• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Koh Lanta - Blågula drömmar i paradiset

    Koh Lanta har blivit svenskön. Hit kommer barnfamiljer, småföretagare och tropikkramare på flykt från vinterkyla, på jakt efter ett varmare och lugnare liv.

    Koh Lanta - Blågula drömmar i paradiset

    Åskan mullrar och blåsvarta moln drar in över de svampformade kalkstensöarna i Andamansjön. I gräset mellan palmstammarna ligger trasiga kokosnötsskal och sönderbrutna palmblad. Långsvansade makaker svingar sig mellan grenarna i buskaget, gnabbas med varandra och utstöter gnisslande ljud.
    Jag har kört skoter från träbryggorna i Saladan på öns nordspets, förbi Klong Daos och Phra Aes svenskkolonier, väjt för hålen och sprickorna i den nycementerade vägen vid Klong Kong och Klong Nin, njutningsfullt dragit in doften av södra Thailand – en blandning av fisksås, blommor och tvättstuga – och läst skyltarna som kantar kust­vägen för att skaffa mig ett första intryck. "House for rent", "Land for sale", "Tattoo and piercing", "Bajen Bar", "Bungalow only 350 baht", "Goa Trance Party at Mong Bar",
    "In Bud we trust" och "Siam International Clinic – alla reseförsäkringar godkända" – jodå, på svenska. Och till slut har jag nått fram till den gräshoppssvirrande grönskan i Mu Koh Lanta National Park på öns sydspets.
    De modiga aporna gör mig sällskap ner till den lilla stranden, medan varanerna reptilsnabbt vaggar tillbaka in i djungeln som vettskrämda ankor. Jag simmar i den smaragdgröna viken med åskmolnen som en mörk fond vid horisonten.
    När jag sitter på skotern och knattrar tillbaka norrut kommer regndropparna. Men vad gör det! Allt är redan fuktigt. Vattnet som faller från skyn är 30 grader varmt. Blanka droppar på de elefantöronformade bladen. Smattrande ljud mot kioskernas korrugerade plasttak. Pölar röda som blod i vägrenens järnhaltiga jord.

    Bild 804103
    Lugn och vacker, stranden i Kantiang Bay.



    Koh Lanta är muslimskt: flera grönvita moskéer kantar kustvägen och många kvinnor bär hijab, en sjal över håret, några till och med niqab, som täcker mun och näsa, vilket inte hindrar dem från att ha tajt linne med bara axlar. Men näst största religion måste vara sekulariserad hedonism med ett stänk av urvattnad protestantism. För öns största invandrargrupp är svensk: på nordligaste stranden, Klong Dao, ligger Southern Lanta Resort och Baahra Bungalows och på nästa strand söderut, Phra Ae, finns Poseidon Villas. Alla tre känns som villa- och radhusområden teleporterade till tropikerna från Västerås, Linköping eller Falun. Jag går gata upp och gata ner och läser på brevlådorna: Hellström, Lindström, Kent & Lotta. Här finns två svenska skolor och massor av restauranger som lockar med "Meatballs, mashed potatoes and lingonberries" och "Swedish pan­cakes".
    Men alla svenskar på ön bor inte tillsammans i gated communities.

    Bild 804104
    Leve kungen (den svenska alltså).


