Annons
Annons
Foto Anders G Warne

Foto Anders G Warne

Ghana

Ghana – surf, dans och historia

Ghanas ekonomiska framgångar och politiska stabilitet har gjort landet till en afrikansk förebild. Turismen är fortfarande i sin linda, trots gripande historia, dansanta gator och öde stränder som glimmar av guld.

Text: Karin Wallén • 2013-09-24 Uppdaterad 2021-06-23

Guide till Ghana längst ner på sidan

De springer så sanden yr kring fötterna, väl medvetna om sin publik på restaurangen ovanför stranden. En enkel träplanka får agera språngbräda och avstampen kommer tätt: tjong-tjong-tjong – en volt, en volt, och ett sprattel som landar baklänges och avslutas med en kullerbytta.
De tre pojkarna skrattar så de kiknar, men finner sig snart, tar varandra i hand och bugar artigt mot verandan med de gröna jalusierna, där ett gäng japanska ungdomar vinkar och erbjuder dem en Coca-Cola.
Jag sitter i trappan mellan fortet och restaurangen när de kommer sättande uppför backen. En av dem, med hela ansiktet täckt av gyllene sand, får syn på mig och frågar om jag har några utländska pengar.
– Samlar du på mynt?
– Ja! Och sedlar!
Jag letar fram en krona, svarar på var den kommer ifrån och vad den är värd. Sedan försvinner han runt hörnet och jag fortsätter att vänta med ögonen vilande på Guineabuktens ljusgröna vågor som vispar in mot den öde stadsstranden i Cape Coast. De sköljer upp över de roströda klipporna nedanför fortet och bildar badkarsvarma pölar i de knöliga stenformationerna.
Som en skyddsmur mellan stad och hav reser sig Cape Coast Castle med tvära, vita kalkstensväggar som bitvis sotats av tidens gång. Den grymhet som utspelat sig ­innanför de massiva fasaderna är svår att föreställa sig en dag som denna, när solen steker och livet har sin gilla gång på Ghanas kust. En ständig marknadskommers pågår längs gatorna, musiken flödar från alla håll: reggae, hiplife, gospel.
Från en högtalare hörs högtidliga psalmer och över allt svävar ständiga budskap om Han som alltid ser dig. Frisersalongen menar att “God is the answer”, bildäcksförsäljaren tycker att “God is great” och den kombinerade mobiltelefon- och perukbutiken klämmer i med: “Nobody is perfect. Except the Lord”.
Så dyker mitt ressällskap upp och har något att berätta.
– Det var en kille där borta som hade en svensk krona och undrade om jag kunde växla den. Märkligt!
Vi har knappt sett några andra turister sedan vi landade i huvudstaden Accra för några dagar sedan. Det är mitten av januari, lågsäsong och ökenvinden från Sahara, harmattan, lägger ett disfilter över himlen. En del av blickarna vi får är misstänksamma. Vad gör vi här? Varför vill vi fotografera så mycket? Det tar en stund att närma sig människor, förstår vi snart, men även om många är lite avvaktande först, är många också välkomnande och sugna på att prata. Någon massturism har man aldrig sett skymten av i Ghana.
Men inne på fortet är vi plötsligt en del av en grupp. Av Västafrikas många slavhandelsbyggnader är det här en av de allra mest välbesökta. Inte minst afroamerikanska besökare brukar komma i busslaster för att se och förstå sitt ursprung. Från slutet av 1600-talet till början av 1800-talet skickades mellan 12 och 20 miljoner afrikaner till Nord- och Sydamerika, de flesta från Västafrika. Bara från Cape Coast Castle skickades mellan 50 000 och 70 000 slavar per år. Lika många dog innan de ens hunnit lÙ?mna fortets fånghålor.
Nere i underjorden är luften unken. Den enda strimma ljus som når in i rummen kommer från tre små hål, längst upp på väggen. I vardera av de fem manliga fängelsehålorna klämdes 200 personer in på knappt lika många kvadratmeter. I de två kvinnliga rummen hölls sammanlagt mellan 300 och 500 i taget.
– Vi står på deras urin, spyor, blod och avföring, säger vår guide Justice, och olustkänslan växer.
Underlaget känns som stampad lera. Här har kroppar plågats och dött. De som överlevde de cirka två månaderna i fortet fördes till slut genom tunneln, mot det som kallas “the door of no return”. Dörren öppnades mot havet och den väntande båten. En och en halv månads färd över Atlanten tog livet av ännu fler, men principen var att ju fler man kunde klämma in, desto fler överlevande skulle kunna komma fram i skapligt skick. På huvud eller rygg satt inbrända stämplar som visade vem som köpt dem. Nu var de någon annans egendom.

