Kambodja – cykla genom Angkor Wat

Kambodjas Angkor Wat är mäktigare än pyramiderna. Större än Europas katedraler. Vi tar cykeln genom historien och besöker världens största tempel, knallgrön djungel och stolt khmerkultur.

Kambodja – cykla genom Angkor Wat
Världsarvet Angkor Wat är bara ett av många tempel i området Angkor men det största och mest kända.

Hur gör man sig så liten som möjligt? Kryper ihop på cykeln, duckar för grenar och ser den frenetiskt trampande guiden Pheap försvinna ner i en uttorkad bäck. Flyger själv över ett gupp och glömmer lianerna som träffar hjälmen med en ekande skräll.
Vi är nära nu. Och jag känner mig oerhört uppskruvad. Kanske som då den franska upptäcktsresanden Henri Mouhot på 1800-talet vek undan väldiga blad och plötsligt såg något som han hört talas om, men knappt vågat tro på.
Bortom Siem Reap har djungeln brottat ner vad som tycks vara en hel kontinent av väldiga tempel. Platsen heter Angkor. Mil efter mil av torn, murar och gåtfulla jätte­ansikten lyste upp en av världshistoriens mäktigaste städer. Nu ligger den fångad av trassliga lianer och jätteträds väldiga rotsystem.

Finklädda munkar vid Angkor Wat.

Finklädda munkar vid Angkor Wat.

Men vi tar det från början. Angkor är inte bara Angkor Wat utan mängder av mäktiga tempel från det forna khmerväldets glansdagar. Jag ville se så mycket som möjligt av den 400 kvadratkilometer stora väven av sten och djungel. Men tuk-tuk eller turistbuss kändes varken värdigt eller respektfullt. Därför valde jag att följa med en grupptur på cykel.
Amerikanska Jamie och pensionärerna Jim och Bruce från kanadensiska Calgary tillhör gruppen liksom schweiziska Audrey. Vi träffades i Siem Reap. Sällskapet bar tajta cykelshorts och visste tydligen vad de gett sig in på. Det gjorde uppenbarligen inte jag. Cykeln var tillverkad i Taiwan, men saknade ringklocka, pakethållare och cykelstöd och kunde lika väl ha varit gjord på månen. Kanske var det min tvekan som tvingade mig att underteckna ett dokument där jag lovade att inte slå mig; åtminstone inte på ett sätt som kostade arrangören pengar.

Pedalkraft genom landsbygden. Kambodja när det är som bäst.

Pedalkraft genom landsbygden. Kambodja när det är som bäst.

Tanken slår mig när vi susar genom ett nyvaket Siem Reap.
– Kom igen då! ropar cykelguiden Pheap och ökar farten.
Hänger sällskapet i ryggen, trampar lite lätt och glider förbi mopedverkstäder med fri insyn från gatan och pyjamasklädda kvinnor som gräddar rutmönstrade våfflor på trottoaren.
Bortom en kanal med grönt vatten börjar landsbygden och en kambodjansk roadmovie tonsatt av sjungande bulbyler och buddistisk tempelmusik. Grusvägen är röd och siktar spikrakt mot risfält, palmlundar och byar som aldrig hinner ta form innan de är slut. Plötsligt höjer sig tempel över den tidlösa mosaiken.
Under 700 år styrde Khmerväldets härskare över ett rike som omfattade stora delar av Sydostasien. Makt och styrka manifesterades genom väldiga tempelkomplex. Angkor Wat är höjdpunkten. Men det var här, vid Rolous och den gamla huvudstaden Hariharalaya, som de första klassiska templen uppfördes; tegelröda Preah Kho som reser sig över lika röd jord, hotfullt mörka Bakong med pyramidformad topp och det tystlåtna Shivatemplet Loleli fångat i en behaglig kvällsbris.
– Det är så vackert att jag vill stanna kvar, säger Audrey.
Men då vi rör oss tillbaka mot Siem Reap finns hon med.

Pampig historia möter vardag.

Pampig historia möter vardag.

