Annons
Annons
Foto: Mikael Lindström

Foto: Mikael Lindström

Indien

Färgstarka Kerala

Alla vill till indiska Kerala. Varför det? Förmodligen för kombinationen av tropisk grönska, ljusa sandstränder och ett progressivt samhällsbyggande som gjort att den sydliga delstaten är indisk mästare i hälsa, jämlikhet och utbildning.

Text: Per J Andersson • 2013-01-14 Uppdaterad 2021-06-23

I den lilla byn i Kuttanads flodland i Kerala har man i generationer levt på att odla ris och kokosnötter. Kanaler, floder och åar bildar en tät väv av vattenvägar. Ett tropiskt Holland. Risfälten ligger en meter under nivån i floden och när riset kräver sitt vatten öppnar man en lucka i den gräsbevuxna jordvallen och låter det livgivande vattnet strömma fritt.
En av byns risodlare heter Hormese och är son till en risodlare som är son till en risodlare som är … Men tiderna förändras. Hormese och hans fru Lila kan inte längre leva enbart på vad man odlar.
– Konkurrensen från importerat ris är för stor och priset på arbetskraft är för hög, suckar Hormese där han sitter bredvid mig vid matbordet i sitt rymliga kök.
Tillsammans äter vi en buffé av kycklingcurry, ångande, vita rispannkakor som kallas appam och tigerräkor fångade i floden som flyter bara några meter från hans veranda.

Färgstarka Kerala

Färgstarka Kerala

Färgstarka Kerala
Pionjärer på kommunistpartimötet.

– 450 rupier (40 kronor) om dan vill arbetarna ha. Uj, uj, hutlösa lönekrav, klagar han med munnen full av appam.
Hormese har istället satsat på att ta emot betalande gäster i sitt vita stenhus med snickerier, dörrar, fönsterluckor och ett inbyggt, numera tomt rismagasin i högblanklackat mörkt trä. Under högsäsong från november till mars har han gäster varje vecka.
När det tropiska mörkret omslutit huset sitter vi i soffan i vardagsrummet och dricker whisky tillsammans och pratar om Hormeses pappa som byggde huset och som nu med allvarlig blick blänger på oss från ett svartvitt fotografi på väggen.
På kvällen är det en halvtimmes schemalagt strömavbrott, ett resultat av den galopperande energikrisen. Fläkten stannar, luften tjocknar, värmen blir intim. Myggorna sticker mig på fötterna, men det är värre vid Dalälven. En stor humla stångar sig argt svirrande trött mot stearinljuset i det heta stillastående mörkret. Tänker på författaren Arundhati Roys formulering om spyflugor som “slår sig bedövade mot klara fönsterrutor och dör, trögt förbryllade”. Så skrev hon i De små tingens gud, succédebutromanen som vann Bookerpriset och sålde i sex miljoner exemplar över hela världen.
Indiens litterära superstjärna växte upp i byn Aymanam bara några mil bort, men få här vet ens vem hon är.
– Arundathi who? säger Hormese.
Tidigt nästa morgon promenerar jag längs den trånga bygatan. Morgonfärjan från Alappuzha angör klockplingande och med morrande dieselmotor bryggor på båda sidor om den gröna floden.
Hammaren och skäran på husväggarna. En nyputsad Maria med den korsfästa Jesus i famnen framför Mariakyrkan.
Bländvita kristna symboler, gröna palmer och röda kommunistiska fanor – och stilla flyter den övergödda floden med bitar av vattenhyacinter och afrikansk mossa.

Färgstarka Kerala
Glada IT-ingenjörer på strandutflykt.

Färgstarka Kerala
En natur besatt av klorfyll.

Färgstarka Kerala
Kerala är till och från styrt av kommunister sedan 1957.

