• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Tio vanliga frågor om Indien

    Blir man sjuk i Indien? Har de kastmärke i pannan? Hur heliga är korna? Vagabonds Indienexpert Per J Andersson svarar på några av de vanligaste frågorna inför Indienresan.

    Tio vanliga frågor om Indien

    1. Är Indien farligt?

    Nej, Indien är ett säkert land att resa i. Våldsbrott, våldtäkter och gaturån är trots de senaste årens mediarapportering fortfarande mycket ovanliga. Enligt internationell statistik är sannolikheten för att du ska utsättas för något av dessa brott mycket mindre i Indien än i många västländer. Men se upp för ficktjuvar på tåg och vid stora turistattraktioner. Däremot är det dessvärre risk för små och stora lurendrejerier på platser dit många turister kommer, framför allt Jaipur, Agra (Taj Mahal) och New Delhi.

    Typiska blåsningar är att bli medlockad till en juvelerare eller annan hantverkare och luras köpa "äkta" stenar med löfte om att de kan säljas hemma i Europa för tio gånger så mycket. I själva verket är stenarna knappt värda någonting.

    Ett annat populärt lurendrejeri är: "hoppsan-du-har-koskit-på-skon"-tricket. Två unga män samarbetar. En lyckas lägga en koblaffa på din sko utan att du märker något. Hans kumpan dyker upp och frågar om du vill ha dina skor putsade. Du svarar först nej, men får då se koskiten och säger ja, skorna putsas och lurendrejeriskoputsaren kräver ett arvode på 50 kronor eller mer (en skoputsning kostar normalt 2–3 kronor).

    2. Hur klär man sig i Indien?

    I ett land med över en miljard människor, alla stora världsreligioner, hundratals språk och tusentals etniska tillhörigheter säger det sig självt att det inte finns en gemensam klädkod.
    En indisk flicka kan likaväl ha tajt topp och kort kjol (i Bangalore och Mumbai) som fotsida sari med tyg som draperas över huvudet och för ansiktet (i byar på landsbygden). Båda är lika "rätt" klädda för sina respektive miljöer.

    Med detta sagt finns det ändå några råd. Om vi undantar storstäderna – där i stort sett all klädsel smälter in – är det bra att tänka på att inte exponera alltför mycket hud.

    Kvinnor bör ha en tröja med ärmar (kortärmat går bra, men inte nakna axlar), långbyxor eller kjol/klänning som räcker över knäna. Alltför tajta byxor kan också vara bra att undvika om man vill slippa fluktande manliga blickar. Naken mage är däremot inte tabu hos Indiens traditionalister, tvärtom, den traditionella sarin lämnar ofta en glipa just över magen.

    Män är orättvist nog friare att klä sig lättare. För män finns inga riktiga tabun, förutom att bada naken förstås.

    Att klä sig indiskt är inte fel – det kan i vissa fall leda till ett annat, mer respektfullt bemötande. Kvinnliga resenärer kan till exempel skaffa sig punjabi eller salwar kamiz (klänning med tillhörande mjuka, pösiga bo­mullsbyxor) och män kurta (vävd lång skjorta) med en jacket (knäppt ylleväst med indisk krage) till.

    Många indier kommer att känna sig hedrade över att du valt deras traditionella kläder, som ett bevis på att du uppskattar deras kultur.

    Generellt rekommenderar jag att resa med så lätt packning som möjligt och hellre frysa under resan mellan hemmet och flygplatsen i Sverige än att släpa med sig en varm jacka som du aldrig får nytta av i Indien. Ytterligare två skäl att resa med så lite kläder som möjligt är:

    1. I Indien kan du kompletteringsköpa fina och ändamålsenliga kläder till en bråkdel av vad de kostar här hemma.

    2. På indiska hotell finns alltid tvättservice. De stora fina hotellen har sina egna tvättavdelningar. Till de små, enkla hotellen kommer en tvättare – dhobi-wallah – varje dag för att samla upp gästernas smutstvätt. Tvätten levereras skinande ren och struken nästa dag eller samma kväll. Snittpriset är 5-6 kronor per plagg på enklare hotell och 10–15 kr per plagg på lyxhotell.


    3. Blir man sjuk?

    Ja, tyvärr blir många Indienresenärer magsjuka. Men ofta stannar det vid turistdiarré som går över utan behandling på två–tre dagar. Risken för att du skulle drabbas av någon allvarligare infektionssjukdom är mycket liten. För att minska risken för turistdiarré ska man inte dricka kranvattnet och inte äta sallader och annan kallskuren mat. Däremot finns det inga belägg för att du lättare blir magsjuk av kött än av vegetarisk mat.

