Nya Nice: Rivierans charmigaste kvarter

I kvarteren mellan Place Garibaldi, hamnen och gamla stan, har en nytänd stadsdel börjat växa fram. Postnummer 60300 är det mest spännande kvarteret i Nice just nu. Förändringens vindar förvandlar vanliga gamla hushållsbutiker och ingrodda sunkhak till trendiga barer och restauranger.

Nya Nice: Rivierans charmigaste kvarter

Minnen av en kär gammal fransk surtant väller upp. Hon som brukade sucka och släpa fötterna efter sig när hon var tvungen att hämta och lämna över hotellrumsnyckeln. Motvilligt. Hon som ändå hade ett pillemariskt leende på lut, minst lika motvilligt, bakom det genom åren inövade ointresset. 

Jag och min kompis brukade se det som en sport att försöka provocera fram en dragning i mungipan på henne, medan ölstammisarna på andra sidan bardisken roat tittade på. Det var då, inte alls många år sedan. Nu står jag här och känner igen mig, men ändå inte.

På spaning efter flanörer. På Café des Chineurs har kafé­gästerna koll på de som traskar på rue Bonaparte.

På spaning efter flanörer. På Café des Chineurs har kafé­gästerna koll på de som traskar på rue Bonaparte.

Hotel le Génève, i ett gathörn strax öster om Place Garibaldi, är sig inte likt. Inte det minsta. Bara den gula färgen på fasaderna väcker minnen, inuti är allt annorlunda. De fejkade marmorborden är borta, de mörka väggarna- utbytta mot käcka, blommiga tapeter och ljusa pasteller. Rekvisitan utgörs av en gammaldags hushållsvåg och patinerade plåtburkar från förr, medan utrustningen förstås är toppmodern. Finaste kaffemaskinen, snyggaste öletiketterna. Det här är ingen plats för min älskade gamla franska surtant.

Hotellet är totalrenoverat, men har fått behålla sitt namn. Och baren, som nu går under namnet Café des Chineurs, öppnar sig mot rue Bonaparte. Gatan är en pulsåder genom kvarteret som under senaste året fått epitetet Petit Marais. Lilla Marais alltså. Det är ett gayvänligt område, och visst poppar nya barer upp titt som tätt. Men ordet petit är viktigt att fästa sig vid. Än är det långt kvar till den livliga nattklubbsscenen i den parisiska förebilden. 

På Café des Chineurs får du en nostalgikick.

På Café des Chineurs får du en nostalgikick.

En mulen måndagseftermiddag kan det vara ganska dött i de här kvarteren. Men sedan kommer de där dagarna då allt lever upp. Sköna, varma kvällar när delar av väggarna till Le Comptoir Central Electrique plockas bort, och suddar ut gränsen mellan ute och inne.

Namnet fick vara kvar när lokalen förvandlades från elektronikaffär till restaurang och bar. Det är bara några månader sedan kontakter, sladdar och elarmaturer byttes ut mot cocktails, vin och un demi s'il vous plait (en liten öl, tack). Från taket i restaurangen hänger varmgula, nakna glödlampor från långa kablar och på trägolvet står retroplyschmöbler i kontrast mot den råa känslan i de smakfullt slitna stenväggarna.

Place Garibaldi. Här börjar det nya Nice.

Place Garibaldi. Här börjar det nya Nice.

Förändringen är typisk för det som händer just nu, i postnummerområde 60300, mellan Place Garibaldi och hamnen, strax norr om gamla stan.

Ägaren Michaël Naumain såg sin chans att köpa loss elektronikaffären, och gjorde det i rätt läge. Han ägde redan en vintagebutik runt hörnet.

– Jag har varit här i området i femton år och det som händer nu är en stor förändring. Det finns inget annat kvarter i Nice med samma stämning. Det är gayvänligt och de som har ställen här omkring lär känna varandra, säger han och nickar och höjer en hand mot några förbi­passe­rande som hojtar till honom i farten och undrar hur det är.

Från elaffär till krog. Michaël Naumain har sett till att Le Comptoir Central Electrique inte bara bjuder på kontakter och sladdar.

Från elaffär till krog. Michaël Naumain har sett till att Le Comptoir Central Electrique inte bara bjuder på kontakter och sladdar.

Rue Bonaparte har nyligen blivit gågata, och tre gånger om året fylls gatan av Prideevenemang. 

– När det är Dolly Party tar man sig knappt fram här. Då är det smockfullt med folk, säger Patrick Frega, som stannat till för en espresso på uteserveringen. 

