Laos - Mekongdeltats okända öar

I Mekongflodens delta ligger Si Phan Don – de fyra tusen öarna. Ryktet om öarna har spridit sig, men fortfarande vilar ett skönt lugn över de små öarna i södra Laos, där unga resenärer blandas med en traditionell fiskarbefolkning.

Laos - Mekongdeltats okända öar
Si Phan Don, De fyratusen öarna. 27-årige Khengs pannlampa guppar upp och ner när han söker fäste för fötterna längs den branta stigen från hyddan ner mot vattnet. I övrigt är det becksvart till ljudet av ett cikadornas crescendo. Vid strandkanten skjuts de långsmala kanoterna ut i den starkt strömmande floden.
Efter ett par minuter är det som om stjärnhimlen sänkts ner och lagt sig som ett täcke över Mekongfloden. Fiskarnas pannlampor blinkar när de vant vänder sig i kanoterna och låter händerna fara över nät och bete. Ibland bryts tystnaden av en motor som rycks igång för att strax tystna igen.
Kheng och hans familj har levt av fisket i generationer. Precis som sin far och farfar kommer han med det första gryningsljuset tillbaka med fisk i plastbaljan och fiskfjäll i håret.
Men i år är det något som inte stämmer.
– Mekongfloden har aldrig varit så här låg, men jag är inte orolig. När monsunregnen kommer fylls den nog på igen, säger Kheng och lägger sig för att vila i sitt hus, som står på pålar vid strandkanten på ön Don Det.
Under regnsäsongen blir Mekongfloden här nästan en och en halv mil bred på sin 435 mil långa resa från den tibetanska högplatån till Sydkinesiska sjön. Under torrperioden mellan monsunerna syns hundratals öar – eller tusentals, om man räknar även tuvorna. Sedan den laotiska regeringen öppnade området 1999 har det blivit ett omtalat resmål bland resenärer.

Bild 806558
Mekongfloden: såväl transportled, skafferi och lekplats för dem som bor här.

Bild 806559
Stämningen på öarna är lugn, ibland sömnig. Men även detta håller på att förändras.

Öarna i deltat har seglat upp som ett mecka för backpackers. Längs den smala huvudgatan på Don Det trycker ryggsäcksturisterna ihop sig så fort de kommit av båtarna och blir ett enkelt villebråd för bungalowägarna som ropar in ryggsäck efter ryggsäck med löftet om billiga rum. Men hit kommer man inte för att festa – utan för att ta det lugnt. Ingen av besökarna på Don Det har egentligen planerat att stanna mer än några dagar. Alla har varit på väg någonstans: mot norra Laos, Thailand och Kina, eller söderut mot Kambodja. Men blivit kvar. En förklaring man kan höra är att internet är så segt att det är nästan omöjligt att boka någon resa härifrån.
En annan förklaring ligger i luften. Från restaurangen Josh's Place på huvudgatan sprider sig en sötaktig doft. Marijuana finns inte på menyn, men väl i skålar på borden. Ägaren själv sitter på en pall och rullar joints med en kollega. Mellan borden springer barn och tar upp beställningar. Ur högtalarna sprakar Becks "Loser".

Bild 806560
Färsk fångst från Mekong.

Bild 806561
Morgonmarknaden är ett av få ställen att shoppa på.


– Det ser kanske inte så bra ut med barn som jobbar här, men deras far som är fiskare kom hit med dem och frågade om jag kunde lära dem att laga mat och tala engelska.
–Vad skulle jag göra? Det är inte så att de hade gått i skolan annars, säger israelen Josh och drar handen genom de få hårstrån han har kvar på huvudet.
Han trivs på ön men är trött på de strikta reglerna som har satts upp av öborna och innebär att allt ska allt vara tyst och stängt klockan tio.
– Det har varit en del händelser där höga och nakna ungdomar har gått runt på ön, men det är det slut med nu, säger researrangören Boun Saiyong som har sitt kontor mitt emot restaurangen.
Han har varit med från början. De första åren var turisterna så få att hotellägarna hann gå runt och personligen fråga vad folk ville äta till kvällsmat. Sedan dess har det gått snabbt.
Från att ha varit en ö där de 250 familjerna har levt av enbart fiske och jordbruk, sysselsätts nu fler och fler inom turistnäringen. Men de laotiska myndigheternas plan är att se till att det inte blir ett nytt Vang Vieng, dit många resenärer kommer för att bli höga och flyta nedför floden på bildäck.
– Det är inte förbjudet att röka gräs, men vi kommer att säga nej här på ett tidigare stadium än vad man har gjort på andra platser i Laos, säger Boun Saiyong.
Han vet att det finns stora planer för ön. Inom kort kommer tio nya vattenfall i regionen att öppnas för turister. Han tror att det kommer att öka intresset för skärgården ytterligare.
– Framtiden ser ljus ut. Det kan bli stort.