    Aruna Singh växte upp i Frankrike med svensk mamma och indisk pappa. Kanske är det därför hon inte känner dragning till livet innanför stängslen i svenskområdena. 2006 kom hon till ön för att dyka, fick thailändaren Sirichai Chuaprom som dykinstruktör och blev kär. Nu har de två barn tillsammans och driver Baan Rao Bed & Breakfast i traditionella trähus på en kulle i djungeln en bit bort från turistvimlet, men med utsikt över stränderna, havet och Phi Phi-öarnas drakryggar.
    Jag bor hos dem några nätter och känner mig snabbt som en vän till familjen snarare än betalande gäst. Aruna sitter i vardagsrummet, ammar minsta pojken och berättar om ambitionerna att vara ekologiska. Sopor sorteras och kryddor kommer från egna trädgården.
    – Men förutom fisken är det svårt att få tag på lokalt odlad mat, säger Aruna. Allt transporteras hit från fastlandet. Men vi försöker i alla fall göra något.
    En kväll dukar de upp ett långbord i trädgården med sallader, pasta, grillad fisk, räkor och bläckfisk. Gästerna är en blandning av thailändare och invandrade västerlänningar.
    – Ta en kall öl i kylboxen, säger Sirichai och vänder på en white snapper på grillen.
    – Känn dig som hemma, säger Aruna och presenterar mig för grillfestens internationella klientel; thailändare, tyskar, en fransman och en skotte.


    Bild 804105
    Egensinniga Klong Kong.


    Det regnar aldrig länge. Molnen drar söderut mot Malaysia. Solen torkar bladen torra, får de röda vattenpölarna att krympa och bränner på en timme min näsa. Idag är Andamansjön slät och blank. Jag sitter i fören på långsvansbåten på väg till Koh Lantas små sandiga grannöar och förundras över alla kalkstensklippor som sticker upp som skogsbevuxna raukar ur havet. Precis som molnen sätter de fantasin i rörelse: en ö ser ut som en sköldpadda, en som en drake, en som en jätte som flyter på rygg med vidöppen mun, en som en gorillas arga ansikte.
    Koh Lanta är välsignad med en skärgård av småöar, natursköna och paradisarketypiska som maldiviska atoller. På Koh Muk traskar jag genom den sömniga byn skuggad av muskotträd och kokospalmer. Hör ljudet av en avlägsen cirkelsåg från en husrenovering och en utombordare från en långsvansbåt som sätter fart mot Kuantungku på fastlandet några hundra meter bort.
    På grannön Koh Ngai plumsar jag ner i havet och vadar in i det klara vattnet mot den vita sandstranden. Här finns inga bofasta, däremot en rad hotell och loj Robinson Crusoe-atmosfär. Havet kluckar som om det vore en insjö, fåglar skriker inifrån djungeln och från pannan faller ständigt stora svettdroppar som väter sidorna i min pocketbok. Luften doftar salt hav och ångbastu.

    Bild 804106
    Följ stigen mot paradisstranden på Ko Ngai.


    Kajsa Norlander var utbildad skådespelare, jobbade på en friteater i Stockholm, men kände att något skavde och ville ha förändring i livet. Målet var att slå sig ner i Indien, men hon tog en omväg via Thailand och på Koh Lanta blev hon kär i Mhee och fastnade. Nu bor de i ett litet hus på Klong Kong, stranden halvvägs mellan öns nord- och sydspets. Mhee driver strandbaren Casa Mi, medan Kajsa hyr ut svenskägda lyxvillor på berget på andra sidan vägen.
    – Jag älskar Klong Kong för lugnet och avsaknaden av fester och hög musik. Och så är det så vackert vid lågvatten när de svarta stenarna sticker upp ur havet, säger hon där vi sitter i den designade soffan i en av uthyrningsvillorna och ser solen gå ner i havet mellan Koh Haa och Koh Phi Phi.
    Jag undrar vad som fascinerar henne så med Thailand?
    – Det mjuka sättet att kommunicera, svarar Kajsa som lärt sig flytande thailändska. Här använder man inga skarpa ord. Jag gillar respekten man visar varandra.
    – Men varför just Koh Lanta?
    – Det är så lugnt. Här slipper man schackrande, prutande och strandförsäljare. Här är folk ärliga och oförställda.

    Bild 804107
    Bambubyggarglädje.


