Chicago – storstadssafari bland skyskrapor

Chicago är skyskrapemetropolen som kallats den mest amerikanska av alla städer. Nu ömsar den forna industristaden skinn. Det blåser nya vindar i the Windy City.

Chicago – storstadssafari bland skyskrapor
Foto: Johan Marklund.

Guide: Chicago

– Välkommen! Idag har vi ett specialerbjudande: en espresso med choklad-ganache, kilgusmjölk och koreanskt chilipulver, säger den unga expediten.

Snobbkaffe-kedjan Intelligensia öppnade nyligen en filial i stadsdelen Logan Square, ett säkert tecken på att förändringens vindar blåser i kvarteren. Vill man följa hipsterns migration genom dagens Chicago är det bara att följa doften av nyrostade kaffebönor.

Mellan de vita kala väggarna på kaféet sitter trendigt klädda chicagoaner hukade över laptops medan de sörplar i sig java för fem dollar koppen. Utanför de välputsade perspektivfönstren kör en polisbil med sirener i full fart längs Milvaukee Avenue, det charmigt sjaviga huvudstråket som löper ända ner till The Loop, Chicagos skyskrapetäta kärna.

Garanterat bendarr i glasboxen uppe på Willis Tower.

Tecknen på att stadsdelen förändras avslöjas inte bara av nyöppnade konnässörkaféer utan även av det höga antalet skägg, hornbågade glasögon och racercyklar per kvadratkilometer. Men det slutgiltiga beviset på att området har koloniserats av den kreativa klassen är den virkade gatukonsten – urban knitting – som utsmyckar lyktstolparna i parken mitt i Logan Square.

Logan Square ligger en bra bit upp på Chicagos nordvästra sida, en knapp mil från city. Få turister gör sig omaket att åka hit. Men kanske håller det på att förändras. En restaurang i kvarteret fick nyligen sin första michelinstjärna vilket har lett till att antalet besökare har ökat.

– Det är fortfarande en lugn stadsdel, men den senaste tiden har jag märkt att folk kommer hit från andra delar av staden för att äta, shoppa eller gå ut, säger Tanner McSwayne, en glasögonprydd man i trettioårsåldern som driver bokantikvariatet Unchartered Books. Han flyttade hit från North Carolina för fem år sedan.

– Jag älskar det, jag kan promenera till arbetet och känner de flesta som jobbar längs gatan. Det bor mycket studenter och välutbildade i kvarteret – folk som läser mycket böcker, vilket är bra för mig, säger han innan dörren öppnas och en hoppfull kund kommer in med en trave nötta pocketböcker att avyttra.

Emporium i Wicker Park lockar med den oslagbara kombon öl och arkadspel.

Chicagos historia är kort och explosiv. 1833 fanns här drygt 350 invånare. Fyrtio år senare var Chicago USA:s näst största stad. "De breda axlarnas stad" tycktes länge ha ett outsinligt behov av billig arbetskraft. Varje dag anlände horder av hoppfulla immigranter redo att kavla upp ärmarna.

 

Skyskrapespotting.

Kvarteren kring Logan Square befolkades tidigt av många skandinaver. Här finns den norska kyrkandär gudstjänsterna fortfarande hålls på bokmål. De senaste decennierna har Logan Square framförallt präglats av invandrare från Latinamerika. Och på sistone har unga medelklassbohemer blivit ett allt vanligare inslag i gatubilden.

– När vi öppnade fanns ingenting här på den här gatan. De flesta butikslokalerna var igenbommade. Det var verkligen inte trendigt på den tiden, säger Shirley Klenitz som driver en butik som säljer handtryckta ekologiska kläder och accessoarer på Milwaukee Avenue. Hon har bott i Logan Square sedan hon och kollegan Jenny Stalder öppnade den lilla butiken för åtta år sedan.

– Jag har allt jag behöver här ute. Konstutställningar, restauranger, butiker. Fina parker, vilket är bra för mig som har en liten bebis, Att åka in till Downtown är som att åka till Kina. Verkligen en annan värld. Det är vackert med alla skyskrapor, men de flesta åker bara dit för att jobba. Majoriteten lever sina liv i lugna kvarter som de här. säger Shirley Klenitz.

Logan Theatre, en biograf med bar som är kvartersfavorit i Logan Square.

Chicago är porten till Mellanvästern, det som brukar kallas USA:s hjärtland. Det verkliga USA. Staden har inte för inte kallats "den mest amerikanska av alla städer". Den stereotypa bilden av Chicagobon som en osofistikerad och bullrig sportfåne som äter hot dogs och skriker "Go Bears" (Chicago Bears är det populära fotbollslaget) nitades fast i en Saturday Night Live-sketch i början av 1990-talet.

Don Hurowitz odlar grönsaker i skuggan av skyskraporna.

Don Hurowitz odlar grönsaker i skuggan av skyskraporna.

