Kroatien: Segling mot skärgårdens sista utpost

Längst bort från det kroatiska fastlandet hägrar hamnen Komiza på den gröna ön Vis. På vägen dit möts vi av pittoreska byar, venetianska slott, friska vågor, och Medelhavets kanske bästa seglingsvatten.

Kroatien: Segling mot skärgårdens sista utpost
I naturviken Sesulas på ön Soltas lugna vatten.

Vi klyver Adriatiska havet. Förhållandena är perfekta, vinden är stadig och solen skiner. Jag sitter vid båtens roder och känner mig som en blandning av Ingrid Bergman och Jules Vernes karaktär Kapten Nemo. Ingrid Bergman för att det är ganska glammigt att sitta vid rodret på en lyxyacht med vind i håret och brunbrända ben. Kapten Nemo för att denna lyxyacht väger 13 ton och är, i detta ögonblick, under min kontroll. 

Kroatiens skärgård myllrar av öar och skär. Allt från stora segelflottor packade med hormonstinna ungdomar berusade på både alkohol och livet, till småbarnsfamiljer kommer hit för att segla. Med 1 246 öar och skär utgör det Medelhavets näst största skärgård och har blivit ett allt mer populärt resemål för svenskarna.

Färden ombord på den 14 meter långa segelbåten Fiji går söderut genom Splits skärgård och vid just denna resa spelar det inte så stor roll att flera av oss saknar segelvana, båten kommer inkluderad med skeppare. Skulle vi seglat mot norr, i Sibeniks skärgård, skulle avståndet mellan öarna varit längre, havet öppnare och vinden starkare.

– Splits skärgård är bra för nybörjare och för nöjes­segling, säger vår skeppare Niklas.

Rustik charm i Komiza på ön Vis. Fortsätter man västerut möts man av Italien.

Rustik charm i Komiza på ön Vis. Fortsätter man västerut möts man av Italien.

Vår resa började två dagar tidigare i en marina cirka 40 minuter med bil utanför Splits flygplats.

Innan vi beger oss ut till havs äter vi lunch på en restaurang ovanför den lilla staden Primosten som ligger vid andra sidan viken. Restaurangen Santa Marina ligger i ett hus som ägs av makarna Markoc. I den grönskande trädgården växer olivträd, rosor, lavendel och johannes­bröd vars baljskidor påminner om smaken från kola. Inramad av grenarna på ett fikonträd skymtas Primosten och dess terrakottafärgade tak längre ner i bukten. Just nu är de vita klapperstensstränder som omger halvön relativt folktomma. Om någon månad börjar turistsäsongen och staden väcks till liv. På smala kuller­stensgränder vandrar vi förbi härligt skrynkliga äldre damer som vilar mot husväggar och svettigt tröjlösa män på byggställningar. När vi når den vackra 1400-talskyrkan St George på stadens topp breder havet ut sig bakom de solblekta gravstenarna. Det är dags att kasta loss. 

Efter några timmar på öppet hav har kyrktornet för länge sedan försvunnit bakom oss. Det vita seglet för oss framåt och efter en stund lägger vi oss i fören av båten och bara njuter. Tiden går snabbt och snart är vår första anhalt i sikte.  

På restaurant Santa Marina med utsikt över byn Primosten serveras allt från grillade kräftor, risotto och havsabborre.

Ett foto publicerat av Resemagasinet Vagabond (@vagabondmagasin)

Det första som möter ögat i viken Maslinica på ön Solta är ett högt torn som hör till det ombyggda slottet Martinis Marchi. 

Maslinca grundades redan på 1700-talet när tre bröder fick tillåtelse av den venetianska republiken att bygga slott vid den då öde viken. Idag befolkas Solta av knappt 1 700 invånare och som på de flesta öarna utgör turism, odling och fiske de största inkomstkällorna. Skulle man gå 30 år tillbaka i tiden skulle befolkningssiffran varit ännu lägre och det är inte förrän på senare år som trenden av avfolkning på öarna har vänt. 

