Annons
Annons
Tigernästet, Taktsang Gompa. Foto: Punyaruk Baingern - stock.adobe.com

Tigernästet, Taktsang Gompa. Foto: Punyaruk Baingern - stock.adobe.com

Bhutan

Bhutan – på rundresa i sagolandet

Pyramidformade berg visar vägen. Fortsättningen är som en dröm: mäktiga klosterborgar, virvlande glaciärvatten och munkprocessioner i rött. Bhutan är landet som lunkar framåt på sin egen stig.

Text: Mikael Persson • 2018-10-02 Uppdaterad 2021-07-21

– Ifall man förlorar kultur och traditioner, förlorar man mycket och vet snart inte vem man är. Ifall man dessutom fÙ�rstör naturen, mister man också sin framtid, säger guiden Shangham.

Med vildvuxet skägg och knälång mantel påminner han också en smula om 1600-talslaman Zhabdrung Rinpoche som korsade Himalaya från Tibet och grundade Druk Yul, Åskdrakens rike. 

Idag framställs Bhutan ofta som ett lyckans land, grönt och koldioxidneutralt. När vi följer en brant stig uppför går också tankarna mot Shangri-la. Varje steg andas kristallklar vinterluft. Från urgamla träd hänger grågröna lavar som fladdrande svepningar. Då och då ljud. Smågrälande fnittertrastar som skymtar sekundsnabbt i rött, brunt och gräddvitt, kolonner av mulor och hästar som tvekar inför de avgrundsdjupa stupen. 

På avstånd skymtar Tigernästet. Templet tycks sväva fritt mot en naken klippvägg. Nationens skyddshelgon Guru Padmasambhava sägs ha flugit hit på ryggen av en tiger. Just här och nu känns legenden rimlig. Följer steg uthuggna ur berget. Når vad som känns som ett gyllene svalbo fyllt av rökelser och brinnande oljelampor.

Bhutan – på rundresa i sagolandet
Risfälten brer ut sig mellan bostadshus och kloster i Punakhadalen. Foto: Punyaruk Baingern – stock.adobe.com

Resor över nationsgränser brukar betyda förändring. I alla fall några synliga avsteg från platsen man just lämnat. I Bhutans fall gäller näst intill total förvandling. Själv har jag flugit från Nepal och upplevt en sprakande timme över Mount Everest och Kanchenjungas vitglittrande väggar, innan planet sänkt sig och tagit mark på en plats som inte liknar någon annan på jordklotet. 

Långt nedanför Tigernästet öppnar Parodalen upp sig med risfält, poppelalléer och betande hästar. På en höstblek åker pågår en tävling i bågskytte. Män med pilbåge. Inga jeans. Inget Gore-Tex. Istället rutiga nationaldräkter och mörka knästrumpor. 

– Wow! Bhutan är så annorlunda mot allt vi upplevt. Alla människor som går klädda i nationaldräkter. Borgarna och husen som ser ut som något i en saga.

Bhutan – på rundresa i sagolandet
Zeko är 73 år och bor i Punakha. “Jag glad för att jag har en mobiltelefon så att jag kan prata med mina släktingar och mina barn när jag vill”, säger han. Foto: Reuters /Cathal MCNaughton,

Det långluffande paret kommer från Storbritannien och fortsätter att berätta om gårdagens kvällspromenad. Någon framför dem hade tappat en sedelbunt. Mycket människor var i rörelse. Men ingen stannade för att plocka upp pengarna.

– Till slut var vi tvungna att fråga varför. Folk svarade “Det är fel att ta något som tillhör någon annan, dessutom för det olycka med sig.”

Bhutan står på buddistisk grund. Långt in på 1900-talet var landet dessutom isolerat från omvärlden, styrt av en enväldig kung och kvar i en närmast feodal bubbla. Nästan alla var bönder. Bilvägar och riktiga städer saknades. Först 1974 anlände den första turistgruppen. 

Bhutan – på rundresa i sagolandet
Att se en röd panda i det vilda sägs bringa lycka. Foto: Godimus Michel – stock.adobe.com
Bhutan – på rundresa i sagolandet
Gammal huvudstad. Fram till 1955 satt landets regering i klostret och borgen Punakha Dzong vid Mo Chhu-floden. Foto: Wouter Tolenaars – stock.adobe.com

Att skydda natur och kultur är viktigt. Samtidigt funkar det inte längre att stänga in sig. Klimatfrågan och humanitära kriser kan bara lösas genom samarbete, påpekar Shangham med en röst som fortfarande låter väldigt officiell. 

På 1970-talet myntade kung Jigme Singye Wangchuck begreppet bruttonationallycka, BNL. Till skillnad från BNP som mäter tillstånd och utveckling genom konsumtion och produktion, utgår Bhutans lyckoindex från en strävan mot att utveckla landet i samklang med inre värden, harmoni, natur och välbefinnande. Sedan dess har landet också tagit flera steg framåt. Fördubblat den förväntade medellivslängden. Gett möjligheter till skolgång åt alla barn. Infört miljö och natur som en del av undervisningen. 

Under färden mot huvudstaden Thimpu känns Bhutan fortfarande som ett sagoland. Trafiken smyger liksom ursäktande inför mäktiga berg. På ena sidan vägen väntar brusande flodvatten. På den andra branta stup. Snart också en blånande rand av mörka skogar som faller in mot skymningen och blir en del av natten. Någon timme senare skymtar en upplyst dalgång, bilaffärer och hyreshus.