Bild 806562
Ryktet om öarna sprider sig bland nyfikna resenärer.

Bild 806563
I början var turisterna så få att hotellägarna gick runt och frågade vad folk ville ha till kvällsvard. Nu finns flera restauranger.

En halvtimme med cykel från ön Don Det ligger den större ön Don Khon. Här är både hotellen och turisterna mer etablerade. Fransmän på jakt efter sin historia blandas med välsvarvade trähus längs floden.
Ljudet från gonggongen vid öns största byggnad, det buddistiska templet, fortplantas över vattnet. Det är en signal för munkarna att börja mässa och för öbor och turister att lägga fram mat. Hundratals munkar går ner mot floden i sina saffransgula dräkter. Men den här morgonens ceremoni är lite annorlunda. En del av floden ska förklaras som fiskefri zon på grund av det låga vattenståndet.
Munkarna i Laos har ofta lagt sig i landets politik. Stora delar av munksamhället deltog aktivt i frihetskampen under Vietnamkriget. Men efter krigets slut infördes ett förbud mot tiggeri, vilket i praktiken omöjliggjorde deras livsstil. Beslutet ledde till protester bland troende laotier, eftersom att ge mat till en munk var ett sätt att förbättra sin karma. Regimen gav efter, men passade samtidigt på att införa socialistisk skolning som en del av munkundervisningen.
Idag är livet som munk i templet med mat och utbildning ett alternativ som lockar många unga män i den fattiga regionen.
När ceremonin nästan är över bryts tystnaden av att fyra fullastade bilar rullar in på området.
– Falang, falang! (thailändarnas benämning på vit­hyade) ropar den första thailändaren i röd keps när han kliver av och får se andra turister.
Att så många thailändska turister söker sig till grannlandet Laos sägs bero på att landet påminner om Thailand för trettio år sedan; lantligt, idylliskt och oborstat. På nolltid är strandbanken full med 150 thailändare som är här över dagen för att tillsammans med de andra turisterna mata munkarna och se på vattenfall.
De asiatiska turisterna blir fler för varje år och driver på utvecklingen. Att det finns el dygnet runt är relativt nytt och ön som är känd för att vara sömnig genomgår en snabb förvandling.

Bild 806564
Besökare på Don Khons buddhisttempel skänker offergåvor.

Bild 806565
Livet som munk med gratis mat och utbildning är ett lockande alternativ för fattiga laotier.

När fransmännen på 1800-talet koloniserade Indokina såg de Laos som en möjlig transportväg till Kina. På grund av att Mekong just här vid gränsen mot Kambodja inte är farbar med större båtar, byggde fransmännen en fem kilometer lång järnväg tvärs över ön. Resterna finns kvar än idag. I deras spår kom sedan under hela 1900-talet besökare till öarna med olika syften och politiska idéer. Floden användes av nordvietnamesiska trupper på väg med materiel och vapen till kriget mot Sydvietnam och usa vilket resulterade i att landet blev det mest bombade i världshistorien.
Nu, när vattennivån i floden åtminstone tillfälligt sjunkit, är det Kina som är på allas läppar. En del skyller på klimat­förändringar, andra på Kinas behov av elektricitet.
– Dammen verkar hursomhelst fungera, säger fiskaren Kheng och skjuter ut båten för att lägga ut sina nät i skymningen.
Han navigerar säkert mellan tuvor, djupa strömvirvlar och förrädiska strandbankar. Varje år förändras hindren och han måste hitta nya säkra passager. Värmen dallrar i luften trots den sena timmen. Att färdas med båt på floden ger perspektiv. Längs dess flöden har kungariken rest sig och fallit innan Sydostasien ens var ett begrepp i väst.
Den brittiske journalisten Jon Swain som skrivit boken River of time sammanfattar relationen man får till Mekong bra i sitt kärleksbrev till Indokina:
"Det är något med Mekongfloden som, även år senare, får mig att vilja sitta ner bredvid den och se hela mitt liv passera revy."

