• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Grekland - Mellan himmel och hav i Kalamata

    Vinet, olivoljan och honungen flödar, oliverna faller från skyn. I krisens Grekland kan ett steg framåt ibland vara detsamma som några steg tillbaka. Tillbaka till den ymniga och välsmakande landsbygden. Tillbaka till Kalamata.

    Grekland - Mellan himmel och hav i Kalamata

    Tillbaka till Kalamata

    Spyros Gouni blickar ut över det morgonsömniga landskapet. Solen masar sig upp, strålarna leker med kyrktornet i byn, studsar i vattenpölarna på gatan och fångas upp av de gräddvita byggnaderna. En gråvit dimslöja belägrar dalen med snirkliga olivträd, stolta cypresser och satta palmer.
    I fonden de 2 400 meter höga Taygetusbergen som har dragit ett tjockt täcke av vit snö över sig. Byn Vasilada vaknar långsamt. Hundarna hälsar varandra godmorgon, skallen ekar mellan husen och försvinner ut över nejden. Så en stunds tystnad innan grannens tupp bestämmer sig för att väcka alla med en jämrande atonal sång.
    En traktor tuggar iväg bort mot sluttningen med olivträd, det är kusinbarnet Kostadino som ska kolla hur oliverna klarat nattens regn. Det är skördetid i Messenien. Träden är tyngda av små vitgröna koroneikioliver och stora glänsande lilablå kalamataoliver.
    Nattens regn bekymrar Spyros, men förhoppningsvis har solen torkat ut träden till eftermiddagen. Han vet att det är nu det gäller. Det är början av december och dags att ta hand om koroneikooliverna som ger den bästa oljan. Nu går det inte att dra benen efter sig. Under några hektiska dagar ska oliverna ner från träden, för de allra flesta bestämmer de här veckorna hur året blev. Bönderna odlar också russin, fikon, frukter av olika slag. Mängder av grönsaker. Vindruvor förstås. Man vill ha många saker i korgen om något går dåligt ett år. Men oliverna har i hundratals år varit det viktigaste.

    Kring Pylos finns 17 miljoner olivträd. Man har räknat.

    Kring Pylos finns 17 miljoner olivträd. Man har räknat.

    Ofta nyfikna, alltid hungriga.

    Ofta nyfikna, alltid hungriga.

    Ungdomar övar på klassisk grekisk dans.

    Ungdomar övar på klassisk grekisk dans.

    Messenien ligger skyddat på sydvästra delen av Peloponnesoshalvön. Vi anlände österifrån, fotograf Linda och jag, från Aten. Via Korinthkanalen. Förbi Nemea där grön-glänsande vinrankor täckte dalgången. Passerade nära lilla näpna Nafplion som har en händelserik historia; staden har tillhört frankerna, Venedig, Osmanska riket och under en kort period för snart tvåhundra år sedan var man också Greklands huvudstad. Sedan kom höglänta Tripoli som ligger instucket mellan bergen som alltid lockar in vatten­fyllda moln. Lokalborna säger att det alltid regnar i Tripoli, och det gör det verkligen. Den nya motorvägen låg nästan öde, någon enstaka bil susade förbi, men många har inte råd att köra längre. Bensinen kostar närmare två euro, saftigt i ett land i kris, där många, om de har ett jobb, bara tjänar 500–600 euro i månaden.
    Och så kom Messenien som man når via bergen. Nere i den nattsvarta dalen låg staden Messini vars belysning såg ut som stjärnströssel som någon hade slängt ut över dalen.
    I december är det dags att plocka apelsiner, conquater, citroner, grapefrukt och clementiner. Hav av frukter. Luften är klar, sommarens tunga värme känns avlägsen. Varje morgon köper vi hem rykande färskt bröd från brödbilen som stannar på torget längs den lilla gatan som letar sig nedför kullen. Byn är liten. Ett tjugotal hus. Alla gårdar har egna fruktträd, många har förstås olivträd. Brödet doppar vi i den glimrande klargröna och peppriga oljan som lockat oss hit. Tomater, oliver, feta, skinka, yoghurt som smakar ännu mer om man ringlar söt meli, honung, över. Till det omelett med kronärtskockor. Kolsvart uppiggande kaffe.

    Olivskörd. Hektiska dagar. De mogna oliverna måste snabbt pressas.

    Olivskörd. Hektiska dagar. De mogna oliverna måste snabbt pressas.