Under Puramfestivalen i maj varje år rider hinduiska präster med påfågelsfjädrar på guldsmyckade elefanter genom parken framför Vaddukanathatemplet medan tablastrummor smattrar och fyrverkerier exploderar på natthimlen. Men ikväll är det andra toner framför templet i Thrissur.
En mässingsorkester spelar marsch­musik medan indiska kommunistpartiets medlemmar i röda skjortor och beige baskrar tågar in under tamarindträden framför den provisoriska scenen. Röda fanor vajar i vinden, kråkor kraxar.
Kvällens möte hålls till minne av den lokala kommunist­partiledaren Azhikodan Raghavan som sköts till döds i Thrissur för 36 år sedan. Men eftersom jag inte förstår talen på det lokala språket malayalam drar jag mig bakåt i den röda folkmassan och stöter ihop med Nishanthip, parti­medlem och ledamot i gramin panchayat – byrådet – i ett litet samhälle strax utanför stan. Han börjar entusiastiskt berätta om hur bra röda Kerala är, om mödrapengen till
fattiga mödrar, om arbetslöshetsersättningen och den närapå 100-procentiga läs- och skrivkunnigheten – och om direktdemokratin som av den kommunistiska delstatsregeringen kallas Folkets kampanj.
– Var tredje månad är alla i vårt samhälle välkomna på stormöten. Då beslutar vi tillsammans om vi ska bygga en bro över floden eller renovera skolan.
Nishanthip har en fil kand i historia från universitetet i Kozhikode, men är arbetslös. Han får arvode från byrådet, men det räcker inte långt.
– Vi i Kerala är utbildade, kompetenta, politiskt medvetna. Väst ser på oss som tiggare, men vi är en enorm mänsklig resurs, säger han och tittar nyfiket på mig med sina ögon mörka som pepparkorn.

Färgstarka Kerala

Färgstarka Kerala
Stilla flyter floden, noga tvättas tvätten.

Färgstarka Kerala
Man måste vara fin när man ska på partimöte.

I kokospalmsskogen utanför delstatshuvud­staden Thiruvananthapuram i södra Kerala breder nyanlagda gator ut sig kantade av vita hus. En jättelik parabol pekar mot himlen, en swimmingpool glittrar i solen, en doft av curry från prydliga lunchserveringar.
Men det här är ingen semesterby för utländska turister, utan Technopark, en it-by där delstaten investerat i gator, bredbandskablar och rekreationsområden för anställda.
Keralas största it-satsning – som i början fick stöd av svenska Sida – har lockat hit över 100 högteknologiska företag med sammanlagt 15 000 anställda som jobbar med allt från tecknad film till programmering av datorprogram.
Teknikparken är en välkommen framgång i en delstat som visserligen har Indiens mest välutbildade och friskaste befolkning, men där arbetslösheten är hög.
– Vi vill inte skapa öar av välstånd, inte som Bangalore och Mumbai, omgivna av fattig landsbygd. Vi vill att it-jobben ska sprida sig över hela Kerala med fiberoptikkablar ner på bynivå, säger Technoparks vd Radakrishnan Nair där han sitter i sitt stora kontor med utsikt ända ner till Indiska oceanens stränder ett par mil bort.
– Vi har ett företags-bb också, där de som har en bra idé, men inte ärvt pappas pengar, kan få låna lokal och it-resurser av oss. Kanske föds morgondagens Microsoft eller Apple här i Kerala.

Färgstarka Kerala
Solnedgångslek. Fiskarfamiljernas barn blandar sig med turisterna i Poovar.

Färgstarka Kerala
Tsunamihuset på Fridays Place är byggt för smekmånadspar och ska klara en ny flodvåg.

Färgstarka Kerala
Imorgon är ingenjörerna tillbaka på jobbet, men jag är kvar vid havet.

Fullmånen lyser över Mahatma Gandhi Road och svetten klibbar mellan skjortan och kroppen när jag kliver in i Sekretariatet, ett hus med pilastrar, arkitraver och arkader, byggt för att utstråla makt. Jag leds genom trånga heta korridorer till ett luftkonditionerat kylskåpskallt rum stort nog att rymma en badmintonplan. Där – bakom ett gigantiskt skrivbord – sitter Thomas Isaac och ser ut som en välansad version av Karl Marx med grått skägg och kulmage.
Thomas Isaac är eftersökt. Inte så konstigt. Han är partiets stjärnpolitiker, internationellt känd nationalekonom, del­statens finansminister, arkitekten bakom Folkets kampanj och ständigt inblandad i någon politisk kontrovers med oppositionen.
Hans mobiltelefon ringer ständigt, medarbetare springer in i och ut ur rummet med högar med papper. Jag ställer en fråga men får inget svar, väntar irriterad och sur. Till slut får jag hans uppmärksamhet, han lyssnar yrvaket, som om han inte sett mig förrän nu, och börjar berätta vad han anser om globaliseringen av ekonomin som den federala regeringen i New Delhi uppmuntrat sedan 1991 – och som gjort att risbönder som Hormese inte kan leva på enbart sin skörd.
– 40 procent av Keralas befolkning är bönder. Deras in­­komster har sjunkit på grund av ökad konkurrens från världsmarknaden, dundrar han med tordönsstämma.
Men han ser också globaliseringens möjligheter – han tror på ett jämfotahopp över industrialismen, direkt från risodling till högteknologi.
– Vi satsar på högteknologisk infrastruktur så att it-företagen kan ta dra nytta av globaliseringen, säger han trosvisst, tillägger “Bra så? Okej!” och springer ut i korridoren.
Jag hinner inte ens säga hej då.