Ghana - surf, dans och historia
Västafrikas mest välbesökta slavhandelsbyggnad, Cape Coast Castle. Härifrån skickades 50 000–70 000 slavar per år till Nord- och Sydamerika.
Ghana - surf, dans och historia
1957 blev Ghana det första kolonialiserade landet i Afrika att bli självständigt.

Justice säger ingenting om svenskarna, men inne i fortets museum hänger en stor gulblå fana, till minne av Fort Carolusborg. Det är en sparsamt berättad historia, den om Sveriges afrikanska handelskoloni i det som då kallades Cabo Corso.
År 1650 slöt Svenska Afrikanska Kompaniet ett avtal med den lokala futukungen och anlade ett fort på precis den plats där Cape Coast Castle idag ligger. Från Europa skeppades textilier, hushållsartiklar och smycken, men även svenskt järn. I gengäld fick man bland annat timmer, elfenben, guld och socker.
Även slavhandel förekom. Slavarna fördes till portugisiska sockerrörsplantager på närliggande ön Sao Tomé och till Västindien, men framförallt var det guldet som gjorde Cabo Corso till en stundtals lönsam affär.
Början till slutet kom när den tysk-svenske guvernören Heinrich Carloff fick sparken 1656, och började smida planer på hämnd. Två år senare återvände han som härförare på ett danskt kaparfartyg och intog det svenska fästet. Detta blev ett av flera skäl för Karl X Gustav att starta det andra danska kriget, som slutade med freden i Köpenhamn 1660.
Tanken var att försöka få tillbaka handelsstationen på Guldkusten, men under kriget hade en dansk förrädare sålt fortet till Holland och stuckit med pengarna. Så fortsatte den europeiska dragkampen om den åtråvärda kustbiten, tills engelsmännen lade beslag på området 1664 och blev kvar i 300 år.
– Jag minns när andra världskriget började. Då kom engelsmännen och tvingade pojkarna i skolan att åka till Europa och strida. De hade inget val.
Elisabeth Brown sitter utanför sin restaurang på en smal marknadsgata och håller ögonen på det som händer ­nedanför verandan. Allt hon behöver till menyn finns inom räckhåll. Cassavarötter stora som vedträn. Torkad rödpeppar i skrynkliga former. Högar av ljusgula apelsiner. Och så getterna som försöker stjäla dem. Elisabeth är genast där och schasar på dem, och snart också på några pojkar som börjar smÙ?gruffa med varandra. Hon rör sig med ett värdigt lugn, en självklar pondus.
– If you do good, good will follow, säger hon lugnt men bestämt.
Hon är 80 år och jag påpekar att hon ser mer ut som en 50-åring.
– If you do good, good will follow, säger hon igen, om den saken också.
Vi äter hennes jollof rice i stearinljusets sken den kvällen, när strömmen gått och allt är tyst. Men från den intill-liggande kyrkolokalen fortsätter musiken och rösterna att tränga genom väggarna. Gud är stor. Amen.

