Indiska Kerala – 100 nyanser av grönt

Spirande växtlighet i ett ångande fuktigt klimat. Kokospalmer, tebuskar och sjöar täckta av blommande vattenhyacint. Indiska Kerala har alltid lockat med oändliga nyanser av grönt. Nu färgas också turismen grön.

Indiska Kerala – 100 nyanser av grönt
Kerala. Foto Getty Images & All Over Press.

Öar av hyacinter flyter genom sjöarna, nerför floderna och ut i havet. Väldiga supertankers och kryssningsskepp möter små irrande bilfärjor och passagerarbåtar där sötvattnet möter det salta havet. 

Mistlurarna brölar i fjärran. Himlen mörknar, åskan mullrar och regnet gör den ljusblå vattenytan i poolen på Brunton Boatyard prickig. Så ökar den tropiska monsunen i styrka och slår mot hustaken som om den vore en frustrerad jätte som fått nog. Det dunkar hårt mot teglet och frasar argt i kokospalmerna.

Jag går barfota över det blanka rödmålade stengolvet och drar in fukt och värme i näsborrarna och ler för mig själv. Jag är inte rädd för jätten. Tvärtom, jag har väntat på honom. Tar på mig flipflopsen, spänner upp paraplyet och klafsar ut till fiskmarknaden med regnet smattrande mot det impregnerade tyget. Så upprymd av ett oväder. Jag tänker att monsunen är som ett välspelat dramatiskt skådespel, full av säregna gestaltningar och oväntade vändningar.

De kinesiska fiskenäten kom till Fort Kochi för 800 år sedan med en handelsresande från Kublai khans Kina.

De kinesiska fiskenäten kom till Fort Kochi för 800 år sedan med en handelsresande från Kublai khans Kina.

De kinesiska jättehåvarna vilar i sina träställningar och ser mer än någonsin ut som om de konstruerats av Ben Hedenhös. Uniformerade skolbarn springer med skol­väskorna över huvudet som skydd mot regnet mot den röda lokalbussen där en dekal i vindrutan förkunnar "Instant Jesus". Kråkor kraxar högljutt i banyanträden och det doftar fisk, salt hav, dieselavgaser och tropisk fukt. 

I sällskapsrummet på Brunton Boatyard drar svala vindar in, efterlängtade efter en het, kvav och soldränkt eftermiddag. Här inne doftar det kokosolja och ingefära, vått murbruk och fuktig dagstidning. Och där framför bokhyllan i hotellets gästbibliotek står han i hög vit kockmössa framför en portabel gasspis och elva vita skålar med uppskurna ingredienser till en green mango curry, som om allt vore en regisserad scen i ett matlagningsprogram på tv. 

– Då börjar vi, säger han, samtidigt som hela rummet blir fluorescerande vitt för att därefter omedelbart försjunka i dunkel.

 – Jag är beredd, förklarar jag tappert.

De andra hotellgästerna, som också ska få lära sig laga mat Kerala style, nickar instämmande.

Kadam! Monsunmonstret är vansinnigt. Smällen får huset att rista. Vi hoppar instinktivt till och tittar oss oroligt omkring. Men det var flera sekunder mellan ljuset och ljudet, så vi fokuserar åter på wokpannan där kocken Jerry Matthews fräser fänkål, chili, senapsfrön och vitlök i kokosolja. Han tittar upp för att se att vi är uppmärksamma och närvarande och slutat oroa oss för blixt och dunder. Därefter häller han i torkade curryblad, riven gurkmeja och skivad grön mango i wokpannan.

Reportaget fortsätter på nästa sida.