Annons
Annons
Min hemliga drömsäng i Tusen-och-en-natt-palatset på sagolika Zanzibar.

Min hemliga drömsäng i Tusen-och-en-natt-palatset på sagolika Zanzibar.

Restips

Excentrisk lyx på Zanzibar

Afrikas coolaste hotell ligger på Zanzibar. Det är förresten inte bara ett hotell, det är en såpopera också. Här är den osannolika historien om en hotellhemlighet i Stone Town.

Text: Gunilla Eldh • 2014-06-12 Uppdaterad 2021-06-23

För en tid sedan fick jag höra en fantastisk ­historia som inte lämnade mig någon ro. Den handlade om ett palatsliknande hotell i Stone Town på ­Zanzibar, Emerson & Green. Ägarna var ett gaypar från New York, som gett stället en spejsad in­redning. Där skulle till och med finnas ett vindsrum med bara en vägg. Ett av de coolaste hotellen i världen, enligt mina sagesmän. “Svindyrt, men värt varenda dollar, måste bokas ett år i förväg.” Inget för mig alltså.

För vissa fågelskådare är det viktigare att bocka av fågeln än att se och höra den. På samma sätt finns det folk som reser till vissa platser för att bocka av kända hotell, gärna något på Condé Nasts guldlista. Att satsa respengar på ett ställe som ingen har hört talas om verkar närmast vara ångestframkallande för den här typen av resenär.

Själv tillhör jag en annan kategori, den som får en kick av att fynda. Jag går på jakt efter dolda talanger, ställen som inte är så självmedvetna, oupptäckta pärlor på badorter och öar, i storstäder och i pittoreska byar. Som om hotellmarknaden vore en stor loppis där värdefulla rariteter gömmer sig bland skräp och smaklösheter. Hemliga hotell med personlighet, naturlig charm, ja, rent av själ.

Excentrisk lyx på Zanzibar
Att segla njalawa är tradition.
Excentrisk lyx på Zanzibar
Byggjobbarnas småprat på kiswahili sipprar in från gården.

När jag äntligen kom till Zanzibar visade det sig att palatshotellet i Stone Town jag hade hört talas om hade bytt namn till 236 Hurumzi. På Coffee House, skvallercentralen för utländska experter, diplomater och volontärer, fick jag veta att mr Emerson och mr Green gått skilda vägar. Upplösningen tycks ha varit dramatisk: enligt den allmänna meningen skinnade Green sin forne kompanjon och älskare in på bara benen och behöll hotellet själv. För att vrida om kniven ett extra varv gifte han sig sedan med en kvinna, en dansös från New York.

– Men ingen inbillar sig att de lever som gifta, det är bara för syns skull, viskade min källa på fiket. Emerson lär ha skrapat ihop till ett ruckel någonstans innanför murarna, men han har inget kapital till renoveringen, det är tragiskt.

Efter en husesyn på 236 Hurumzi, en titt i hotellets prislista och en undermålig middag på takrestaurangen, slår jag helt ur hågen att övernatta där. I foajén får jag tillfälle att byta jag några ord med mr Green själv, ett möte som inte ger någon mersmak. Besviket lämnar jag hotellet som jag hört så mycket gott om.

I Stone Town går man vilse varannan minut för att plötsligt­ veta var man är igen. Alla gränder leder på något sätt antingen till marknadsplatsen eller till porten mot havet vid Beit al-Ajaib och stadsparken Forodhani.

I en korsning går jag in i en gränd som jag inte sett tidigare och när jag viker runt nästa gathörn får jag syn på en banderoll med ett bekant namn som vajar i vinden utanför ett ljusblått palats. Den tunga porten glider upp av en lätt axeltryckning. Det är dunkelt i entrén men bakom den imponerande trätrappan skymtar en grönskande atriumgård. En äldre man i traditionell zanzibarisk klädsel dyker upp från ingenstans: “Can I help you?”

Han vill gärna visa huset för en liten slant, eller snarare byggarbetsplatsen. Vi balanserar på spångar och stegar över brädhögar och cementsäckar. Bara två rum är renoverade och inredda än så länge, men vilka rum! Sex meter i tak och lika många franska fönster ut mot kungsbalkonger, sidendraperier, platsmurade badkar, en blandning av ­zanzibariska snickerier och franska antikviteter.
Nu har jag fått upp vittringen.

– Officiellt är hotellet inte öppet men vi har haft filmstjärnor från Amerika som bott här, säger Mustafa hemlighetsfullt. Följ med mig till kontoret, det ligger här bredvid.
Managern var lika medgörlig. För 75 dollar är rummet mitt. En natt i sultanens himmelssäng, morgonbad i eget spa, överdådig frukost på balkongen.

Excentrisk lyx på Zanzibar
Restaurang Archipelago.
Excentrisk lyx på Zanzibar
Stone Town.

När jag gjorde ett återbesök på ön visste jag att hotellet inte öppnat ännu. På webbsidan stod fortfarande “Opening soon”, men redan innanför porten ser jag att det hänt en del sedan sist: gigantiska vita marmorplattor ligger staplade, en stuckatör arbetar med taket i trapphallen. I trädgården står burkar med gipsfärg och på väggen har någon testat olika nyanser av blått.

Plötsligt dyker några zanzibariska byggjobbare upp på gården. I sällskap har de en msungo, som man kallar vita här. Den enörade medelålders killen i combatkläder visar sig vara mr Emerson i egen hög person, och han berättar mer än gärna om sina planer.

