• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Samoa – slappna av i Söderhavet

    Allt har sin tid. Det tycker i alla fall Samoas turistmyndighet som kallar önationen i Söderhavet för "the Land of Take Your Time". Något som de flesta av de 200 000 invånarna tycks ha tagit fasta på.

    Samoa – slappna av i Söderhavet
    Lalomanu beach på västra Samoa är som gjord för lata dagar på stranden.

    Om jag jobbar? Får betalt i pengar, menar du?

    Uluwayo drar med fingrarna genom det långa mörka håret, rättar till den gula orkidén som hon har bakom örat och ser uppriktigt förvånad ut.

    – Varför skulle jag göra det? Vi har ju allting här.

    "Allting" betyder i Uluwayos värld bananer, ananas, papaya, avokado, kokosnötter, rotknölen taro, en brunn med sötvatten och några grisar. Pålar av trä håller upp taket i huset som saknar väggar och knappt rymmer några ägodelar alls. Med en dygnsmedelvärme på 28 grader i luften året runt och gott om fisk i det närliggande, 30-gradiga havet har Uluwayo det mesta hon behöver, tycker hon.

    Uluwayo är 50 år och bor tillsammans med sin bror och hans familj samt sin egen 12-åriga dotter i ett hushåll om sammanlagt elva personer. Hon måste tänka efter och räknar på fingrarna en stund när jag frågar hur många de är som sover på palmbladsmattorna under samma tak. Jo, elva personer. På ett ungefär.

    Uluwayo bjuder på nyplockade apelsiner.

    Uluwayo bjuder på nyplockade apelsiner.

    Uluwayos man gick bort förra året och vilar nu under en rejäl gravsten placerad på hedersplats framför huset, ungefär där grillen hade stått om det hade varit en svensk villa. Men vi befinner oss långt från Sverige, faktiskt så långt bort som det rent geografiskt är möjligt. Flygtiden från Sydney till Samoas huvudstad Apia är sex timmar, en färd ganska så rakt österut från Australien över ett till synes oändligt Stilla havet. 

    Att detta väldiga världshav är stort är inte bara som det ser ut på världskartan – Stilla havet är både dubbelt så stort som Atlanten och större än jordens sammanlagda landmassa. Att flera av de många tusen öarna i Söderhavet för många i västvärlden representerar själva sinnebilden av en bekymmerslös tillvaro i paradiset är ett epitet som samoanerna själva tar med ro. 

    Nyfångad bläckfisk till middag, någon?

    Nyfångad bläckfisk till middag, någon?

    Samoanerna tar för övrigt det mesta med ro. Det talas ofta och gärna om "island time", ötid, vilket mer är ett tillstånd än en tidsangivelse. Samoa var länge ett av de länder i världen där solen gick ner sist, men 2011 bestämde sig myndigheterna på Samoa för att det var dags att flytta den internationella datumlinjen. Anledningen var att slippa ligga "ett dygn efter" och att få samma tid som den främsta handelspartnern Nya Zeeland. Alltså flyttade man fram klockan ett dygn och strök helt enkelt nyårs­afton den 31 december 2011. Poff. 

    Nu är Samoa en av de nationer där solen går upp först. Därmed fick också samoanska turistmyndigheten ändra sin slogan "We're so relaxed, it's yesterday" till "the Land of Take Your Time". För långväga besökare kan det upplevas som tilltalande och frustrerande på samma gång.

     

    Grönt är skönt, även i Söderhavet.

    Grönt är skönt, även i Söderhavet.

    Som hos Luisa. "Luisas pizzeria" står det på skylten vid vägen. Luisa själv ler vänligt när vi som enda gäster tar plats vid ett av borden. Sedan händer ingenting. Det är inte så att vi har direkt bråttom men efter sisådär 20 minuters väntan känns det ändå som om det börjar bli dags att få titta på menyn. Luisa ser likgiltig ut, som om beställningen inte riktigt angick henne eller kunde kvitta.

    Sure, säger hon och släntrar iväg för att leta reda på några handskrivna menyblad.

    Vi beställer och fortsätter tålmodigt att vänta. Det är drygt 30 grader i skuggan och strupen är torr därefter. Luisa ser uppriktigt förvånad ut.

    – Dricka? Nu på en gång? Visst, jag ska se om vi har något.

