald Dahls klassiker Kalle och Chokladfabriken som jag läst för barnen så många gånger. Där finns ju en Prins Pondicherry som beordrar Willy Wonka att bygga ett palats i choklad, som sedan smälter i solen. I filmversionen med Johnny Depp ser man hur det indiska maharajapalatset i den tropiska hettan förvandlas till en enda stor chokladpöl.
    Ah, choklad, dagdrömmer jag på rue Surcouf, men rycks snabbt tillbaka till indisk verklighet när jag håller på att gå in i en idisslande ko och samtidigt bli överkörd av en ettrig mopedriksha.

    Bild 777670
    Enda stället i Indien där man kan få gott, färskt bröd på ett enkelt kafé.


    Bild 777671
    Snacks och frukt. Många njutningar erbjuds på Pondicherrys strandpromenad.


    Även fransmännen ville ta del av Indiens rikedomar. Pondicherry grundades 1674 av Compagnie Française des Indes Orientales, men fransmännen fick strida för att vara herrar på täppan, både med holländare och britter.
    Britterna, som hade många indiska småkungar bland sina allierade, ockuperade staden tre gånger. Men Joseph François Dupleix, den franska guvernören som står staty med sin 1700-talsperuk, kämpade emot. I Paris tyckte man att Dupleix var lite för het på gröten och skickade till slut hem honom till Paris.
    Det blev inget av de storslagna planerna på ett mäktigt franskt Indien. Men sina små enklaver behöll man trots många brittiska försök att ta tillbaka även dem. Efter 1814 gav London upp att tjyva de små franska fläckarna på den indiska kartan. Pondi­cherry och de andra pyttesmå besittningarna Karaikal, Yanam och Mahé förblev franska ända till 1954, sju år efter att britterna packat och tagit båten hem och Indien blivit självständigt.

    Bild 777672
    Varför är stranden så skräpig med så här inbjudande papperskorgar?


    Hade fransmännen varit militärt starkare hade vi i dag haft franskt kulturarv i Sydindien, kuststräckorna hade kallats La Cormandale och Le Malabar, baguetter med getost hade varit vanligare än rostat bröd med marmelad och Nilgiribergen hade inte varit täckta med tebuskar utan skimrat av vindruveklasar.
    Så snyggt det hade varit, vilka goda middagar man skulle ha ätit, vilka goda viner man skulle ha druckit.
    I bussen på väg till Pondicherry fantiserade jag om stadens stränder. Men när jag blickar ut över Promenade Beach blir jag besviken. Strandremsan är smal och skräpig och vattnet grumligt. Men varje kväll fylls promenaden av familjer och ungdomar. Jo, lite Côte d'Azur-känsla är det alltid, i en rörig, färgsprakande, organisk, mångdoftande och halvgalet indisk version.
    Lite renare vatten och angenämare badatmosfär är det på Serenity Beach knappt en mil norr om staden och Paradise Beach lika långt söderut, som ju båda har namn som får vilken turist som helst att sukta. Men stränderna är bara okej, inget mer.

    Bild 777673
    Promenade Beach är perfekt för en promenad, men är inget för dig som vill bada.


    Paradiset är långt borta. Men å andra sidan, vem reser till sydöstra Indien för stränderna?
    Pondicherry lockar istället horder av yoga- och medita­tionsdedikerade posthippier på väg till närliggande Sri Aurobindo Ashram och meditations- och arbetskollektivet Auroville, och en och annan sökande fransman på jakt efter sin egen koloniala historia.
    Själv har jag graviterat mot den franska enklaven av en längtan att se Indien ramas in av ett annorlunda historiskt arv. Därför går jag till La Terrasse och äter en blodig biff, dricker ett glas rödvin, drar in doften av rökelse och vedrök från gatan utanför och läser Times of India.
    Kombinationen är effektiv. Pondicherry känns exotiskt på ett nytt och spännande sätt.

    Bild 777674
    Croissanter istället för Mariekex. Det finns fördelar med fransk kolonialism.


    Miniguide Pondicherry[/h2]

    Nytt Officiellt namn

    2006 bytte Pondicherry namn till Puducherry som betyder Nya byn på lokala språket tamil. Men de flesta säger fortfarande Pondicherry.


    Resa dit

    Prisexempel i mitten av feb­ruari: Stockholm Bromma–Chennai med Brussels Airlines/Jet Airways 5 900 kr, Köpenhamn–Chennai med Emirates 4 900 kr.
    Från Chennai tar du buss söderut längs den fina breda östkustvägen till Pondicherry. Det går flera bussar i timmen och resan tar 2–2,5 timmar.


    Bo

    Hotel de Pondicherry, 38 Dumas Street, kolonialt hus med terrass, tio enkla rum och egen restaurang. Från 200 kr.
    Ganga Guest House, Bharathi Street 479 A, enkelt men trevligt i gammalt hus. Från 150 kr.
    The Richmond, Labourdonnais Street 12, therichmond-pondicherry.com. Tjusigt boutiquehotell i gammal stil, restaurang och bar. Från 450 kr.
    Vårt val: Hotel de l'Orient, Rue Romain Rolland 17, hotel-de-lorient.neemranahotels.com. Lyxigt, fint reno­verat hotell i ett 1700-talshus med rum som är rena dröm­men för kolonialromantikern. Från 750 kr.


    Äta

    La Terrasse, Subbiah Salai 5, serverar pizza, fransk mat, indiskt och många fisk- och skaldjursrätter. Du sitter i en trädgård, vilket är mysigt. Bedrövligt kaffe dock.
    Le Club, Rue Dumas 33, är en lyxig fransk restaurang. Coq au vin, steak au poivre etc. Bra vinlista.
    Vårt val: Le Rendezvous, Rue Suffren 30, har fina biffar och fisk- och skaldjur i indisk-fransk tappning. Jazz på taket vissa kvällar.
    Trött på biff och rödvin? Ät sydindisk thali på La Coromandale på Goubert Avenue. Eller billig men vällagad kinamat på Blue Dragon mitt emot Alliance Française på Dumas Street 30.

    Bild 777675
    Ett namn på franska plus ett indiskt skrivet både på latinska och tamilska alfabetet.


    2 ställen för andlig spis[/h2]

    1. Sri Aurobindo Ashram

    Andlig retreat grundad 1926 av filosofen och sökaren Aurobindo Ghosh och hans huvudlärjunge, The Mother. Här finns samadhi, ett mausoleum som rymmer de bådas kroppar, bok­affär med andlig litteratur och ett härbärge. Skaffa dig ett besökspass från Bureau Central på Rangapillai Street 3. Mer info: sriaurobindoashram.org.


    2. Auroville

    New age-filosofins sydindiska mecka. Samhälle skapat 1968 av ett gäng idealister inspirerade av The Mother. Drygt 1 000 människor bor i olika "kommuner" med namn som Fertile, Sincerity och Transformation. Arkitektoniskt experimentella hus som blandar västerländsk modernism med traditionell indisk byggnadsstil. I mitten ligger Matri Mandir, en stor meditationshall som ser ut som en förgylld jättegolfboll. Det finns härbärgen för tillfälliga gäster. Mer info: auroville.org.