    I Ban Koh Lanta, gamla stan på öns östkust, ligger de hundra år gamla teakhusen på rad längs den enda gatan, som är pyntad med gula flaggor med kinesiska tecken och gatlyktor som ser ut som fotogenlampor. Här bor kineser som flydde Kina när Mao utropade folkrepubliken. Burfåglarna kvittrar i bambuburarna på de knirrande, grånade verandorna. Utropen från en minaret ekar i fjärran. De konfucianska hustemplen glimmar i rött och guld.
    I gamla stans södra ände ligger Caoutchoue, en fransk-thailändsk restaurang på en träbrygga ut över den gyttjiga stranden som vetter mot fastlandet. Patou, en medelålders fransman från Normandie, sitter i restaurangen och slö­surfar på sin Macbook, medan den många år yngre pojkvännen Zac, som är sjözigenare, ett mytomspunnet nomadfolk med rötterna i indiska ögruppen Andamanerna, står ute i köket och tillagar en sufflé med fransk konsistens och thailändsk smak.
    Fläkten surrar, myggspiralerna ryker under borden och i högtalarna spelas indisk filmmusik.
    – Europa känner jag mig helt färdig med. Jag lämnar aldrig Asien igen, säger Patou som de senaste årtiondena levt som modern nomad i Indien, Japan och Kina.
    Jag tar en klunk iskall Chang ur flaskan som är omsluten av ett kylande fodral av skumplast, och smakar på sufflén som smakar citrongräs, chili och lime.
    – Det är så skönt att slippa stränderna och turisterna på öns östkust. De har sina magiska solnedgångar. Vi har lika magiska månuppgångar, säger Patou.

    Bild 804108
    Helena Johansson på Lilla svenska skolan på Klong Dao.


    Vardag i Klong Dao på norra Koh Lanta. Svenska barn med skolväskor hand i hand med sina föräldrar på väg till skolan. Precis som hemma i Bromma, Örgryte eller Limhamn väntar ännu en skoldag.
    Helena Johansson och hennes man Fredrik driver sedan sju år tillbaka Lilla svenska skolan, en av de två svenska ­skolorna på ön. Förra säsongen hade man sammanlagt drygt 160 elever inskrivna.
    – Jag läste i Vagabond att det fanns en svensk skola på Koh Lanta och så åkte vi hit. Jag hade ett halvt friår från mitt lärarjobb. En säsong hjälpte jag till på skolan, men så bestämde vi oss för att starta eget, berättar Helena.
    Helena och hennes man, som har två barn som själva går på skolan, hyr ut delar av villan hemma på Västgötaslätten och får bo i källaren när de är hemma på sommarsemester i Sverige.
    Vi går runt bland brioräls, duplobitar och kaplastavar på förskoleavdelningen Fjärilen och tittar in i klassrummet Hajen där en klass med elever från trean upp till sexan har svenska på schemat.
    – Att stanna i tre månader över vintermånaderna som är som kallast hemma är vanligast. Många återkommer.
    30 procent av våra elever har varit här förut, berättar Helena medan vi går mellan raden av små hus med verandor och skolbarnen beger sig till restaurangen ute på gatan för att äta lunch – idag serveras friterade räkor och ris.
    – Många kommer hit för att ekorrhjulet snurrat för snabbt där hemma. De ser Koh Lanta-vistelsen som en investering i familjen.
    – Men varför klumpar svenskarna ihop sig just här på Klong Dao? undrar jag.
    – Vi har en del thailändska vänner, säger Helena innan vi skiljs framför skolans anslagstavla med reklam för olika svenska företag på ön.
    – Men handen på hjärtat: jag förstår invandrare i Sverige som tyr sig till varandra. Man gör lätt det i en främmande miljö.

    Bild 804109
    Stenig strand; Klong Khong vid lågvatten.

    Bild 804110
    Mobil bar bortanför turiststråken.


