• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Ecuador – rundresa i djungelns hjärta

    Vi lämnar Ecuadors huvudstad Quito i vår hyrjeep och kör söderut till den plats där Anderna möter Amazonas, den plats på jorden där djur och natur trivs som bäst.

    Ecuador – rundresa i djungelns hjärta
    I regnskogen flyger papegojorna fritt. Foto: Anders Kristensson

    Jeepen vi hyrt väntar på oss på flygplatsen i Quito. Den är fyrhjulsdriven och ska ta oss runt det lilla landet vid ekvatorn under två veckor. Redan på väg till hotellet lägger vi märke till att motorn hackar och ber om att få en ny jeep. Den levereras till frukost nästa dag. Den är vit, betydligt nyare och har en radio som fungerar. Quito är en av världens högst belägna huvudstäder, 2 850 meter över havet, och det är dagg på rutorna när vi kliver in i jeepen. Vi bestämmer oss för att köra ner till värmen. 

    Öster om huvudstaden leder en nyanlagd motorväg mot Amazonas. Vattenfall och gröna betesmarker avlöser varandra mellan bergsmassiven och det känns som att köra in i en vildare version av Alperna. Redan efter en timme har temperaturen stigit med tio grader och dofterna förändrats. Vi vevar ner rutorna och kör in i ett mikroklimat med den högsta biologiska mångfalden på planeten. Det är här, där Anderna möter Amazonas, som djur och natur trivs som bäst.

    Vid lunchtid kör vi in i en av byarna längs vägen och stannar till vid en restaurang som ser pålitlig ut. Det finns bara en rätt. Friterad fisk med ris, bönor och en puré gjord på kassavarötter. Vi sköljer ner fisken med en kanna färskpressad limejuice och tar sakta in att vi åter hamnat i Amazonas.

    Gästerna omkring oss tillhör urfolket shuar som kämpar mot regeringen som sålt ut deras mark till utländska olje- och gruvbolag.

    – Regeringen respekterar inte vår mark, säger en av männen.

    Marknaden i byn Sígsig är en av de mest traditionella i Ecuador.

    Han kan spanska, även om han mest talar minoritetsspråket shuar, och tipsar oss att besöka en av urfolkets byar i regnskogen. Vi kör dit på leriga vägar och förstår varför vi var tvungna att hyra en fyrhjulsdriven jeep. När vi kommer till Zamora­floden tar vägen slut. Enda sättet att ta sig vidare är att köra över en hängbro som ser ut som en gångbro. Den sträcker sig 150 meter över forsen och består av spruckna träplankor och armeringsjärn. Jag skakar på huvudet och vägrar. Fotografen Anders går över bron för att kolla.

    – Jo, den håller, säger han.