Nästa morgon åker vi genom en röd soluppgång, fem cyklister på rad. Målet är platåbergen Phnom Kulen som är heliga för både buddister och hinduer. Drygt åtta mil av grusvägar och brännande sol ligger framför oss.
– Fixar ni det? undrar Pheap och ökar farten med ett brett grin.
– Absolut, svarar vi så oberört som möjligt.
Tysta grusvägar drar mot glittrande risfält och betande bufflar. Män och yngre pojkar fiskar i midjehögt vatten på samma sätt som hägrar och storkar. Då och då följer byar där hälften av affärernas sortiment hänger i dinglande snören från taket och bensin säljs i gamla läskflaskor.
Så fortsätter det kilometer efter kilometer. Passerar cyklister, möter cyklister. Sällan bilar, men en moped som är täckt av fastsurrade madrasser och fungerar som rullande affär.
– Det är omöjligt att inte älska Kambodja, säger Audrey när småbarn störtar från husen och möter oss med småsjungande hello! goodbye!.
Samtidigt sprider sig en fråga i gruppen. Hur kan allt det här vänliga också rymma så mycket våld? Historien är sådan. Lon Nol-regimens övergrepp och amerikanska flygbombningar. Den bottenlösa ondskan och massmördandet som släpptes loss under de röda khmerernas välde.
Just som vi passerat ett traktorburet munkfölje, höjer Pheap handen och säger stopp! Landsvägbron längre fram har tydligen rasat. Det går ändå att ta sig över, intygar några män. Brädor har lagts över floden. Men spik och flisor punkterar mitt bakdäck. Mitt i detta ingenstans av lotusfyllda fiskdammar finns ändå hjälp. Någon kommer ut från ett vingligt hus med en stor fotpump. Strax därefter anländer Pheap med en extra slang. 

Om du inte orkar gå till affären, kommer affären till dig.

Om du inte orkar gå till affären, kommer affären till dig.

Den kommande timmen minns jag knappt. Bara att jag cyklar som i trans för att komma ifatt gruppen. Då jag åter ser dem, syns också Phnom Kulens djungelklädda höjder. Khmerkungarna sökte sig hit för rituella bad bland Kbal Speans vattenfall och utsmyckade flodklippor.
Allt får mig att förundras över vad människor förmår att åstadkomma. Angkors klassiska khmertempel överträffar allt annat jag upplevt. Det gör även Kambodja av idag, fattigdomen, orättvisorna och den bottenlösa korruptionen.
Det rosaröda Shivatemplet Banteay Srei är klätt i tusentals figurer, stora som schackpjäser och utmejslade med känsliga fingrar för att berätta om det hinduiska eposet Ramayanas sagovärld av demoner, stridande apor och bortrövade prinsessor. Samtidigt försöker en polis sälja sin tjänstebricka till mig.
– Ge mig åtminstone en dollar säjer mannen.
Så skyndar han ikapp en grupp koreanska turister med samma fråga.

Tempel vart man än vänder blicken.

Tempel vart man än vänder blicken.

Den tredje dagen kommer med en skön känsla. Tycker mig känna cykeln nu, den tröga bak­växeln, handbromsen som hugger som en kobra.
Hänger Pheap i ryggen. Drar förbi stans pressklubb FCC där korrespondentens dröm serveras på gin, ingefära och mynta, sätter kurs på parken där flygande hundar sover upp och ner i toppen av spretiga träd.
Utanför stan börjar djungeln samla ihop sig. Ytterligare en halvmil senare har den fångat Khmerväldets sista huvudstad, Angkor Thom.
Pheap lämnar oväntat huvudvägen och befaller låg växel. Snart är vi uppe på stadsmuren. Avsatsen är smal och det är åtta meter ner till vattnet. Försöker att inte titta ner, försöker att inte få sladd. Och andas lugnare då vi bytt värnet mot en mindre stig.

Gåtfulla djungel­templet Bayon.

Gåtfulla djungel­templet Bayon.

Lövtunneln är lång och leder upp mot statstemplet Bayon som känns som ett rus från konstnären Salvador Dalís mest experimentella period. Bland fladdermössens gälla ilningar reser sig jättelika stenansikten. De föreställer kung Jayavarman VII som såg sig själv som en återfödd Budda och regerade då Khmerväldet var som mäktigast.
Blicken är gåtfull och riktad mot djungeln som för ungefär tusen år sedan rymde en stad med 100 000 invånare, palats och hus. Livet är borta nu, men finns ändå kvar. I tempelreliefernas barnafödande, vildsvinsjakt och en man som blir uppäten av en krokodil.
Pheap drar oss ut på allt mindre djungelstigar för att undgå trängseln. Det märks att vi närmar oss något stort. Vägarna fylls av turister på väg till Ta Prohm där träd och rötter växer ur tempelkomplexets väggar och Angelina Jolie jagade skurkar i filmen Tomb Raider.

I Kambodja är man sällan ensam.

I Kambodja är man sällan ensam.

På seneftermiddagen når vi Angkor Wat. Man kan läsa om templet i förväg, men ändå aldrig förbereda sig fullt ut på vad som väntar. Bortom vykortsförsäljare och gatukök slår mörka torn hål på djungel och himmel.
Templet är jordklotets största. Varje stenblock väger upp till 1,5 ton. Någon har beräknat att 5–10 miljoner sådana transporterades hit, förmodligen via ett sinnrikt system av grävda kanaler. Företaget lär ha tagit 30–40 år. Att upprepa det idag skulle ta 300 år, påstår vissa arkitekter.
– Kanske var det gudarna själva som byggde det, funderar Audrey.
Det var i alla fall människor som sänkte Angkor. Krigståg och plundring bidrog till förfall. Men också en ekologisk kollaps då befolkningen ökade och skogen höggs ner till förmån för risfält. Kommande regn spolade ut lera och täppte till rikets kanaler som fungerade som transport­leder.
Vi har klättrat uppför tempeltornen. Avsatsen befinner sig över trädkronorna. Riket försvann. Men Angkor Wat finns kvar. Med djungelns apor och svävande rovfåglar.