    Bara maten är ordentligt kokt eller genomstekt – och det är den praktiskt taget alltid i Indien.
    Vill du ha lindring när magen rinner? Underskatta inte de indiska apoteken: de kan ofta hjälpa till med mediciner mot magsjuka som fun­gerar förbluffande snabbt och effektivt. Det är inte lika hårda krav på recept från en doktor i Indien, apotekspersonalen kan sälja de flesta läkemedel på eget bevåg.

    Triviala skavsår och andra småsår har en förmåga att bli lättare infekterade i tropiska klimat. Till en del beror det på det varma klimatet och till en del på att man går utan strumpor i sandaler och hela tiden får smuts i såret.

    Packa med sårvårdsprylar i form av kompresser, hudtejp och alsolsprit och/eller klorhexidin.
    Om såret varar och är svullet och rött: kontakta en läkare i Indien.


    4. Finns det bra sjukvård i Indien?

    Ja. Har du oturen att bli allvarligt sjuk i Indien finns läkarvård av världsklass. Primärvården är i bedrövligt skick i vissa delar av landsbygds-Indien, men i New Delhi, Mumbai, Kolkata, Chennai, Bangalore och flera andra storstäder finns mycket bra sjukhus. Får du en hjärtattack i New Delhi finns tillgång till precis lika tekniskt avancerad akutsjukvård som i Sverige.

    Sverige har dock inget sjukvårdsavtal med Indien. Därför måste du ha en reseförsäkring. Blir du allvarligt sjuk, ring det servicenummer som försäkringsbolaget försett dig med – ett nummer som går till en central med skandinavisktalande sjukvårdspersonal – och be om råd till vilket sjukhus du ska vända dig. I kapitlen om New Delhi, Mumbai, Kolkata och Bangalore längre fram i boken finns adresser till några sjukhus av världsklass.


    5. Måste man ta många sprutor?

    Det beror helt på vad du redan har för skydd. Har du grundskydd behövs kanske inga vaccinationer alls. I annat fall räcker det med ett par sprutor:

    1. Grundskydd, det vill säga vaccination mot stelkramp, polio och difteri. Förmodligen har du redan skydd sedan vaccinationer i skolan. Rådfråga en vaccinationsläkare om du är osäker på om ditt skydd fortfarande gäller!

    2. Hepatit A (gulsot). Förr fick man ta gammaglobulinspruta för varje resa man gjorde, nu finns ett riktigt vaccin och som efter första sprutan skyddar minst ett år och efter andra sprutan i minst 20 år. Förs-ta dosen ska helst tas två–fyra veckor före avresa. Andra dosen mellan sex månader och max två år senare.

    Om du ska resa runt i flera månader och bo en hel del på landsbygden kan du också fundera på:

    1. Malaria förekommer framför allt under och strax efter monsunen, då det är gott om vattensamlingar. Ska du resa under vinterhalvåret behöver du förmodligen inte ta malariapiller. Men rådgör med vaccinationsläkare!

    2. Kolera och etec. Dukoral heter ett vaccin man dricker i två doser med en till sex veckors mellanrum. Skyddar sedan i tre–sex månader mot kolera. Men viktigare är skyddet det också ger mot en bakterie som kallas enterotoxinbildande E. coli (etec), som är den vanligaste orsaken till turistdiarré. Kolera drabbar mest undernärda människor och knappast alls välnärda västerlänningar. Att du ska få turistdiarré är däremot ganska troligt, men den går vanligtvis över av sig själv på tre–fyra dagar. Du får göra en egen risk-kostnadskalkyl och avgöra om du tycker att det är värt att slänga ut de hundralappar som Dukoral kostar.

    3. Japansk hjärnhinneinflammation förekommer i en mycket begränsad utbredning på landsbygden i norra och östra Indien under sommaren och hösten. Vaccinet, som bara rekommenderas undantagsvis, kan ges i två eller tre doser. De två första med en–två veckors mellanrum, den tredje dosen cirka en månad senare.

    Kontakta en vaccinationsläkare här hemma ett par månader före avresa för att kolla vilka skydd du har och vad du bör komplettera med. En bra hemsida om vaccinationer är Medical Links vaccinationsguide på vaccination.nu.


    6. När reser man och hur är vädret i Indien?

    Oktober–mars är huvudturistsäsong och bästa tiden att resa. Då är vädret ofta bra med mycket sol, nästan inga regn, och temperaturerna är behagliga. I juni, juli och augusti ligger monsunen som ett våtvarmt molntäcke med ständiga regn över stora delar av Indien.

    Undantag 1: ska du vandra i Himalaya är månaderna före och efter monsunen, det vill säga maj och september, bästa månaderna.

