• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Västra Sicilien – sol, vin och vatten

    Västra Sicilien bär minnen från det förflutna i landskapet, i matkulturen, ja, i varenda gatsten. Med start i populära semesterorten Cefalu gav vi oss ut på en kulinarisk utflykt för att upptäcka Siciliens minst kända landsända.

    Västra Sicilien – sol, vin och vatten
    Rubrikbild: Stock.adobe.com. Foto i reportaget: Linda Gren

     Med vinden i håret och havet i blickfånget spanar vi ut över staden och det stora blå. Gamla Cefalus läge var dramatiskt. Uppfört högst uppe på en enorm klippa som stolt stod upp mot havet var det förstås mer ett strategiskt än praktiskt val av plats. 

    Ville någon angripa staden från vattnet fanns det naturliga hinder att besegra innan man väl var iland och skulle ta itu med de som bodde här. Men den ypperliga placeringen i Eoliska havet gjorde att många ändå försökte – och lyckades. Området har kontrollerats av sikeler, sikaner och elymer innan greker, romare, bysantiner och araber följde. 

    Foto: Linda Gren

    Castelbuono omges av olivodlingar och lutar sig mot bergen.

    De flesta besökarna sover ännu, så vi har staden mer för oss själva och kan drömma oss bort till 1200-talet.  

    Ja, sen kom normandernaoch byggde den enorma katedralen som vi nu sitter framför med en espressokopp i handen. Man flyttade också ner bebyggelsen från klippan till vattenbrynet vilket skapade förutsättning för Cefalu att så småningom bli en populär semesterort.

    – Man började bygga katedralen år 1131 men drog över i både tid och budget förstås, då precis som nu, berättar Alfredo samtidigt som han skjutsar fram våra koppar med van hand. Morgontimmarna är sköna. Solen har ännu inte hunnit upp över de brunbrända takåsarna så vi kan huka i skuggan, studera katedralen som med sina valvfönster och sandfärgade torn mer för tankarna till en fästning än en religiös byggnad. 

    De flesta besökarna sover ännu, så vi har staden mer för oss själva och kan drömma oss bort till 1200-talet. Hur var det egentligen att leva här på den tiden? undrar barnen som lockas av historierna om människorna som kom över havet för att slå sig ner här.  

    Foto: Linda Gren

    Skulptören Roberto Giacchino.

    Ur en glipa i en trång gränd kommer ett bankande, stötande ljud. Därinne, under en lampas gyllengula sken, sitter Roberto Giacchino. Målmedvetet mejslar han fram ett nytt konstverk. Med stämjärn och träklubba växer ett ansikte fram ur en livlös träbit. Roberto är skulptör och glipan visade sig vara vägen in i hans eget universum, hans studio.  

    – Jag är självlärd men har förstås studerat de stora mästarna också. Det räcker att gå bort till katedralen för att titta på skulpturer i världsklass. Det handlar om hårt arbete, det finns inga genvägar, säger han mellan slagen. 

    Snart tar han fram ett sandpapper och fortsätter arbetet, sjunker in i sin egen värld och har snart glömt att vi är där. Väggarna är fyllda med färdiga verk. Livfulla gestalter som tittar ner mot oss. Hotfulla, milda, glada och vansinniga. Vi märker att Roberto nu är exakt lika talför som sina vänner på väggarna och lämnar honom. 

    Foto: Linda Gren

    Kusten öster om Cefalu är dramatisk och klippig. Här badar man vid fina klapperstensstränder, eller från klipporna som vid hotellet Kalura.

    Frånsett de hetaste sommarmånaderna då italienarna själva frotterar sig här är Cefalu befriande lugn och ett lojt vardagslunk är det som gäller. Vi spankulerar i gränderna, småsnackar med gubbarna som sitter uppradade på trästolar i skuggan längs fasaderna, käkar glass som barnen tycker är himmelsk och hänger förstås på någon av stränderna. 

    Vi vuxna tycker bäst om klapperstensstranden nedanför klipporna vid huset som vi hyrt. Barnen älskar sandremsan inne i staden. Dagarna rundas av med långa middagar, maten är självklart en av höjdpunkterna här. Men efter ett par dagar är vi ändå redo att ge oss iväg på en bilutflykt.

    Reportaget fortsätter på nästa sida