Känt från Hollywood! Ta Prohm.

Känt från Hollywood! Ta Prohm.

Guide till Siem reap/Angkor

Missa inte!

Entré till Angkor Wat. Alla som besöker Angkors olika tempel måste ha ett Angkor Pass. Lös det vid Angkor Gate längs huvudvägen mellan Siem Reap och Angkor Wat. Kortet kostar 20 dollar/dag, 40 dollar för tre dagar och 60 dollar per vecka.

Missa gärna!

Tempelhetsen med guidade turer och snabba ryck. Angkors tempel­område imponerar och är förbluffande stort. Se till att du även har tid att njuta av det i stillhet.

Visumregler

30-dagars turistvisum kostar officiellt 20 US-dollar och kan lösas vid gräns­övergångar och flygplatser. Men se upp! Tjänstemän vid landgränser kräver ofta högre belopp (upp till 40 US-dollar) och i vissa fall betalning i thailändska baht. Vill du slippa sådant krångel flyger du till Kambodja eller löser e-visum i förväg via nätet (mfaic.gov.kh/evisa). Det sistnämnda kostar 28 US-dollar och är giltigt i 30 dagar.

Resa dit

Siem Reap, Kambodjas näst största stad, ligger drygt 5 km från Angkor Wat och är den ­naturliga basen för upptäcktsfärder i området. Bangkok Airways (enkel biljett från ca 1 400 kr) och Cambodia Angkor Air (enkel biljett från ca 900 kr) flyger till Siem Reap från Bangkok. Stan har också flygförbindelse med bland annat Phuket, Koh Samui, Phnom Penh, Singapore, Kuala Lumpur och Frankfurt.
De dyra flygpriserna från Bangkok gör att många väljer landvägen och buss. Resan innebär byte vid den stökiga och tidsödande gränsen i Poipet och tar 7–12 tim. Mer info: talesofasia.com.
Tidvis går också ryskbyggda flygbåtar längs sjön Tonle Sap till Phnom Penh. Enkel resa tar 5–8 tim. Kul vid fint väder, obekvämt och lite läskigt blåsiga dagar.

Ta sig runt

Tuk-tuk är billigt och funkar bra för den som vill se mycket av Angkor på kort tid. Heldag kostar 10–20 dollar. Boka två sådana och du kan avverka traktens viktigaste tempel, inklusive Roluosgruppen och Banteay Srei.
Minimal trafik, inga uppförsbackar och skugga från djungeln, gör också Angkor perfekt för cykel. Du kan hyra i Siem Reap för 1–2 dollar per dag eller delta i guidade cykelturer. Cambodia Cycling (cambodia
cycling.com), besöker förutom Angkors tempel även landsbygdens byar och sjön Tonle Sap.
KKO, Khmer to Khmer ­(kko-cambodia.org), erbjuder 40 km långa dagsturer till tempel och landsbygd.

Bo

Backpackervänliga Garden Village (gardenvillageguesthouse.com), väster om marknaden Psar Chas har enkla dubbelrum från 8 dollar och uppåt.

VÅRT VAL: Mom's Guesthouse
(momsguesthouse.com, 99 Phum Wath). Bekvämt budgethotell med stora dubbelrum för 28 dollar.

Frangipani Villa
(frangipanihotel.com). Fridfullt boutiquehotell på gångavstånd från stans marknad och

Pub-Street. Wifi, pool och gratis lån av cyklar. Från 40 dollar och uppåt.

Grand Hotel d'Angkor
(1 Vithei Charles de Gaulle, raffles.com/siemreap). Palatsliknande hotell som öppnade 1932. Skön cocktailbar, pool och afternoon tea. Lugnt läge, nära Royal ­Independence Gardens. Från 230 dollar och uppåt.

Äta

Siem Reap är en riktigt bra re­staurangstad, särskilt kring marknaden Psar Chas och Pub Street.
Khmer Kitchen, The Passage, nära Street 10, är stället där du festar på kambodjansk husmanskost.

På Pub Street finns Temple Balcony som serverar kambodjanskt och västerländskt till ­uppvisningar av apsaradans.

The Blue Pumpkin finns på flera platser i stan, bland annat nära marknaden Psar Chas. Här äter du nybakade croissanter, baguetter, chokladmuffins eller glass till kaffet.

VÅRT VAL: Pressklubben FCC, Pokambor Avenue, dukar upp festmat och färgglada drinkar i en modernistisk villa.

 

Meditativ motion. Tusen år på tio mil.

Meditativ motion. Tusen år på tio mil.