Hav och öken i Baja California – äventyr på Mexikos västkust

La Paz, Baja California, Mexiko. Hettan dallrar och asfalten klibbar på Malecón, den mer än fem kilometer långa strandpromenaden mot Cortez hav.

– Tycker du det här är hett? Du skulle vara här om ett par månader, då kan vi ibland ha temperaturer på närmare 40 grader, säger Natalia Ruffo, som driver ett populärt pensionat ovanför hamnen i den lilla kuststaden.

Hon har lånecyklar och tar gärna med gästerna på en guidad tur i hamnstaden.

I La Paz med sina drygt 220 000 invånare är trafiktempot lugnt och det finns flera markerade cykelstråk genom stans centrum. Att cykla längs Malecón är behagligt, med havet ständigt när­varande. Kaféer, surfbutiker och små restau­ranger kantar vägen.

– Du måste träffa El Killiki som har La Paz kallaste öl, hojtar Natalia och trampar uppför en av tvärgatorna mot en vitkalkad enklare byggnad.

Affären, som inte rymmer många kvadrat, syns knappt från utsidan. Det enda som skvallrar om att det är värt att stanna är ett färgrikt porträtt på muren vid entrén.

Den före detta proffsboxaren och tränaren El Killiki har drivit sin butik i mer än 45 år. 

– Jag är faktiskt född på det här golvet, och blev kvar, säger han med ett skratt och bjuder på en Pacifico i litersflaska.

Det är den ljusa och kalla lagerölen som gjort att törstiga La Paz-bor alltid söker sig hit. I samband med orkanens Odiles härjningar för ett par år sedan var La Paz i stort sett strömlöst, men El Killiki hade ett dieselaggregat som gjorde att både kylskåp och frys kunde leverera öl och is i mängder.

Den drygt 70 år gamle mästaren har under 30 års tid tränat de allra bästa boxarna i Bajaregionen, och har Ù�ven varit boxningscoach på ett fängelse.

El Killiki heter egentligen Pedro i förnamn, och har hyllats av en lokal konstnär med ett porträtt utanför butiken.

Ett par kvarter bort serverar Gilberto Rodriguez pinfärska Almejas chocolatas i sin enkla matkiosk. En mussla med limeklyfta kostar sex peso, motsvarande tre kronor, och den sköljs allra bäst ner med en Pacifico eller två. Men ölen får du köpa hos El Killiki och ta med. Våra två grannar vid de rangliga plastborden har redan avverkat ett större antal musslor och öl.

Nästa morgon tar jag bussen vidare, för den åtta mil långa resan, längs bergskedjan Sierra de Laguna, till Todos Santos. De högsta topparna är över 2 000 meter.

Fram till för 15 år sedan var Todos Santos, som betyder “alla helgon”, en sömnig småstad som få kände till. Men nu upptäcker allt fler turister charmen och småskaligheten. För tio år sedan utsågs den till en av Mexikos Pueblos Mágicos, för sin atmosfär och väl bevarade arkitektur. Staden har en närmare 300 år lång historia, och grundades av jesuiter 1723, och fick då namnet Misión Santa Rosa de Todos los Santos.

Den gamla kyrkan finns fortfarande kvar, och flera kvarter från den gamla kolonialtiden. Hit söker sig surfare, konstnärer, äventyrare och gamla hippier för att hämta inspiration. Strax utanför centrum ligger den milsvida sandstranden Punta Lobos, med Stilla havets mäktiga vågor som skummande vräker in över land.

Los Colibris ligger på en sluttning, med vid vy över havet och stranden. Sergio och Bryan Jáuregui har satsat på ett litet hotell med endast åtta rum, fördelat på en handfull hus i jordfärger. Paret arrangerar även guidade vandringar, ridturer, valskådningar och expeditioner i bergskedjan genom Todos Santos Eco Adventures.

– Vi kan skåda val på riktigt nära håll, tack vare alla knöl- och gråvalar som passerar under vintern. Det räcker ofta med att gå ut på altanen efter frukosten, så finns de där, säger Sergio och pekar ut mot havet.