Ghana - surf, dans och historia
Ghana - surf, dans och historia

1957 blev Ghana det första afrikanska koloniserade land att få sin självständighet. Sedan dess har utvecklingen till ett politiskt stabilt land varit ett positivt undantag i en ofta orolig region. Förra året var Ghanas ekonomi den snabbast växande i hela världen och det finns förhoppningar om att den nya oljeindustrin i havet utanför kuststaden Takoradi ska få arbetsmarknaden att blomstra.
Men där finns också farhågorna om att regeringen inte ska ta sitt ansvar. Att intäkterna inte kommer att gynna dem som så väl behöver dem. För samtidigt som medelklassen växer finns en stor mängd fattiga människor i Ghana. Den som från början inget har, har svårt att ta sig ur sin situation.
– Du måste betala för att få ett jobb här. Så är det. Om du inte känner någon som kan ge dig jobb så måste du köpa dig ett, säger Edward Adzeazah.
Han står lutad mot broräcket i Cape Coasts grannstad, Elmina. Bron sträcker sig över hamninloppet mot ännu ett fort med en tung historia. Härifrån skickade portugiserna sina slavar till Brasilien. Elminas fort måste ändå sägas vara vackert. Inramat av guldgul sandstrand och vajande kokosnötspalmer. Det är en livlig dag, precis som alla veckans dagar utom tisdagar. Just tisdagar är den dagen då man av tradition och vidskepelse låter bli att fiska i Ghana. Då får havsgudarna vara ifred.
Men idag är en söndag och den arbetslöse mariningenjören Edward har stannat till vid bron på väg till kyrkan. Omkring honom stiger jublet när en båt med sydkoreansk flagg gör entré i hamninloppet. Den glider under bron och in mot fiskmarknaden och de släktingar och vänner som står och väntar på bron springer genast ner för att hjälpa till att bära.
Flaggorna – från hela världen, inklusive en stor svensk – har inget med respektive land att göra. Det är bara ett sätt att skilja båtarna åt. Chelsea eller Barcelona går naturligtvis också bra att flagga med, i ett fotbollstokigt land som Ghana.
En bit väster om fortet råder en annan typ av febril aktivitet. Ett sjuttiotal män, de flesta i 20–30-årsåldern, står och skottar sand och häller vatten över hemmasnickrade anordningar gjorda av lutande plankor med handdukar och nät som filter. De håller sig på behörigt avstånd från fortet för att inte störa besökarnas utsikt och deras ögon spejar ständigt efter polisen som med jämna mellanrum gör halvhjärtade räder för att stoppa de illegala aktiviteterna.
För ett par månader sedan sågs det första glimmade kornet i Elminas sandstrand, och nu råder rena rama guldfebern.
Ghana är Västafrikas största guldproducent och näst stÙ�rst i Afrika efter ledande Sydafrika. Tidigare var småskaligt guldgrävande en extra tillgång för bönder när skördarna var dåliga. Men det var innan stora internationella gruvbolag fick regeringen att införa koncessioner. Sedan dess har kritiken höjts om rikedomar som sipprat ut ur landet utan att komma invånarna tillgodo.
– Ghana har massor av guld, ändå är folk fattiga, säger 18-årige Isaac och sköljer sand över anordningen som hans bror John snickrat ihop.
Det svarta, tunga sediment som blir kvar på filtret läggs i en balja. I slutet av dagen ska de gå till männen runt hörnet, som tillsätter kvicksilver för att guldet ska klumpa ihop sig.
Isaac hoppas på tur. Och att hans mamma inte ska upptäcka vad han håller på med. Om han hamnar på polisstationen kommer det att bli en dyr affär, det vet han. 20 000 kronor i böter eller en muta som också skulle svida.
När solen börjar dala packar de ihop för dagen. Precis som fiskförsäljarna i hamnen. Från andra sidan inloppet hörs musik i högt tempo. Det är fest på Lagoon Street och knattedisko till den lokala dansstilen azonto. Ett tjugotal ungar hoppar och vickar och gungar sina kroppar när jag försöker ta mig förbi som försiktig åskådare. Det går såklart inte. Så fort de får syn på mig vill de att jag ska vara med. Och när de får sin vilja igenom vill de aldrig att det ska ta slut.
En tjej i tolvårsåldern tar på sig rollen som danslärare, med sviktande knän, armar som far upp och ner och höfter som rullar som om hon aldrig gjort annat. Sedan en uppfordrande min på mig och ett överraskat tjut när jag försöker göra likadant. Jag får aldrig, aldrig gå härifrån om de får bestämma, men efter tio minuters förnedringsdans bänder jag mig loss från deras händer, tar mig vidare.
Ryktet förfÙ?ljer mig. Nu vill alla dansa med mig. Hon som säljer sandaler tar i så hon ramlar baklänges när hon ska utmana mig i en limboliknande pose. Alla runt omkring ropar “Azonto! Azonto!” tills snurrandet och rullandet blir till en vinglig sorti.
Och över allt hägrar lukten av ljummen fisk.