    Undantag 2: Odishas, Andhra Pradesh och Tamil Nadus kuster (Indiens östkust) har monsunregn på hösten och är därför som bäst för resor januari–mars. Kerala (södra delen av Indiens västkust) kan också ha en del regn på hösten, ända fram till början av januari, men skurarna är ofta begränsade till några timmar och däremellan skiner solen från en blå himmel.

    Om man delar av Indien med en linje i östvästlig riktning strax norr om Mumbai kan man med en grov generalisering säga att:

    1. I södra Indien är klimatet fuktigt och tropiskt med temperaturer på 25–35 grader året om. April­–maj är lite varmare, då kan termometern närma sig 40-gradersstrecket. Södra Indien har året-runt-varma nätter som kräver fläkt i hotellrumstaket.

    2. I norra Indien är klimatet tor­rare. Vintrarna är behagliga som en svensk sommar med temperaturer på 20–25 grader. Kalla vinternätter (i Rajasthan och Delhi är det inte ovanligt med nat­temperaturer strax över nollstrecket). I norra Indien behöver du under vintern en ylle­filt eller en sovsäck i hotellsängen. Maj och juni, månaderna före sommarmonsunen, är däremot kokheta med temperaturer på 40–50 grader.
    Kolkata och östra Indien har något varmare och fuktigare vintrar än resten av Nordindien. Himalaya är förstås mycket kallare på grund av höjden över havet. I Himachal Pradesh och Jammu och Kashmirs bergstrakter faller första snön i november …

    Ta med en varm tröja om du reser i Nordindien på vintern. Ta dessutom med en varm jacka om du ska till Himalaya.

    Tänk på att det finns berg även söder om Himalaya. Ett besök i en bergsstad på 1 500–2 000 meters höjd innebär kalla nätter även i en tropisk delstat som Kerala.

    7. Ska man ge pengar till tiggarna?

    Hur svarar man egentligen på den frågan? Numera har vi ju gatutiggare även i de flesta svenska städer, så du har säkert redan tvingats ta ställning till frågan om att ge eller inte ge.

    Ibland kan du ge pengar, om du känner dig barmhärtig och tror att pengarna hamnar rätt – det är mitt råd.

    Många medelklassindier hävdar med bestämdhet att man inte ska ge till andra tiggare än heliga män (som för en religiöst motiverad bohemtillvaro där tiggandet är en del av sökandet efter frälsning). De andra, de världsliga tiggarna, säger man, är anställda av tiggarkungar som kräver in allmosorna vid dagens slut – ger du till dem ger du till en vinstmaximerad tiggarkoncern. Sant eller inte, så är detta den vanligaste förklaringen man hör från personer som inte vill ge till tiggare. Ge i vilket fall inte pengar och gåvor till välklädda skolungar som tjatar om "ten rupie, Sir" och "one pen, please" runt turistattraktioner.


    8. Är den röda pricken i pannan ett kastmärke?

    Nej. Detta är en av de vanligaste missuppfattningarna om Indien.

    Indiska kvinnor har ofta en röd liten självhäftande tygprick – en bindi – i pannan, eller röd färg i mittbenan. Traditionellt var detta ett tecken på att man var gift. I dag använder många indiska kvinnor bindin oavsett om man är gift eller inte, den är helt enkelt en dekoration vilken som helst, att jämföras med ett örhänge, utan någon religiös symbolik.

    Hinduer, både män och kvinnor, låter sig ibland välsignas/lyckönskas med färgpulver i pannan i form av en prick eller flera streck. Det kan ske i samband med ett tempelbesök, en familjefest eller inför en resa. Vanligast är en röd eller en orange liten dutt. Shivadyrkare målar tre horisontella vita streck i pannan.

    En liten färgdutt i pannan – "ett tredje öga", enligt vissa – kan också ses som skydd mot anda makter.

    9. Ser man på en människa vilken kast hon tillhör?

    Nej. Men man kan förstås se vem som är rik och vem som är fattig. Att den fattiga är lågkastig eller kastlösa – daliter i dagligt tal i Indien – är ganska troligt. Men det finns också daliter som tagit sig upp till toppen av näringslivet och politiken och det finns högkastiga brahminer som lever i armod.

    I takt med att allt fler indier lämnar landsbygden för stan har kastsystemet underminerats. Men när det kommer till äktenskap har man järnkoll på vilken kast den tilltänkta tillhör. I äktenskapsannonser står det ofta uttryckligen vilken kast (eller rättare sagt jati, som betyder födelse, och är undergrupper till de fyra ursprungliga kasterna, eller varna som man säger på hindi/sanskrit) man tillhör. Egentligen är kastsystemet inte väsenskilt från den sociala indelning vi hade i väst förr i tiden. Traditionellt föddes vi i Europa in i våra yrken och sociala roller (de fyra stånden). Och att en bonddotter skulle gifta sig med en lärarson eller en Hökenstierna med en Johansson var socialt oacceptabelt. Och så är det ju i viss mån fortfarande, fast i en mildare form.

