• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Galapágos: I naturens laboratorium

    Galápagosöarna är en av få desti­nationer som i en krympande värld fortfarande känns riktigt avlägsen.
    Ett isolerat örike med ett unikt och oskyggt djurliv, där turismen är både ett hot och en möjlighet.

    Galapágos: I naturens laboratorium

    Att simma ned under ytan är som att kliva in i morbror trollkarlens garderob. En annan värld breder ut sig. En brant klippvägg stupar bredvid mig rakt ned i mörkret, det yr vitt skum från vågorna som slår mot dess sida. Tusentals fiskar svävar omkring under mig. Jätte­stim. Som en simmande stjärnhimmel.

    Jag ser mig om efter hajar. Simmar utmed klippsidan, en snabb skugga till höger, jag rycker till. En ilande rädsla drar som en gaffel mot porslin i mitt bröst. Men det är bara ett stort sjölejon som slängt sig i från någon avsats i klippan. Det simmar fram till mig, lägger sig på armlängds avstånd. Morrhåren vita mot den svartblanka huden. Vi tittar på varandra. I några minuter flyter vi bara runt, iakttagande varandra innan vi skiljs åt. Jag kommer aldrig att glömma det mötet. Sen kommer hajen.

    Galapagosöarna. Havsleguanen finns enbart på Galápagos och är den enda nu levande ödlan som hämtar sin föda ur havet. De är gröna, röda och svarta – samma färger som naturen de lever i.

    Havsleguanen finns enbart på Galápagos och är den enda nu levande ödlan som hämtar sin föda ur havet. De är gröna, röda och svarta – samma färger som naturen de lever i.

    Galápagosöarna består av 13 större öar och närmare hundratalet småöar som ligger spridda i Stilla havet 100 mil utanför Ecuadors kust. Vulkanisk aktivitet skapade öarna för cirka fem miljoner år sedan. Öarna är hem för cirka 5 000 växt- och djurarter. Som ett resultat av den isolerade placeringen är flera hundra av dem endemiska, det vill säga de existerar bara på de här små lavasvarta öarna.

    Charles Darwin, ute på sin kända resa med skeppet The Beagle, kom till Galápagos 1835. Han samlade in mängder­ med växter och djur, bland annat några olika arter finkar. Han insåg så småningom att finkarna alla tillhörde samma grupp (som idag kallas darwinfinkar) men att de hade olika näbbar specialiserade för olika sorters föda. Upptäckten kom att bli en avgörande hörnsten för konstruktionen av en av de mest inflytelserika teorierna i modern vetenskap: Charles Darwins bok Om arternas uppkomst etablerade evolutionsläran.

    Galapagosöarna. Mängder av turister kommer årligen till Galápagos för att se öarnas natur och djurliv. 2013 kom över 200 000. Det är fler än något tidigare år.

    Mängder av turister kommer årligen till Galápagos för att se öarnas natur och djurliv. 2013 kom över 200 000. Det är fler än något tidigare år.

    Mycket har hänt sedan Darwin besökte öarna men djurlivet är fortfarande spektakulärt. Från att man lämnar flygplanets torra kabinluft och kliver ut i hettan på landningsbanan på Isla Baltra är man omgiven av djur och fåglar. Sjölejon på parkbänkar, pelikaner på bryggor, ödlor i hotellrum och stora landsköldpaddor på vägarna. Totalt oskygga. Darwin skrev apropå djuren på Galápagos: A gun is here almost superfluous; for with the muzzle I pushed a hawk off the branch of a tree. Det gäller än. Det marina livet är ännu mer spektakulärt. Galápagos är en av de bästa dykdestinationerna i hela världen.

    – Man kan säga att hav är som stora öknar och strömmarna dess oaser. Det är där livet finns. Fyra stora strömmar möts här. Galápagos är som en undervattenskorsning mellan fyra huvudleder. Dykningen här är fantastisk. Fantastisk! säger Xavier Burbano de Lana, hotellchef och dykare boende på Santa Cruz.

