• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Ikaria – Greklands okända badparadis

    Ikaria är en av Greklands mest säregna öar. Vi lämnar civilisationen och åker till en plats med pigga hundraåringar, lugnt tempo och vidunderliga stränder.

    Ikaria – Greklands okända badparadis
    Byfest I Agios Dimitros. Foto: Jacob Zocherman.

    Fartvinden bär på timjan, havet är klart som gin. Landsvägen trycker längs Ikarias sluttningar som klättrar mot molnen med krypande skog och byar som vita trappsteg. Bergen är alltid närvarande. Nedanför höjderna stångar sig skummande vågor outtröttligt mot land. Rundar en kurva och når nästa by. Skylten säger Gialiskari.

    – Mitt hus ligger på andra sidan höjden, säger plötsligt taxichauffören Kostas Kouvaris, som i nästa andetag börjar berätta om sin 96-åriga farfar som inte bara odlar tomater, utan också pysslar om ett gäng tama kaniner.

    Stranden i Nas. Bättre kan det knappast bli!

    Stranden i Nas. Bättre kan det knappast bli!

    Vissa öar tycks helt enkelt ligga längre bort än andra. Ikaria gömmer sig långt ute på den största öppna vattenytan mellan Pireus och Främre Orienten, men just i detta fall handlar avståndet mer om attityd och livsstil än distansminuter. Ikaria har nämligen alltid struntat i hur Aten tycker att saker och ting ska vara, eftersom Aten alltid struntat i Ikaria. 

    Därför gör ön som den alltid har gjort. Tar en rejäl tupplur under dygnets hetaste timmar. Framställer sött och starkt vin och möter natten tillsammans med familj, släkt och vänner utan tankar på att bryta upp förrän alla är nöjda och har fått sagt sitt. 

    Ålder spelar dessutom ingen roll. Här känner äldre att de behövs och har en viktig roll i samhället. Kanske är det också därför som ön har fler pigga 90- och 100-­åringar än någon annan plats i världen. 

    – Stress existerar inte, påpekar taxichauffören Kostas, samtidigt som vi glider förbi stränderna vid Livadi och Messakti.

    Till och med naturen är bångstyrig på Ikaria.

    Till och med naturen är bångstyrig på Ikaria.

    Surfbrädor rider vågorna. Någon vinglar, faller och gnuggar saltvatten ur ögonen. Vi är på väg mot stranden vid Nas. Serpentinerna till höger leder mot byn Christos Rahes som sover middag innanför portalen av staplade bautastenar medan cikadorna skriker sig hesa i platanen bortom pappershandeln och kvinnokooperativet som säljer sin egen likör. Längs landsvägens klippor lyser hammaren och skäran. Graffitin gäller ofta det grekiska kommunistpartiet KKE som av tradition brukar få 40 procent av rösterna på Ikaria.

    Det fanns en tid då Ikaria var känt som the red rock. På 1960- och 1970-talen skeppade militärjuntan fackföre­ningsfolk och vänstermänniskor i exil till Ikaria. 

    Effekten av det hela blev emellertid helt annorlunda än vad generalerna tänkt sig. Öborna tog emot nykomlingarna med öppna armar eftersom de var underdogs som de själva. Bland skaran fanns dessutom läkare, advokater, lärare och musikern och politikern Mikis Theodorakis; personer som besatt kunskaper som Ikaria saknade.

    Fast hur folk lever och samarbetar på Ikaria har egentligen inte så mycket med politik att göra. Ön har alltid varit fattig och isolerad. Samarbete var enda chansen att överleva. När den karga naturen skulle odlas. Då medeltidens pirater anföll. Vid svåra tider, som nu, med kanske 40 procent eller ännu högre arbetslöshet. Folk håller helt enkelt ihop. Och då ett bord står dukat, står dörrarna ofta öppna för alla som råkar gå förbi.

    Lugn lunch hemma hos Thea.

    Lugn lunch hemma hos Thea.

    – Pengar och titlar imponerar inte på folk. Det enda som betyder något är hur man är som person, menar Thea Parikos som föddes i Michigan av en amerikansk far och en mor som var bördig från Ikaria.

    Vid sju års ålder gjorde hon sin första resa till Ikaria. Ön gjorde starkt intryck. Grusvägen västerut från huvudorten Agios Kirikos försvann antingen in i molnen eller balanserade på smala klipphyllor högt ovanför havet; barnen stannade uppe länge och lekte utomhus långt efter att månen tänt sitt sken över sprakande cikadabrus. 

    Det fanns bara en telefon i hela byn.

    – Folk skrek mellan husen då de ville något, minns Thea, som först trodde att alla pratade med henne. 

    Giftfritt och lokalt odlat. Maten står för mycket av hemligheten bakom långa och lyckliga liv på Ikaria.

    Giftfritt och lokalt odlat. Maten står för mycket av hemligheten bakom långa och lyckliga liv på Ikaria.

