På lyset i Oregon – USA:s nya vinmecka

Det bubblar och puttrar i vattenlåsen på vinfaten utanför Teutonic Wine Company. Ut från den gamla lagerlokalen kommer den gänglige och glade vinmakaren Barnaby Tuttle för att hälsa oss välkomna. Barnaby påminner mer om en roddare till ett hårdrocksband än en vinmakare som specialiserat sig på drycker med inspiration från Moseldalen i Tyskland. Ett ovanligt vägval i det annars så Pinot Noir-fokuserade Oregon, men det är också anledningen till att jag är här och hälsar på, jag har hört så mycket om bredden och kreativiteten i dryckesbranschen i Portland och Oregon. Något som måste kvalitetssäkras på plats såklart. 

Oregon i allmänhet och Portland i synnerhet har gjort sig känt för att vara en kreativ och bubblande gryta där det ena spännande projektet efter det andra ser dagens ljus. Några blir internationella bästsäljare som Nike, Columbia Sportswear, Danner boots, Leatherman och hipstermagasinet Kinfolk. 

Men jag är inte här för att vandra i den fantastiska naturen, löpträna eller leka hipster, nej, här ska ätas och drickas i dagarna tre och vi har börjat på ett av de närmare tjugo urbana vinerier som ligger i Portland. 

Barnaby och hans fru Olga är typexempel på entreprenörskap i Portland, de startade 2008 efter att jobbat med diverse andra saker men till slut blivit förälskade i framför allt Rieslingviner från Moseldalen. Sagt och gjort började de odla druvor tillsammans med några vänner och göra sitt eget vin. 

– Jag tycker man ska prova vin som man gör ett blandband, säger Barnaby. Inte i en bestämd ordning utan lite som man känner för. Det är på tok för mycket snobberi i vinbranschen, fortsätter han. 

Vi provar Riesling (mmm!), Gerwürztraminer (mums!), Pinot Gris (jajjemen!), oj hoppsan här kom visst en Pinot Noir i alla fall, mycket bra den också. 

Barnaby och Olga berättar att alla viner utom en kommer från utvalda vingårdar, inga blends, eller blandningar, utan vingårdspecifika viner. 

Mycket av det som händer i Portland händer här i sydöstra delen eller South East (SE) som man säger här. Här hittar man minst tio bryggerier och ett antal vinmakare, samt en hel del andra roliga butiker och krogar.

Oregon som länge stått i skuggan av Kalifornien när det kommer till vin börjar bli mer och mer känt även på andra sidan av Atlanten. I USA har man länge uppskattat framför allt Pinot Noir-vinerna från Oregon. Om man i det lite varmare Kalifornien odlar mycket Cabernet Sauvignon, Zinfandel och andra kraftfullare viner (även om man gör mycket bra Pinot där också) så har man i Oregons svalare klimat satsat på den lite kräsnare druvan Pinot Noir. 

En annan stor skillnad är att i Oregon är vinproducenterna fortfarande ganska små och ännu har inte markpriserna nått Kaliforniennivå. Haussen liknande den i Napa och Sonoma saknas, även om mycket tyder på att utvecklingen är på väg i samma riktning. Det mesta av vinet odlas på bergssluttningarna i Willamette Valley, mest kända distrikt är Dundee Hills och Yamhill-Carlton.

Portland hävdar, liksom Denver och en del andra amerikanska städer, att man är USA:s ölhuvudstad. Oavsett vad man tycker om den saken så är det ingen brist på bryggerier, barer och pubar i stan. I sann Portlandanda så kan du hitta de mest märkliga och uppfinningsrika ölsorter och bryggare. Liksom vinproducenterna är det mesta småskaligt och på en hantverksnivå. 

Med småskaligt menas småskaligt på ett amerikanskt vis, det vill säga inte direkt pyttelitet. Det som är lite speciellt med amerikanska hantverks­bryggerier är att många ligger i stater med stora national­parker och storslagen natur och det är mer regel än undantag att ölbryggerierna här associerar sig med friluftsliv och natur­upplevelser, en koppling som för en nordbo kan te sig lite märklig.

