• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Cykla genom Apulien i Italien

    Förr fattig, konservativ och sömnig. Idag spirande, progressiv och pigg. Provinsen Apulien i södra Italien blomstrar på nytt tack vare småskalig turism och ett nygammalt kulturellt självförtroende.

    Cykla genom Apulien i Italien

    Vin, cyklar och sång

    Läs också: 75 orsaker att resa till italien  :  På två hjul mellan italienska vingårdar : Kustvandra i italienska Cinque Terre

    Pastan är gjord på dinkelmjöl, peston på mandel och ärtor och salladen är blandad med fänkål och linfrön. På den vegetariska krogen Piccapane på vischan på Salentohalvön, nedre delen av Italiens klack, inser jag hur annorlunda allt är här. Stolar och bord i ljust trä. Vita väggar. Ut med pråligt, guldglänsande och murrigt, in med rent, skirt och avskalat.
    – Förut var apulierna konservativa, nu är vi progressiva. Men det nya progressiva, det är att överge det globalt utslätade och återgå till det specifikt traditionella. Nord­italienarna vallfärdar hit för att köpa sommarhus i jakt på sitt eget utsprung. Salentohalvön har blivit lite som Kalifornien, hade Carlo Cascione förklarat när vi några timmar tidigare trampat fram i det persikofärgade skymningsljuset på den vita grusvägen bredvid de knotiga olivträden.
    Medan resten av Italien bländades av Silvio Berlusconi valde Apulien för nio år sedan en kommunistisk regionpresident. Det var första och hittills enda gången det hänt i Italien. Sedan Nichi Vendola, som han heter, tog över rodret på Italiens klack har han hunnit lämna kommunistpartiet och på känt italienskt manér bildat ett nytt: Sinistra Ecologia Libertà, Ekologiska vänsterpartiet.
    Men Vendola är inte bara röd och grön, utan även öppet homosexuell och supporter av hbtq-rörelsen. Och framför­allt: han är inte rädd för att säga hur illa han tycker om de styrande politikerna i Rom och den lokala maffian. Nichi Vendola blev känd för omvärlden när han i tal skällde ut Silvio Berlusconi, Italiens premiärminister fram till 2011, och kallade landets högste ledare för "en vulgär mix av manlig omnipotens, sexism och machokultur".

    Cykelvägarna slingrar sig genom olivlundarna.

    Cykelvägarna slingrar sig genom olivlundarna.

    Rödvinsrast. Att cykla i Apulien handlar inte bara om att komma fram utan också om att njuta längs vägen.

    Rödvinsrast. Att cykla i Apulien handlar inte bara om att komma fram utan också om att njuta längs vägen.

    Medan jag njuter av rödbetorna med blomkålskräm och det traditionellt apuliska hårda brödet berättar Carlo ­Cascione, guiden på cykelturen på Salentohalvön, om den nya framåtandan som råder på Italiens klack, Den regionala vänsterregeringen, förklarar han, har uppmuntrat eget företagande i spåren efter finanskrisen som slog till på allvar 2008. När fabriker slår igen och trygga jobb försvinner är det inte mycket annat som återstår än att starta eget och återgå till traditionella sysslor – men i ny glänsande förpackning och med ett annat kundklientel.
    Lokalt producerad mat, traditionell kultur, vin från bygden – och helst cykel istället för bil. Det som förut var symboler för fattigdom har blivit åtråvärt när det gäller att locka turister. Som Carlo gång på gång vältaligt förklarar: det gamla och traditionella har förvandlats till det nya och framåtblickande.

