Skottland: Vallfärd till whiskyns källa

Speyside är Skottlands bultande whiskyhjärta. En naturskön avkrok i norr med mjuka kullar och mäktiga älvar. En plats där till och med änglarna får sig en sup.

Skottland: Vallfärd till whiskyns källa
Till vänster: En whiskyresa blir sällan så vacker som på våren när Skottland står i blom. Till höger: Utanför lagerlokalerna hos Ben Riach ligger whiskyfat på rad. Text och foto: Göran Ingman.

Kossorna. Första ledtråden till vart du är på väg, innan du ens ser destilleriernas pagod­liknande skorstenar, är de skotska höglands­kossorna. Svällande köttberg som sävligt spankulerar på mjukt rundade kullar, nötkreaturens biffiga bodybuilders. En normalstor tjur väger in på 900 kilo.

– Aye, vi föder upp anguskorna bland annat på den biomassa som blir över från whiskytillverkningen, säger farbrorn bakom ratten och bromsar bakom en tyskskyltad husbil som tar upp nästan hela väg A96 från Aberdeen.

Med röd väst och grånat skägg ser han ut som en trädgårdstomte. En tomte med den där kärva skotska humorn som sparkar åt alla håll utom inåt.

– Förbaskade tyskar, muttrar han. De kommer i sina husbilar, tre eller fyra i rad, och är omöjliga att köra om. Varför måste tyskarna alltid anlända i konvoj?

Lilla Rothes med knappt 1 300 invånare har fyra whiskydestillerier. Glen Grant är det mest kända.

Lilla Rothes med knappt 1 300 invånare har fyra whiskydestillerier.

Han hämtar andan, pekar på några ponnyhästar vid sidan av vägen, och säger:

– Vi äter korna, men inte hästarna. Vi är ju inte fransmän.

Speyside är känt för två saker: whisky och flugfiske. Inte så mycket mer, men det räcker gott. Båda håller, eller brukade åtminstone hålla, absolut toppklass. I den här lilla delen av skotska högländerna är inget viktigare än floden Spey och hennes biflöden. 

Spey har i århundraden gett mat på bordet och sprit i strupen. Vattnet har låtit laxar och öringar leka och fångas. Villigt blandat sig med korn och jäst, låtit sig tappas på tunnor, och förvandlas till whisky. Floden är den pålitliga pulsådern i en trakt som, trots att den till ytan är försynt, har klart flest destillerier av Skottlands fem whiskyregioner. 

En titt på kartan blir som att läsa etiketter i en väl­sorterad whiskyhylla. Aberlour, Balvenie, Glenfiddich, Knockando, Tomintoul, Glen Grant, Macallan, Craggan­more och Dalwhinnie är bara några av de cirka 50 destil­lerier­ som ryms inom Speyside. Området står för, grovt räknat, hälften av all maltwhiskyproduktion i världen.

Speyside – där även änglarna festar.  Glen Grant är det mest kända bland destillerier belägna vid floden Spey.

Speyside – där även änglarna festar. Glen Grant i Rothes är det mest kända bland destillerier belägna vid floden Spey.

Av de små städerna och byarna i Speyside är Dufftown mer whisky än någon annan. Ingen annanstans i världen finns samma täthet av destillerier som här. Stadens slogan är "Rome was built on seven hills, Dufftown stands on seven stills". 

Fast det stämmer inte längre. De sju destillerierna har idag blivit nio, om man räknar både aktiva och nedlagda, och Dufftown producerar mer whisky än någonsin förr. Det sägs, och låter troligt, att den lilla stadens 1 700 invånare drar in mer pengar per person till den brittiska staten än någon annan ort i riket.

Störst i Dufftown är välkända Glenfiddich, med restau­rang och besökscentrum. Intill ligger det mindre destilleriet Balvenie som precis som Glenfiddich grundades av William Grant. Destillerierna ägs än idag av familje­företaget William Grant & Sons och är två av bara en handfull skotska whiskyde­stillerier som inte slukats av multinationella spritbjässar. 

Speysides vatten håller god kvalitet, en förutsättning för att skapa välsmakande whisky.

Speysides vatten håller god kvalitet, en förutsättning för att skapa välsmakande whisky.

Båda är väl värda ett besök, men tänk på att förboka om du vill besöka Balvenie. Alla destillerier i Speyside är inte öppna för besökare. Vissa tar emot små grupper och några låter besöksverksamheten ta stor plats med souvenirbutik, restaurang och whiskyprovningar. 

Speyside är, det har ni förstått vid det här laget, en drömdestination för den som gillar whisky. Men sanningen är att destilleribesök blir ganska lika, du ska vara en väldigt intresserad whiskynörd för att gå igång på skillnaderna i kopparpannornas utformningar eller olika mältningsprocesser. Och någon i ressäll­skapet kanske inte gillar whisky alls, vad gör man då? 

Reportaget fortsätter på nästa sida.