Bernardo Cruz Montfort är biolog och en av guiderna som Sergio anlitar. Han tar mig med på en eftermiddagsvandring längs den klippiga kusten.

– Jag älskar mötet mellan hav, berg och öken. Det är särskilt dramatiskt på den här kuststräckan, säger Bernardo, där vi vandrar i eftermiddagshettan mot den öde stranden San Pedro.

Högt ovan våra huvuden svävar fregattfåglar, gamar och falkar. I den klippiga terrängen växer kaktus och agave i mängd. Några sorter blir rejält gamla, som krusbärspelarkaktusen som kan bli mer än 250 år.

Lagom till solnedgången är vi tillbaka för en matlagningskurs med Iker Algorri, omskriven kock här i Baja Californa, med förkärlek för chili och margaritadrinkar. Grunden är fisk, skaldjur, majs­kyckling och ekologiska grönsaker, med chili som bärande krydda.

– Det mexikanska köket handlar mycket om rika smaker och färger, berättar Iker samtidigt som han lär mig göra en kryddig salsa, med olivolja, vitlök, koriander, persilja, lök och peppar, som jag mixar lätt.

Den absolut nödvändiga guaca­molen gör han på solmogen avokado, rödlök och orange habanero, för att få den rätta hettan.

– Matlagning kräver också ett par väl blandade margaritas, hävdar Iker och lär mig hur man blandar damiana- och apelsinlikör, tequila och limejuice i rätta proportioner, tillsammans med krossad is i mixer.

Lika viktig är musiken, och han har alltid en spellista med salsamusik, som adderar mer känsla till matlagningen. Och visst blir det en häftig middag på terrassen efter ett par timmar i det öppna köket. Lättfrästa jätteräkor med lime och färsk chili, burritos med tonfisk, spenat och vitlök, mustig kycklinggryta samt papegojfisk med grön örtsås. 

National Geographics fartyg Sea Lion stävar sakta ut från hamnen i La Paz, för en färd på havsviken som kallas både Cortez hav och Californiaviken, och som Jacques Cousteau talade om som jordens största akvarium. Och det stämmer mer än väl, enligt expeditionsledaren Larry Prussin.

– Baja California är min plats på jorden, med ett under­vattensliv som bjuder på valar i mängd, sjölejon, sköldpaddor, valhaj och rockor. Så nära Galápagos man kan komma, konstaterar Larry som står på fördäck och spanar.

De skyddade korallreven gör att Cortez hav räknas till en av de bästa dykplatserna i världen. Dessutom finns en spännande arkipelag längre norrut. Karga och vindpinade öar med vidsträckta kaktusöknar.

Vi är ett fyrtiotal naturintresserade resenärer som under en intensiv vecka ska få ta del av den vilda naturen.

Det är Lindblad Expeditions i samarbete med National Geographic Society som arrangerar resan. Svenskamerikanen Sven Lindblad har under många år satsat på skeppsbaserad ekoturism i regioner som han betecknar som international capitals of wilderness: Alaska, Costa Rica, Galápagos, Svalbard, Antarktis och Baja California. Med på båten är ett gäng erfarna biologer och naturguider.

Solen är så sakta på väg att gå ner och vi får redan nu bevis för Cousteaus påstående om världens största akvarium. En flock delfiner simmar lekfullt ett par hundra meter på styrbords sida och söker sig sedan till fartygets för.

– De älskar att surfa på vågsvallet, kommenterar Larry med ett leende.

Tidigt nästa morgon är vi några förväntansfulla passagerare som möts ute på däck för att kolla soluppgången.

– Den bästa tiden på dagen, hävdar Michael Nolan, marin­biolog och fotograf till flera av bilderna i det här reportaget. 

Han har haft Bajabukten och Cortez hav som arbetsplats under tre årtionden, och pratar lyriskt om ljuset i Baja. Den millisekund när solen just bryter horisonten.

– Så jag är garanterat här på plats varje morgon före sju.

Michael ser valrikedomen som den största anledningen till att han valt att både bo och arbeta här. Av närmare 90 olika sorters valar i världen, så finner du över 30 i Bajas näringsrika innanhav. Michael har på nära håll sett gråvalar föda sina kalvar. Han berättar även om mer dramatiska möten med hoppande knölvalar några meter från gummibåten, och om späckhuggare som attackerat andra valar.