Länge var Chicago USA:s näst största stad efter New York. En viss antagonism har alltid funnits mellan städerna. Det nedsättande smeknamnet "The Second City" myntades ursprungligen av en journalist från New York.

Men en position lite i skymundan behöver inte bara vara negativt. För unga kreativa människor i USA har Chicago på senare år seglat upp som ett alternativ till exempelvis New York eller Los Angeles. En plats där man kan fokusera på att göra det man drömmer om utan att behöva tjäna tonvis med pengar.

Romantiskt skimmer längs piren bredvid Adler Planetarium.

– Next stop, Damen.

Tåget bromsar in på perrongen under stort gnissel. Stål skramlar som ett åskväder. Det öronbedövande ljudet från "the El" – elevated trains – påminner om en gammaldags fabrik. De silverfärgade tågen kör på ställningar ett par meter upp i luften och syns och hörs överallt i Chicago. Trots att de är slitna och högljudda så förblir El en stor del av Chicagos identitet.

Vi befinner oss i Wicker Park, ett par tågstopp söder om Logan Square. Korsningen strax nedanför Damens tågstation är kvällstid en av Chicagos livligaste platser. Bilar kör i alla riktningar. Festklädda gäng korsar gatorna på väg mot någon av de hundratals barerna som finns i kvarteren, som präglas av en låg bebyggelse och promenadvänlig atmosfär.

Bright Lights, big city. Kvällsvy från Hancock Center.

I Lomography, en kamerabutik som säljer färgglada retrokameror jobbar Piper Robbins. Som många andra unga drömde hon om att flytta till New York och "göra sin grej". Men drömmen visade sig ha en baksida.

– Jag delade rum med en kompis och bodde i en dyr lägenhet i ett dåligt kvarter. Det var allt jag hade råd med. Jag var fattig, jag gick ner i vikt – jag hade inte kul i New York.

Chicago valde hon på grund av läget mitt i landet. Det är lätt att ta sig hit och härifrån. Men priset var också en viktig faktor. I Chicago har hon råd att bo i en större lägenhet, i ett trevligt område. Här får hon en bättre livskvalitet, till ett mycket lägre pris, än i New York, menar hon.

– New York har spelat ut sin roll. Staden är bara kul om du tjänar mycket pengar.

Juan Andaluz tar en kaffe efter jobbet vid statyn i Logan Square.

Ända fram till mitten av 1900-talet var Wicker Park hjärtat av det polska Chicago. Polackerna har alltid varit en av de största invandrargrupperna i staden och Wicker Park var ett arbetarklassområde som präglades av små industrier.

Under 1970-talet började jobben att sina. De nedlagda industrierna i Wicker Park togs över av knarklangare och missbrukare och invånarna flydde till förorterna. Under många år var det bara i samband med något rån eller mord som stadsdelen nämndes i media.

The El, Chicagos karakteristiska lokaltåg, har medverkat i många filmer.

Ett par decennier senare står många av de låga industribyggnaderna av tegel fortfarande kvar, men idag huserar de reklambyråer, nattklubbar, gallerier och restauranger, eller säljs dyrt som lyxrenoverade loftlägenheter.

Wicker Parks popularitet har gjort att många unga inte har råd att bo här. Området har idag gått varvet runt och pionjärandan som man kan hitta i områden som tidigare nämnda Logan Square finns inte längre kvar. Men positionen som det unga kreativa Chicagos mittpunkt lever vidare. Det är här man träffas, umgås och nätverkar.

– Alla unga drömmer om att bo i Wicker Park, säger Matt Ryan, en rödlockig kille från södra Chicago som bland annat försörjer sig som ståuppkomiker. Matt tillhör en av de lyckliga som lyckats lägga vantarna på en lya i området, vars attraktionskraft ofta utnyttjas av fastighetsmäklare.

– Även hus som ligger en bra bit härifrån säljs som boenden i just Wicker Park. Så stadsdelen växer hela tiden.

Wicker Park var tidigare hjärtat av det polska Chicago. Idag är det ett av stans främsta nöjesdistrikt.

Branden 1871 blev en vändpunkt för Chicago. En ko välte en lykta i en ladugård, ett par dagar senare var stora delar av staden nedbränd till grunden. Inte många trodde att den unga metropolen kunde hämta sig från ett sådant dråpslag, men Chicago kom tillbaka – i stor stil.

Nu kunde man börja från ruta noll. Rita en helt ny stad. Skyskrapan föddes, och de höga husen som restes i stadens centrum kom att symbolisera framgångssagan Chicago.

Klick! Mingelparty på Lomography i Wicker Park.

På samma sätt har Chicago flera gånger lyckats övervinna oddsen och återuppfinna bilden av sig själv. Nu är det branscher som finans, reklam, media och turism som ska ta den gamla industristaden in i framtiden.

