• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Full fart i Kitzbühel i Österrike

    Kälke, curling och skidor utför och på längden. I österrikiska Kitzbühel har man aktiverat sig på snö och is sedan 1800-talet. Snart bågnar alpbyn av besökare då den årliga störtloppstävlingen drar igång. Och efter målgång är det fest i byn.

    Full fart i Kitzbühel i Österrike

    Tut i luren, sång och bröl. Plakat och flaggor
    i luften, glödande nödbloss och banderoller. Femtusen utförsåkarfans trängs ute i snön
    med öl och varm vintoddy i varannan handske.
    Uppe på scenen, bakom det skyddande plexiglaset, ropar presentatören:
    – Jag ger er Bode!
    – Miller, skriker publiken tillbaka.
    Den publika hänförelsen drar ytterligare ett snäpp närmare extas när USA:s skidåkarstjärna stiger fram tillsammans med en av den lokala skidklubbens knattar. Han tilldelas morgondagens startnummer och säger att det alltid är lika kul att komma till Kitzbühel och Österrike.
    – Aksel, fortsätter presentatören.
    – Svindal, vrålar publiken och så där håller det på i tjugo åkares följd.
    – Didier?
    – Cuche!
    Plötsligt viner snöbollar och halvdruckna pappbägare genom luften.
    – Patrik?
    – Järbyn!

    Bild 777698

    Det är lottning för startnummer till första startgrupp inför störtloppet Hahnenkamm-Rennen och åskådarna flockas. Alla verkar kunna namnen på varenda åkare. Utförsåkning är Österrikes nationalsport och hornblåsningen närmar sig sydafrikanska vuvuzelanivåer när hemma­åkare som Klaus Kröll eller Benjamin Raich presenteras, men österrikarna är främst här för att fira sporten. Man jublar också för kroaten Ivica Kostelic och för svensken Hans Olsson, som dessutom charmar publiken med att tala tyrolerdialekt.
    Hahnenkamm-Rennen är den alpina vinterns stora störtloppshändelse. Det spelar liksom ingen roll om du vunnit olympiad eller världsmästerskap. Segern i Hahnenkamm slår allt och ett lågt startnummer är bra, inte enbart för att banan då är mindre uppåkt, utan för att lång väntan tär på psyket. Hahnenkamm-Rennen är en farttävling som gränsar till dårskap i 140 kilometer i timmen. Alla räknar med krascher. Redan träningen har skördat offer och enda sättet att få skadade åkare av banan är med helikopter, vilket innebär ytterligare väntan uppe vid startkuren. Allt medan rotorerna dånar och kommunikationsradiorna informerar om bandetaljer utmed den 3 312 meter långa och 860 meter höga backen.

    Bild 777699
    Gamla stan i Kitzbuhel, när du behöver vila från pjäxor och puder.

    Störtloppet följs av minst 45 000 på plats och dessutom miljontals tv-tittare via 40 direktsändande tv-bolag.
    Målområdet ligger nästan mitt i byn och har en egen järnvägsstation där fullproppade extratåg tömmer från tidig morgon. Bommarna vid järnvägsövergången kräver sex vakter och den stora vip-paviljongen fylls av kändisar som Österrikes president och den gamla österrikiska störtloppsåkaren Franz Klammer, samt en obekant mängd mercedesfarbröder och blingblingtanter i varierande ålder.
    Red Bull bjuder på flygshow. Plakat och flaggor i luften, nödbloss och banderoller – allt under ett infernaliskt tutande i trumpeter, mistlurar, ventilbasuner eller varför inte en relativt släpbar och kompressormatad lastbilshorns­orgel. Plus en massa koskällor, fast då är man schweizare, förstås.

    Bild 777700
    Ner för Streif går det lika fort som på en motorväg.

    Första föråkare dyker upp på bildskärm. Dryga minuten senare är han i sikte. Sedan följer världseliten och du fattar knappt att det är verklighet. Vad som ser häftigt ut i två­dimensionell tv framstår som närmast övermänskligt i tredimensionell verklighet.
    Starten är svårbegripligt brant och utan tillstymmelse till glidsträcka. Två skridskoskär och åkaren rusar upp i 100 kilometer i timmen och bokstavligen dyker förbi första vänstersväng och kastas ut på 60 meter luftfärd över det beryktade Mausefalle. En brant med 49 graders lutning. Gränsen för svart pist går vid 25 grader. Skillnaden kan du gissa själv.
    Banan är inte bara explosivt brant, utan även extremt flack. Efter inledande branter och kurvor kring Mausefalle och Steilhang följer en kilometerlång raksträcka. Faktum är att Hahnenkamm har nästan samma fallhöjd och längd som Åres störtlopp. Skillnaden ligger i det långa och mycket flacka partiet på mitten. Först händer allt under 30 sekunder. Sedan ingenting, följt av nästan ingenting. Under halva loppets tid
    förlorar åkaren knappt någon höjd alls och det är just där – på flacken – som tävlingen avgörs, fastän den hel­vetiskt långa och branta avslutningen återstår. Åkaren måste kunna glida.
    Solen vandrar och lägger fler och större skuggor ju längre tävlingen lider. Alla skidåkare vet hur otrevligt det är att åka från solsken och rätt in i hård skugga. Du ser knappt någonting alls under den sekund som ögat behöver för att justera seendet. I Hahnenkamm håller åkaren 100 kilometer i timmen och det är just dessa extrema skiftningar som gör störtloppet så svårt. Banan pendlar mellan ytterligheter. Från bländande ljus till skugga, från total action till ingenting och total action igen.

