Annons
Annons
Pool eller hav? Det är bara att välja. Text och foto: Marcus Westberg.

Pool eller hav? Det är bara att välja. Text och foto: Marcus Westberg.

Restips

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna

Sedan den första fullmånefesten organiserades på stranden Hat Rin 1985 har Koh Pha-Ngan blivit synonymt med dessa mer eller mindre vilda och våta tillställningar. Men att avfärda Pha-Ngan som en party- och backpackerö är att gå miste om ett av Thailands mest underskattade resmål.

Text: Marcus Westberg • 2016-02-03 Uppdaterad 2021-06-23

Bliss. Jag försöker hitta rätt ord på svenska, men lyckas inte riktigt. Kanske för att det inte finns någon klockren översättning, eller för att orden som dyker upp inte låter helt rätt. Fast mer sannolikt beror det på att min tankeförmåga just nu känns ytterst begränsad.

Efter en morgonmeditation på stranden, en frukost bestående av chiafrön, müsli, yoghurt och färsk mango och en 90 minuter lång yogasession ligger jag sedan fem minuter eller en timme eller tre – spelar det egentligen någon roll? – i min hängmatta med den thailändska solen i ansiktet och en bok på bröstet. 

Boken är än så länge oöppnad, men jag har flera gånger lagt handen på den som för att kontrollera att den finns där. I den händelse att jag får för mig att öppna ögonen utan att slå upp boken så skulle det vara till synen av Hat Tiens vita sand, Siambuktens transparanta vatten och en grön, frodig djungel som slingrar sig över, under och runt hotellet The Sanctuary Resort.

Det är min sista dag på Koh Pha-Ngan, och det är precis så här jag tänker avsluta min vistelse: gungande i min hängmatta, någon enstaka båtmotor det enda som stör ljudet av vågornas brus och palmbladens rasslande i den svalkande havsbrisen. Bliss, med andra ord.

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Lata dagar på Leela Beach.

Sedan den första fullmånefesten organiserades på stranden Hat Rin 1985 har Koh Pha-Ngan blivit synonymt med dessa mer eller mindre vilda och våta tillställningar, som fortfarande lockar hit uppemot 30 000 besökare varje månad. Men att avfärda Koh Pha-Ngan som en party- och backpackerö– ett renommé som förstärktes av Alex Garlands bok the Beach från 1996 och filmen med Leonardo DiCaprio som följde några år senare – är att gå miste om ett av Thailands mest underskattade resmål.

Ett nyinfört förbud på andra stora fester (uppfinnesrika klubb- och hostelägare skapade bland annat half moon, quarter moon och jungle parties) innebär att Pha-Ngan för det mesta är tyst, lugnt och avslappnat: billigare och mindre pretentiöst än Koh Samui, grannen i söder, och mindre fokuserat på dykning än nordliga Koh Tao. Av öns 13 000 invånare är ett drygt tusental västerlänningar.

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Nymåne över Koh Pha-Ngan.

En av dessa är Sören Kristensen, en lätt rödrosig man i sina bästa år, men om ansiktsfärgen beror på nordiska gener eller den tropiska solen är inte lätt att veta. Det är antagligen en kombination: Sörens danska ursprung misstar man sig knappast på, men hettan och luftfuktigheten är redan obeveklig. Tröjan klibbar sig fast mot min rygg trots att jag inte har behövt anstränga mig särskilt mycket än.

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Danske Sören Kristensen på sin favoritcykel.

När Sören föll för Koh Pha-Ngans charm i oktober 2003 och beslutade sig för att stanna kvar på obestämd tid gjorde han som många andra faranger: han öppnade ett guesthouse för backpackers. Elva år, två restauranger och en bar senare kände han att det var dags att göra något helt annat, så tillsammans med vännen Mark Østergaard startade han öns första guidade cykelturer.

– Jag jobbade som cyklande brevbärare i Danmark, så cykla har jag alltid gjort. Men att behöva cykla varje dag i Danmark mitt i vintern var inte kul. Inte kul alls. Då svettas jag hellre.

Reportaget fortsätter på nästa sida. 

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Båttur genom Ang Thong nationalpark.

