• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Roadtrip i Skottland bland hedar, öar & whisky

    Dramatisk natur, spännande ruiner och maltwhisky såklart. Men också surfare, shinty och after ski. Häng med på en roadtrip genom Skottland, genom högländerna till Yttre Hebriderna.

    Roadtrip i Skottland bland hedar, öar & whisky

    Läs också: Guide, rundresa med bil i Skottland

    Flaggan vajar på halv stång på det vita sago­slottet Blair Castle, mitt i den lilla byn Blair Atholl. För fem minuter sedan ösregnade det men just nu skiner solen, så vi stannar till för att sträcka på benen.
    Vi är fyra personer som stuvat in oss i en hyrbil tillsammans med en vägkarta över Skottland, ingenting är egentligen bokat under helgen förutom flyget hem på måndag. Bilen är full av den där svårslagna känslan av frihet. Känslan av att vara på väg.
    Efter att ha kört rakt norrut från Edinburghs flygplats i drygt en timme har vi kommit in i Cairngorms National Park.
    – The Earl of Atholl dog igår. Det är därför de flaggar på halv stång. Nu måste de få tag i hans närmaste släkting, som sägs bo i Sydafrika, han kanske inte ens vet att han ärvt ett slott. Så det är lite osäkert vad som kommer hända här framöver, berättar Debbie som vi träffar vid slottets stallbacke.
    Hon står och ryktar en av sina ståtliga highlandponnyer. Under hösten och vinterhalvåret används hästarna som arbetsredskap av grevskapets skogs- och viltvårdare. Djuren är ett både smidigt och miljövänligt alternativ när det kommer till att frakta fällda djur efter jakten, och fällda träd i den kuperade terrängen.
    – Men nu är de här hos mig och sommarjobbar. Mellan april och augusti ordnar vi guidade ridturer över hedarna och genom skogarna. Väldigt populärt och det absolut bästa sättet att uppleva naturen på, säger Debbie.
    Vanligtvis är ridturerna på en eller två timmar och måste bokas i förväg men vårt sällskaps mest hästtokiga lyckas övertala Debbie om att få en halvtimmes specialtur. Hon återkommer väldigt nöjd och glad och vi rundar av vårt något förlängda bensträckarstopp och rullar vidare mot nordväst.

    Här är resrutten som beskrivs i reportaget.

    Här är resrutten som beskrivs i reportaget.

    En ridtur över böljande hedar är ett perfekt sätt att uppleva Skottlands fantastiska natur. Debbie (till vänster) och hennes highlandponnyer tar turister på guidade turer under sommarhalvåret.

    En ridtur över böljande hedar är ett perfekt sätt att uppleva Skottlands fantastiska natur. Debbie (till vänster) och hennes highlandponnyer tar turister på guidade turer under sommarhalvåret.

    Strax utanför Kingussie tar vi in på ett enkelt men fint bed & breakfast. Det ligger vackert med utsikt över
    ruinerna av Ruthven Barracks, en soldatpostering som det brittiska kungahuset byggde på 1700-talet för att hålla de upproriska skottarna i tukt och förmaning.
    Det här är en plats för otaliga uppror och krig. Sedan 1200-talet har det legat inte mindre än tre olika slott på platsen, samtliga brandhärjade och förstörda av frihets­kämpande skottar.
    Vi konstaterar att det runnit mycket blod över slätterna och i de här flodfårorna genom åren. Men det en gång så våldsamma området är i dag väldigt fridfullt, från vårt fönster ser vi solen sänka sig över hagarna där långhårig och lurvig höglandsboskap stillsamt går och betar.