    Färglösa krabbor kilar snabbt mellan de spretande luftrötterna på lerbankarna i mangroveskogen i gränslandet mellan fast mark och hav. Floden är brungrön och doftar sjö. Myggen surrar och båtmotorerna knattrar. Min långsvansbåt kör förbi familjerna som bor på brygghus med fiskeodlingar i de grunda vattnen mellan stora och lilla Koh Lanta – Yai och Noi – och stannar nära de gyttjiga strandbankarna.
    Koh Lanta erbjuder inte så många aktiviteter. Du kan rida elefant och ta båten till några av Thailands bästa dykplatser och du kan ge bege dig hit till mangroveträsket där det vid sidan av kajakpaddling och delfinskådning är apmatning som gäller.
    Makakerna väntar på oss. De har fått syn på vår plastpåse fylld till brädden med saftiga chompoo, röda klockformade frukter med vitt fruktkött, felande länken mellan gurka, rädisa och äpple.
    Jag sitter i båten i den rödlila skymningen och tittar på de kutruggiga aporna med fötterna i dyn som omsorgsfullt tvättar frukterna i flodvattnet och sedan glufsar i sig.

    Bild 804111
    Zac och Patou gör thai-fransk fusionmat i gamla stan.

    Bild 804112
    Man har ju inte kommit hit för att jobba ihjäl sig.


    Att bo i Thailand och inte prata thailändska är inte bara ett kulturellt avståndstagande, utan kan också ge upphov till många problem. Vad står det egentligen i kontrakten man skriver under? Och vad säger thailändarna till varandra medan de ler mot dig?
    Paula Westberg försöker råda bot på invandrarnas bristande språkkunskaper. Sedan 2008 driver hon Lanta International Language School och strömmen av svenska studenter är god, mycket tack vare att skolan är godkänd för studiemedel från CSN.
    Studenterna på Paulas skola är allt från vanliga vinterflyktingar och européer som gift sig med thailändare, till svenska thaiboxare och faranger (västerlänningar) som vill bli buddistmunkar. Paulas stora lycka är att hon anställt Yin, en thailändsk huvudlärare som med en nyskapande fysisk pedagogik, som de utvecklat tillsammans, lär utlänningarna språket förbluffande snabbt.
    – Hur är det att driva företag i Thailand? undrar jag där vi sitter i den luftkonditionerade receptionen med den ångande eftermiddagsluften på andra sidan glasdörrarna.
    – Det är som att gå en intensivkurs i livet. Jag har lärt mig så mycket jag aldrig kunnat läsa mig till, säger Paula som innan hon emigrerade studerade utbildningsdesign i Sverige.
    – Men varför Koh Lanta?
    – Här blir man inte lurad när man hyr moppe eller tar en taxi. Folk bryr sig om varandra.

    Bild 804113
    Brygghus och gyttja. Hundra år gamla teakhus i kinesiska gamla stan.

    Bild 804114
    Paradiset har en baksida, tycker Britt Alhan och Karin Malmgren.