    Bild 777701
    Tågen har öst in människor sedan gryningen och stämningen är på topp. Kitzbühels trånga gränder hotar att sprängas av publiktillströmningen.

    Snöns stenhårda ojämnheter får knäna att slå mot bröstkorgen. Skidorna wobblar. När åkaren skramlar fram längs Hausbergkante handlar Hahnenkamm mest bara om att överleva.
    Så böjer banan slutligen rakt ned i fallinjen. Skidorna ligger plant mot snön. Åkaren rusar bredbent mot Zielschuss, som lutar 37 grader, där påfrestningen på åkarna tangerar vad den mänskliga kroppen fysiskt och psykiskt kan tolerera. Det finns en desperation över målgången i Hahnenkamm-Rennen som ter sig närmast skrämmande. Du ser hur trött åkaren är och du vet att landningen resulterar i en kompression som hotar att trycka ut åkaren i spagat. Åskådare med egna knäskador förnimmer tydligt hur ledbanden tänjs ut.
    Därefter passeras mållinjen och åkaren vrider huvudet mot ljustavlan. Han vet att det gått fort. Han vet att han är en av världens bästa utförsåkare och han har presterat sitt yttersta. Frågan är om det räcker?

    Bild 777702
    Torkat fläsk blir bästa souvenir.

    Publiken hyllar schweizaren Didier Cuche som tar sin tredje Hahnenkammseger och borta vid vip-utgången väntar fansen med autografblock och mobilkameror. Nere i byn växlar festen upp ett par snäpp när åskådarmassan väller in längs gränderna. Nu handlar det inte längre om att promenera i bestämd riktning, utan om att låta sig böljas dit det partajande kollektivet styr.
    Tio hornblåsare i varenda gränd, där föreningen för fåniga hattar verkar ha årsmöte och det är öl och vintoddy, snaps och ännu mera öl och vintoddy. Här är folkfest. Man skrattar. Stämningen är generös och den individuella fyllan kontrolleras på imponerande hög nivå. I morgon tävlas det i slalom. Den som Ingemar Stenmark vunnit fem gånger och på senare tid även Jens Byggmark från Tärna ik Fjällvinden. Festen fortsätter.

    Bild 777703

    Miniguide: Kitzbühel

    Kalla fakta om störtloppsbacken

    Fallhöjd: 860 m.
    Längd: 3 312 m.
    Lutning, medeltal: 27 %.
    Största lutning: 85 %.
    Minsta lutning: 2 %.

    Störtlopp i 70 år

    Backen där störtloppet Hahnenkamm-Rennen hålls kallas Streif. Berget heter Schattberg och Hahnenkamm är dess öppna bergskam. Här har troligtvis hållits skidtävlingar ända sedan 1895, då skidor kallades för norska snöskor.
    Första Hahnenkammstörtloppet hölls 1931. De tidiga åren är höljda i visst dunkel eftersom skidklubbens arkiv förstördes under andra världskriget. Länge handlade det också ute­slutande om kombinationstävlingar (slalom + störtlopp), där den kompletta åkaren skulle koras. I begynnelsen kunde även längdåkning och hoppning ingå och gärna utföras i följd.
    Start, mål eller på krönet norr om Steilhang, är de enda ställen längs banan som du ser något av åkningen eftersom backen löper i tät granskog och moderna störtloppsbanor kantas av tredubbla säkerhetsnät.

    Elegant alpklassiker

    Kitzbühel är en av Österrikes äldsta och lyxigaste skid­orter. Den är känd för sitt vidsträckta skidområde med långa och riktigt bra pister, plus en del lättfunnen offpist och mängder med aktiviteter utanför backen.
    Kitzbühel har 15 mil pister och 55 liftar. Det finns gott om blå backar, medan Hahnenkamm, där störtloppet körs, förstås mest lockar mer avancerade åkare.
    Det finns mer än skidåkning. Schwarzersee, den frusna sjön, bjuder på vintersport som skridskoåkning och curling. Orten har även rodelbana. I Mercedes-Benz Sportpark finns spa och klättervägg.

    Resa dit

    Det finns ingen skidcharter till Kitzbühel. Till Innsbruck (åtta mil från Kitzbühel) flyger du med Air Berlin via Berlin, Austrian Airlines via Wien, Lufthansa via Frankfurt.
    Till Salzburg (sex mil från Kitzbühel) flyger du nonstop från Stockholm med Norwegian, samt med Air Berlin via Berlin, Lufthansa via Frankfurt, Swiss via Zürich.
    Från Innsbruck går tågen tätt och resan tar drygt en timme. Från Salzburg tar tågresan två och en halv timme. Tåg- och bussinfo och biljettbokning på oebb.at.

    Bo

    All sorts information om en skidsemester i Kitzbühel finns på turistbyråns sajt kitzbuehel.com, som också har en bra bokningssajt för boende i alla former på skidorten och i byarna runt omkring. Glöm hotell i Kitzbühel under själva tävlingsdagarna. Då är det är hopplöst fullbokat. Testa istället Kirschberg, St Johann eller andra närbelägna orter, där du också bor mycket billigare. Och ta tåget in till tävlingarna, eftersom vägarna proppas igen.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!