    Mitt i allt det aviga väcktes ändå en känsla. Detta var hennes ö och hennes människor. För ungefär tjugo år sedan flyttade Thea över Atlanten för gott. 

    Nu driver hon ett värdshus i Nas där Halariskanjonen når havet vid en liten sandstrand inkilad mellan skrovliga klippor. För ett par år sedan gästades Thea av den amerikanska författaren Dan Buettner som specialiserat sig på blue zones, platser där folk når ovanligt hög ålder. Bergsbyar på Sardinien finns på listan liksom japanska Okinawa, centralamerikanska Nicoyahalvön och kaliforniska Loma Lind. Samtidigt ryktades det om en bortglömd grekisk ö där folk höll sig friska och aktiva i hög ålder. 

    Theas pensionat. Solen och havet är alltid närvarande.

    Theas pensionat. Solen och havet är alltid närvarande.

    I byn Christos Rahes träffade Buettner inte bara en 104-åring, utan också 20 personer över 90 år, däribland en 98-årig kvinna som drev ett hotell och spelade poker en gång i veckan.

    Ryktet visade sig sant. Ikarias invånare lever i genomsnitt tio år längre än genomsnittet i Västeuropa. Få drabbas dessutom av cancer eller hjärtattacker. 

    Stressrelaterade åkommor är mer eller mindre okänt. Detsamma gäller demens och allergier.

    Bageriet i Christos Raches. Har funnits sedan 1935 i samma familjs ägo.

    Bageriet i Christos Raches. Har funnits sedan 1935 i samma familjs ägo.

    Solen och naturen bestämmer en stor del av tillvaron. Det betyder lagom mycket kroppsarbete utan stress. Dagar tillsammans med det som växer och gror. Kvällar i sällskap av familj, släkt och vänner. Inte så mycket pengar. Inte så mycket prylar. Inget jagande av klockslag eftersom alla ändå kommer för sent till möten och sammankomster. Men bergen ger motion och friska lungor. Och så finns givetvis maten.

    På kvällen är middagsbordet dukat med soufiko, ett slags ikariansk ratatouille. Nybakat bröd finns där också liksom fetaostgratinerade zucchinikroketter, kikärter och en kanna av öns röda vin. 

    Det mesta följer gamla traditioner. Även tillverkningen av vin.

    Det mesta följer gamla traditioner. Även tillverkningen av vin.

    – Vi lever som vi alltid gjort. Folk på ön har varken haft råd eller lust att köpa snabbmat, säger Thea Parrikos och pekar på väninnan Athina Hazari som tagit plats i köket. 

    Hon har lärt sig recepten från sin mormorsmor. De är också de enda recepten hon kan. Råvarorna kommer från öns natur och trädgårdar. Olivolja, vitlök, citron och vilda örter rika på antioxidanter. 

    Just oregano, timjan, mynta och andra vilda örter blir till sallader eller te som dricks varje morgon och kväll och lindrar blodtryck, stärker minne, stoppar gikt, minskar risken för hjärtsjukdomar och skärper sinne. Resten handlar nog om själva ön. Folks starka identitet. Luften, ljuset, naturen. 

    Kristallklart hav och vilda stränder följer Ikaria.

    Kristallklart hav och vilda stränder följer Ikaria.

    Morgonen doftar nyslaget hö. Det tar ett tag innan jag fattar att ångorna kommer från den manshöga vassen som växer längst ner i klyftan. Vid stranden kliver en grupp grekiska ungdomar upp ur sina sovsäckar och kastar sig ut i fräsande bränningar. 

    Själv följer jag stigen uppströms längs Halarisravinen. Skylten pekar mot River Beach. På flera platser har ån bildat naturliga pooler bland rosa oleander och pilformade löv. Vid den första campar två kvinnliga nudister. Vid nästa trappsteg slutar ett friskt vattenfall i en smaragdgrön spegel. Simmar några varv och inser att jag glömt klockan och att det inte längre spelar någon roll vad den är. Ikaria är här och nu i total närvaro.

    Guide Ikaria

    3 ikariska bad

    1. Vattenfall. River Beach säger skylten som pekar inåt land från Artemistemplet i Nas. Stigen uppströms genom Halariskanjonen är lite knölig och leder förbi stora stenblock, pilsnabba ödlor och campande nudister. Men efter 15 minuter följer belöningen. Vattenfallet är inget Niagara- precis, men ändå tillräckligt för att bilda en liten naturlig pool innan floden hastar vidare mot havet.

    2. Radioaktivt. I årtionden har folk rest till Agios Kirikos grannby Therma för att bada i radium och radoniumhaltigt vatten. Det som låter som rena rama Tjernobyl sägs kurera alltifrån reumatism till barnlöshet. Testa det lilla badhuset intill Apollonstatyn mitt i byn eller besök Spilia med hamam och jacuzzi. Önskas något hetare än så? Två kilometer sydväst om Agios Kirikos finns Therma Lefkados naturliga källor med 50–58 gradigt vatten. Havet ligger strax intill och bjuder på svalka.