    Men det finns en orm i paradiset. Det tycker i alla fall Karin Malmgren och Britt Alhan som driver White Rock Bungalow Resort i Klong Nin, en smal strand längre söderut där en storm i maj raserade flera av restaurangerna närmast vattnet och tog med sig en del av sanden ut i havet. Men Karins och Britts hotell, som ligger mot skogen på andra sidan vägen, klarade sig fint. De tampas istället med sin thailänds­ka kompanjon som de anser försöker lura av dem pengar, ära och redlighet. Konflikten har trappats upp och drivs av advokater i domstol.
    – Vi hamnade i Thailand när vi letade hus att bo i när vi blir pensionärer, berättar Karin som sa upp sig från sitt jobb som chef i äldreomsorgen, medan Britt lämnade sitt som psykoterapeut i socialtjänsten.
    – Ska man hoppa av, ska man hoppa av ordentligt, tillägger Britt där vi sitter i deras belamrade och luftkonditionerings­surrande kontor bakom receptionen.
    Sedan de köpte White Rock 2007 har de inte, som de hade tänkt sig, suttit på en veranda, rofyllt tittat på havet hela dagarna och låtit andra sköta verksamheten. Istället blev de själva hårt arbetande verkställande direktörer. De har dessutom renoverat för miljoner: gjort i ordning trädgården, kaklat badrum och byggt pool. Och de har tampats med thailändsk byråkrati som visserligen fungerar, säger de, men som kräver tålamod och acceptans för att en farang ska betala mer för tillstånden än vad som står på kvittona.
    – Thailand är ett öppet rasistiskt samhälle. Men här är det vi som är negrerna. Är man farang blir man förfördelad. Jag förstår numera bättre hur det känns för våra invandrare i Sverige, säger Britt.
    Efter allt de kämpat för tycker de därför att det känns nesligt att deras thailändska kompanjon försöker, som de säger, "lura av dem allting med lögner, påhopp och hot".
    – Vi är snart pensionärer på riktigt. Nu ska vi sälja och göra något annat, säger Britt.
    – Vad då?
    – En del dagar älskar jag Thailand, trots allt, och tänker att vi slår oss till ro i ett gammalt hus i gamla stan på andra sidan ön, säger Britt och fortsätter:
    – Andra dagar tänker jag att jag inte vill se ett falskt thaileende till. Och så flyttar vi till södra Frankrike istället.

    Bild 804115
    Pirat- och hippieestetik.

    Jag kör min skoter söderut på kustvägen, som fram till för bara några år sedan var en dammande röd grusväg men nu är belagd med cement. Grodorna kväker i natten, havet brusar och vegetationen välver sig över mig: kör i en tunnel av klorofyll och söta blomdofter.
    Jag parkerar utanför Drunken Sailors, ett kafé i uppdaterad hippiestil med gratis wifi, sackosäckar, hängmattor, belamrade bokhyllor och vitmålade trämöbler, på öns sydligaste och lugnaste strand, halvmåneformade Kantiang Bay.
    – Känn dig som hemma. Ikväll firar vi att lågsäsongen är slut och att högsäsongen börjar, säger amerikanska Tad som tillsammans med sin thailändska sambo May och hennes familj driver kaféet sedan några år.
    Jag får en flaska Chang i handen och vimlar runt på verandan bland gästerna som nästan alla är invandrare. Faranger. Tatuerade, piercade och skalliga. Vitlockiga och rödfnasiga. Holländare, norrmän, amerikaner och svenskar. Den tropiska natten är varm, fuktig, omfamnande. Jag frågar alla jag stöter ihop med varför de bor på Koh Lanta. De tittar på mig som om jag frågat varför de är ihop med sin partner eller har de vänner de har. Allt kan inte förklaras i ord, säger en. Koh Lanta är som en blixtförälskelse, säger en annan. Hur kan man inte gilla Koh Lanta? frågar sig en tredje.

    Bild 804116

    Guide till Koh Lanta

    Resa dit

    Reguljärt. Thai Airways flyger från Stockholm och Köpenhamn till Krabi via Bangkok för 5 500 kr och uppåt. Thai har numera även nonstopflyg från Stockholm och Köpenhamn till Phuket. Från Krabi tar du taxi (600 kr), båt (100 kr) eller minibuss (75 kr) till Koh Lanta – resan tar 2–3 tim. Minibussarna tar passagerarna ända fram till hotellet. Från Phuket stad går båtar, bland annat Tigerline, ­tigerlinetravel.com, till Koh Lanta (2 tim).
    Charter. Apollo, Fritidsresor och Ving har charter till Koh Lanta, Koh Ngai och Koh Muk (Koh Mook). Charterbolagen flyger nonstop under vinter­halvåret från Stockholm och Köpenhamn till Phuket och Krabi.


