• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Tasmanien – Australiens bortglömda vildmark

    Det finns kartor där ön helt glömts bort, som uppslukad av havet. Men för den som satt sin fot på denna speciella plats strax söder om Australien – gett sig ut i dess unika vildmark, andats in den friska luften och njutit av den otvingade gästfriheten – är Tasmanien oförglömligt

    Tasmanien – Australiens bortglömda vildmark
    Maria Island, Tasmaniens östkust. Text och foto: Marcus Westberg.

    Svetten rinner ner i mina ögon snabbare än jag hinner torka bort den. Några få centimeter från min högerfot stupar det rakt ner, flera hundra meter. Ett försiktigt steg i taget. Tappa inte greppet. Blicken framåt. Titta inte ner. Titta inte ner. 

    Plötsligt tar det stopp. Framför oss står en vertikal mur av den magmatiska bergarten diabas, säkert tio meter hög. Min reskamrat Will Harvey-Jones, en rödskäggig arkitekt från Brisbane, vänder sig mot mig och rycker på axlarna.

    – Vi kanske gick fel tidigare? Eller är det ett stenrös där uppe?

    Mount Anne anses vara en av Tasmaniens svårare dagsvandringar, men besökare belönas med fantastiska utsikter mitt ute i vildmarken.

    Mount Anne anses vara en av Tasmaniens svårare dagsvandringar, men besökare belönas med fantastiska utsikter mitt ute i vildmarken.

    I Tasmaniens Southwest National Park är det stenrös som markerar de ofta obefintliga stigarna, och där uppe skymtar faktiskt ett. Vi är på rätt spår. Efter ytterligare tjugo minuters svindlande klamrande har vi nått Mount Annes topp. Sikten är obehindrad åt alla håll, och förutom grusvägen vi körde in på finns inga spår av mänsklig närvaro så långt ögat når. Inga byggnader, inga bilar, inte ens andra vandrare. Det tog tre timmar att nå vår campingplats på Eliza Plateau, och sedan ytterligare fyra att komma hit. 

    Will kränger av sig sin ryggsäck. Ett leende sprider ­sig över hans läppar, men han skakar på huvudet. 

    – Otroligt. Det där var det väl värt. Vilken utsikt! Men nervägen … jag vill helst inte tänka på den just nu.

    Två minuter senare ligger han och sover, ansiktet täckt av en fiskarmössa, alla bekymmer om branta stup till synes bortglömda. 

    Stenrös: en vandrares bästa vän.

    Stenrös: en vandrares bästa vän.

    Southwest National Park är öns största nationalpark och utgör nära häften av Tasmaniens vildmark, ett naturskyddsområde och världsnaturarv som med sina 13 000 kvadratkilometer täcker ungefär 20 procent av den australienska delstatens landyta. Det är ett av världens största – och sista – tempererade vildmarksområden, fyllt till brädden av taggiga berg, orörda sandstränder, vilda floder och oändliga vidder av gräs, eukalyptus och regnskog. 

    Det här är vildmark i dess rätta bemärkelse. Fyra säsonger på en dag, sägs det om Tasmaniens klimat, och ingenstans är det så sant som i dess sydvästra hörn. Trots de uppenbara skillnaderna påminner det ändå om Sarek, och precis som där bör man inte ge sig ut på egen hand och utan ordentliga förberedelser. 

    Vägen till Strathgordon och Mount Anne är den enda som finns inom parkens gränser, men den tränger inte in särskilt djupt. För att nå längre in i vildmarken måste man färdas med flyg, båt eller flera dagar, till och med veckor, till fots.

    Reportaget fortsätter på nästa sida. 

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!