Lanzarote - hitta guldkornen med hyrbil

När du tröttnar på tingeltangelbutiker och hotellbufféer så väntar ett annat Lanzarote bara runt kröken. En värld av slingrande bergsvägar, otämjda vulkanlandskap och böljande vindistrikt.

Lanzarote - hitta guldkornen med hyrbil

Vi snurrar runt, runt i rondellen. Varv på varv, under intensivt kart- och skyltläsande.
– Ta väg lz67. Nej, vänta … Jo, så måste det bli. Vi ska inte mot Arrecife. Inte mot flygplatsen heller.
Så är vi på rätt väg. Utanför fönstret ändrar landskapet karaktär. Vi kör in i en karg och ogästvänlig ödemark. Det ser ut som om någon har plöjt en stenig jätteåker, svarta fåror är beströdda med vitt salt och bruna siluetter av vulkaner tornar upp sig.
Nationalparken Timanfaya är Lanzarotes största turistattraktion. Det senaste rejäla vulkanutbrottet här var på 1820-talet. Het lava spyddes upp ur underjorden, och en del av befolkningen tvingades lämna ön. På 1730-talet var det än värre. Ett jättelikt vulkanutbrott varade i sex år, och begravde tio städer. Nu täcker lavan nästan en fjärdedel av öns yta.
– Titta dromedarer!
Ja, minsann. En lång rad dromedarer med turister på ryggarna traskar upp längs med en svart bergskam. Om man vill kan man ta sig en tur. Men vi kör vidare och ställer bilen vid besökscentret vid Montañas del Fuego, eldsbergen.
Bara ett fåtal meter under våra skosulor brinner en evig eld. Den manifesteras genom ett kontrollerat skådespel. En parkvakt häller en skvätt vatten ned i ett hål. Det dröjer några sekunder, sedan kastas en kaskad av vattenånga upp i luften. Den konstgjorda gejserstrålen möts av applåder och tillrop.

Bild 806037
Stilrena kuber. På Lanzarote satsar man på enhetlig arkitektur.

Vägsträckan närmast flera av kratrarna trafikeras bara av turistbussar, och i inträdet till parken ingår en gratis guidetur. Så vi stiger på bussen. Utanför fönstret höjer sig strax skrovliga bergsväggar i lila, gult, svart, brunt och grått. Chauffören krånglar oss igenom trånga passager där lavan bildat osannolika formationer av porös sten.
Det är kvavt och turen börjar kännas lång. Bussen sniglar sig upp längs med snirkliga bergsvägar. Den raspiga högtalaren upprepar samma fraser på både engelska, spanska och tyska. Någon kräks plötsligt. En papperspåse skickas bakåt, men det är förstås redan för sent. Lukten sprider sig i bussen.
När vi tumlar ur bussen är vi vimmelkantiga, varma och i stort behov av något att dricka.
Maten på restaurangen El Diablo som ligger här tillagas de facto över vulkanvärme. Bröd rostas, fisk och kött grillas. Vi slår oss ned vid ett av borden.
Förväntar oss turistfälla, en trist anrättning på tallriken, till ett omotiverat högt pris. Men blir positivt över­raskade. Maten är helt okej och restaurangmiljön är speciell. Svart sten bildar runda former och panoramafönster låter utsikten trilla in över en.
Någon har tänkt till. Och denna någon är César Manrique, öns i särklass mest profilstarka arkitekt. Namnet kommer vi att höra många gånger under besöket på Lanzarote.
Att kalla César Manrique mångsysslare är nästan en underdrift. Han verkade som alltifrån målare och skulptör till stadsplanerare och konservator. Föddes 1916 på Lanzarote, och gjorde sig snabbt ett internationellt namn.
César Manrique gjorde en överenskommelse med myndigheterna på ön om att han skulle skapa ett antal arkitektoniska verk. I gengäld skulle öns myndigheter hålla fast vid vissa regler: inga byggnader (förutom kyrktornen) fick nå högre än palmernas prasslande blad, och man var tvungen att följa vissa riktlinjer vad gäller färgval och utseende.
Visst finns det även på Lanzarote hotell som sträcker sig mot himlen. Korruption eller fusk har gjort att man på några håll kommit undan med att bygga högre. Under 2010 greps sammanlagt 24 högt uppsatta politiker och tjänstemän för korruption, framför allt i samband med bygglov.