Cykelturen visar upp en helt annan sida av ön än den som syns i turistbroschyrerna. Under ledning av före detta taxiföraren Yut Lanlaa lämnar vi snart kustens asfaltsväg till förmån för grus- och skogsstigar. Cyklarna verkar nya och av bra kvalitet. Förutom Sören och jag själv är det bara två andra gäster, Simon och Vera från München. Vi besöker plantage för kokosnötter och gummiträd (förutom turistindustrin två av öns viktigaste inkomstkällor), kämpar oss uppför de många trappstegen till det buddistiska Maduawantemplet och besöker djurskyddscentret Phangan Animal Care for Strays.

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Hat Tien, en av Koh Pha-Ngans mest isolerade stränder, är ungefär så nära öidyll man kan komma.

Först när vi till slut når kusten igen ser vi andra turister, och ju närmare vi kommer Thong Sala, Koh Pha-Ngans största samhälle, desto fler blir de. Men här finns också öns bästa marknad, och vi fortsätter snart till Phangan Bicycle Bar – Sörens kontor – fullastade med mango, melon och papaya.

– Jag trivs här. Det har blivit mitt hem utanför Danmark, och jag har inga planer på att flytta. Högsäsong, lågsäsong, regn eller sol: det finns alltid något nytt och spännande att utforska eller lära sig, säger Sören.

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Dagsturerna till Ang Thong nationalpark är populära, och perfekta för den som rest hit ensam och vill träffa folk. Bland aktiviteterna som kläms in på en dag finns oftast snorkling, paddling, vandring och strandhäng.

Längst ut på Hat Rins udde, bara någon kilometer från de ökända fullmånefesterna, balanserar ett antal oansenliga bungalower på klipporna ovanför vågornas svall. Läget innebär att solens bana över horisonten just här är oavbruten, och kvällens solnedgång verkar bli särskilt spektakulär. 

På senare år har Koh Pha-Ngans många isolerade vikar och stränder blivit små centrum för spiritualitet, yoga och hälsoretreater, och trots att Lighthouse Bungalows (udden har faktiskt en liten fyr som fortfarande används) inte ligger särskilt långt från festlokaler och budgetsovsalar råder en lugn och rofylld stämning. En flera hundra meter lång bryggliknande gångväg ansluter klipporna med Leela Beach och närmsta parkeringsplats. Klockan fem kommer australiensiska Katie West gående tillsammans med en grupp kvinnor. Yogadags.

– Det är någonting väldigt speciellt med de här klipporna. De är fulla av energi och visdom, en påminnelse till oss alla att vara tillfreds med oss själva oavsett miljö och omständigheter. Jag älskar att vara här. Jag leder retreater runtom i världen, men för mig finns det inget bättre ställe att meditera eller utöva yoga än just här, säger Katie som har kommit till Koh Pha-Ngan regel­bundet i snart tio år, och hon fann sig här på udden redan under sitt första besök. Efter femton år inom bankvärlden fick hon nog. Nu har hon ön som sin bas. Hit ut till klipporna kommer hon ett par gånger i veckan. 

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Badpaus i Ang Thong nationalpark.

I ungefär en timme pustar och stånkar jag mig igenom pose efter pose. Trots att solen står lågt på himlen är det fortfarande riktigt varmt. En bit bort vadar en fiskare ut i vattnet. Vi avslutar med en kort meditation vända mot den sjunkande solen, och den svaga vinden är nog att hålla myggorna borta. Utan störningsmoment är det förvånansvärt lätt att stänga av allting som inte är här och nu. 

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Solnedgång vid Leela Beach.

Efter yogans slut småpratar jag lite med den thailändska kvinnan som stått bredvid mig under större delen av lektionen – och dessutom fått allting att se lekande lätt ut, trots att hon bedyrar att hon bara har provat yoga ett par gånger tidigare. Mai (som egentligen heter Jaravee Chai­wvuth), vars familj driver ett av hotellen på Leela Beach, erbjuder sig att visa mig öns norra del nästa dag.

Reportaget fortsätter på nästa sida.

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Cykeltur genom Koh Pha-Ngans inlandsdjungel.