Snart väntar än mer flasknosdelfiner, lekfullt surfande på vågsvallet från fartyget, på väg norrut längs Bajahalvöns bergiga östra kust.

Gull Rock, en djup vik vid Bajahalvön, är den första landstigningen, där vi får möjlighet att bekanta oss närmare med det karga ökenlandskapet, fullt av kaktusar i säregna former. Som ett levande konstgalleri, kryddat med kolibrier, ödlor samt en och annan skallerorm.

Lee Moll, biolog och naturguide, berättar att det finns 1 400 olika sorters kaktusar i Mexiko.

– Enbart i Baja California hittar du över 120 varianter, där mer än hälften är endemiska och växer endast här, säger Lee och visar på en variant med tomatliknande frukter som går att äta.

Några av oss väljer även att paddla kajak i turkosblått vatten, och snorkla för att kolla undervattenslivet med havssköldpaddor, glänsande havsabborrar och färgrika koraller.

När vi om aftonen vänder åter mot Sea Lion i våra gummibåtar skymtar Lee längre söderut väldiga plask, som snabbt ökar i mängd och intensitet.

– Mobula rays, utbrister hon glatt överraskad.

Ett stort stim av flygande rockor närmar sig. Ett smått surrealistiskt skådespel med flera hundra fiskar som med regel­bundenhet lättar från vattenytan. Ljuden när de meterstora platta kropparna landar i vattnet låter likt pisksnärtar. Larry, som kör båten, får gira när två rockor är på väg att hoppa över oss.

En unik föreställning, enligt både Larry och Lee, som inte sett ett såpass stort antal tidigare.

– Vi vet inte varför de hoppar, men teorierna är många.

Väl ombord är det bara att fortsätta ta del av skådespelet, som verkar öka i intensitet ju mer solen sjunker bakom bergen i väster.

Resan med Sea Lion fortsätter. Redan nästa förmiddag, på vår väg mot ön San Pedro Mártir, får vi uppleva det som våra guider döper till “the blubbery day”. En storslagen uppvisning av valvariationen i det näringsrika innanhavet.

Det börjar med att vår kapten direkt efter frukost meddelar att han ser flera “blås” vid horisonten. Visst är det kaskeloter på väg åt vårt håll. Rejäla bjässar, där hanarna kan bli mer än 20 meter långa och väga upp till 50 ton. Snart är vi omringade av de väldiga tandvalarna, som kan dyka ner till mer än 1 000 meters djup för att finna sin föda, ofta i form av jättebläckfisk.

– Kolla den stiliga stjärtfenan, ropar Michael och pekar mot styrbords sida, några meter från fartygsskrovet.

Strax därefter får vi närkontakt med fenval, flasknosdelfiner och sejval. Och en flock grindvalar, som hör till delfinfamiljen. Vi passagerare klänger längs relingen, och vet inte riktigt hur vi ska kunna ta in allt som händer, för hela havet är i ständig rörelse. Larry skymtar till och med den största av dem alla – en blåval – i sin kikare.

En handfull knölvalar bildar höjdpunkten vid lunchtid, med några stilfulla hopp som skapar rejäla svallvågor.

Och så går dagarna. Strandhugg med längre ökenvandringar, besök på öar med blåfotade havssulor, falkar och fregattfåglar. Vi gör fler kajakturer i övärlden, med både sjölejon och valar i blickfång.

En eftermiddag ägnar vi timmar åt att följa vad Larry kallar “feeding frenzy”. Mer än tusen delfiner i jakt på sardiner, där minst lika många havssulor försöker sno åt sig godbitarna när fiskstimmet pressas upp mot ytan.

Sista dagen till havs är det dags att snorkla med sjölejon. Vid den världsarvsmärkta ögruppen Esperitu Santo, som också är nationalpark, finns en betydande koloni av sjölejon, vars bröl hörs vida kring.
Sea Lion ligger för ankar i närheten och vi tar hjälp av gummibåtarna för att komma närmare de klippiga skären. Efter att ha manats till att hålla avstånd och inte röra djuren får vi en och en glida i vattnet.

Sjölejonen brölar i kör, leker med varandra och simmar nyfiket fram till oss, för att nosa på cyklopen och lekfullt nafsa i simfenorna. Mötet varar ett par timmar, och de ledsnar inte på leken. Som bonus får vi även syn på rockor, fjärilsfiskar och muränor, samt ett myller av färgglada akvariefiskar.

På väg tillbaka till Sea Lion och en väntande “sundowner” på akter­däck får vi förnämligt sällskap av några delfiner, som nyfiket glider vid sidan av vår gummibåt. En stil­full avslutande eskort på Cortez hav.

Tillbaka i Todos Santos och dags för en ridtur. Hästar är Kaya Thompsons stora passion. Tillsammans med kollegan Umberto Betto Dominguez lockar hon med västernridning längs Punta Lobos-stranden.

Vi sadlar på i soluppgången, och ger oss av. En vilsam galopp endast några meter från de väldiga vågorna. Kaya, som kommer från USA:s västkust, har under många år rest till Baja och Todos Santos för att dyka och vandra.

– Jag fick en galen idé när jag fyllde 50 att jag skulle flytta hit för att skaffa mig en hästgård. Så några år senare var jag här för gott, med en bit land, 22 hästar och åsnan Eduardo.

Hon älskar variationen av hav, berg, öken och gröna dalgångar.

– Grejen är att du kan rida överallt. Hästar används fortfarande som transportmedel, och jag rider ofta för att köpa tacos och burritos inne i stan, skrattar Kaya.

Maten är ett kapitel för sig i Todos Santos, berättar hon.

– Här finns en härlig mix av mexikanskt, japanskt, texmex, franskt, italienskt, peruanskt – you name it!

Jag får flera goda tips. La Bodega, Tre Galini, Michaels at the Gallery, La Copa med pinfärsk sashimi och Shut up Franks för hamburgarnas skull.

– Men det bästa står nog Dany Lamote för, som driver bistro Santo Vino på Hotel California. Både krogen och hotellet är två landmärken du inte får missa.

Visst är ett barhäng på det 70 år gamla hotellet, där rockbandet The Eagles sägs ha skapat sin klassiska låt, ett måste efter ridturen. Med stans bästa margaritas, enligt Kay.

Den ockrafärgade fasaden andas samma atmosfär som det gamla skivomslaget, och skrönan om The Eagles vårdas ömt av hotellpersonalen själva.

– Todos Santos Music Festival har varit en stor lycka för oss, berättar bartendern.

Rockartisterna Peter Buck från R.E.M. och Jeff Tweedy från Wilco drog igång den för några år sedan, med både amerikanska band och mer lokala förmågor på hotellets utescen.

– Vi har dessutom en drös amerikanska rockmusiker som dragit sig tillbaka här i stan, säger han och serverar mig en perfekt margarita spetsad med chili och lime.

– Kolla bandet Jamarama som lirar på Chill’n Grill senare ikväll. Några av gubbarna har spelat med Rolling Stones, och har fortfarande gunget i sig.

Det är sedan max 30 steg från baren till Danys bistro, med ett brett urval av lokala viner och öl från mikrobryggerier på halvön. Den holländske matgurun rekommenderar pilgrims­musslorna i kokosnötssås och röda chilifrukter fyllda med räkor, getost och salsa på ananas.

– Hummerrisotton är inte dum den heller, säger han med ett leende och går sedan för att hämta några väl kylda flaskor från Baja Brewing Company.

Att börja middagen med ölprovning känns helt rätt, i synner­het till de kryddstarka aptitretarna som Dany strax serverar.

---

Cenneth Sparby har skådat val i både Arktis och Antarktis, men aldrig så intensivt som i Cortez hav. Han planerar redan nästa resa till Baja för att följa gråvalarnas kalvning, men närmast väntar svettiga toppturer på skidor i Alperna och Nordnorge.

Gilla Vagabond på Facebook för mer reseinspiration i ditt flöde!

---

Text: Cenneth Sparby • 2017-03-29
Mexiko • Restips • Djur & natur • Reportage