    3. Hav. Det är ljusår mellan Baywatch och Ikaria. Men på sandstranden vid Messakti kollar badvakter in bränningarna från sina torn medan grekiska surfare rider på vågorna.

    Resa dit

    Båt. Daglig färja från Pireus tar 8 timmar och når Ikaria via Syros och Mykonos. Enkel biljett med sittplats kostar från ca 400 kr. Boka på hellenicseaways.gr. Du kan också nå Ikaria med färja från Samos, Fourni, Lesbos, Kavala. Boka på openseas.gr

    Flyg. Olympic Air har dagliga avgångar från Aten. Ikarias flygplats ligger i Faros, 12 km nordost om Agios Kirikos.olympicair.com

    Ta sig runt

    Hyrbil, moppe eller vandring funkar bäst. Buss finns, men avgångarna stämmer sällan överens med färjornas ankomst. Från Agios Kirikos daglig bussavgång till hamnen i Evdilos och vidare mot Armenistis och ibland även till Christos Rahes. Buss finns även till Therma och Faros. 

    Taxi är ganska dyrt. Från stränderna vid Armenistis och Nas är priset till Evdilos 20–25 euro och till Agios Kirikos eller Faros 50–60 euro. Du kan hyra bil eller mc via exempelvis Aventura och Dolihi som har kontor i Agios Kirikos, Evdilos och Armenistis. Info finns på island-ikaria.com

    Från bergsbyn Christos Rahes går flera vandringsleder, bland annat längs Halariskanjonen till stranden vid Nas (3–4 timmar) och till Manganitis på sydkusten. 

    Bo 

    Erofili Beach (erofili.gr). Ikarias enda riktigt glassiga hotell ligger i Armenistis intill stranden vid Livadi. Tröttnar du på den finns också pool. Svala dubbelrum med luftkonditionering från 90 euro.

    Vårt val: Theas Inn (theasinn.com). Ligger strax ovanför stranden i Nas. Fem enkla, men bekväma rum med dusch, toalett, fläkt och balkong. Största förtjänsten är Thea med familj som sprider glädje och har massor av tips till allt som händer på ön. Dubbelrum från 40 euro.

    Boende finns även i Agios Kirikos, Evdilos, Faros, Christos Rahes med flera. Se island-ikaria.com och ikaria.gr.

    Äta

    Theas Inn i Nas. Här äter du samma ikarianska husmanskost som nämns i Dan Buettners bästsäljare Blue Zones. Mycket vilda örter, men också underbar soufiko, lamm i citron, zucchinikroketter, nyfångad bläckfisk, mustigt vin med mera. Till frukost gäller tjock yoghurt med honung, ikarianska oliver och hemmagjord ost.

    Grand mam's recipes (grandmamsrecipes.gr) i Armenistis, serverar underbara sötsaker från ön, valnötskakor, marmelad och hemmagjord glass på getmjölk. Bra på kaffe och frukost är de också. Du hittar mormor intill restaurangen Mare mare.

    Gynaikeios Synetairismos Geyseis Ikarias. Christos Rahes kvinnokooperativ har en butik nära byns pappershandel. Här köper du likör, marmelad med mera. Allt är hemlagat och smakar underbart.

    På Ikaria är det svårt att  gå och lägga sig i tid …

    På Ikaria är det svårt att gå och lägga sig i tid …

    Stränder

    Nas är öns vackraste strand och ligger inkilad mellan vassa klippor vid Halariskanjonens mynning vid havet. Nudister och påklädda samsas om utrymmet. Ofta rejäla bränningar. Se upp för lömska strömmar! Vid hamnen i Armenistis finns en mindre badbukt med kristallklart och inbjudande vatten. Strax öster om byn följer långsträckta Livadi och Messakti med mjuk sand, turkost vatten och långgrunda bad. Gillas av alltifrån barn-familjer till grekiska surfare. Flera strandbarer liksom solstolar och parasoller. Även här lömska strömmar som kräver uppmärksamhet. 

    Seychelles har lika turkos kulör som namnet anger och rymmer dessutom en stämningsfull grotta. Badbukten ligger nära byn Manganitis på Ikarias sydkust. I nordöst väntar dessutom smulig sand vid Faros. 

    Långgrunda Messakti är över en kilometer lång. Foto: Istock.

    Prisnivå

    Prisnivån på Ikaria är behagligt låg jämfört med andra grekiska öar. Middag på taverna, med sallad, huvudrätt plus ett glas vin, kostar ofta inte mer än 10–15 euro. För en iskaffe, frappé, betalar du 2 euro.

    Missa gärna!

    Den hoppiga flygresan från Aten. Grekiska övärlden upplevs bäst med färja. Rutten till Ikaria innebär kortare stopp vid Syros vackra Ermoupoli och vita Mykonos.

    Missa inte!

    Vandringen från nattsuddande byn Christos Rahes via Halariskanjonens badvänliga vattenfall och pooler till havsstranden i Nas.