    Av små koroneikioliver gör man olja ...

    Av små koroneikioliver gör man olja ...

    ... medan de större äts som de är.

    ... medan de större äts som de är.

    Messeniens taggiga kust har i alla tider lockat besökare. Mil efter mil med inbjudande badvikar och grönblått medel­hav, små venetianska städer som Koroni och Methoni vittnar om påverkan utifrån. Och så Pylos i sydvästra hörnet. Pylos där det moderna Grekland grundades 1829 efter att den Osmanska flottan besegrats och ockupationen var över. Den lilla staden är betydligt stillsammare idag, några båtar guppar i takt i hamnen, vinden försöker dra iväg med den stora grekiska flaggan på torget där kaféerna ligger tätt samlade under lövverken.
    Vägen från Pylos leder rakt upp genom ett hav av olivträd, det finns sjutton miljoner olivträd här. Man vet det. Man har räknat. Träden är kultur, historia, arv. De är dåtid, nutid och framtid. Stora högar av blad och grenar ligger under träden. Ljudet av ilskna motorsågar skär genom luften. Rökplymer med stickande rök stiger mot himlen när bönderna eldar grenarna. Här och där en samling får som hänger i klunga under träden. Vid vägkanten bråkar några smårävar.

    Lunch à la Georgia Maniatis.

    Lunch à la Georgia Maniatis.

    Stranden Voidokilia är utsedd till en av världens vackraste.

    Stranden Voidokilia är utsedd till en av världens vackraste.

    På toppen av platån Epano Englianos tronar Nestors palats. En grupp arkeologer är sysselsatta med en avspärrad del av palatset, annars är det tomt sånär som på en ormvråk som sveper ovanför trädkronorna. Nestor var kung av Pylos enligt den grekiska mytologin och också befälhavare över en flotta med nittio svarta skepp under trojanska kriget, i alla fall enligt Homeros. Staden grundade Nestor 1300 f Kr, vid den tiden var bara Mykene mäktigare. Men hundra år efter färdigställandet förstörde en brand palatset och det var inte förrän på 1950-talet som utgrävningar påbörjades. Läget är väl valt på toppen av kullarna nära byn Chora, utsikten över havet var förstås strategisk, och vinden nådde fram även heta sommardagar.
    På sluttningarna nedanför ligger nät utlagda under olivträden, några män vilar i skuggan, dricker vatten och spanar ut över havet. Snart klättrar en av dem upp i ett träd och skakar på grenarna, andra ställer sig under och slår med plasträfsor över bladen. Små, grönvita frukter faller ner. Oliverna samlas i nätet, nätet binds ihop och körs till fabriken. De flesta som plockar är albaner, några är marockaner.
    – Inte många greker tar de här jobben längre, kanske kommer de nästa år om krisen fortsätter, säger mannen som äger olivträden på sluttningen.

    Dimitrios Maniatis vet allt om oliver.

    Dimitrios Maniatis vet allt om oliver.

    Messeniens riviera. Koroni.

    Messeniens riviera. Koroni.

    Skramlar man nedför de slingrande vägarna kommer man snart till Messini. På Dimopelos re-staurang äter vi fyllda paprikor, sköljer ner maten med öl från ett lokalt mikrobryggeri.
    – Momsen har gått upp från 13 till 23 procent, barnen vill inte ta över och det kommer heller inga gäster när det inte finns några pengar att gå ut för, det är en ond spiral som jag är så trött på, så jag slår igen nästa månad, klagar ägaren Giorgios samtidigt som han dukar för en begravningssittning till kvällen. Väggklockan klämtar ödesmättat i den ödsliga lokalen.
    Modstulen av Giorgios uppgivenhet traskar vi runt i grannstaden Kalamatas gamla kvarter. Kanske är ett steg framåt för regionen och landet att ta några steg tillbaka? Tillbaka ut till landsbygden och göra det som folk här alltid har gjort. Odlat och skördat. Levt av naturen. Det tror olivodlaren och forskaren Dimitrios Maniatis som vi träffar på den lilla olivoljefabriken i utkanten av staden. Fabriken är tvåhundra år gammal men maskinerna är splitter nya. Utanför ingången ligger jutesäckar staplade, fyllda med oliver.
    – Självklart måste ni följa med hem och prova oljan, utbrister han och stoppar in oss i sin US Army Jeep som tjänstgjorde i Korea innan Dimitrios hittade den. Prova oljan innebär en långlunch med vin, oliver, ostar och rökt korv, stekt i olivolja och citron, saftiga tomater och ny­gräddat bröd som grannfrun Voula Kanelopoulous kommer över med.  
    Efter otaliga resor i landet vet vi vad filoxenia, gästfrihet, innebär. Men aldrig har den varit så påtaglig som här. På vägen hem till huset i byn slinker vi in hos grannen som bränner tsipouro och förstås inte låter oss gå därifrån utan att smaka. Fram med stolar, glas, bröd, oliver, olja – och brännande stark tsipouro. En stor spegel som står lutad mot väggen är det enda som är kvar från när tyskarna kom under kriget, berättar han mellan skålandet.
    Hos Konstantin Psaourulis tvärsöver gatan tuggar en maskin rytmiskt. Några män sitter under lampans sken och arbetar metodiskt. Kalamataoliver sorteras i olika fack beroende på storlek, vilket ger olika pris. De stora har mera kött förstås, förklarar han.