    Det är egentligen bara två väsentliga saker som historiskt sett skiljer Europas "kastsystem" från Indiens:

    1. Föreställningen om de högre kasternas/klassernas "renhet" och de lägre kasternas/klassernas "orenhet" har i Europa inte de religiösa och rituella inslag som finns i Indien.

    2. Resultatet av kastsystemet. Den sociala segregationen, förtrycket av de lägre stående grupperna, är så mycket starkare i dagens Indien än i dagens Europa.
    I byarna på landet där alla känner alla styr kastsystemet tydligare vardagliga handlingar. Förtryck av lågkastiga och daliter tenderar att vara starkare i norra Indien, till exempel i Bihar och Uttar Pradesh, än i södra Indien, till exempel i Kerala och Karnataka.

    Däremot är personens efternamn en säker indikator på kastillhörighet. Om du lärt dig vad namnen står för skulle du alltså kunna fråga: Säg mig vad du heter och jag ska säga vilken kast du tillhör.

    Namnet kan dessutom avslöja om man är hindu eller inte och vilken delstat man kommer från. Kristna indier har ofta kristna namn som David, Maria och Josef. Muslimska indier har ofta muslimska namn som Husain, Ali och Mohammed. Hinduer som konverterar till kristendom eller islam – vilket förekommer – byter ofta namn i samband med religionsbytet.

    10. Har klyftorna i samhället ökat?

    Nej. Den stora förändringen i Indien sedan självständigheten 1947 är att andelen fattiga av befolkningen sjunkit och medelklassen vuxit.

    Sedan 1991, då Indien tog bort flera av sina tullmurar och liberaliserade sin ekonomi, har medelklassen vuxit explosionsartat och räknas idag till cirka 300 miljoner människor, det vill säga knappt en tredjedel av landets invånare.

    Idag är Indiens ekonomi god, valutareserven enorm, inflationen och räntorna låga och produktionen av mat så stor att den teoretiskt sett räcker till för att mätta alla munnar.
    Ekonomisk tillväxt: sedan 1991 har tillväxten i ekonomin ökat från några procent till runt 9 procent per år, för att senaste året falla tillbaka något på grund av krisen i den globala ekonomin.
    Barn som går i skolan: sedan 1991 har andelen barn som går i skolans låg- och mellanstadium ökat från 68 till 82 procent.

    Läs- och skrivkunnigheten: 1951 kunde 18 procent indierna läsa och skriva. 1991 hade andelen stigit till 52 procent, medan den 2011 hade ökat till 74 procent av befolkningen.

    Fattiga indier: Senaste 20 åren har andelen indier som lever under det så kallade fattigdomsstrecket sjunkit. Hur mycket tvistar man om. Regeringen är mest positiv och hävdar att andelen fattiga sjunkit från 36 procent 1991 till 22 procent 2011.

    Oavsett hur man räknar finns fortfarande stor fattigdom i Indien. Antalet indier som lever under fattigdomsstrecket (minst 300 miljoner) är trots allt minst lika stor som den konsumerande medelklassen.
    Ett skäl till de skriande orättvisorna är att resurserna inte fördelas jämlikt över Indien, trots olika hjälpprogram och stödåtgärder till fattiga landsändar och grupper av invånare.

    Korruption bland politiker och statstjänstemän, otillräckliga satsningar på primärvård, vatten, avlopp och infrastruktur på landsbygden, avgrundsdjupa klassklyftor (trots utjämningen de senaste decennierna) och gamla mönster där högkastiga förtrycker lågkastiga … ja, det är bara några av de enorma problem som Indien tampas med.

    De 68 år som gått sedan självständigheten från britterna har utveckling har lett till enorma förbättringar för stora delar av befolkningen, men ändå har Indien en mycket lång väg att vandra innan man kan kalla sig välfärdsstat.
     

    Indien – personlig guide, Per J Andersson, Vagabond

    Indien – personlig guide (Vagabond förlag)

    Vagabonds egen guide till Indien är skriven av Per J Andersson, som också skrivit svaren på de här tio frågorna om Indien. han har över 30 års erfarenhet av resor i Indien och har skrivit hundratals resreportage om landet och dätill fem böcker om Indien.

    Här kan du beställa Indien – personlig guide.

    Mer att läsa och lyssna på

    Podd Vagabonds resepodd om Indien med Per J Andersson och SVT:s Malin Mendel Westberg
    Guide En perfekt dag i Jaipur
    Krönika I kamp med Indien – eller Det är inte lätt att vara reseledare