    Att skynda långsamt eller ännu hellre inte alls blir en tankeställare att ta med sig hem från Samoa.

    Att skynda långsamt eller ännu hellre
    inte alls blir en tankeställare att ta med sig hem.

    Hemma hos Uluwayo bjuds vi på sött kaffe och nyplockade apelsiner. 

    – Ni är kristna, väl? undrar hon.

    – Ehm, jo …

    – Så ni går också i kyrkan varje söndag?

    – Ehm, näe …

    Uluwayo ser helt förbluffad ut, vet knappt hur hon ska fortsätta samtalet. Hennes hemby Aopo har 280 invånare (på ett ungefär) och två kyrkor, var och en med plats för några hundra personer. Så är det i varje liten by på Samoa där 98 procent av de totalt omkring 200 000 invånarna är kristna. Samtidigt lever uråldriga traditioner kvar. Den polynesiska kulturen är stark och att förhålla sig avvaktande till turism var länge ett medvetet drag på Samoa eftersom västerländska besökare befarades kunna hota bylivets traditioner.

    Missionärerna har legat i. Ståtliga kyrkor finns det gott om på Samoa.

    Missionärerna har legat i. Ståtliga kyrkor finns det gott om på Samoa.

    Kyrkan spelar en viktig roll i människornas vardag men det handlar inte bara om tron på en högre makt. En dryg timme varje kväll samlas bybor i mindre grupper för att sjunga tillsammans och för att lyssna till storfamiljens överhuvud som för vidare legender och sånger till nya generationer. Sångerna är melodiösa, språket mjukt och tre–fyra personer kan låta som en stor, maffig kör. 

    Varje söndagsmorgon klär sig samoanerna i sina finaste kläder och samlas i kyrkan. Färgglada och mönstrade lavalava, tygstycken som både kvinnor och män bär som långkjol till vardags, byts mot klänning och kostym i nystruket vitt. Vi bjuds in som självskrivna gäster och kantorn som sitter vid ett elpiano spelar Elton Johns "Candle in the Wind" till vår ära. Av prästens ord förstår vi förstås ingenting men den varma gemenskapen är påtaglig.

    Begreppet "vi" överskuggar begreppet "jag" på Samoa. Marken ägs gemensamt av invånarna i en by som är indelad i storfamiljer. Varje by styrs av en matai, en manlig eller kvinnlig ledare. Mataierna fördelar storfamiljernas jord och ansvarar också för att lag och ordning följs. Respekt för äldre är viktigt. 

    Ändå får man som besökare allt som oftast en känsla av att samoaner gör lite som de själva vill eller känner för just för tillfället. Som om allt faktiskt har sin tid. 

    – Som arbetsgivare är Samoa en utmaning, som ny-zeeländska Tracy uttrycker det.

    Många hotell på Samoa drivs av australiensare och nyzeeländare. Själv är Tracy chef på ett av de större hotellen i huvudstaden Apia.    

    – Man kan aldrig vara säker på att de som jobbar här dyker upp, säger hon. Vare sig i tid eller överhuvudtaget. Det är irriterande ibland men samtidigt något väldigt livsbejakande i det. Det är bara att tagga ner. Svårigheten är att få våra gäster att förstå det.

    Ta dagen som den kommer och tagga ner.

    Hur, när och var saker och ting sker på Samoa beror allt som oftast på stunden och det lönar sig sällan att skynda. Det enda man kan vara riktigt säker på är att allting tar den tid det tar. Hur rimligt eller orimligt det än verkar.

    Att skynda långsamt eller ännu hellre inte alls blir en tankeställare att ta med sig hem för oss som sedan barnsben burit på en dröm om en bekymmerslös tillvaro i Söderhavet. För är det något vi ständigt tycker oss sakna i vår "utvecklade" västerländska livsstil så är det väl just tid.

    När alla man möter skrattar och ler och menar det, på riktigt, går det knappast att hetsa upp sig över att båten är försenad eller att drinken dröjer. När ordet för "min" är detsamma som ordet för "din" får begrepp som ägodelar onekligen en ny innebörd. Och när hälsningsfrasen "Talofa" är så förvillande lik "Alofa" smälter även den mest stressade av själar. "Alofa" på samoanska betyder "Jag älskar dig".

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!