Han är konstnär och håller på att öppna galleri och ateljé på tvärgatan rue Martin Seytour, som sticker av från den lilla grönskande rondellen på rue Bonaparte. 

Patrick bor vid hamnen och hade tidigare galleri i gamla stan. Varje dag brukade han passera igenom kvarteret och har därför kunnat följa förändringarna. När en till salu-skylt dök upp var det bara att slå till, och nu ­har han snart renoverat klart i sin nya ateljé – ett gammalt skrotlager till den före detta möbelaffären intill.

– Det var inte direkt det bästa området förut, säger Patrick och pekar upp mot några fönster på andra sidan gatan. 

– Polisen slog till där uppe någon gång förra året. Där fanns en lägenhet på femtio kvadrat, med sju rum som alla hade toalett och bidé. Den sortens rum alltså.

Utehäng i före detta elaffären Le Comptoir Central Electrique.

Utehäng i före detta elaffären Le Comptoir Central Electrique.

Så vad var det egentligen som hände? Varför byttes sunk­hak, tjuriga hotelltanter och suspekta lägenheter ut mot gallerier, biologiska matbutiker och stans trendigaste barer och kaféer? Man behöver inte titta långt för att se förklaringen. 

Hösten 2013 invigdes den nya parken, Promenade du Paillon, som löper som en grön korridor från strandpromenaden Promenade des Anglais, upp till museet för modern konst, Mamac. 

I Nice behöver du inte heta Jesus för att kunna gå på vatten. Promenade du Paillon gör det möjligt för alla.

I Nice behöver du inte heta Jesus för att kunna gå på vatten. Promenade du Paillon gör det möjligt för alla.

Där den långsmala parken nu sträcker ut sig fanns en gång en flod med namnet Paillon, som oftast bara bestod av ett blygsamt porlande men som varje vår fylldes till brädden med smältvatten från bergen. 1883 täcktes floden över med vägar och hus, och fick finna sig i en anonym tillvaro, under jord. På gamla bilder och målningar kan man se pampiga broar över vattnet, en stadsbild man inte alls förknippar med Nice. Istället ägnades mitten av 1900-talet åt att bygga busstation och ett ganska anskrämligt parkeringsgarage.

– Parkeringshuset var verkligen en skräphög. En skam för staden. Alla tyckte det var skönt att bli av med det inslaget i stadsbilden, säger Patrick Frega.

Nu hyllas den dolda floden med inslag av vattensymbolik i parken. Väldiga lekställningar i trä har utformats som fiskar och sköldpaddor. På flera ställen pustar vatten­ånga upp ur marken, och i mitten av parken finns en stor vattenspegel, som består av en stenbeläggning stor som en fotbollsplan, ständigt täckt av en tunn yta med vatten. Det är fullt möjligt att gå torrskodd över området, och alla som gör det får en iögonfallande spegelbild i marken.

En del av konstboomen. Patrick Frega har öppnat ateljé på rue Martin Seytour.

En del av konstboomen. Patrick Frega har öppnat ateljé på rue Martin Seytour.

Jag fastnar där gång på gång och bara tittar. På barn som cyklar eller springer över planen så vattendroppar skvätter runt anklarna, på vuxna som promenerar i högklackat eller jobbuniform och får en dubblett i den blänkande vattenytan. Jag ser hundar som nosar sig fram, och plötsligt överraskas av en fontänstråle som vaknar till liv.

Det är ett återkommande spektakel och alltid lika kul att se reaktionerna. Föreställningen börjar med att en ångande dimma sprids över fyrkanten, och snart börjar fontänerna dansa. En varm dag är det många som gärna går lite för nära för att få sig en dusch i förbifarten.

Den nya parken är ett välkommet men dyrköpt inslag i det nya Nice, där den storsatsande borgmästaren lagt en stor del av notan på skattebetalarna. Något muttrande över vart pengarna går har säkert hörts, men idag verkar de flesta nöjda och belåtna. Något behövde göras. Och ansiktslyftet har som sagt haft effekt på kvarteren i närheten. 

Saltstänk. Hamnen ligger runt hörnet från Petit Marais.

Saltstänk. Hamnen ligger runt hörnet från Petit Marais.

Intilliggande Place Garibaldi följde med i uppfräschningen – fick ny färg, nytt självförtroende, och den tunga biltrafiken började bytas ut mot moderna spårvagnar. Den första började rulla 2007 och fler linjer är på väg.