Ghana - surf, dans och historia
Glöm formgjutna plast- och aluminiumskrov. Traditionellt trä och en rejäl såg fungerar fint.
Ghana - surf, dans och historia

Ett par timmars resa västerut vilar den lilla orten Busua i lågsäsongsdvala. Miss Monkey, en markatta av sorten “ljus vitnäsa”, är en trogen stamkund på vårt guesthouse och håller oss sällskap till frukost. Den ljusa sandstranden breder ut sig över fyra kilometer och stundtals är vi helt ensamma med de varma, badvänliga vågorna.
En bit ut ligger den lilla ön Abokwa med sina två siluetter av palmer och bromsar havets underströmmar och gör den här strandbiten till en av de badvänligaste i hela Ghana. Grannbyn Butre som vilar i nästa bukt, är ännu folktommare och stranden på något sätt vackrare med sin typiskt paradisiska kant av smäckra palmer – men vågorna kan stundtals vara lömska.
Trots, eller kanske tack vare, badvänligheten är Busua också ett populärt tillhåll för surfare.
– Vi har Ghanas bästa beach break. Det finns några bra point breaks också längre ut, säger Clement pustande när han kommer upp ur vattnet, drypande efter några vändor med en bräda från Black Star Surf Shop.
Surfshopen startades i december 2006 och drivs av några människor från byn tillsammans med ett amerikanskt par. Drömmen var att se fler ghananer upptäcka surfingen och se stranden som en tillgång, något man vill vårda och hålla rent. Ungarna i byn har gratis tillgång till brädorna och på några år har flera av dem blivit duktiga surfare. Clement är en av dem. Han började surfa när han var 15, och är nu 22 år. Drömmen är att bli surflärare på heltid.
Eftermiddagens tidvatten gör vågorna surfvänliga, även om det inte är riktigt rätt säsong i januari.
– Det är bättre i september-oktober och juli är också bra, säger Clement när han gör en kort paus från vågorna för att byta till en annan bräda.
Mest folk på stranden är det under påsken, när stranden fylls av hundratals, kanske tusentals semesterfirare från olika delar av Ghana.
Men nu är det bara vi, Miss Monkey, och faktiskt några andra utländska besökare som iakttar eftermiddagens lunk som övergår i kväll. Några kvinnor som passerar med tunga baljor balanserande på huvudena. En get som har bråttom västerut och en rovfågel som glidflyger på himlen. Tre gamar som hittat något i sanden. Och så jublet som stiger från brädlappsbaren en bit bort.
Ghana har gjort ett mål på Botswana i sin första match i Afrikanska cupen. Plaststolar flyger i luften i ren eufori, och snart springer en hastigt sammansatt barnorkester fram över stranden. De trummar med pinnar mot burkar och flaskor och skuttar så sanden sprätter. En liten pojke som målat ansiktet gult, rött och grönt springer fram och ler så han håller på att spricka.
Han vill att vi ska dansa.

 

 

Snabbfakta

Invånare: 24 miljoner.
Huvudstad: Accra.
Språk: engelska och mängder av lokala språk.
Religion: ca 65 % kristna, 15 % muslimer, ett visst mått av buddister, judar och ett antal traditionella religioner.
Visum: ja. Sökes genom ambassaden i Danmark. Två referenser krävs.
Valuta: 1 cedi = ca 4 kr.
Tidsskillnad: –1 timme.
Landsnummer: 233.
Bäst tid att resa till Ghana: Ghana har ett tropiskt klimat med stadig värme året runt. Regnperioderna infaller i april–juni och sep–nov. Mest besökare är det kring jul och i juli–aug.

Guide: Ghana

Resa till Ghana

Den som vill ha kortast möjliga restid får betala ungefär 10’�000 kr tur och retur med t ex KLM. Biljetter för ca 7 000 kr kan också gå att få, men då med mer obekväma flygtider och några timmars väntetid i t ex ­Istanbul, med Turkish Airlines.

Ta dig runt i Ghana

Tro-tro är namnet på minibussarna som syns överallt i Ghana. Det är billigt. Exempelvis kostar sträckan Accra–Agona ­Junction (25 km) knappt 5 kr. Därifrån går taxibilar för cirka 25 kr till surfstranden Busua en mil bort. Det statliga bussbolaget, STC, kör mellan de större städerna. ghananation.com.
Taxibilar är lätta att hitta i städerna, förhandla alltid pris innan. I större städer finns också “shared taxi” som går i bestämda rutter från särskilda stationer och avgår när bilen är full. Inom en medelstor stad kostar resorna cirka 2,50 kr.