After sail på bryggan i Maslinica.

After sail på bryggan i Maslinica.

Nu är slottet dock under kontroll av en annan, mystisk, storpamp. Mystisk för att när jag frågar de anställda på restaurangen om hans namn, berättar de att de sällan ser honom och att de inte vet vad hans förnamn är utan kallar honom för mr Ladmachen

Efter att den utländske investeraren fick ett godkännande från kroatiska myndigheter är slottet och den intilliggande marinan nyrenoverade. Det gick dock inte snabbt. Befolkningen på ön gjorde motstånd och myndigheterna – som har insett vikten av att bevara orörda vikar och charmigt slitna byar som dragplåster för den växande seglingsturismen – var först tveksamma. 

Men till slut fick investeraren sitt tillstånd och slottet med dess restaurang och hotellsviter har återigen nått sin forna glans. Tänk lyx, flärd och Dom Pérignon. Tänk patéer i olika varianter och rakryggade kypare med peppar­kvarnar som lutar mot vita tygstycken över kavajklädda armar. 

Lyxhotellet Martinis Marchi på ön Solta. Vill man hellre  ta sig hit luftvägen kan man landa på helikopterplattan bakom hotellet.

Lyxhotellet Martinis Marchi på ön Solta. Vill man hellre ta sig hit luftvägen kan man landa på helikopterplattan bakom hotellet.

Lugnt i hamnen när vi ankrar för natten. Under högsäsong kan det dock vara bra att höra av sig i förväg för att säkra en plats.

Lugnt i hamnen när vi ankrar för natten. Under högsäsong kan det dock vara bra att höra av sig i förväg för att säkra en plats.

Nästa morgon har upptäckarlusten väckt mig i ottan. Jag smyger upp ur kajutan och får vara särskilt försiktig för att inte trampa på en norrman som ligger och snarkar hopkurad i båtens sittbrunn. Han berättar senare att hytterna inte var tillräckligt rymliga för att två hälsosamt runda karlar skulle finna dem bekväma. 

Med nyfikna steg går jag vidare längs med hamnen. På vägen upp mot vikens nyöppnade matbutik stannar jag till och klappar jag en katt som solar sig på asfalten. Efter mr Ladmachens ankomst har en ny matbutik öppnats, ett till kafé har byggts och vid andra sidan hamnen, i det spegelblanka vattnet, avspeglas reflektionen av ett halvfärdigt lägenhetshotell som söker investerare, kanske har den utländskes investering även varit positiv även för lokalbefolkningen?

– Maslinica är en av få mindre byar där utvecklingen tydligt går framåt istället för att stå still eller gå bakåt, säger vår skeppare.

Skymning i Maslinica.

Skymning i Maslinica.

I en olivlund någon kilometer bort från Maslinica står 70-årige Ivan Siskov och arbetar i sin biodling. Vi får syn på honom när vi är på väg att utforska en övergiven militärbunker i närheten. Hans stora leende blottar en tandlös mun och hans ögon lyser entusiastiskt när han berättar om sin biodling. 

Med en burk honung i väskan traskar vi vidare mot militäranläggningen som ligger längst ut på udden Marinca Rat och fungerade som ett träningsläger för soldater. Den togs i bruk på 1950-talet under Titos styre, när Kroatien fortfarande var en del av Jugoslavien, och avvecklades inte förrän 1995 – samma år som det kroatiska självständighetskriget tog slut. 

Det känns både spännande och kusligt när vi tar oss ned under jorden nedför den mörka och slitna trappan vid öppningen. Värmen stängs ute och mörkret omsluter oss. Skulle vi inte haft med oss ficklampor, hade vi inte sett ett dyft. Och när vi beger oss tillbaka mot hamnen 20 minuter senare känns solens strålar aningen varmare än när vi först steg ner i bunkern. 

Ivan Siskov lärde oss om blommor och bin.