    Koroneikioliverna, som ger fin olja, växer på sluttningen nedanför Nestors palats.

    Koroneikioliverna, som ger fin olja, växer på sluttningen nedanför Nestors palats.

    Yamas (skål)! Spyros Gouni höjer glaset. Middagarna blir alltid långa i Messenien. det är många rätter som ska avnjutas.

    Yamas (skål)! Spyros Gouni höjer glaset. Middagarna blir alltid långa i Messenien. det är många rätter som ska avnjutas.

    Nästa morgon är det äntligen dags. Spyros Gounis olivlundar ligger på en sluttning högt uppe i bergen. En handfull plockare är redan på plats när vi kommer dit efter att ha klafsat i den mättade jorden uppför slänten.
    – Området är gammal havsbotten så jorden är näringsrik, vi hittar fortfarande fossiler här.
    Familjen köpte flera små gårdar häruppe 1949. Några år tidigare ockuperades marken av tyskarna som drev bort bönderna från sina byar, man gömde sig uppe i bergen tills kriget var slut. Nere i den mörkgröna dalen flyter Kakoremaån där man fiskar ål och forell.  I jorden finns spår efter vildsvin som letat efter goda rötter i backen. Spridda gevärssalvor avbryter vår meditativa vandring.  
    – De jagar björktrast, det är en delikatess, ni ska få smaka senare, lovar Spyros.
    När oliverna är samlade i säckar ska de direkt ner till den kooperativa fabriken i Androusa. Oljan ska tillverkas så snabbt som möjligt.
    – 8 procent av det som tillverkas får fabriken, berättar fabrikschefen Efstathios Kontopoulos.
    Bönderna sitter på rad och följer processen med en kaffe, väntar spänt på resultatet.
    – De tycker förstås att det är roligt att se när flaskorna och dunkarna fylls av den egna oljan, när slitet med årets skörd gett resultat.
    – Den första oljan har en starkare, mer distinkt smak än andra oljor. Man känner igen den på sin peppriga smak, sin klara gröna färg. Här kallas den agureleo, där aguro betyder omogen och eleo står för olivolja, förklarar Spyros upprymt och visar den trögflytande och klargröna oljan.
    – Ett problem är de som blandar upp oljan med sämre kvalitet, men ändå säljer den som agureleoolja. De som satsar på den bästa oljan kan inte konkurrera med de låga priserna.

    Citrusfest och olivorgie. December är skördemånad för allt möjligt.

    Citrusfest och olivorgie. December är skördemånad för allt möjligt.

    Färsk fågel. Spyros Gouni avslutar livet för en kalkon som ska bli kvällens middag.

    Färsk fågel. Spyros Gouni avslutar livet för en kalkon som ska bli kvällens middag.

    På kvällen har Spyros hustru Roula gjort lalagides, små plättar på mjöl, vatten och salt som hon friterat i den nya oljan.
    – Så dränker man dem i honung också, förklarar hon samtidigt som hon ställer fram rökt fläskkött, fetaost, tomater, friterad aubergine, saftiga kalamataoliver, olja och bröd förstås.
    Och så björktrast som utlovats. Vi sköljer ner maten med familjens eget vin gjort på Merlotdruvan som vi dricker ur små, små glas som hela tiden fylls på. Spyros är upprymd, glad, nöjd nu när skörden äntligen dragit igång. Han vill aldrig att middagen ska ta slut, vi måste förstås också prova hans nya muskat som är helt klar om två månader.
    – Hela nävar med russin och fikon ska man ha till, såhär, säger han och fyller munnen innan han häller på i glasen runt bordet.
    Så fortsätter kvällen in i natten.