Boende i Ghana

CAPE COAST. Mighty Victory Hotel i Cape Coast är fräscht och bra. Ligger en kvarts ­promenad från centrum och kostar 140 kr per natt för ­dubbelrum inklusive wifi. ­mightyvictoryhotel.com.
Oasis Beach Resort ligger vid stranden, har stor ölträdgård och enkla dubbelrum för 120 kr. Säng i sovsal kostar 40 kr. ­oasisbeach.net.

ELMINA. Vårt val Coconut Grove Bridge House, coconutgrovehotels.com.gh, är ett bra hotell som ligger perfekt precis vid inloppet till hamnen i Elmina. Dubbelrum kostar cirka 250 kr. Gratis inträde på deras beach resort ingår.

BUSUA. Busua Inn, busuainn.com, tar 180 kr för dubbelrum med fläkt och kallt vatten i duschen. 280 kr för ­liknande rum med varmvatten.
I den lilla byn Butre, några kilometer öster om Busua, ligger svenskägda The Hideout, ­hideoutlodge.com, som tar 160 kr för en enkel men trevlig bungalow för två. Stranden i Butre är väldigt lugn och fin. Passar den som vill ha en rofylld semester.

ACCRA. Frankie’s Hotel, frankies-ghana.com, är ett klassiskt hotell med bar som ligger mitt på Osu Road, Accras turistcent­rum. Nära till restauranger, shopping och nattklubbar. ­Dubbelrum för cirka 650 kr.

Mat och dryck i Ghana

I en stad som Accra finns allt från sushi till pizza och vid många strandorter finns hummer på menyn. Bland de traditionella rätterna finns några som du snart kommer att lära känna (och uppskatta): Jollof rice med kyckling eller nötkött är en god klassiker med varierande styrka i såsen. Red red är en röra av främst röda bönor som serveras med stekt matbanan plus kyckling eller valfritt kött om man inte vill ha det vege­tariskt. Fufu är stärkelserika degiga bollar gjorda på stampade och bearbetade rotfrukter som kassava eller jams. Serveras i soppa med valfritt kött och äts med handen. Eller en sked om du insisterar.
Det lokala ölmärket Star går att köpa så gott som överallt. Vin är dyrt och de sydafrikanska sorter som importeras är tyvärr inte alltid de bra viner vi vant oss vid i Sverige, vilket gör att de sällan är prisvärda.

Prisläget i Ghana

Generellt är Ghana betydligt billigare än Sverige. I Accra är hotellrummen dock dyrare än i de mindre städerna. En huvudrätt på vanlig restaurang kostar mellan 25 och 60 kr. En del fashionabla restauranger i Accra och andra större städer tar förstås betydligt mer. En 33 cl öl kostar ca 12 kr på en restaurang med medelprisläge.

Missa inte i Ghana

Musiken. Dansa till de ghananska musikstilarna hiplife och highlife eller besök en kyrka på en söndag. Gospeltonerna ljuder överallt.

Missa gärna i Ghana

Att ha “fel” kreditkort med dig. Visa fungerar i så gott som alla bankomater, men med Mastercard är det värre.

3 Aktiviteter i Accra

1. Söndagskul på stranden. Är du i Accra på en söndag? Grattis! Det är då den allmänna stranden Labadi Beach lever upp som mest. Musik, badande barn, fotbollsmatcher, hästridning, pingis, ölservering, akrobatik – här är det full rulle tills solen går ner och lite till.

2. Fantasifulla kistor. Ta en titt på Ghanas fantasifulla kistor, formade som en fisk, en bil, en läskflaska eller vad det nu var den avlidne tyckte om och ville begravas i. Hello Design Coffins verkstad i Accraförorten Teshie, nära X’tian Pharmacy, tar emot besök mot en liten donation.

3. Jamestown. Slitna kvarter, men med stark karaktär och mycket liv. Jamestowns gator fylls av lekande barn och getter, här sitter vuxna och samtalar och spelar spel, umgås och säljer saker. I fiskehamnen ser du båtarna som kommer in med dagens fångst och näten som repareras inför nästa tur.

8 nationalparker i Afrika

Roadtrip över den afrikanska kontinenten

10 bästa länderna för etiskt resande 2016

Här är årets 25 bästa resmål 2016!


Text: Karin Wallén • 2013-09-24
GhanaRestips

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top