En bisyssla. 70-årige Ivan Siskov i sin biodling på Solta.

25 nautiska mil och fem timmar från Maslinica, ligger Komiza på ön Vis. Här, vid foten av berget Hum, är vinden starkare. Tempot i staden är stillsamt. Vid hamnens stenkaj står någon och fiskar. På en bänk sitter några äldre män i vindjackor och kastar brödbitar till duvor. Av alla kroatiska samhällen är Komiza beläget längst bort från fastlandet. Fortsätter man vidare västerut, möts man av Italien. Vid ett torg står Vedrana och säljer sardiner, honung och olivolja till de turister som orkar ta sig hit. Jag lyfter upp en liten flaska med vad som visar sig vara lavendelolja.

– Bra för huden och brännskador, säger hon och nickar uppmuntrande mot min solbrända hud.

Efter natt i Komiza seglar vi tillbaka mot Solta och naturviken Sesula. Vinden ligger på ordentligt och båten lutar i 30 grader så vi måste ta spjärn med lemmar och leder mot inredningen. Men efter en timme på öppet hav och bara två fall av sjösjuka så lyser solen igen, regnställ byts ut mot shorts och t-shirts. 

Bjuder man på bröd blir man snabbt kompis med duvorna.

Stillsamt liv i Komiza. Bjuder man på bröd blir man snabbt kompis med duvorna.

När vinden ligger på gäller det att hålla i sig. Eller att ha bra balans.

När vinden ligger på gäller det att hålla i sig. Eller att ha bra balans.

Vi ankommer till Sesula och restaurangen Sismis som ligger i viken. Det är vindstilla och vi har fått köra den sista sträckan på motor. 

Vår skeppare har ringt i förväg och sett till så att Zoltan som arbetar på restaurangen, har reserverat en boj för oss att lägga till vid. Han kryssar mellan segelbåtar och katamaraner på det grönblå vattnet och kommer ut och möter oss. Den lilla gummibåten han sitter i ser fjuttig ut jämfört med de stora lyxyachterna som vilar i viken. Han får sträcka på sig för att nå upp till relingen, tar tag i den och ställer sig upp för att ta våra beställningar inför kvällens besök på restaurangen. Mitt sällskap förbeställer den dalmatiska specialiteten peka – ett mustigt långkok på kött eller fisk och skaldjur. Peka är dock inget man slänger ihop på en halvtimme så vi har några timmar att spendera innan det dags att äta.

Jag sätter mig vid båtens badbrygga och sticker prövande ner en tå i vattnet. Den norske utomhussovaren är redan i. Iklädd snorkel och cyklop studerar han stimmet med färgglada fiskar som har gömt sig under skrovet. 

Vattnet är kallt och inte alls medelhavsvarmt så jag bestämmer mig för att sola en stund innan det är dags för en simtur. Men snart är det dags och jag och en annan får skjuts över till andra sidan viken med segelbåtens gummibåt. Vi har bestämt oss för att hoppa från de fyra meter höga kalkstensklipporna som finns där. 

Sail in-restaurangen Sismis.

Sail in-restaurangen Sismis.

Några dopp och klipphopp senare är det kväll. Efter en förfest på lokalt vin som vi inhandlat i hamnen på andra sidan udden tar vi den brokiga stentrappan upp mot restaurangen. När vi slår oss ner på verandan sitter vågorna fortfarande kvar i benen. Kvällen fylls av vin och samtal – man har mycket att prata om efter tre dagar av segling.

När vi lämnar Sismis har solen för länge sedan gått ner över viken och jag sover gott den natten, trots att hytterna är trånga och vattenpumpen för oväsen. Imorgon väntar havet igen. 

Läs även:

Guide: Segla i Kroatien

Resa dit

SAS flyger direkt till Split och Dubrovnik från Arlanda och Köpenhamn under sommarhalvåret. Norwegian flyger till Split från Köpenhamn. Biljetter går att hitta från drygt 2 300 kr t/r. Croatia Yacht Club erbjuder chartrade resor där flyg och transfer ingår i priset. De flesta arrangörererbjuder transfer till och 
från hamnarna, pris varierar beroende på vilken hamn. På croatia-taxi.hr går det att beräkna priset för taxiresor.