Commons Brewery ligger i en gammal lagerlokal, som det är gott om i den här delen av stan, och satsar på en belgisk/tysk stil på ölen till skillnad mot de många IPA-fokuserade bryggerierna. På Commons jobbar man nära Cheese Bar som ligger i närheten och det är deras sköna ostar vi smakar till en utmärkt Farmhouse Ale. Det mesta som produceras här är i fat men de flaskor man gör är inte bara smakrika, utan även mycket vackra, även det typiskt Portland. Bra produkt, hantverksmässig tillverkning och snyggt paketerat, det är framgångsreceptet. 

– Vi är egentligen mest intresserade av vad som händer runt ölen, interaktionen, diskussionerna mellan vänner när man dricker öl, säger Mike Wright, ägaren till bryggeriet. Men vi är såklart måna om att göra ett bra öl, skrattar han. Han fortsätter att berätta att de satsar på att göra matvänliga öl och alla flaskor är 75 centiliter. 

– Tanken är att det är en storlek som är perfekt att dela på, kanske till maten eller dela den med en vän bara för att sitta ner och prata en stund, säger Mike.

Under tiden jag pratat med Mike har Josh Grgas, Mikes sälj- och marknadsansvarige, hällt upp en flight öl som vi ska prova tillsammans med ostarna från Cheese Bar. Han berättar om syran och smakerna i ölen som går så bra ihop med ostarna, och visst, det gör de, men jag är mer inne på att dricka öl och prata med mina nyfunna barvänner, precis som Mike vill att det ska vara. 

Lite dästa av öl och ost sätter jag och mitt resessällskap på oss cykelhjälmarna och trampar vidare på våra hyrda cyklar mot House Spirits Distillery, för att få oss en digestif och se hur man tillverkar sprit. Destilleriet ligger även det i SE och när vi svänger runt hörnet så ser vi att det ligger vägg i vägg med en av Portlands bästa teproducenter, Steven Smith Tea, men idag är vi inte tedrickare utan mer fokuserade på jästa och destillerade produkter. 

Provningsrummet på House är inte lika imponerande som på The Commons men vi får efter att ha frågat snällt följa med in i produktionslokalerna. Det är fascinerande och väldigt industriellt, men samtidigt hantverksmässigt och småskaligt. 

Tillbaka i provrummet upptäcker vi att de har cocktails på kran (!), only in the US. Vi provsmakar några cocktails för skojs skull men är eniga om att det är bättre med rena spritsorter, en Westward Oregon Straight Malt inhandlas innan vi drar vidare. 

Utanför Base Camp Brewery står två matvagnar, food carts, det gör det alltid och de byts med jämna mellanrum ut. Du beställer inne i provningsrummet och maten kommer från vagnarna. Det finns över 500 matvagnar i Portland.

Direkt när vi kliver innanför dörrarna förstår jag att stället drivs av lokalbor. I taket hänger en bucklig kanadensare, kanot alltså, inte grannen i norr. Namnet avslöjar också kärleken till naturen här i det nordvästra hörnet av USA. Det är för övrigt något som de flesta man pratar med tar upp, kärleken till naturen och miljöansvaret. Ett bra exempel på det är att här på Base Camp så får de lokala bönderna komma och hämta restprodukterna från bryggningen gratis, som de använder som djurfoder. Vi provar oss igenom några friska ales och lageröl. Jag fastnar för Celestial Cascadian Dark Lager, en fruktig och maltig lager med friska citrustoner. 

Dagen därpå väntar Kieron från First Nature Tours i minibussen utanför hotellet och vi styr söder­ut mot Willamette Valley, tre vingårdar ska besökas idag och det känns toppen att slippa köra.

Willamette Valley är extremt bördigt och i dalbotten odlar man grönsaker och brödsäd, och i de svalare områdena högre upp odlas det vin, och kungen av druvor här är Pinot Noir. 

Första stoppet är Montinore Estate, där vi får prova sex viner för 10 dollar. Montinore är demetercertifierad, vilket betyder att man odlar enligt biodynamiska principer. Enkelt förklarat är det ett avancerat ekologiskt sätt att odla grödor, utvecklat av Rudolf Steiner i början på 1900-talet. Vi provar oss igenom Pinot Noir, Pinot Gris och lite tyska druvor som Riesling och Müller-Thurgau. Välgjorda viner i 200-kronorsklassen. 