Bild 806038
Kaktusen lever och frodas i lavasanden.

Men påfallande många av husen på Lanzarote är identiska i stilen. Vita, ofta kubiska, med gröna, bruna eller blå dörrar och fönsterluckor. Mot den svarta lavan blir det påfallande artistiskt. Stilrent. Snyggt.
César Manrique var även bekymrad över den ökande biltrafiken på ön. Han påpekade att en korsning i närheten av dåvarande hemmet Taro de Tahiche, var farlig. Ironiskt och sorgligt nog avled han själv efter en trafikolycka i just denna korsning i september 1992.
Sedan César Manriques död har man byggt ett otal rondeller över hela ön. Att köra bil här är en spännande, men också snurrig upplevelse. Ibland är det väl skyltat, ibland inte. Flera gånger får vi åka varv på varv runt i rondellerna.

Bild 806039
På El Diablo grillas maten med vulkanvärme.

Dagen därpå har vi vin i sikte. Lanzarotes vindistrikt La Geria är en märklig upplevelse av svart lavasand. Man kan verkligen fråga sig hur någon kunde komma på tanken att odla vindruvor här, men uppenbarligen funkar det. Väldigt bra till och med. I druvorna samlas smakämnen på ett unikt sätt och malvasiaviner härifrån har fått rykte om sig att vara riktigt bra.
En böljande mark av ren vulkanaska, med skålformade gropar i, breder ut sig på båda sidor om den raka vägen. Hästskoformade stenmurar skyddar mot hårda vindar och hjälper marken att hålla kvar fukten. I botten av varje skål växer en skirt grön vinranka.
Stratvs tillhör en av de mer exklusiva bodegorna. Här stannar inte turistbussarna utan man bokar in sig för ett besök. Man kan gå en rundtur och lära sig om vinframställning, lagring, tappning och smak.
Vi dricker sött moscatelvin och äter lokalproducerad ost. Vinet är kallt, gult och fyller gommen, osten smakrik och smulig. Regnet smattrar mot rutorna men vi är torra. Skenet av stearinljuset är gult och varmt.
Och kanske har vinet stigit oss åt huvudet. För plötsligt står vi i kassan och köper det dyraste vin vi någonsin köpt. Nära 500 kronor för en 50 cl flaska. Just då verkar det vara en bra idé. Så vi tar en ost också, trots att den kostar över 200 kronor.
Vi fnissar i bilen på väg därifrån. Var kom den där känslan av plötslig rikedom ifrån?

Bild 806040
Badorten Playa Blanca är en bra utgångspunkt för utflykter runt ön.

När det blir sen eftermiddag har vi nått naturreservatet Papagayo. Här är det minimalt skyltat. Vi hittar en väg över en gråbrun grusig mark. Eller väg och väg förresten, snarare några spår i marken. Men det ser ut som att en bil kört här förut.
Parkeringen ligger nära Barbas Bar de Papagayo. Så skymtar vi någon form av civilisation. Och man ser hotellen i Playa Blanca torna upp sig i väster.
Ur högtalaren strömmar jazz, vi slår oss ned under ett av ristaken, beställer en kaffe. Klippan kastar en lång skugga över badviken, där några få entusiaster tar sig an de vilda vågorna. Havet skiftar i gråblått, turkost och gässen rider bränningarna.
Visst serveras pommes frites även här, jag känner lukten. Men de där trista souvenirbutikerna och menyerna på svenska känns långt borta. Och jag tänker att vi skippar hotellpoolen imorgon också.
Då, bestämmer vi, tar vi hyrbilen norrut med siktet inställt på de där små bergsbyarna som vi fick tips om.

Bild 806041
La Geria. Vindodling i karg miljö.

Miniguide Lanzarote

Klimat

Lanzarote är den torraste av Kanarieöarna. Vädret är bra året om. Flest turister kommer november–april medan sommarmånaderna är lugnare.