I maj är Primostens stränder relativt folktomma. Men om några månader fylls de av soldyrkande turister.

I maj är Primostens stränder relativt folktomma. Men om några månader fylls de av soldyrkande turister.

Arrangörer

Vi bokade med Croatia Yacht Club med hemmahamnar i Splitområdet och Zadar men det finns flera arrangörer som hyr ut båtar både med och utan skeppare. Två exempel är Navigare Moments och Poseidon Travel. För att få segla utan skeppare behöver minst en person ett VHF-certifikat samt ha förarintyg/skepparexamen. Vill man hyra en skeppare med Croatia Yacht Club kostar det ca 8 400 kr/vecka, observera att mat tillkommer.

Äta

Kroatiens kök är en blandning av influenser från Balkan och Italien och vid kusten är fisk och skaldjur självklara på bordet. Några kroatiska specialiteter är de kryddade köttfärsbiffarna cevapcici, grillat lamm och fisk, fårost, aivar, tryffel och olivolja. Kroatien är även ett starkt vinland och vinet du serveras är med största sannolikhet lokalproducerat.

 

Närproducerat i Komiza.  Marmelader, honung och inlagda frukter från odlingar uppe i bergen.

Närproducerat i Komiza. Marmelader, honung och inlagda frukter från odlingar uppe i bergen.

Bästa tid att resa

Turistsäsongen sträcker sig mellan maj och oktober. Juni och september är de bästa månaderna- om man vill undvika hetta. I oktober kan badtemperaturen ligga kvar på 20 grader men risken för regn ökar.

Prisläge

Priset för att hyra båt varierar beroende på månad, antal personer och hur stor och gammal båten är. I oktober under lågsäsongen kan priset vara 20 000 kr lägre än för samma båt under juni och många arrangörer erbjuder även rabatter vid slutet av säsongen. Tänk på att det även tillkommer hamnavgifter om man inte lägger till för att äta vid en restaurang, då det oftast är gratis.

Missa gärna!

Att bränna dig. Solens UV-strålar blir ännu starkare när de reflekteras i vattnet. 

Missa inte!

Att planera rutten väl och att vara ute i god tid. Seglingsförhållandena kan ändras snabbt och vid vissa hamnar gäller det att vara ute i god tid för att få plats.  

3 x populära segelrutter

1. Norra Dalmatien, nationalparken Kornati- och Sibeniks skärgård.
Börja vid hamnstaden Biograd söder om Zadar och segla mot ensliga ön Zut som är täckt av betande boskap och olivlundar. Avsätt en dag eller två för att utforska nationalparkens Kornatis största ö Kornat och dess mysiga naturvikar. Fortsätt till den vackra hamnen Kaprije, åsnereservatet Logorun och avsluta med Murter som har några av Kroatiens få sandstränder. 

2. Mellersta Dalmatien, Splits norra skärgård.
Ta avstamp i Trogir eller Marina Kremik i Primosten, båda städerna är värda ett besök och är bra utgångspunkter vare sig man vill segla norrut eller söderut. Söderut ligger Solta och i närheten – Bols kända stränder på ön Brac. Här kan man sedan välja om man vill fortsätta mot Makarska eller mot partystaden Hvar där festerna håller igång långt in på natten.

3. Södra Dalmatien och Splits södra skärgård.
Segla längs med kusten till Makarska och stanna vid Loviste innan ni beger er till traditionella Korcula. Stanna till vid honungsön Mljet för att utforska nationalparkens saltvattenssjöar innan ni gör ett stopp vid någon av Elafitiöarnas vikar med klarblått vatten. Nästa stopp blir naturligtvis den medeltida staden Dubrovnik.