Bild 806566

Guide Si Phan Don[/h2]

Resa dit

Många stora bolag flyger till Bangkok i Thailand. Därifrån kan man flyga tur-och-retur Bangkok–Pakse med till exempel Lao Aviation och Thai, från 2 700 kr. Andra bolag är Thai Airways, thaiair.com, Bangkok Airways, bangkokair.com och Laos Airlines, laoairlines.com. Väl i landet går det bussar i olika prisklasser längs med den asfalterade väg 13 från Pakse i södra Laos till Ban Nakasang. Sista biten tar man kanotfärja till öarna Don Khong och Don Det.


Bo

Pensionat och bungalower finns i överflöd både på Don Det och Don Khong, till priser som är billiga även med sydostasiatiska mått. Många vill bo så att man ser floden. Att tänka på är att båttrafiken på vissa platser är rätt omfattande och att hundarna skäller på alla båtar som passerar.
På Little Eden på Don Dets nordvästspets bor man med fin utsikt över solnedgången. Även restaurangen här är att rekommendera.


Mat och dryck

Maten från Laos har mycket gemensamt med det nordthailändska köket.
Sticky rice kommer du inte undan. Det ångade, kladdiga riset säljs överallt och äts som det är, med en sås, eller serveras till annan mat. Riset serveras i små korgar med lock och äts med höger hand.
Laap brukar kallas Laos nationalrätt. Det är en starkt kryddad färs av i princip vilket kött som helst – nöt, get, fågel eller till och med fisk. Den frästa färsen blandas med vitlök, lök, mynta, chili och ibland koriander och serveras med ris eller sallad. 

Nudelsoppa med till exempel grönsaker, kyckling eller tofu äts både till frukost och lunch, och kan vara en het eller lite mildare start på dagen, beroende på hur du själv väljer att krydda den.
Lao Beer är Laos dominanta ölsort, och säljs i hela landet. En annan, betydligt starkare och ännu mer utbredd dryck är risbrännvinet lao lao, som kokas i byarna och ofta serveras efter middagen, i en kopp som går laget runt och river i halsarna.


Läsning

Mekong, turbulent past, uncertain future, av Milton Osborne. En spännande skildring av flodens historia.
River of time, av den prisbelönta journalisten Jon Swain. En skildring av krig, revolution och kärlek i Indokina.
Laos: beyond the revolution av Joseph Zasloff & Leonard Unger.
History of Laos av Maha Sila Viravong.
The Ravens: pilots of the secret war of Laos, av Christopher Robbins.

Missa gärna!

Smuggelresor. Det finns berättelser om resenärer som har köpt en båt för
att låta sig smugglas över gränsen till Kambodja. Betydligt bättre är att ta den vanliga vägen, med visum.

Missa inte!

Gryningstur. Hyr en båt som tar er runt i skärgården medan öarna vaknar. Följ sedan fiskarna och avsluta med en kaffe på fiskmarknaden Ban Nakasang.

Bild 806567
Tubing är en populär aktivitet, som inte kräver mycket ansträngning.

Bild 806568
Båt är det enda sättet att ta sig runt i området.

4 aktiviteter på öarna[/h2] Det finns i princip inget att göra på öarna, vilket är en av poängerna. Förutom att hyra en flytring eller bara ligga i hängmattan så kan du pröva något av följande:
1. Hyr en cykel och trampa runt de två största öarna, som är förbundna med en bro. Missa inte munkarnas tempel, den gamla järnvägen eller vattenfallet.
2. Ta en båttur runt området i gryningen eller skymningen och se när fiskarna lägger ut sina nät. Kajakturer runt ön
arrangeras av flera hotell. Happy Island Adventure Tour, med ägaren Boun Saiyong är en: happytour_bs@hotmail.com.
3. Delfinsafari. Floden har en flock med sötvattens­-
del­finer som man kan nå med båt.
4. Åk över gränsen. En populär tur är att ta sig med buss och båt till en bit sand som rent tekniskt är Kambodja. Där kan man köpa en annan ölsort – Angkor, istället för Beer Lao.

Guide Martin Schibbye och Karin Wallén