• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Georgien: Matparadiset som glömde bort sig självt

    Trots otaliga ockupationer har Georgien lyckats bevara sin säregna identitet – inte minst när det gäller mat och vin. Vi reste därför österut för att äta och dricka oss igenom världens bästa bortglömda kök.

    Georgien: Matparadiset som glömde bort sig självt
    Tbilisi, Georgien. Foto: Johan Marklund

    Vår guide Elene Rakviashvili är så där barsk som sprängbildade och därför frustrerade guider ofta är. Under bilfärden mot Georgiens forna huvudstad Mtskheta, två mil nordost om Tbilisi, rabblar den medelålders kvinnan landets historia. Inte i stora drag. All historia. Kronologiskt. Hennes magisteraktiga och uppfordrande blick signalerar dessutom att varenda detalj kan komma på provet. 

    När vi äntrar den världsarvslistade Svetitskhovelikatedralen, "Georgiens Westminster", är Elene fortfarande inne på nationens födelse. Kyrkans dova dunkel lägger sig som en svalkande hinna över oss. Respit! Jag ser äldre kvinnor i hucklen kyssa ikonerna, hör ett vördnadsfult sorl studsa mellan väggarna.

    – Georgiska kungar ligger begravda under våra fötter, upplyser Elene.

    Alaverdiklostret. Gudomligt gott vin. Klostret som grundades på 500-talet av den assyriske munken Joseph av Alaverdi ligger i hjärtat av världens äldsta vinregion. Varje vinträd i dagens klosterträdgård bär en helt egen druvsort.

    Jag nickar artigt.För att vara helt ärlig är jag mer intresserad av den uppenbart vrålhungrige man jag såg trycka i sig ostbrödet khachapuri utanför kyrkan. 

    I det bristfälliga skyddet av en redan dyngsur markis stod han och glufsade i sig. Tillsynes obrydd om vätan som kröp allt längre in i hans kläder. Mat kan ha den effekten på folk.

    – Och det är ju därför jag är här, påminner jag Elene: för att förstå vad, hur, när, var och varför georgierna äter. Och dricker.

    Hon rynkar pannan:

    – Men varje programpunkt kan väl inte handla om mat och vin?

    – Jo, invänder jag.

    Rustik korv från regionen Megralien. På kocken Tekuna Gachechiladzes budgetrestaurang Kasheria i Tbilisi.

    För i Georgien är mat och vin en så självklar del av historien. Jag menar, till och med katedralens krucifix är ju gjort av vinrankor, det berättade hon ju själv. 

    Tigande mönstrar vi al fresco-målningen på väggen. Verket, som föreställer skapelseberättelsen, är från 1500-talet. Ja, i alla fall delvis. Som så många andra georgiska kyrkomålningar har den restaurerats.

    – Under sovjetåren vitblästrades kyrkan i ett försök att utplåna georgisk kultur. 

    Jag avbryter igen:

    – Precis! Och målet var ju att även Georgiens gastronomiska särart skulle utplånas och upplösas i Imperiet. Men se, mot en så anrik mat- och vinkultur som Georgiens stod sovjeterna sig slätt. Denstoryn är jag ute efter.

    Jag insisterar på att vi tar farväl av katedralen och istället börjar berättelsen på allvar: med vin, för i Georgien börjar ändå allt med vinet. 

    . En georgisk familj som försöker vara självförsörjande när det gäller maten, men tyvärr älskar barnen industritillverkad pizza …