    Carlo Cascione var radiojournalist på oberoende stationer i Spanien och Frankrike innan han bestämde sig för att återvända hem och sporrad av regionens rödgröna ledare satsa på lokalt förankrad turism. Sedan några år tillbaka driver han och två kompisar Salento Bici Tour som arrangerar cykelturer för turister från när och fjärran. Cykelutflykter där långsamhet, njutning och närvaro i nuet betonas före snabbhet och fysisk utmaning. Turistföretagets logotyp talar för sig själv: en kombination av en cykel och en snigel.
    Carlos grupper trampar sig långsamt genom det sandstensljusa landskapet och stannar ofta hos lokala osttill­verkare, vinodlare och bykrogar.
    – Vi har återerövrat vår identitet som apulier, säger Carlo hurtigt när vi nästa dag åter sitter i sadeln och trampar förbi åkrar där potatisblasten blommar redan i början av maj och vägrenen doftar av torrt gräs och fänkål.
    Det började med kulturen. Idag ordnas konserter med allt från pizzica, den traditionella folkdansen från Salentohalvön, och Jamaicainspirerade raggamusiker som sjunger på lokal dialekt. Sedan spred sig den nya filosofin till maten, vinet och hantverket.
    – Folk bär på en värdighet idag som inte fanns för tio–femton år sedan. Apulier som emigrerat utomlands eller till Norditalien återvänder och är stolta över det lokala jordbruket, maten och musiken, berättar Carlo när vi klivit av och satt oss för att vila på en av alla stenmurar som ringar in åkrarna och olivlundarna.
    Men vidden av denna stolthet förstår jag på allvar först dagen därpå då Carlo – klädd i en röd t-tröja med texten "Il futuro è di chi lo fa" ("Framtiden är för dem som gör något") – vägrar låta mig smaka på den lokala mozza­rellan
    för att den "är för gammal". Visserligen är den gjord samma morgon, men nu är det ju eftermiddag och osten ska avnjutas på förmiddagen, medan den ännu är ljummen.

    Läs också: 75 orsaker att resa till italien  :  På två hjul mellan italienska vingårdar : Kustvandra i italienska Cinque Terre

    Giusi Giracello kommer från Sicilien, men förädlar numera druvor till vin på landet utanför Maglie.

    Giusi Giracello kommer från Sicilien, men förädlar numera druvor till vin på landet utanför Maglie.

    Tuk-tuk de Luxe i Otranto.

    Tuk-tuk de Luxe i Otranto.

    Jag äter lunch hemma hos Carlo Casiones mamma och pappa. Söndagslunch. I matrummet dukas en buffé fram och på altanen bakom huset skymtar jag långbord och stora runda bord och räknar till sammanlagt 40 stolar.
    – Är det här en vanlig söndagsmiddag? frågar jag Carlo.
    – Nej, idag firar vi mammas födelsedag och dessutom att det är mors dag. Det är därför vi dukat för 40–45 gäster. En vanlig söndagsmiddag, ha, då har vi inte mer än 20–25 gäster.
    Föreställningen om en enkel söndagslunch förvandlas till upplevelsen av ett storslaget gästabud. Det börjar med pasta med tomatsås, risotto med bläckfisk och rostbiff med potatissallad. Och när jag proppmätt tror att allt är över, då kommer krispigt nyfriterade småfiskar och bläckfiskar med citronskivor och tallrikar med vita bönor. Och när jag är övertygad om att jag ska trilla av stolen av däst belåtenhet bärs det in en knaprig olivoljestekt rödskinnad fisk som kallas triglia (mullusfisk), som pockar på att bli uppäten.
    Och som triumfatorisk final tjatar Carlos mamma på mig att smaka både på den hemmagjorda tiramisun och den lika hemmagjorda zabaioneglassen gjord på ägg från familjens egna höns.

    När Carlos mamma fyller år går ingen hungrig från bordet.

    När Carlos mamma fyller år går ingen hungrig från bordet.

    Syditaliensk lantlig söndagsmiddag. Fattas bara filmmusik av Nino Rota.

    Syditaliensk lantlig söndagsmiddag. Fattas bara filmmusik av Nino Rota.

    Århundradena före Kristus var Italiens klack en del av Magna Graecia, grekernas västliga rike. Det grekiska arvet lever kvar. I flera byar runt staden Galatina talar man fortfarande en dialekt av grekiska. Och folkmusiken i trakten låter mer balkansk och grekisk än italiensk. Men vinet som produceras idag har mer av italiensk finess än grekisk kärvhet.
    I en gammal gård med anor till 600-talet producerar Gaetano Marangelli vin på druvor från sina tio hektar med buskar. Här finns också vinbutik, vinbar och restaurang – allt för att locka utländska turister och lokala familjer på helgutflykt.
    – I början hade vi bara vinprovning. Men åh, så fulla alla blir, upptäckte vi och började med mat, säger föreståndarinnan Giusi Giracello som hjälper till att bära ut fat efter fat med lokala specialiteter till bordet i den sköna skuggan under olivträdet på bakgården.
    Pizzo: ugnsgratinerade små bröd med tomat, oliver, zucchini och chili. Frizella: det torra brödet med olivolja. Pita: potatisomelett. Och pizza rustica: två lager pajdeg med lök, tomater och oliver.
    – Vi server helst organiskt odlad mat och stödjer de lokala osttillverkarna. Tomatsåsen gör vi förstås själva. Och vi serverar definitivt inte industriellt tillverkad Barilla­pasta, säger Giusi medan hon häller upp vinet.
    I glasen först Novementi, ett rosévin, och därefter ett rödvin gjort på Menhir quota 29, en Primitivodruva som heter som den gör eftersom den odlas på en sluttning som ligger 29 meter över havet.
    Salvatore från staden Maglie, en av männen i vårt cyklande sällskap, läppjar på rödvinet.
    – För ljummet, kommenterar han snabbt. Kan man få is till rödvinet?
    – Det är under vår värdighet, skrattar Giusi Giracello. Rödvin ska vara tempererat efter omgivningen.
    – Ja, men det är ju så hett idag, säger Salvatore, och då blir vinet också hett. Jag brukar hälla i is varma dagar.
    – Okej då! ger sig Giusi.
    Och så bär hon in en skål med isbitar och sätter ner bredvid Salvatores smäckra rödvinsglas.