    De tips och råd som vi fått, både inför och under resan, har varit samstämmiga: ju längre norrut ni kommer, desto mäktigare är landskapet – och ni måste åka ut på någon av öarna! Så efter frukost tar vi fram kartan och bestämmer oss för att ta sikte på den nordvästligaste av öar – Isle of Lewis.
    Väg A86 slingrar sig vackert längs Loch Laggan och på båda sidor reser sig berg med snötäckta toppar. Skottlands högsta berg heter Ben Nevis och mäter 1 344 meter över havet. Vid foten av det, strax utanför Fort William, ligger Inverlochy Castle. Av ren nyfikenhet gör vi en liten avstickare dit, stället anses nämligen vara ett av Storbritanniens elegantaste och lyxigaste hotell.
    På gårdsplanen står en Rolls-Royce och blänker, i lobbyn råder en dämpad stämning av diskret lyx och jag tänker att precis när som helst kommer det att komma en gentleman med mustasch, vit slipover och vit hatt trip­pande nedför den svängda trappan och utbrista: "Anyone for tennis?"
    Men det kommer ingen tennisspelare. Vi ser inte heller Anthony Hopkins, Robert Redford eller någon annan av
    de kändisar och kungligheter som sägs bo här med jämna mellanrum. Så vi drar vidare.
    Norrut nu. I några kilometer åker vi längs mytomspunna Loch Ness men innan vi hunnit skymta något sjöodjur är det dags att lämna den fina sjövägen och ta av västerut, mot Isle of Skye. Landskapet växlar och blir lite kargare, fortfarande slående vackert. Vägarna är krokiga och slingriga men bra.
    Öns enda whiskydestilleri heter Talisker och är kanske det vanligaste turistmålet. Men vi konstaterar snart att det är själva Isle of Skye som är sevärdheten här. Den karga skönheten i bergen varvas med mjukt rundade kullar och blanka vattendrag. Emellanåt dyker det upp uråldriga byggnader och små byar. Och överallt går det får, får, får och åter en massa får.
    Att ta vilken liten avtagsväg som helst och se vart den leder är hur underhållande som helst. I slutet av just en sån liten väg står Ian Lewis och matar hönsen.
    – Va? Kommer ni redan, utbrister han när han ser oss.
    Han har misstagit oss för sina amerikanska gäster. Här, mitt i ingenstans, vid vägs ände, bor han med fru, barn, hundar, får, höns och gäss. Och framförallt driver han och hans fru det finaste lilla bed & breakfast jag sett. The Spoons. Här hade jag gärna stannat, men vi har ju en båttid att passa.

    Inverlochy Castle, ett av Storbritanniens finaste lyxhotell, ligger vackert omgivet av snötäckta berg. Ska du ha skjuts till  flygplatsen åker du såklart i hotellets egen Rolls-Royce.

    Inverlochy Castle, ett av Storbritanniens finaste lyxhotell, ligger vackert omgivet av snötäckta berg. Ska du ha skjuts till flygplatsen åker du såklart i hotellets egen Rolls-Royce.

    I salongen på Inverlochy Castle dricker du ditt afternoon tea och diskuterar den lyckade jaktrundan.

    I salongen på Inverlochy Castle dricker du ditt afternoon tea och diskuterar den lyckade jaktrundan.

    Vi rullar på färjan i Uig och lämnar Isle of Skye med en stark känsla av att det är en ö vi vill återvända till. Överfarten tar en timme och 40 minuter och när vi kör iland i Tarbert på Isle of Lewis börjar det skymma. Vår bilradio har fångat in BBC Gaelic. I högtalarna sköljer dragspel, fioler och säckpipor i dansbandstakt. Mellan melodierna talar en kvinna gäliska med behaglig röst. Vi fattar inte ett ord – men det blir ett helt fantastiskt soundtrack till den film som rullar förbi utanför bilfönstret. Att se ett ensamt får stå och betrakta solnedgången med en glittrande vik i fonden framkallar plötsligt en märklig, nästan religiös stämning.
    Men den stämningen väcks vi ganska snabbt och abrupt ur. Vi kommer nämligen fram till öns största stad, Stornoway, och ger oss ut för att göra stan.
    Det är lönelördag. Och bara fem grader. Trots kylan är pumps, nätstrumpbyxor, riktigt korta jeansshorts och träningsjacka en gångbar lördagsoutfit här.
    Det blir en öl på närmsta pub innan vi får klart för oss att det är The Clachan Bar som gäller ikväll. Alla ska dit. Rocking Mum spelar nämligen.
    Stället är knökfullt. På scen står en kvinna i 50-årsåldern. Runt halsen hänger en elgitarr och med hjälp av förprogrammerat komp river hon av den ena klassiska coverlåten efter den andra, komplett med svängiga gitarrsolon. The Clachan Bar kokar!
    Jag tar barhäng och frågar kvinnan bredvid mig vad man kan göra i Stornoway imorgon, söndag.
    – Gå till kyrkan. Eller till puben. Jag går nog till puben. Det bästa vore ju såklart att ta färjan härifrån, säger hon och sveper sin whisky.

    När husse stannat till för en öl på puben i Uig är det skönt att vila ut på höflaket. Det finns ju många får att valla på Isle of Skye.

    När husse stannat till för en öl på puben i Uig är det skönt att vila ut på höflaket. Det finns ju många får att valla på Isle of Skye.

    Derek Macleod sålde sin fiskefirma, sina båtar och satsade allt på en för honom ny sport. Idag har han surfskola, surfhostel och får besökare från hela världen. Och surfar 365 dagar om året.