Hyra bil

Flera stora firmor finns representerade, till exempel Avis, Holiday Autos och Europcar. Prisexempel för Volkswagen Polo, en vecka, 1 698 kronor. Du kan hyra direkt på flygplatsen, men många firmor har också kontor på turistorterna.

Bo

Utbudet av hotell är enormt. Enkelt är att boka charterpaket, men du kan förstås också boka boende på egen hand. Lättast att utgå från vilken ort som passar dig, och begränsa sökningen dit.
Puerto del Carmen var den första turistorten som växte fram på Lanzarote, nära flygplatsen. Den forna fiskebyn sträcker sig numera sex kilometer längs med den sandströdda kusten. Har ett hyfsat nattliv.
Costa Teguise ligger längs en mer klippig kustlinje, med flera insprängda stränder. Bra till för bilutflykter norrut.
Playa Blanca är nyaste turistorten under snabb utveckling, längst i söder. Nära till det stora nationalparksområdet Papagayo med sina fina stränder, och Timanfaya.


Läs mer

Lanzarote Car Tours and Walks (Sunflower Books) är en bra guide till körsträckor och vandringsturer.

Bild 806042
Papagayo. Naturreservat med några av öns kändaste stränder.

Hyr bil på lanzarote!

Lanzarote är perfekt för att upptäcka med bil. Här är tre turförslag.

Tur 1: Vulkaner, hamnliv och stränder

Timanfaya, vulkanlandskapet, är ett måste (beskrivet i reportaget).
Sväng sedan ut mot östkusten och lilla hamnorten Puerto Calero för en fika eller sen lunch. I hamnen ligger segelbåtar på rad, palmerna prasslar. I rabatterna blommar pelargoner.
Sedan styr du söderut igen och upptäcker Papagayos naturreservat. Här ligger flera sandstränder på rad längs kusten. Några få har serveringar. Packa matsäck om du vill stanna länge och vara ifred.
• Total körtid med utgångspunkt från Playa Blanca: 1,5–2 timmar (men blir lätt en heldagstur om du stannar lagom länge vid varje stopp).


Tur 2: Stad och vingårdar

Lanzarotes huvudort Arrecife är en riktig stad med ett skönt folkliv, butiker som skyltar med höstmode, flera kaféer och hem för hälften av öns befolkning.
Lite skamfilad, inte vacker men påtagligt livfull. Vandra längs med kajen, och missa inte en tur upp i Gran Hotel. Högst uppe i tornet öppnar sig hissdörrarna mot Star Bar och vyer över staden och havet.
På vägen tillbaka söderut gör du ett par stopp vid bodegorna i La Geria. Den mest kända är El Grifo (elgrifo.com).
Vi rekommenderar även Stratvs (stratvs.com). Du kan gå en guidad tur, men också äta trerättersmiddag med utvalda viner. Boka innan!
• Total körtid med utgångspunkt från Playa Blanca: 3,5 timmar.


Tur 3: Byar och arkitektur

En mastig heldagstur där du prickar in de flesta sevärdheterna i norr. Teguise var huvudstad fram till 1852 och är arkitekturhistoriskt intressant, har marknad på söndagarna men också flera bra tapasbarer och gallerier.
Fortsätter du norrut kör du genom ett vindlande bergigt landskap där utsikten tar andan ur dig.
Haria beskrivs i guideboken som en grönskande gemytlig by. Den är gjord på en kaffekvart. Kommer du hit på en lördag så kan du pricka in hantverksmarknaden.
Från Haria snirklar du vidare längs serpentinvägar med vackra vyer. Cueva de los Verdes är ett långt grottsystem som bildats efter ett vulkanutbrott.
En färgstark upplevelse att vandra igenom.
Orzola ligger långt norr, en söt fiskeby med flera bra fisk­restauranger. Här finns också Caleton Blanco, små barnvänliga laguner insprängda i lavalandskapet vid stranden.
Mirador del Rio är en vacker utkiksplats med panoramafönster, där man bland annat kan se grannön La Graciosa. Har du lust kan du ta färjan hit från Orzola.
Ditt sista stopp är Jameos del Agua, den vackra underjordiska grottan med tillhörande trädgård, auditorium och restaurang.
• Total körtid med utgångspunkt från Playa Blanca: 5 timmar.