    Reportaget fortsätter på nästa sida. 

    De är vackra – gud, vad vackra de är! De är som omöjligt perfekta maskiner. Lika graciösa som fåglar. Lika mystiska som vilket annat djur som helst", skrev Peter Benchley i boken Hajen, som på sjuttiotalet filmatiserades och blev kultfilmen som satte skräck i flera generationer – och som antagligen för alltid etablerade hajen som ett blodtörstigt odjur i våra medvetanden.

    Men när den första hajen kommer simmande, en tre meter lång Galápagoshaj och efter mötet med sjölejonet utanför ön Cristobals kust, är det inte skräck som infinner sig utan en sorts vördnad – känslor mer förknippade med citatet ur boken än med skräckfilmen. Den välbekanta, illmariga simstilen, det spetsiga huvudet, fenorna. De svepande rörelserna. Man kan inte annat än beundra detta uråldriga vidunder, så extremt anpassat efter sin miljö.

    Sjölejon på San Cristobal.

    Jag flög till Galápagos lockad av djurlivet men även av faktumet att det är en så avlägsen destination. När jag pratar med folk om öarna ser jag ideligen den där drömmande glansen i människors ögon, en glans som bara en "omöjlig" destination, ett resmål som för många varit utom räckhåll, kan framkalla. Men Galápagos är inte så omöjligt som folk tror. Vilket inte enbart är en ynnest.

    Turism är en oerhörd kraft, lika full av möjligheter som hot. På otaliga ställen runt om i världen är turism en ekonomisk välsignelse, men den kan även korrumpera, förändra, förstöra. Till Galápagos kommer turismen som frälsare men även som potentiell lieman.

    Ön Floreanas gröna inland. Idag driver ett antal familjer jordbruk här, för några hundra år sedan var det ett tillhåll för pirater.

    Ön Floreanas gröna inland. Idag driver ett antal familjer jordbruk här, för några hundra år sedan var det ett tillhåll för pirater.

    – I stort sett alla som bor här lever av turismen. De som inte jobbar med den direkt, som till exempel taxichaufförer, guider eller båtoperatörer, jobbar med den indirekt. De bedriver jordbruk eller fiskar och säljer till restaurangerna och hotellen, säger Tom Poulsom, en sydafrikan som arbetat inom turismnäringen på Galápagos i tio år.

    Enbart den obligatoriska parkavgift som varje besökare­ som kommer till Galápagos måste betala (på mellan 175 och 700 kr) adderar per år ihop till över 20 miljoner dollar i intäkter. Lägg sen på det alla turer, hotellnätter, restaurangbesök. Turismen tvingar även fram utveckling av infrastruktur.

    På ön Isabelas högland, gående på en bred grusväg mellan grönskinande träd, stöter jag på Marco Haramillo. Tredje generationens Galápagosbo. I sin famn bär han en stor bunt achotablad som han ska ta med till en väninna som blivit sjuk.

     

     

    Marco Haramillo är något så ovanligt som en tredje generationens Galápagosbo. Han är på väg till en sjuk granne med några örter.

    Marco Haramillo är något så ovanligt som en tredje generationens Galápagosbo. Han är på väg till en sjuk granne med några örter.

    – Den här vägen anlades för bara några år sedan. När jag var ung fanns ingen väg alls. Då tog det mig fyra timmar att gå ner till byn. Nu får jag skjuts på fem minuter, säger han och hoppar upp på flaket på en vit liten lastbil som stannar till.

    Men varje turist som kommer till öarna innebär även en risk. Och antalet besökare ökar. 1979 besökte 12 000 turister öarna, 2010 var siffran 160 000 och förra året 204 000 personer. Främmande arter av växter, djur eller insekter som förs in kan förändra öarnas biologiska existens.

    Reportaget fortsätter på nästa sida. 

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!