    Ännu bedrivs småskaligt fiske utanför Peloponnesos kuster.

    Ännu bedrivs småskaligt fiske utanför Peloponnesos kuster.

    Guide till Kalamata

    Resa till Kalamata

    Aegean Airlines flyger nonstop Stockholm–Kalamata på lör­dagar, från 2 500 kr t/r. Annars nonstopflyg från Stockholm och Köpenhamn till Aten med Aegean Airlines, Norwegian och SAS. Aegean Airlines flyger Aten–Kalamata. Från Atens flygplats tar du annars buss 93 till bussterminal A på Kifissou Street 100 i Aten, varifrån du tar KTEL:s buss till Kalamata – en resa på 4 tim.

    Resa runt i Kalamata

    Hyrbil är ett måste om du vill utforska inlandet eller den långa kusten. Liten hyrbil går på ca 1 500 kr/vecka. Bussar går att använda för att ta sig mellan de fina kustbyarna, liksom från Kalamata och Messini till Aten. 

    Boende i Kalamata

    Philip Hotel i Pylos, hotelpylos.com, är ett av stans bästa hotell, fin utsikt över havet och nära till restauranger och kaféer. 700 kr kostar ett dubbelrum inklusive frukost och utsikt över havet.

    VÅRT VAL: Rex Hotel i Kalamata
    , rexhotel.gr. Vill du bo centralt inne i Kalamata som bas för
    att utforska Messenien, nära restauranger och barer, är detta anrika hotell från 1899 ett bra alternativ. Dubbelrum från 900 kr inklusive frukost.

    Costa Navarino
    , costanavarino.com, är Messeniens nya flaggskepp när det gäller lyxigt boende. Två femstjärniga hotell med plats för över 800 gäster, flera högklassiga (och dyra) re­stauranger, två golfbanor av högsta klass, massvis med pooler och en lång egen strand.
    För den som vill bo enklare finns många pensionat och små hotell med rum från ett par hundralappar i småstäderna längs kusten.

    Restauranger i Kalamata

    Platia Trikorfo ligger långt uppe i bergen, i byn Trikolo som producerar en tredjedel av kalamataoliverna. Drivs av Aristidis och Aleka Patsiotis som gör lokala specialiteter som patsia, kokt kalvbenssoppa. Enkelt och bara stammisar.

    VÅRT VAL: Fotografi Messini är en anspråkslös men mycket hemtrevlig och framförallt bra re­­staurang inne i Messini. Satsa på att beställa mängder av smårätter och det egna vinet. Billigt.

    Taverna Dassaki, enkel re­­staurang i Androusa där man bör göra som lokalborna, satsa på grillade fläskkotletter eller grillspett på fläsk.
    För flest val ska du ta dig in till Kalamata. Antingen uppe i centrum eller nere längs den välbesökta strandvägen där tavernor och barer ligger tätt.

    Mer info om Kalamata

    • visitgreece.se och
    messinia-guide.gr.

    Missa inte!

    Messeniens inland med vindlande vägar uppför bergssidorna som är klädda med olivträd.
    Små byar, historiska sevärdheter som Nestors Palats och Old Messinia och makalöst fint landskap.

    Missa gärna!

    Augusti då det är hett och mest turister här. Kom hellre senare på hösten då oliverna och fikonen skördas.

    Grekisk njutning. Färsk agureleoolja på lokalt bakat bröd.

    Grekisk njutning. Färsk agureleoolja på lokalt bakat bröd.

    4 ställen du inte får missa

    1. Mani. Regionen Mani har flera småbyar med spektakulärt läge balanserande uppe på bergen bland molnen.

    2. Koroni. En av många vackra småstäder längs sydkusten. Finfin strand och vackra venetianska byggnader.

    3. Pylos. Ytterligare en historiskt intressant by med allra bästa läge. Från fästningen ser man ut över sundet där den Osmanska flottan slutligen fick på nöten. Här grundades dagens Grekland för snart tvåhundra år sedan.

    4. Methoni. Änne en av de venetianska städerna på sydvästkusten. Det finns också bra stränder i närheten av byn.

    Storslagna Messenien.

    Storslagna Messenien.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!