Vi köper med oss en flaska 2012 Pinot Noir och fortsätter mot Newberg och Trisaetum Vineyards. Vingården ligger otroligt vackert i ett kulligt landskap och James A Frey tar emot oss. James visar runt i anläggningen, han berättar att man använder sig av tyngd­kraften för att flytta vinet mellan tankarna. Det är väldigt typiskt Oregon och klimattänket här. 

Plötsligt dyker en glad äldre herre med yvigt grått hår upp. Det visare sig vara det franska vinhuset Louis Jadots legendariska vinmakare Jacques Lardiére. Han hälsar glatt och berättar att han egentligen är pensionerad men när Jadot frågade honom om han inte ville åka till Oregon och bygga upp en vingård där för firmans räkning, så var det svårt att tacka nej.

– Vi gör vinet här hos James, dels för att han är en fantastisk vinmakare och dels för att vi har köpt marken här intill. Jag älskar Oregonviner, fortsätter han, de påminner om bourgogne, men det är lite varmare somrar här som påverkar vinet så att det får en lite annorlunda touch. 

Som vinnörd blir jag lite starstruck av att av en slump mött denna legend inom vinindustrin.

Vi åker vidare söderut, hela två kilometer faktiskt, till min favoritvingård Penner-Ash. Förutom att de gör fantastiska viner så ligger gården otroligt vackert på en kulle med utsikt över en dal. Även här jobbar man ekologiskt och använder gravitationen för att flytta vinet mellan tankarna. 

Utsikten är hänförande, jag har ett glas 2013 Oregon Viognier i handen, ett fruktburet, honungsmakande vin med peppriga avslut. De amerikanska däckstolarna med utskuren hållare för vinglasen är sköna, och solen sänker sig över dalen. 

Vi ska övernatta strax utanför McMinnville i en skön trailerpark som består av en massa renoverade vintage­husvagnar. Jag får en metallblank rymskeppsliknande skapelse från 1950-talet. Efter ha installerat oss så åker vi in till McMinnville, vi provar lite mer vin på R Stuart & Co på tredje gatan innan vi går snett över gatan och äter middag på The Barberry. 

McMinnville med sina drygt 30 000 invånare är en skön liten stad och en centralort för vinindustrin i Willamette Valley. Så här måste Napa i Kalifornien ha sett ut för 20–30 år sedan innan den enorma hypen för kaliforniskt vin tog över dalen. 

På vägen tillbaka till Portland stannar vi till på Red Ridge Farm som består av Durant Vineyards och Oregon Olive Mill, och testar lite olivolja, här gör de även utmärkta viner. Handelsträdgården och katterna som bor där bidrar starkt till den fridfulla stämningen. Det känns lite sorgligt att vår resa är över, men samtidigt så är Oregon ett ställe som jag kan återvända till igen och igen, det verkar inte finnas någon ände på delstatens kreativitet och vackra natur. 

Öl och vin från Oregon på Systembolaget

Kings Ridge, Pinot Noir, nr 74436, 149 kr. En Pinot från Union Wine Company som gör bra viner i överkomlig prisklass.

Ponzi, Pinot Noir, nr 71890, 349 kr. Det här är en kvalitetsproducent och en av de mest kända i Oregon. Du får vad du betalar för. 

Bottoms Up, nr 92278, 151 kr. Man gör faktiskt en hel del vitt vin i Oregon också även om det mesta som importeras är Pinot Noir.  Det här är en blend av Riesling, Viognier och Pinot Blanc.

Rouge Dead Guy Ale, 30 kr. Öl i tysk stil från Rouge Ale Brewery.

Rouge Nation Brutal Indian Pale Ale, 30 kr. En brutal IPA helt enkelt.

Bakom reportaget 

Jonas Larsson är både vinnörd och en helt vanlig nörd. Han reser helst till USA och älskar naturen i de nordvästra delstaterna.

---

Text: Jonas Larsson • 2018-03-23
Restips • USA • Oregon • Reportage