    Salvatore gillar svalka.

    Salvatore gillar svalka.

    Västkustens skönaste stad: Gallipoli.

    Västkustens skönaste stad: Gallipoli.

    Vi rullar med den salta havsvinden i ­ansiktet ­utför de karga hedarna ner mot Otranto, öst­­kuststaden med de mäktiga murarna, den breda vallgraven, det aragoniska slottet och den pampiga katedralen.
    Rullar långsamt och i sicksack mellan flanerande turister på de blanka, nötta gatstenarna i Otrantos solheta gränder. Parkerar våra mountainbikes utanför katedralen. Svalkan i kyrkorummet är en befrielse och golvet jag går på är en saga: en detaljerad mosaik som visar mustiga scener ur gamla testamentet, en medeltida serietidning i sten, full av bestialiska djur, nakna människor, grymhet och våld.
    Italiens klack ligger i korsvägen mellan öst och väst: mellan Grekland och Italien, katolska kungar och muslimska kalifer, östlig och västlig kristendom. Här möttes dem och påverkades av varandra. Men Otranto är också symbolen för de kristnas martyrskap i den tusenåriga fajten mot systerreligionen islam.
    Kriget är dessvärre inte över och minnet av historiska oförrätter har inte försvunnit. 12 maj förra året helgonförklarade påven i Rom de 800 Otrantobor som en augustidag 1480 stängdes in i staden och halshöggs av Mehmet Erövrarens trupper, eftersom de vägrat konvertera till islam.

    Carlo och Giulia cyklar helst långsamt. Man måste ju hinna uppleva något längs vägen.

    Carlo och Giulia cyklar helst långsamt. Man måste ju hinna uppleva något längs vägen.

    Karga hedar sluttar ner mot Otranto på östkusten.

    Karga hedar sluttar ner mot Otranto på östkusten.

    Middagen på den vegetariska landsbygdskrogen Piccapane är heller inte över. Efter ärtpeston och rödbetorna med blomkålskrämen är det dags för ärtbullar med lökröra och cikoriablad. Och chokladmousse med egenodlade jord­gubbar, där det feta och söta inte kommer från grädde och socker, utan från agave och mandelmjölk.
    – Det är en härlig känsla nu. Vi är inte ensamma. Det är en stark rörelse som kämpar för att återgå till det lokala. Bo på bed & breakfast och inte hotell som tillhör internationella kedjor, köpa lokalt hantverk och äta lokal mat, säger Giulia Tenuzzo, Carlos kollega på Bici Tour, och skrapar upp det sista av chokladmoussen.
    Ja, varför sitta och vänta på att frälsningen ska komma utifrån?
    Och varför ha bråttom?
    – Det viktiga är ju inte målet utan själva resan. För när man kommit fram då är ju allt det roliga slut, som Salvatore säger – mannen från Maglie som bär sportskor som är uppklippta framtill för att ge svalka åt tårna, som dricker rödvin med isbitar och som på sin flerväxlade cykel ständigt är sist i vår långsamt trampande klunga.

    I Otranto byggde man murar för att försvara sig från folk som tillbad en annan gud.

    I Otranto byggde man murar för att försvara sig från folk som tillbad en annan gud.

    Guide till Apulien

    Resa till Apulien

    Ryanair flyger direkt Stockholm Skavsta–Brindisi två dagar i veckan med t/r-priser från 600 kr. Från Göteborg och Köpenhamn flyger du dagligen till Brindisi med SAS/Alitalia via Rom med priser som börjar på 2 500 kr t/r.
    Eller köp Interrailkort och tåg­luffa ner till södra Italien. Kolla priser och villkor på acprail.com eller bigtravel.se. Från Brindisi kan du fortsätta med båt till Korfu och Patras i Grekland och från Bari med båt till Split och Dubrovnik i Kroatien.