På senare år har det även skett en hel del framsteg på miljöområdet. Borgmästaren Rahm Emanuel har sagt att han vill förvandla Chicago till världens grönaste stad och det är inte enbart munväder.

Kvällsserenad på Milwaukee Avenue.

Kvällsserenad på Milwaukee Avenue.

Jag byter The El mot cykel och rullar norrut. Bakom mig skjuter downtowns overkliga skyskrapesilhuett upp som en italiensk medeltidsby på steroider. Rullar genom vidsträckta grönområden och längs Michigansjöns stränder, där enstaka simmare fortfarande trotsar den kyliga årstiden ute i vattnet. Lummig natur och stränder mitt i city – detta rimmar illa med min bild av Chicago. Michigansjön är så stor att den känns som en hel ocean, och det är lätt att glömma att man befinner sig långt från närmsta kust.

Retro och modernt i Lomographys shop.

En stund senare träffar jag en kille i keps, grova kängor och ett par leriga gula regnbyxor med hängslen som kryssar över vägen med en rykande kopp kaffe i handen. Dan Hurowitz är en urban bonde.

Där unga kreativa i Wicker Park och Logan Square förvandlar gamla fabriker till gallerier och mikrobryggerier dekonstruerar Dan och hans organisation City Farm Chicago på ett liknande sätt. Genom att förvandla tomma industritomter till prunkande trädgårdar.

Reckless Records, en av Wicker Parks mest långlivade butiker.

Dan öppnar grinden till odlingen och visar oss runt. Här växer grönsaker och kryddor. Det finns även ett par bikupor och höns på gården, mest för att visa upp för skolklasser på besök.

– Många av barnen har aldrig sett en höna innan de kommer hit, säger han.

Merparten av skörden säljs till restauranger som betalar dyrt för att få närodlade produkter av bra kvalitet. Resten avyttras på olika bondemarknader eller säljs till ett billigare pris till de boende i området.

Granne med stadsfarmen låg tidigare ett av Chicagos mest ökända slumområden – Cabrini Green. De flesta av höghusen revs för ett par år sedan men fortfarande är området en mix av låginkomsttagare och välbeställda innerstadsyuppies.

– Jag tror att de flesta som bor här uppskattar att vi gör något av en ödetomt, även om man kan anta att en del tycker att det luktar lite illa ibland, säger han och ler.

Chicago står inför stora utmaningar. Satsningarna på miljö och turism är lyckade men segregationen är fortfarande enorm. I vissa av stadens hörn lever invånarna praktiskt taget i krigszoner. Men detta är inget som vare sig turister, eller ens vanliga Chicago-bor märker av.

Samtidigt så är det kontrasterna mellan det rått realistiska och det glassigt glamorösa som skapar stadens speciella dynamik. Skavankerna gör att Chicago känns mänsklig. Chicago är USA – på gott och ont. Här ryms både det bästa och det sämsta med landet. Det var här, i Chicagos innerstadsområden, som Barack Obama fick den träning han behövde för att axla rollen som USA:s president.

Författaren och Chicago-sonen Nelson Algrens kärleksfulla beskrivning av hemstaden som en kvinna med bruten näsa bär fortfarande en viss sanning.

Like loving a woman with a broken nose, you may well find lovelier lovelies, but never a lovely so real.

Tillbaka vid Logan Square. Inne på kvartersfavoriten Lulu's Café gnistrar vinglasen och luften surrar av engagerade samtal. En prisvärd trerättersmeny bestående av marinerade sardiner, brässerade kalvkinder och pannacotta på surmjölk serveras av en ung man med vaxad mustasch.

Efter måltiden traskar jag och fotografen Johan över gatan till Longman & Eagle, som enligt en lokaltidning serverar Chicagos bästa old fashioned.

Vid den lilla statyn i parken mittemot norska kyrkan åker några ystra tonåringar skateboard i den svala kvällsluften. På trapporna på andra sidan av statyn sitter Juan Andaluz och Jose Lora. Två män i yngre medelåldern, den ene från Puerto Rico, den andre från Mexiko. Bägge bodde tidigare i området, men flyttade för ett par år sedan. Men efter arbetsdagens slut ses de alltid vid statyn i Logan Square, för att ta en öl och snacka skit.

– Det var ganska tufft här förr i tiden. Många olika nationaliteter som samsades på samma yta. Just i den här parken brukade det hänga mycket ungdomar som var med i gäng, säger Jose Lora.

Han lutar sig bakåt, sträcker ut kroppen och blundar. Han har just avslutat ett långt arbetspass på tryckeriet. Tempot är tufft, han får inte ens ta paus för lunch utan måste äta medan han jobbar, utifall att maskinerna skulle strula.

– Jag gillar det här området. Man möter alla typer av människor här. Det förändras hela tiden men känns fortfarande spännande, säger José Lora och tar en klunk öl medan solen sänker sig över den mest amerikanska av alla städer.

Missa inte!