    Derek Macleod sålde sin fiskefirma, sina båtar och satsade allt på en för honom ny sport. Idag har han surfskola, surfhostel och får besökare från hela världen. Och surfar 365 dagar om året.

    Dagen efter. Det är disigt och jämngrått. Tyd­ligen inte så ovanligt här. Bilmärket Land Rover har till och med döpt en karossfärg efter staden – Stornoway Grey – vilket fått öns turistråd att gå i taket.
    Vi är uppe tidigt och har bestämt oss för en utflykt till öns västkust. Vid den lilla byn Dalmore, nere vid stranden, träffar vi en ensam kille som håller på att byta om.
    – Jag surfar varje dag. Året runt. Det är det bästa som finns, säger Derek Macleod, när jag påpekar att det är fem grader och vinden piskar in från Atlanten.
    Det visar sig att Derek är något av en surfguru på ön, i alla fall enligt honom själv.
    – Jag var den förste som började surfa här, det var i början på nittiotalet. Jag hade aldrig stått på en bräda men så såg jag filmen Point Break och tänkte att kan den där sopan Keanu Reeves lära sig surfa så kan jag. Så jag beställde en bräda från England, köpte några surftidningar och paddlade ut. Jag var nära att slå ihjäl mig det första jag gjorde, riktigt nära.
    Men han överlevde. Och han blev så biten av sporten att han sålde sitt fiskeföretag 1995 och startade sin egen surfskola. Två år senare öppnade han ett surfarvandrarhem i Stornoway.
    – Det kommer folk från hela världen och bor hos mig. Amerikaner, australiensare, tyskar. Alla är överens om att det är riktigt bra surf här, säger Derek och paddlar rakt ut i Atlanten.

    Isle of Lewis, den nordligaste av öarna i de Yttre Hebriderna.

    Isle of Lewis, den nordligaste av öarna i de Yttre Hebriderna.

    Vi hoppar huttrande in i bilen igen, skruvar upp värmen och vänder tillbaka mot Stornoway. Dimman har lättat och stan framstår inte som så himla grå längre när vi rullar ner mot hamnen. Framför färjeterminalen pågår vad som ser ut som en spontan landhockeymatch. Det är grabbarna i shintylaget Strathspey Camanachd som är på väg hem efter bortamatch på Isle of Lewis.
    – Shinty! En gammal keltisk tradition, med anor flera tusen år bak i tiden. Den kan faktiskt ses som föregångare till både bandy, ishockey, landhockey, fotboll och golf, berättar lagets kapten Lawrence Belleni.
    Ett 100-tal klubbar, främst i högländerna, är organiserade i seriespel.
    – Det är en tuff sport. Det smäller rätt hårt. Men efter matcherna är vi alltid vänner och dricker öl ihop. Det är nästan det viktigaste, säger Lawrence med ett skratt.

    Känd från tv? I skuggan av ruinerna från The Rutven Barracks betar typisk skotsk höglandsboskap. Bonden här brukar hyra ut dem till filminspelningar, hans kor har bland annat spelat mot Mel Gibson i Braveheart och mot Liam Neeson i Rob Roy.

    Känd från tv? I skuggan av ruinerna från The Rutven Barracks betar typisk skotsk höglandsboskap. Bonden här brukar hyra ut dem till filminspelningar, hans kor har bland annat spelat mot Mel Gibson i Braveheart och mot Liam Neeson i Rob Roy.

    Färjan lägger till i den lilla fiskebyn Ullapool, vi är tillbaka i högländerna och nu öser regnet ner. Vi sätter kurs österut, passerar Inverness och rullar åter igen in i Cairngorms National Park.
    Det kurrar i magen. I byn Aviemore på The Winking Owl, som är något så exotiskt som ett skotskt after ski-ställe, serveras jag en helt fantastisk lammfärsburgare. Inga ski bums i sikte men servitrisen berättar att det vissa säsonger går att åka skidor här så sent som till slutet av april.
    Vi checkar in på vårt hotell, Hilton Coylumbridge, och av alla anslag i receptionen inser jag att vi har hamnat i ett friluftsmecka. Skidsäsongen är slut men det finns hur mycket som helst att välja på för den hurtige: vandring, mountainbike, paddling, forsränning, bungyjump, fyrhjulingar och klättring på längden och tvären och höjden.
    Det får bli nästa gång jag kommer till Skottland.

    Läs också:

    Guide, rundresa med bil i Skottland

    Skottlands bästa whiskydestillerier