Färgstarka Kerala
På väg till skolan i Kuttanads flodland.

Färgstarka Kerala

Färgstarka Kerala
Vanlig färdväg i Kuttanads flodland.

Britten Mark Reynolds hade en dröm. I egenskap av pilot och “galen engelsman” ville han testa gränserna för det möjliga. Visionen var att starta Indiens första sjöflygplansservice. Flyga turister mellan byar och risfält och landa på flodlandets sjöar, åar och kanaler. Flyga upp till tedistrikten i Kardemummabergen. Flyga ner till Malabarkustens ljusa stränder.
Planerna havererade på grund av höga kostnader och byråkratiskt tillståndskrångel. Istället köpte han en bit mark i flodlandet mellan småstaden Poovar och de milsvida stränderna. Fler hinder dök upp. Marken visade sig ständigt svämmas över.
Men berg är till för att flyttas, tänkte Mark och fraktade dit 400 ton lera och höjde marknivån. Idag är den sanka tomten en prunkande trädgård med palmbladshus byggda utan spik och cement, sammanlänkade med knirrande träbryggor.
Mark kallar sin djungelturistby Fridays Place och har byggt den efter kretsloppsprincipen: allt vatten tas från floden och renas, allt avlopp går ner i en bioelektrisk tank, all el kommer från solpaneler, allt ljus kommer från lågenergilampor och alla bungalowerna är byggda med självdrag som gör elektriska fläktar överflödiga.
Jag stiger iland på lerbankarna vid Fridays Place och njuter av de sjungande djungelljuden. Ser kungsfiskare som pilar mellan trädgrenar. Hör oceanen som mullrar avlägset. Serveras ett glas ljummen färskpressad juice. Sjunker ner i en korgfåtölj. Tänker att det är tur att det finns människor som Mark som bestiger berg som inte går att bestiga.
Strax före skymningen åker jag i en avlång kanot med en fräsande utombordare på den slingrande floden ut till sandbankarna vid havet. Står i den ljumma gula sanden och tittar på ett gäng unga it-ingenjörer från Technopark som badar med kläderna på i de vilda vågorna. En gång om året tar deras företag med dem på en utflykt. I år blev det till havet. De skrattar och vinglar runt i vågorna hand i hand.
Blöt och lycklig i solnedgångsljuset på stranden berättar ingenjören Sandip Kumar att den väldiga oceanen ger honom en känsla av befrielse och lugn.
– Men imorgon är vi tillbaka framför datorskärmarna på jobbet, suckar han.
Och jag, tänker jag tyst för mig själv, är kvar i friheten i djungelbyn vid floden nära havet.

Guide Kerala

Resa dit

Paket- och rundresor: Rundresor hittar du hos Indienresor (http://www.indienresor.se), Jambo Tours (http://www.jambotours.se), Läs och res (http://www.lasochres.se), Tema­resor (http://www.temaresor.se) och Världens resor (http://www.varldensresor.se). Flera mindre arrangörer sätter ihop individuella paket, bland andra A & M Backwater Cruis-es (http://www.ambc.se), Ganesha Travel (http://www.kerala.se) och Getaway (http://www.getaway.se).
Reguljärflyg – utrikes: Finnair (http://www.finnair.se) flyger snabbast till Delhi. Turkish Airlines är ofta billigast till både Delhi och Mumbai. Jet Airways har bra direktförbindelser till såväl Delhi och Mumbai som Chennai. Qatar Airways flyger från Stockholm via Doha till tre städer i Kerala. Inrikesflyg: Air India (http://www.airindia.com), Indigo (book.goindigo.in), Jet Airways (http://www.jetairways.com) och Spice Jet (http://spicejet.com/) flyger till Kerala från olika indiska städer, framförallt Mumbai, men även Delhi, Bangalore och Chennai.