    Ta sig runt

    Praktiskt taget alla hotell ligger längs stränderna på öns västkust – mellan Saladan i norr och Mu Koh Lanta National Park i söder, en sträcka på knappt 3 mil. Ön har en egen variant av mopedtaxi (tuk-tuk), men de allra flesta hyr skoter från otaliga ­uthyrningsfirmor för 60 kr/dag plus bensinkostnaden (ca 10 kr/lit).
    Från Saladan på öns nordspets går under högsäsong många båtar om dagen till grannöar som Koh Phi Phi, Koh Ngai, Koh Muk, Koh Kradan och ända ner till Koh Lipe i syd.


    Bo

    Baan Rao Bed & Breakfast, baanraobedandbreakfast.com. Arunas och Chais mysiga och enkla homestay på en kulle i skogen, tio minuters promenad från stranden. 250 kr/natt.
    Pimalai, pimalai.com, ligger i sydliga och vackra bukten Kantiang Bay. Ett av öns äldsta och definitivt lyxigaste. Flera oändlighetsbassänger och ­restauranger. Från 900 kr/natt.
    Phra Nang Lanta, phranang
    kohlanta.com. Snyggt designat i mexikansk-grekisk fusionstil, direkt på stranden i Kantiang Bay. Från 500 kr/natt.

    Äta

    Lanta Seafood bredvid Go Dive i Saladan har öns bästa fisk och skaldjur. Poppis bland såväl thailändare som turister.
    Somewhere Else på Phra
    Ae (Long Beach) är en livfull träffpunkt för öns invandrargrupper, bland annat den svenska. Indisk, thailändsk och europeisk mat.
    Vid huvudvägen längs Phra Ae ligger också Red Snapper, redsnapper-lanta.com, med ­kreativ thailändsk/fusionmat utöver det vanliga.
    Beautiful, Mango House och Caoutchoue är tre väldigt bra restauranger med många fisk- och skaldjursrätter i gamla stan, eller Ban Koh Lanta som den också kallas, på öns östkust.

    Bild 804117
    På Koh Lanta äter man helst fisk och skaldjur.


    Missa inte!

    Ban Koh Lanta. En promenad och en lunch i gamla stan på öns östkust. 100-åriga teakhus på pålar, gammal kinesisk kultur, lugn och ro.

    Missa gärna!

    Swedish Bar & Restaurant i Saladan och Bajen Pizzeria & Steakhouse vid Phra Ae. Varför flyga över halva jordklotet för att allt ska vara som hemma?

    Bild 804118
    Älskade lugna vikar med nästan öde stränder.


    5 stränder från norr till söder på Koh Lanta


    1. Klong Dao. Gångavstånd från Saladan. Långgrund och barnvänlig strand som blir väldigt bred under lågvatten. Här ligger flera svenska charterhotell, svenskkolonin och de två svenska skolorna, Sanuk och Lilla svenska skolan.
    2. Phra Ae (Long Beach). Längre, vackrare och något ungdomligare klientel. Delar av stranden är oexploaterad.
    3. Klong Kong. Kallades tidigare hippiestranden. Stenar ute i vattnet som frigörs vid lågvatten. Egensinnig och därför mångas favorit.
    4. Klong Nin. Restaurangerna ligger väldigt nära vattnet, vilket straffade sig under stormen i maj i år. Halva stranden försvann ut i havet och flera hus rasade. Ett ekologiskt lyx­hotell i södra änden av stranden, annars mest bambuhyddor med hippiestuk, som på klassiska Otto's.
    5. Kantiang Bay. Minsta men också vackraste stranden längst ner i söder. Få billiga alternativ. Något äldre klientel. Domineras av lyxhotellet Pimalai, men här finns också hyfsat billig logi för den som letar. I vägkorsningen finns mysiga kaféet och samlingspunkten Drunken Sailors.

    Du som läst det här reportaget är nog intresserad av:

    Motstånd: Protester mot planer på kolhamn på Koh Lanta.