När jag tidigt nästa morgon anländer till Sarikantangs reception visar det sig att Mais syster May också vill följa med, så jag får byta ut min hyrda motorcykel mot systrarnas luftkonditionerade bil. Vi ska till Chaloklum, en fiskeby som även används som bas för de flesta dykturerna som utgår från Koh Pha-Ngan. Det dröjer dock några timmar innan dykbutikerna öppnar, när vi parkerar bilen nere vid hamnen har det precis börjat ljusna, och snart möts vi av orangeklädda munkar som gör sin dagliga morgonrunda för att samla in allmosor, framförallt i form av ris och annan mat. 

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Gryning i Chaloklum: allmosor till munkarna överlämnas.

När de gått vidare strosar vi ner till stranden. Den är vackrare än jag hade väntat mig. Fiskebåtarna har precis återvänt från nattens expeditioner, och utanför några enkla hus har en liten grupp kvinnor samlats för att rensa bläckfisk. Den yngsta, en flicka på kanske Ù�tta, nio år, ler brett och visar stolt upp ett renrensat decimeterlångt djur. De ska ligga på tork i solen resten av dagen innan de transporteras till olika marknader. Det är alltså här systrarna och mamma Kritchaya, som designade och drog igång Sarikantang i stort sett på egen hand, vill öppna ett nytt hotell.

– Ingenting stort, en liten ekoresort med ett begränsat antal rum, förklarar Mai. Det finns inte särskilt många byar kvar på Pha-Ngan som känns så lokala och traditionella, och vi vill inte förstöra den känslan.

– Men vi vill gärna kunna tillföra någonting, skjuter May in. Fokus skulle vara på hur folk lever på den här delen av ön. Samhällsbaserad turism. 

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Så här växer cashewnötter!

Som för att visa vad de menar väljer de en annan väg söderut. Först stannar vi till hos Wasin Chotechuang. Istället för att som så många andra exportera kokosnötter som billig råvara köper han dem från andra delar av ön och tillverkar ekologisk kokosnötsolja – en produkt som blir mer och mer eftersökt i väst. Innan vi återvänder till Sarikantang för lunch hinner vi även med ett besök hos Kirati Diewwanich, vars kreativa batiktröjor och saronger numera säljs även på grannöarna och fastlandet. Precis som Sören vill systrarna Chaivuth visa upp en sida av Koh Pha-Ngan som inte alltid är så lätt att se från en hängmatta på stranden.

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Wasin Chotechuang producerar eko-
logisk kokosolja.

Hängmattor och stränder är dock inte att förakta, och det är givetvis därför många reser hit. Under veckan som följer varvar även jag strand och bad med ett antal olika aktiviteter, från båtturer och dykning till kitesurfing och en mycket svettig muay thai-lektion. Koh Pha-Ngans knappa storlek och en relativt bra väg längs väst- och sydkusten gör dessa delar av ön lätta att utforska på egen hand. Endast vissa områden på östkusten är riktigt isolerade. 

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Majoriteten av öns invånare är buddister.

Hat Tien är ett av dessa. Hit kommer man bara med båt eller fyrhjulsdriven bil. Det blir jeep för mig. Jag har bara två nätter kvar på ön och har – hoppas jag – sparat det bästa till sist. Det tar nästan en timme att nå The Sanctuary från Thong Sala i skymningsljuset, det mesta av färden går genom tät djungel.™?

Thailand: Koh Pha-Ngan – lyckorus bortom fullmånefesterna
Stranden Had Tien är lite bökig att ta sig till, men resan är mödan värd!

Därför ser jag heller inte mycket av omgivningen när jag sent omsider välkomnas med en utsökt vegetarisk curry och färskpressad fruktjuice. Det gör jag däremot nästa morgon när jag vaknar lagom till gryningens första ljus. Senare under dagen, när jag fortfarande ligger i min hängmatta, boken på mitt bröst ännu inte öppnad, tänker jag att jag nog har hittat mitt Koh Pha-Ngan till slut.
Visst var väl min flygbiljett hem ombokningsbar?

Guide: Koh Pha–Ngan, Thailand

Ljuvligt öliv på Koh Lipe i södra Thailand

Malaysia: Perhentianöarna – ett överhettat paradis


Text: Marcus Westberg • 2016-02-03
RestipsThailandKo Pha-NganReportage

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top