– Här ska det bli en fontän omgiven av frodiga planteringar och där blir det restaurang i gatuplanet, jag har precis spikat menyn tillsammans med en skandinavisk ­mästerkock, säger han och ler hemlighetsfullt.
När jag nämner den katastrofalt dåliga middagen på
236 Hurumzi, öppnas dammluckorna och ut väller en bitter svada.

– Var det fullt? Inte. På min tid var man tvungen att boka både rum och bord långt i förväg. Han har förstört allt det som jag byggde upp, med billiga mattor och dålig färg. Han vet ingenting om hur man driver ett hotell. Det enda han kan är att lägga vantarna på pengarna. Jag är glad att han bytt namn på hotellet så mitt namn inte dras ner i smutsen.

Nu när Emerson fått loss kapital och renoveringen tagit fart, lär det inte dröja länge innan mitt hemliga hotell blir en ny hotspot i Östafrika. Men jag hann i alla fall sova ännu en natt i hans palats – för fickpengar.
Den här gången njöt jag ännu mer av den furstliga ­himmelssängen, det vaniljdoftande badet, tystnaden på kvällen, frukosten på balkongen: mogen mango, passionsfrukt, ananas, omelett, toast, kaffe på nymalda bönor och byggjobbarnas småprat på kiswahili.

Och namnet på hotellet då? Emerson Spice! Kom ihåg var du läste det först.  

Excentrisk lyx på Zanzibar
Plötsligt står han där, den mytiske mr Emerson, i egen hög person.
Excentrisk lyx på Zanzibar
När det är ebb fiskar man bläckfisk och skördar gelatinalgen agar-agar. Badsugna »msungos« får gå långt för att doppa sig i oceanen.

Fakta Zanzibar

Invånare: 1,2 miljoner. Huvudstad: Zanzibar stad, där gamla stadskärnan kallas Stone Town. Valuta: shilling. Skakig kurs. Amerikanska dollar används därför som betalning på hotell och turistrestauranger. Språk: swahili och engelska. Landsnummer: +255. Tidsskillnad: + 2 timmar. Bäst tid att resa: juli–mars. Regnar mest: maj–juni. Statsskick: Zanzibar, Pemba och flera småöar utgör en delvis självständig region av unionsrepubliken Tanzania.

Guide Zanzibar

Bo

Vårt val: Emerson Spice i Stone Townemersonspice.com (under uppbyggnad), femstjärnig, excentrisk lyx – hotellet vi berättar om i reportaget. Från 1 400 kr/dubbelrum. Ett minne för livet.
Robinsons Place i Bwejuu, robinsonsplace.net, är ett romantiskt backpackerpensionat utan el, vars ägare tar långledigt ibland. Pris per person/dygn 300’?900 kronor. 

Mat

Vårt val: Swahili House, gourmetrestaurang på takterrass, serverar internationella och lokala rätter, trerättersmiddag för 300 kr.
Archipelago, Mizingani Road. Vällagad swahilimat, dagens rätt för 50–75 kr.
Passing Show, Malindi. Ett ställe med lokala gäster, prova kyckling biryani för 30 kr.
Kvällstid kan du äta gatumat som grillade skaldjur i stads­parken Forodhani, från 10 kr/portion.

3 billiga saker

1. Matmarknaden: På kvällen är matmarknaden i stadsparken Forodhani ett spännande utflyktsmål med sina små spritkök, kolgrillar och lyktor. Läcker gatumat för 10–15 kr, som Zanzibarpizza och grillade skaldjur.
2. Kangas och kigali: I butikerna i Stone Town finns fantastiska tyger i regnbågens alla färger. Kangas som kostar ca 30 kronor, är tunna mönstrade skynken som kvinnorna klär sig i. Kigali är mindre, enfärgade tygstycken i grövre kvalitet. Randiga sjalar finns i många olika färger och kvaliteter för 20–70 kronor.
3. Kryddor: På marknaden Darajani finns torkade kryddor som ett halvdussin vaniljstänger för en tia. På odlingarna mitt på ön kan du både äta kryddig swahilimat och köpa billiga kryddor, äkta ­eteriska oljor och krämer.

3 underbara Zanzibarupplevelser

1. traditionell fiskebåt. Ngalawa kalls de traditionella båtarna som snabbt tar dig utanför revet där delfinerna hoppar högt. När det är ebb vadar du tillbaka mot stranden i varma oceanen. Sjöstjärnor, snäckor och småfiskar syns tydligt i det kristallklara vattnet.

2. Kokosdoftande spa. Cinnamon är stans nya spa. En sval oas som doftar färska örter från lokala odlingar. Ömma fötters återupprättelse. Omvårdnad och skönhets­behandling av mjuka, skickliga händer. I badavdelningen doftar det kokos. Vattnet porlar ner i den inmurade bassängen.

3. Stimmig matmarknad. Den otroligt stimmiga matmarknaden Darajani med sin berusande kryddiga doft av färsk vanilj, kanel, peppar, chili och spiskummin. Njut av kokos, ananas, solmogen mango, släta passionsfrukter, ­doriani (luktar surströmming, smakar stekt lök) och rambutan, eller shoki shoki som de kallas här.

Excentrisk lyx på Zanzibar
Min hemliga drömsäng i Tusen-och-en-natt-palatset på sagolika Zanzibar.

Text: Gunilla Eldh • 2014-06-12
RestipsTanzaniaZanzibar

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top