    Ta sig runt

    Det går tåg från Brindisi via Lecce ända till Gallipoli på ­Salentohalvöns västkust. Och bussar kör kors och tvärs mellan städer och byar, salentointrenoebus.it. Ett alternativ är att hyra bil (på Brindisi flygplats om du kommer med flyg – alla stora hyrbilsfirmor finns representerade).

    Cykla i Apulien

    Salento Bici Tour. salentobicitour.org, är arrangören som ordnar cykelutflykter i långsamt tempo på Italiens klack, med lokalt producerad mat och hantverk som tema. Prata med Carlo, Fransesco eller Giulia. Både individuella och grupparrangemang.

    Boende i Apulien

    VÅRT VAL: Azienda agricola Picca­pane, piccapane.it, ekologisk lantgård med 17 hektar oliv­lundar, vegetarisk restaurang och bed & breakfast. Ligger på landet söder om staden Galatina. Fräscht, nyrenoverat, mycket ljust trä. Säng i delat flerbäddsrum för 200 kr/natt. Del i dubbelrum med frukost 320 kr/pers.

    Masseria Luciagiovanni, masserialuciagiovanni.it. Gammal traditionell kombination av borg och bondgård i utkanten av staden Lecce, idag ombyggd till lyxigt hotell i marockansk stil. Mycket bra ­re­­staurang (Le Riad) och eget spa (Le Medina). Pool. Stora rum. Tusen-och-en-natt-romantik. Dubbelrum från 1 200 kr/natt.

    Poolen på Masseria Luciagiovanni i Lecce.

    Poolen på Masseria Luciagiovanni i Lecce.

    Relais Corte Palmieri, hotelpalazzodelcorso.it. Läckert boutiquehotell i smal gränd i gamla stan i Gallipoli. Vitt kubformat hus med gångar och prång i grekisk/kykladisk stil. Dubbelrum från 800 kr/natt.

    Restauranger i Apulien

    Azienda agricola Piccapane, strax söder om Galatina, är en ekologisk, vegetarisk restaurang med nyskapande ­varianter på lokala maträtter.

    Schola Sarmenti,
    scholasarmenti.it, i byn Nardó, är en vingård med bar och restaurang. Gör fin rosé, fylligt rött och krispigt vitt på framförallt Primitivo- och Negroamaro­druvorna. Öppet från 20.00 torsdag–söndag. På torsdagar serveras sushi, på fredagar ­grillat kött och på lördagar och sön­dagar kallskuret (aperitivo).

    Scoglio delle Sirene,
    scogliodellesirene.com. Trattoria med fina färska fisk- och skaldjurs­rätter vid havet i Gallipoli. God svärdfiskscarpaccio och läckra musslor i ricottaostsås.

    Missa inte!

    Lokal mozzarella. Köp mozzarellaost direkt från producenterna. Görs ofta på morgonen och bör ätas ljummen före tolvslaget.

    Missa gärna!

    Industrimat. När du får syn på burktomater och plastförpackad spagetti och mozzarella – spring!

    3 Utflykter på klacken

    1. Botaniska trädgården. La Cutura, laccutura.it, är en vacker trädgård i Giuggianello, nära staden Maglie. ­Restaurang och bar.

    2. Bildkyrkan. Basilica di Santa Caterina d'Alessandria i Galatina är full av konstverk med scener ur de sju sakramenten, apokalypsen, Nya testamentet med mera. Kyrkorummet är en bildsatt bibel, skapad för alla dem som inte kunde läsa.

    3. Sandstranden. Den långa sandstranden söder om Gallipoli ligger i en lätt krökt bukt med vågor som piskar in från väster. Omgiven av gräsbevuxna sanddyner och försedd med spång med träribbor. Glest mellan kaféerna och kioskerna. Känsla av vild natur.

    Santa Caterina-kyrkan i Galatina är full av bibliska bilder.

    Santa Caterina-kyrkan i Galatina är full av bibliska bilder.

    La Cutura är full av kaktusar.

    La Cutura är full av kaktusar.

    Läs också:

    75 orsaker att resa till italien 
    På två hjul mellan italienska vingårdar
    Kustvandra i italienska Cinque Terre