Resa runt

Tåg: Mellan Thrissur, Kochi/Ernakulam, Kottayam och Thiruvananthapuram reser du enkelt med tåg. Köp biljett utan sittplatsreservation på stationen. NÙ?r tåget kommer in, sätt dig i en vagn som kräver bokad sittplats. När konduktören kommer be att få uppgradera. Indiska järn­vägen: http://www.irctc.co.in.
Buss: Kerala State Road Transport Corporations (http://www.keralartc.com) slitna trotjänare rullar mellan alla städer och byar.
Taxi: Att hyra bil med chaufför är ett bekvämt sätt att ta sig runt. Kostar mellan 10 och 20 kr/mil.
Båt: Ta lokalfärjan på floden och över sjöarna mellan Alappuzha och Kottayam. Mellan Kollam och Alappuzha kan du åka med turistfärjan som avgår varje dag 10.30 i båda riktningarna. Boka på DTPC:s (http://www.dtpcalappuzha.com) eller ATDC:s (http://www.atdcalleppey.com) turistkontor i Kollam eller Alappuzha.

Bo

Kuttanads flodland: Bo i homestay. Boka på www.mahindrahomestays.com och www.homestaykerala.com. Eller hyr lyxig husbåt. Alla rese­byråer i Kerala och de svenska som nämns under Resa dit bokar. Lokal resebyrå med bra webbsida: (http://www.houseboatskerala.net). Aries Travel på Press Road i Thiruvananthapuram (http://www.theleela.com/kovalam) till budget­ställen. Ett bra mellanställe är Neelakantha (0471-248 03 21, http://www.hotelneelakantakovalam.com).
Poovar: Bungalow på Fridays Place (+44-1428-74 15 10, http://www.fridaysplacekerala.com/, turistbyn som nämns i reportaget, kostar drygt 1 000 kr per natt.

Äta och dricka

Ät ett meal, en plåtbricka med ris, papadam och fem–sex vegetariska röror, kostar cirka 8 kronor. Testa Kerala beef (wookat ris med grön­saker, kokos och nötkött) och fish molee (fisk i kokosmjölk). Ät karimen (sötvattensfisk) och pomfret (saltvattenfisk).

Stränder

Kovalam Beach, en mil söder om Thiruvanantha­puram. Charterstämning.
Varkala, sex mil norr om Kovalam, Mer utpräglad backpackeratmosfär. Vacker strand nedanför branta röda klippor. Lockar också hinduiska pilgrimer.
Poovar, tre mil söder om Thiruvananthapuram, har milslånga stränder och eget backwaterområde.

Mer att läsa

Kerala – Sydindiens pärla av Marianne Hård af Segerstad (Ganesha Travel).
Kerala (Rough Guide) och Kerala (Lonely Planet).
De små tingens gud av Arundhati Roy (Bonniers 1998) – utspelar sig i Kuttanads flodland.
Indien – personlig guide (Vagabond, 2013) av undertecknad.
New Delhi-Borås (Forum, 2013), dokumentärruman, även den skriven av undertecknad.

Turistbyrå

http://www.keralatourism.org.

Missa inte!

Homestay. Boende hemma hos en familj i Kuttanads flodland mellan Alappuzha och Kottayam. Ger oändligt mycket mer än anonyma hotell-anläggningar.

Missa gärna!

Thiruvanantha­puram. Stan är okej att besöka en halv dag, men inte mer. Trafiken är kompakt, trottoarerna obefintliga och sevärdheterna få. Bo istället i Kovalam. Med riksha åker du till stan på 30 minuter.
Bli frisk med ayurveda[/h2] Ayurveda är naturmedicin, massage och andra terapier, men också en filosofi och inställning till livet. I Kerala är det gott om ayurvediska kliniker och spa. Myndig­heterna kvalitetsmärker
ayurvedaanläggningar med Green Lead och Olive Leaf. På Kerala Tourisms hemsida hittar du lista på kvalitetsmärkta kliniker. Tre förslag:
1. Somatheeram Ayurvedic Health Resort, Chowara nära Kovalam Beach (http://www.somatheeram.org).
2. Coconut Lagoon, Kumarakom, Kuttanad Backwater (http://www.casinogroupkerala.com).
3. Paradise Resorts, Kumarakom, Kuttanad Backwater (http://www.paradisein.com).

Läs mer

Artikelförfattarens senaste bok om Indien heter New Delhi-Borås och den kan du beställa på Bokus, där du också hittar Pers guidebok Indien – personlig guide.


Text: Per J Andersson • 2013-01-14
IndienRestipsKerala

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top