Lana Saric Clair gillar dem, men sörjer att man för att anlägga den nya rälsen såg det nödvändigt att offra de stora träden på avenue Jean Medecin i centrum.

– Jag minns en dag då jag kom för att hämta på skolan där mina barn går. Det var flera som grät för att de hade fällt de där stora, fina träden. Det gjorde verkligen ont i hjärtat att se, säger hon, när vi tar en eftermiddagsöl på Comptoir Central Electrique, eller CCE, för den som inte orkar säga hela namnet.

En demi med Lana Saric Clair på Comptoir Central Electrique

En demi med Lana Saric Clair på Comptoir Central Electrique

Det här är hennes nya favoritställe. Hon har bott i Nice i sjutton år, och menar att kvarterets förvandling är välkommen i en stad som i övrigt inte förändrats så mycket.

– Det bor inte ens 400 000 personer i Nice och så har det varit väldigt länge. Staden tycks inte vilja växa, och en stor del av de som bor här är äldre. Folk gillar att pensionera sig på rivieran, säger Lana.

Vi sippar på varsin demi (en liten öl), och ser gatan sakta fyllas av liv. Kvällssolen värmer och skapar törst. En kompis till Lana hejar och låter sig övertalas att stanna till på ett glas. Ett till bara, innan vi vandrar ett kvarter närmare hamnen för att testa en nyöppnad restaurang. De senaste i raden.

Guide: Nice

Resa dit

SAS och Norwegian har direktflyg från Arlanda, Göteborg och Köpenhamn till Nice. Räkna med att tur och retur kostar från 2 500 kr. Andra flygbolag kör förstås också, med byten. 

Ta sig runt

Enklast och roligast är att promenera. Eller varför inte hyra en blå cykel (vélo bleu) ur något av tillgängliga cykelställ i stan. Mer info på en.nicetourisme.com/velo-bleu

Lokalbuss inom staden kostar cirka 15 kr (1,50 euro) och det går bra att betala -
med kontanter till chauffören.

Spårvagnsnätet, som är ett relativt nytt inslag i Nice, är under uppbyggnad. Information finns på tramway.nice.fr

Nyrenoverade Hotel le Génève ligger på gågatan.

Nyrenoverade Hotel le Génève ligger på gågatan.

Bo

Vårt val: Hotel le Génève, rue Cassini 1, hotel-le-geneve-nice.com. Det gamla sunkhotellet -renoverades och blev riktigt fint. Dubbelrum kostar 960 kr under högsäsong, men bara hälften under lågsäsong.

Villa la Tour, rue de la Tour 4, villa-la-tour.com. Mysigt hotell i utkanten av gamla stan, nära Place Garibaldi och Promenade du Paillon. Dubbelrum från 580 kr under låg-säsong och från 700 kr under högsäsong. 

Le Méridien, Promenade des Anglais 1, lemeridiennice.com. För den som vill lyxa till det. Ett stort, elegant hotell precis vid strandpromenaden och där nyanlagda parken -Promenade du Paillon startar. Pool på takterrassen och grym utsikt. Dubbelrum från cirka 2 000 kr. 

Äta och dricka

Deli Bo, rue Bonaparte 5. Populärt för fika, brunch och lunch. Goda bakelser, kakor och kaffe. 

Le Comptoir Central Electrique, rue Bonaparte 10. Snygg och avslappnad bar med sittning både inom- och utomhus. Bra drinkar och trevlig stämning. 

Café des Chineurs, rue Cassini 1. Ligger i hörnet precis där Rue Bonaparte leder in från Place Garibaldi. Trevlig restaurang och bar med kitschig inredning och populär utomhus-servering. 

L'atelier du port, rue Bonaparte 45. Rustik mat i modern tappning, med öppet kök och trevlig atmosfär. 

L'uzine, rue Francois Guisol 18. Nyetablerad men välrenommerad restaurang med klassisk fransk mat i variationer. 

Trä, sten och plåt är ingen sällskapslek utan material som skapat Comptoir Central Electrique.

Trä, sten och plåt är ingen sällskapslek utan material som skapat Comptoir Central Electrique.

Missa gärna!

Fasta turistmenyer i gamla stan. Oftast smaklösa och hutlöst överprissatta. 

Missa inte!

Promenade du Paillon. Promenera över vattenspegeln i parken där vattenånga med jämna mellanrum sprids över området följt av en fontänshow. 

 

Du som läste det här kanske också är intresserad av: