• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • 5 guldkorn i norra Vietnam

    Hanoi är den självklara utgångspunkten om du vill upptäcka norra Vietnams historiska städer och sköna stränder.
    Rolf Larsson bor i staden, och tipsar här om vilka platser du bör besöka på en rundresa i området.

    5 guldkorn i norra Vietnam
    Från hotell Pan Pacifics terrass breder Hanoi ut sig. Till skillnad från Ho Chi Minh-staden byggs de nya skyskraporna inte mitt i stan, utan i utkanten. Den sävliga stämningen bevaras i innerstaden. Foto: Bruno Ehrs

    1. Hanoi – charmigt och promenadvänligt

    Hanoi är ingen småstad, men trots sina 8 miljoner invånare är den kusinen från landet jämfört med Ho Chi Minh-stadens 15 miljoner och oräkneliga skyskrapor. 

    I Hanoi stänger nattlivet senast vid midnatt, i Ho Chi Minh-staden pågår partyt långt in på småtimmarna. Delvis på grund av att kommunistpartiet har ett starkare grepp om norra Vietnam, det var ju här som Ho Chi Minh grundlade enpartistaten. Och Hanoiborna tycker sig vara flitigare än sina bröder och systrar i södern.

    Duc, lutad mot bardisken på sitt hippa Tadioto. Hans bar är samlingsplats för stadens intellektuella. Foto: Bruno Ehrs

    Hanois mest prominente kulturprofil, Duc, lutad mot bardisken på sitt hippa Tadioto. Hans bar är samlingsplats för stadens intellektuella. Själv gör han allt från designjobb till att översätta engelska pjäser till vietnamesiska. En av de många sydvietnameser som flydde efter kommunistövertagandet i söder men återkommit.

    Valet för mig var självklart: Hanoi. Fyra år i huvudstaden har inte gjort mig besviken. Sjöarna, de trädbevuxna boulevarderna, ett charmerande, lite provinsiellt gatuliv och den franska koloniala arkitekturen släpper inte greppet om mig. Och människorna; lite stoltare än i södern. Mer svårflörtade, kanske. Men hjälpsamma och nyfikna. Tonläget Hanoibor emellan är milt, jag undrar om jag någonsin sett en mamma skrika åt sitt barn på gatan eller bussen här. 

    Under ytan kontrollerar polisen ordningen, på gott och ont. Hanoi är säkert. 

    Smakfulla snacks innan middagen på Hotel Metropole i Hanoi.

    Hanoi är också en promenadvänlig stad, trots stimmig trafik och moppar parkerade på trottoarerna. Väl värd att utforska till fots från område till område. Turister flockas till den Gamla staden, Hanois 200-åriga handelsplats, där varje gata säljer sina specialiteter. Här finns folklivet, barerna, butikerna, krogarna och kaféerna. Prova gärna Madame Hien för lunch eller middag, en svalkande trädgård mitt i myllret. Den ligger inte långt från katedralen, i ett av stans hippaste områden. Både vietnamesiska och franska rätter på menyn. Här ligger också Pizza 4P, den nya succén i stan, en pizza kan inte bli godare. Gamla staden vetter mot den pittoreska och charmerande Hoan Kiem-sjön. Tidigt på morgonen gör de äldre sin morgongymnastik i bomullspyjamas utmed sjön, senare på dagen tar turisterna över. Ta vägen dit via Hang Gai, sidengatan. Här ligger de bästa sidenbutikerna vägg i vägg. Min absoluta favorit är Tan My. 

    Runt hörnet ligger lyxhotellet Metropole, min andningsplats i hektiska Hanoi. Det är få förunnat att bo här, men en kaffe eller ett glas i Bamboo Bar utmed poolen lugnar nerverna efter trafikkaoset utanför. Nu befinner vi oss i den franskbyggda delen av Hanoi. Runt hörnet ligger stans coolaste bar för den dynamiska konstnärssvängen. Tadioto, en mix av Hanois intellektuella och besökare med läsglasögon. Också Operahuset är granne. 

    Temple of Literature, Hanois universitet, grundat på 1100-talet, är kanske stans mest besökta plats. Innanför murarna döljer sig sju stycken tempel, ett för varje årskull av elever. Numera ett museum och ett måste för varje besökare.

    För den arkitekturintresserade; gå söderut, mot Thien Quan-sjön, bland bakgatorna står franska palats blandade med art deco-villor, många i förfall, men bättre än att de rivs. 

    Det vietnamesiska köket finns överallt, vid varje gathörn. Stanna till där det är flest gäster och stolarna ser rimligt bekväma ut. Norrut, mot West Lake, samlas de förmögna och många västerlänningar bor här. Toppkrogar, men också charmiga kaféer och butiker kantar gatorna. Jag fastnar ofta på Saint Honoré för frukost eller lunch och på Don's Bistro, utmed vattnet, för middag. Kanske en drink innan, på The Republics terrass, granne till Don. I den mån det finns frisk luft i Hanoi, är det runt sjöarna. 

    Ett måste är ett besök till världens äldsta universitet, Temple of Literature. Det påminner om den förbjudna staden i Peking, men i miniformat. Här har mandariner utbildats sedan 1100-talet. 

    I centrala Hanoi vilar Onkel Ho, Ho Chi Minh, det moderna Vietnams grundare. Enligt den politiskt korrekta historieskrivningen ville han naturligtvis inte ha ett mausoleum för sin sista vila. Därför har partiet placerat en liten träbyggnad bakom detta vackra exempel på sovjetisk nybrutalism. Hans födelsehus, säger historieskrivarna.

    Citrongräs och vårrullar på Don's Bistro i Hanoi.

    Hotel Metropole är ett av Sydostasiens bästa hotell.
    Och ett av de vackraste. Mitt i Hanois franska kvarter, bland många andra välbevarade byggnader från förra sekelskiftet.

    Tadioto i Hanoi är ett bra exempel på ägaren Ducs eklektiska inredningsstil. Beställ gärna en margarita, husets specialitet. Här serveras också mat, finurligt levererat från systerkrogen Moto-San, runt hörnet.

    2. Da–Nang – stränder & historia

    Några av Vietnams pärlor ligger bara en timmes flygresa från Hanoi, enklast är att flyga till i Da-Nang. Från Hanoi går 7–8 flyg om dagen. Da-Nang är en av Vietnams mest välmående städer och dess ekonomiska framgångar beror på den fantastiska kusten (och en skicklig borgmästare). Hotellen ligger på rad utmed stranden. Badbart under sommarhalvåret. Och stränderna är makalösa; väl skötta, breda med finkornig sand som sveper in från den smaragdgröna Sydkinesiska sjön. 

    Staden är modern och huvudsakligen nybyggd och jag kan tycka att den är lite tråkig, även om vietnameserna med rätta är oerhört stolta över perfekt asfalterade gator, nya broar, välfungerande gatubelysning och elkablar som inte ser ut som om hundratals fågelbon samlats i ett gathörn. Här finns också ett Champamuseum som har de bästa samlingarna från de nästan 2 000 år då kungadömet Champa styrde i regionen. Huvudsakligen bestod imperiet av hinduer från Indien, men många folkslag, som khmererna i Kambodja, influerade denna kultur. 

    Den vietnamesiska flaggan syns på alla officiella byggnader, som här svävande över det nybyggda parlamentet.

    På flykt från sommarvärmen i Hanoi reser jag gärna till hotellen utmed stränderna. När jag första gången besökte Da-Nang, för 16 år sedan, fanns det ett internationellt hotell, Furama. Nu finns nog ett hundratal. Men märkligt nog är det fortfarande inte överexploaterat. Alla hotell har en privat strand och eftersom gästerna huvudsakligen är från Asien är det ingen som simmar i havet förrän sen eftermiddag. 

    Norr om stan ligger halvön Son Tra (Apornas berg), ett naturskyddat område, 650 meter över havet. Berget är en fantastisk utsiktspunkt och känt för ett myller av apor. Det krävs viss kraft i moppen om den ska orka uppför alla branta backar. Här lyckades hotell Intercontinental få tillstånd att bygga ett av de mer exklusiva och smakfulla ställen jag någonsin besökt, på en sluttning ner mot havet. Inte en granne (förutom aporna). Helgbrunchen med uteserveringens magiska utsikt över China Beach, som amerikanerna kallade den vackra stranden, är ett minne för livet. Lägg gärna undan en slant och boka bord i tid.

    3. Hoi An – populär skräddarstad

    En halvtimme söderut från Da-Nang ligger Hoi An, en gammal kinesisk handelsstation som i stora delar bevarat sin arkitektur och charm. Typiska handelshus i två våningar, bottenvåningen för handel och en trappa upp för familjen och lager. Numera har restauranger, barer, shopping, konsthantverk och, mer överraskande, ett flertal museer tagit över. Alla värda att besöka. Stadens hamn, utmed floden, riskerar översvämningar vid störtskurar, men hus på trästyltor och klok avrinning löser de flesta problem. Men det kan vara en överraskande syn när gatan man går på är torr, medan roddbåtar tar sig fram på en parallellgata.

    Hund vid den japanska bron i Hoi An.

    Man ska komma ihåg att Hoi An är Vietnams mest besökta turistort, för den lätt klaustrofobiska resenären är kanske en dagsutflykt eller ett par dagar tillräckligt. Och man korsar staden på 25 minuter, men fastnar naturligtvis i varje gathörn, för mat, utsikt, shopping eller en kaffe. Och tittar på folkvimlet. Det sägs att de bästa skräddarna finns här, och på 24 timmar gör de ett utmärkt jobb. Jag har en god vän i Hanoi som gör skor och väskor, hon köper allt läder från Hoi An. 

    Staden är härligt välkomnande, promenadvänlig och intressant, de centrala delarna är avstängda för trafik, något vi inte är bortskämda med i Vietnam. Den japanska bron, som påminner om broarna i Florens där handel pågår är ett måste. 

    En idé kan vara att bo på något av de många hotellen i utkanten, med swimmingpool och vy över floden. En klockren pärla är sublimt charmiga Villa Hoa Su.

    Ett av de gamla handelshusen i Hoi An.

    4. Hue – gammal kejsarstad

    Hue är min absoluta favorit. Man ser mest vietnameser på gatorna, inte turister. De söker sig främst till de historiska platserna. Hue är dels en riktig stad, formad av katolicismen och det franska inflytandet, dels ett mäktigt monument över Vietnams historia. Mycket av citadellet och andra kejserliga byggnader (den Förbjudna staden) förstördes av båda sidor i kriget under Têtoffensiven 1968. Under en dryg månad utspelades några av krigets mest blodiga strider här. 

    Men mycket finns kvar och långsamt restaureringsarbete pågår. Från hotell La Residence har man utsikt och gångavstånd till den Förbjudna staden. Staden är mycket större än Hoi An och hotellen ligger både i stan och ut mot kusten. I Hue tycker jag gott man kan bo inne staden. Här finns mycket att se, och staden har ett lugn som inte finns i Hoi An. Efter skolan promenerar eller cyklar eleverna i sina franska skoluniformer, längs floden och längs stadens mahognyskuggade boulevarder. 

    Detaljrikt i Förbjudna staden i Hue.

    De som sett den franska filmen Indochine med Catherine Deneuve vet vad jag talar om. Låt vara att den röda scarfen en del elever bär runt halsen inte är fransk, utan ett tecken på medlemskap i kommunistpartiets ungdomsbrigad. Hue är en betydande universitetsstad och behåller sitt rykte som bildningscenter från förr, när studenterna utbildades till mandariner.

    Två restauranger som aldrig gör mig besviken: Ancient Hue har en härlig trädgård utomhus och inomhus får man känslan av att äta i en pagod, med paneler och kolonner i mörkbetsat och blodrött trä. Les Jardins de la Carambole är ett arv från fransmännen. I en kolonial villa från förra sekelskiftet serveras både specialiteter från Hue och franskt kök. 

    Röda dörrar i den kejserliga staden i Hue

    5. My Son – otillgängligt tempelområde

    För den kulturhistoriskt intresserade är ett besök till My Son ett måste. Det största tempelområdet i Vietnam, influerat främst av Champa-kulturen. Området ligger lite otillgängligt. Bäst är att ta en guidad tur. Området är intet i jämförelse med Angkor Wat eller Bagan i Burma, men ett sjuttiotal byggnader i bränd lera står hjälpligt upp, överväxta av naturen sedan länge. Storhetstiden pågick under 800 år, fram till 1100-talet. Turistfaciliteterna är måttliga, det här är ett halvdagsbesök, ät en tidig frukost och kom tillbaka till hotellet för sen lunch. 

    Templen i My Son. Det som återstår av den en gång så mäktiga Champakulturen. Inget att jämföra med Angkor Wat i Kambodja, men i sin isolering så mycket mer behaglig att njuta av. Och ett tydligt bevis på att Vietnam i grunden är en blandning av många olika kulturer.

    Musiker vid ruinerna i My Son.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!