 

Bhutan – på rundresa i sagolandet
Ett stopp vid bergspasset Dochula bjuder på panoramavy över bergskedjan Himalaya. Foto: David Jallaud – stock.adobe.com

– Känner du igen dig? undrar Shangham.

– Kanske, svarar jag och försöker återkalla bilden som jag mötte för drygt tio år sedan.

Då påminde Thimpu om en förväxt by. Bönder som rest långväga för att sälja sin honung på marknaden kikade storögt mot kungliga Trashi Chhoe Dzongs gula tornspiror. Trafiken var så gles att stans viftande trafikpolis mest fäktade med armarna för att hålla sig varm. 

Nu är folkmängden den dubbla. Thimpu är fortfarande en vacker och behaglig huvudstad i pocketformat. Men den blir allt mindre egen och allt mer lik omvärlden. Passerar en busskö där folk bär munskydd mot rusningstrafikens avgaser. Bläddrar i en dagstidning som rapporterar från en drogavvänjningsklinik.  

– Allt snack om lyckoindex är bara ett smart marknadsföringstrick för att charma omvärlden. Till och med International Press Institute har uttryckt oro över utvecklingen. Hur skulle vi kunna vara lyckliga när vi inte ens har yttrandefrihet? säger en ung man som vill vara anonym.

Bhutan – på rundresa i sagolandet
Buddistiskt bönehjul. Foto: Alexander – stock.adobe.com

Vaknar motvilligt. När vi lämnar Thimpu bär luften på snö. Följer floddalens förorter. Når snart bilverkstäder, huttrande fruktmarknad och ett tyst tempel.

– I förrgår övergav många av Thimpus buddistmunkar stan för sin årliga resa till vintervistelsen i Punakha, berättar Shangham.  

Det är dit vi är på väg, österut, mot sommaren. Vindlande serpentinvägar leder förbi blåpinje i minusgrader, klättrar över det 3 000 meter höga passet Dochu La och tycks därefter falla fritt under ett flera timmar långt lövtak av ädelskog. Under frodig rhododendron hoppar en blå näktergal med rostrött bröst. Snart syns också små grupper av bruna apor.

Bhutan tillhör jordklotets biologiska hotspots. Landet rymmer alltifrån tiger och snöleopard till röd panda och elefant. Skogarna är dessutom oftast jungfruliga, formade av eld, regn och insekter.

– Vår konstitution värnar om miljö- och naturskydd. Minst 60 procent av Bhutan ska bestå av skog. För varje träd som huggs ner, måste tre nya planteras, förklarar Shangham samtidigt som kurvorna lugnat ner sig och nedförsbackarna tappat kraft.                                                                            

 

Bhutan – på rundresa i sagolandet
Istället för barnvagn i Punakha. Foto: Reuters /Cathal MCNaughton,
Bhutan – på rundresa i sagolandet
Möte med en assammakak. Foto: ipekmorel – stock.adobe.com

Plötsligt öppnar sig växtligheten för en fuktig floddal. Ris tröskas för hand. Byarna ligger tätt. Vita korsvirkeshus följs av ockragula byggnader med lätt sluttande tak. I ett av dem har Passang Drukgyel öppnat ett hotell.

– Efter fjorton år som guide ville jag visa upp min egen hemby. Men också skapa arbetstillfällen på landsbygden så att de unga stannar kvar istället för att flytta till Thimpu, förklarar Passang.  

Middagen har just avslutats, ett fyrverkeri av traktens smaker. Kyckling med rödlök, kanel och koriander. Sallad på vildbräken. Små fluffiga bröd som påminner om ett mellanting av scones och samosas och som fylls med röra av röd chili, tomat och koriander.

Somnar till ljudet av surrande insekter. Vaknar till en gryning där apelsinträd bär på frukt. Sitter snart i bilen igen. Bortom betande bufflar syns den blågrå floden vid Punakha. Snart också en väldig borg där två floder möts inför jakarandaträd och svävande havsörnar. 

Bhutan – på rundresa i sagolandet
I den fina Phobjikhadalen brukar svarthalsade tranor övervintra. Foto: homocosmicos – stock.adobe.com
Bhutan – på rundresa i sagolandet
Munk kikar ut från klostret i Punakha Dzong. Foto: Mikael Persson

I ungefär 300 år fungerade klosterborgen Punakha Dzong som Bhutans huvudstad, innan kung och ministerråd flyttade till Thimpu och skapade en riktig huvudstad med torg och gator. 

Följer Shangham genom fästningens portar. Mörka gångar leder vidare genom labyrinten. Når gårdsplaner där duvkutter ekar från ändlösa tak. Hör snart trummor och mässande röster. Inne i klostertemplet sitter redan hundratals munkar i lotusställning framför Je Khen-po, Bhutans spirituella ledare. Dova lurstötar ljuder genom skogen av förgyllda pelare. Och jag är inte längre säker på vilken tidsålder jag befinner mig i. Bara att landet heter Bhutan. 

5 höjdare i Bhutan

Guide: Sagolandet Bhutan


Text: Mikael Persson • 2018-10-02
BhutanRestipsAktiv semesterReportageVandring

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top